Chenin.se

Chenin är på benen, alla fyra ibland. Det var korsbandet som var av och miniskeln som var skadad. De är superduktiga på Albano, både veterinären som opererade och sjukgymnasten. Däremot är de väldigt dyra, nästan 20 000 kr gick kalaset på, sen att jag inte har den ultimata försäkringen är en annan sak. Nu är det en lång rehabilitering bestående av kylning, massage, ståträning, passiv rörelseträning, simträning, stretching m m. Massa medicin ska hon proppas i också. Hon får gå ut och göra ifrån sig i långsam takt max fem minuter. Igår kväll använde hon redan sitt nyopererade ben så detta ska nog ge med sig snabbt. Det är väldigt viktigt att hon snarast börjar använda sitt skadade ben och tydligen helt avgörande hur mycket hon belastar det nya benet för hur långa promenader det kan bli. Skräckexemplet på hur det kan gå är Diana, min förra chowe. Hon överbelastade det andra bakbenet så att korsbandet gick av efter ett halvår i det också. Därefter hade hon överbelastat frambenen så mycket att hon inte orkade sitta upp på grund av artros. Till slut försvann allt skyddande brosk i ena knät och hon fick tas bort. Men på den tiden fanns det inget rehabiliteringsprogram och en chowe har ju dåliga förutsättningar som det är med raka bakben. Chenin har nog goda förutsättningar. Hon har mycket muskler för att orka hålla upp sin förhållandevis lätta kropp. Jag tror att anledningen till att detta till slut hände var för att hon var helt omusklad efter valpningen och att hon lyckades skada sig. Chenin är till och med värre i arbetet än vad man säger om hundar och mat, äter tills dem dör. Chenin springer tills hon går sönder och det var nog det hon gjorde när hon vallade. Fortsättningsvis måste jag vara den bättre vetande och bryta henne oftare i lek, vallning, uppletande m m. Inatt hade Chenin ont och var orolig. Det gick inte att ha tratten på för då vandrade hon omkring som en galning. Det blev inte mycket sömn för min del. Jag hade ett vakande öga på henne hela natten för att hon inte skulle slicka på såret, vilket duktiga Chenin inte börjat med än. På morgonen låg jag halvvaken och väntade på larmet som jag inte hade satt igång. Nu är Chenin hos mamma igen och jag är tillbaka inte alltför sen på praktikplatsen. Snacka om att detta kom vid fel tidpunkt, om det nu finns någon rätt tidpunkt för sånt här. Det är mycket oklart hur jag ska lösa kommande strödagar när mamma och pappa är bortresta. Jag ska ju dessutom ha hand om Lazy nu och det känns lite jobbigt. Chenin var för första gången på länge väldigt arg på Lazy i morse. Morrade rejält åt Lazy när Lazy luktade på henne. Det märks att Chenin har ett behov av att hävda sig när hon nu inte är 100 %. Duktiga Lazy förstod för en gångs skull och gick undan, varpå Chenins tillit till henne nog växte. Det är ingen fara…

Snart får jag hämta Chenin. De ringde från Albano nu och sa att hon var jobbig, skällde en massa och ville inte sitta i bur. Jag föreslog att de skulle ge henne ett ben, men hon skrattade bara så jag tror inte att hon tog mig på allvar. Det är första gången någon har henne som inte säger att hon är jättelätt att ha och göra med, men detta är förstås inte direkt mitt förstahandsval på hundvakt. De sa att jag skulle komma halv två och träffa rehab-människan, men jag kan komma tidigare och vänta till halv två. Funderar på det, då blir både Chenin och jag blir lugnare.

Jag lämnade Chenin på Albano i morse. Ortopeden tittade på henne och konstaterade snabbt att det var ligamentet vid miniskeln som var av. Chenin fick ingen frukost och gnällde en massa. Hon får dessvärre opereras sist och blir liggande där hela dagen. Jag bad henne få sitta ifred så hon får lugn och ro, vilket nog inte var något problem med tanke på att hon löper också. Hon fick dock inte ha sin egen filt som jag hade tagit med. Jag kan inte prata om henne eller tänka på henne för mycket för då kommer tårarna. Hon kommer bli tvungen att vila åtta veckor efter operationen och gå till sjukgymnast. Om ett halvår kan man se om hon blir helt återställd vilket är 70 % chans (tror den siffran i för sig är något högre för en frisk aussie, med tanke på att den var lägre för en chowe). Förmodligen kommer det bildas artros runt det opererade knät som jag hoppas hon slipper lida av alltför mycket. Det hade tydligen redan bildats artros runt knät, vilket stämmer väl överens med teorin om att hon töjt ut eller skadat ligamentet redan efter valpningen i somras då hon var helt omusklad bak. Ortopeden var tysk och visste precis vad han talade om. Jag undrar vad jag gör med mina hundar som gör att de drabbats av knäskador.

Kunde inte hålla mig längre utan ringde för att se hur det går med Chenin. Hon var vaken redan. Ligamentet var helt av och miniskeln var skadad. Miniskelskadan är tydligen det mest smärtsamma, men nu är 25 % av miniskeln borta. Han sa att hon kunde börja springa och hoppa om åtta veckor, men jag tänkte nog ta det väldigt försiktigt, särskilt med vissa aktiviteter. Han trodde att hon skulle kunna behålla det mesta av musklerna genom rehabiliteringen. Vi har dessutom fått komplimanger för hur muskulös Chenin är. Fast jag märkte att de inte kunde uttala Chenin så jag sa att de kunde säga Mini istället och det lystrade hon bättre till.

Drömde hemska drömmar i natt om Chenins skada. Det känns overkligt att ha en skadad hund igen. Jag har dessutom grämt mig över allt som vi kommer missa. Certprovet för bevakningen lär vi missa eftersom det är sex veckor dit och Chenin under inga omständigheter kommer kunna hoppa 65 cm. Fem lägre spårtävlingar har vi anmält till i april och det är väl inte troligt att hon kommer klara 1 km spårning så snart. Lydnadstävling om fyra veckor på klubben är helt uteslutet. De utställningar jag hade tänkt åka på blir ett stort frågetecken eftersom Chenin kanske inte har muskler på benet, päls på benet eller ens rena rörelser till dess. Dessutom har vi fått förmånen att göra ett L-test om sju veckor. Jag vet inte vad det går ut på riktigt, men förmodligen är det kört också. Det grämer mig extra eftersom det är enda chansen att få göra det. Med tyngd i hjärtat insåg jag att det kommer dröja innan någon form av vallning ens är att tänka på, däremot hoppas jag att vi kan åka med och titta ofta.

Idag skulle vi ha kört bevakning, men vi fick ägna dagen åt att vila. Dessutom är jag nervös inför imorgon. Jag hatar att lämna bort min hund, särskilt till främlingar på en främmande plats, sittandes i en bur och få sprutor, när hon mår dåligt och behöver mig som bäst. Det går säkert ingen nöd på henne, men jag kommer åka därifrån gråtandes i bilen förstås, mest för att jag känner att jag sviker henne när jag borde stötta henne.

Dagen började med lycka och slutade i tragedi. Chenin och jag åkte till Bro för att valla med Crofter Holding-ägare. Blev osäker på hur Chenin skulle kunna mäta sig med hundar från rena vallningslinjer, särskilt som hon löper och då blir lite lugnare. Sex hundar var med, förutom Chenin, tre från Crofter Holding, en från Mr Binks och en import som ägdes av Easy. Det började med att tuffa Chenin inte klarade av att plocka ur fåren ur fållan. Hon bara morrade och backade. Men sen då jäklar. Hon var verkligen het och \\\"på\\\". Hon visade prov på stort mod, hade bra tryck och fantastisk djurkänsla. Jag var som vanligt väldigt imponerad. Efter ett tag fick jag ta över vallstaven och jag tyckte hon vallade ännu bättre då än innan. Hon hade bara fokus på fåren. Jag lärde mig hur jag skulle gå och möta upp henne. På så vis var det hon som höll balansen och inte jag. Det blev hon som stack åt andra hållet och balanserade upp flocken. Det gällde bara att vara snabb och lugn, något som jag ibland misslyckades med genom att bland annat ramla och få fåren över mig. Stackars hund med en så klantig matte. Chenin var lite för het och svår att lägga ner så det vi ska träna på är ett sakta kommando och ett bra stoppkommando. Hennes fokus på fåren var det dock inget fel på. Hon läste av dem snabbt, höll koll på att ingen lämnade flocken och besvarade en tackas utmaning med bra tryck. Ibland nöp hon dem lite när de hamnade utanför flocken, något som visserligen inte var så farligt, men absolut inte ska uppmuntras. Chenin var riktigt svår att få att ligga still, ville gärna hålla på hela tiden. Ibland varvade hon upp sig lite och försökte rondera fåren, vilket inte är önskvärt. Anders som var underbar och hjälpte oss hade verkligen bra saker att säga om Chenin. Man blev varm om hjärtat av lovorden. Han trodde på Chenin, men menade att jag kommer få ett j-kla arbete att hänga med i hennes iver. Det är då man nämner att hon är ganska lugn nu när hon löper jämfört med annars och att hon blir fem i höst. Hursomhelst så skötte sig Chenin mycket fint och hade absolut samma vallinstinkter som de andra. Det var framförallt två av de andra som imponerade och som jag kunde se Chenins temperament i, Crofter Holding\\\'s Praire Rose (syster till Voys) och Crofter Holding\\\'s Willy Wolf. Under sista passet fick Chenin verkligen ta ut sig ordentligt. När hon vid ett tillfälle skulle ta in en tacka i flocken tog hon i lite väl mycket. Hon rusade efter och stod sen på tre ben . Vi bar henne till bilen. När hon två timmar senare inte blivit bättre åkte vi till Annica, min veterinärkompis, som sa att Chenin var överrörlig i benet. Åkte till veterinären och betala 4000 kr för att höra samma sak och inte ha någon aning om varför. Fick en operationstid på måndag för en eventuell korsbandsoperation. Jag var ledsen hela kvällen. Frida fyllde 25 år igår så vi åt middag vid halv tio när vi kom hem.

Imorgon förmiddag väntar ett möte mellan Chenin och fåren…

För det första på grund av inslaget i Insider om raskatter. Jag tycker det är löjligt att vi människor inte kan erkänna vår del i aveln. Det är så själviskt av uppfödarna att säga att de tycker katterna är fina. Tack och lov att vi har en perser som flyttade in för snart 20 år sen. Hittills har han aldrig varit sjuk. Vacker är han definitivt. Det här gäller ju hundaveln också. Jag skäms över att ha renrasig hund om det är så extrema de kommer se ut om 20 år. Chow chow-aveln vill jag inte ens gå in på. Vissa raser borde bara totalförbjudas och uppfödare som avlar på sjuka individer borde stängas av. Det andra som gjorde mig arg i veckan var artikeln om hunden som blev slagen av sin ägare med en machete. Klumpen i halsen bara växte när jag läste om hur grannarna hörde den skrika. En person som tappar fattningen på det sättet är inte bara galen, utan även farlig för omgivningen. Han fick böter och hunden är märkt för livet både vad gäller hörsel och rörelse. Vår djurskyddslag är pinsam! Paragrafer citeras ofta, men i praktiken har de sällan någon funktion.

En löpande Chenin mötte mig efter jobbet idag, vilket innebär att man måste klia henne en massa på rumpen de kommande två veckorna. Det innebär också att Mikko inte kan ha henne när jag ska med jobbet till Åre. Det blir till att hitta någon annan hundvakt…

På morgonpromenaden märktes det att jag höjde upp belöningen i fotgåendet igår. Chenin hamnade i fotposition hela tiden. Sötnos! På kvällen var det bevakningsdags. Ena instruktören gömde sig i skogen och vi tävlade tjejerna mot killarna vilket lag som hittade honom först. Om lagen stötte ihop skulle man skrika halt och sen fick det andra laget 1 minuts strafftid. Det var tre i vårat lag och trots att hundarna inte direkt älskar varandra jobbade de klockrent sida vid sida. På ett ställe kom Chenin och jag ifrån vår grupp. Chenin fick starka ljudmarkeringar rakt fram. Det var mörkt, kallt, ensamt och lite läskigt. Jag stannade för en fast bevakning. När jag såg någon dyka upp skrek jag halt och Chenin började skälla och hoppa på mig. Pinsamt nog var det en skidåkare som inte var road av dessa hundlekar. Efter Chenins skällande plockade killarna en av våra lagkamrater. En minuts strafftid senare bar det av ner till vänster eftersom både Chenin och malletiken hade starka vindmarkeringar därifrån som vi bestämde oss för att kolla upp. Väl där hade Chenin och jag tydligen passerat figgen med bara någon meter och gått åt höger medan malletiken gick till vänster och tog figgen. Vårt lag vann! Teorin efteråt var väldigt givande och handlade om praktiska eftersöksuppdrag som man kan bli utkallad till samt skillnaden mellan genomsök och eftersök. Innan hemfärd blev det en snabb busrunda på parkeringen med Tim, två malletikar och en liten schäferplutt. Chenin agerade bara lite polis och mest mot valpen, men skötte sig för övrigt.

Idag var första gången jag fick ett riktigt mål att arbeta med på praktiken. Tidspress var det också, men det gick bra. Efter att matte arbetat hela dagen var det dags för Chenin att arbeta. En timme intensiv lydnad på klubben. Ett helt underbart pass där mitt dåliga tålamod visserligen sattes på prov, men där jag övervann det. Vi började med platsliggning, fritt följ och sättande. Därefter nötte vi rutan ordentligt och det kändes bra. Ända sedan vi började med target har detta moment varit busenkelt. Metallapportering och inkallning med ställande var inga problem. Sen kom vi till min akilles häl: krypet. Chenin har på senare tiden börjat krypa snabbt, hetsigt, för långt fram och snett. Ibland kan hon få till det lite lugnare och då är det riktigt fint. Hursomhelst så la jag band på mitt dåliga tålamod och bestämde mig för att lugna henne genom att i princip agera godismaskin, till skillnad från min tidigare idé om att inte ge godis alls i krypet och på så vis lugna henne. Hon fick kred när hon var lugn och tog ett steg i taget. Dessutom belönade jag bara när hon följde vänster fot och försökte få henne att vara alldeles stilla när jag rörde höger. Efter 10 meter började hon krypa riktigt fint. Hon fick krypa en lång sträcka för att få in den nya lugna tekniken i motsats till vad jag tidigare gjort att bara låta henne krypa ett par meter. Chenin är så pass smidig att det inte ska vara något problem. För övrigt märkte jag att hon verkligen sken upp av att förstå vad som gjorde mig nöjd. Jag tror inte ens hon ville sluta. Efter detta var det dags att nöta fjärren. Chenin som haft så fint byte från sitt till stå har börjat gå framåt. Jag bestämde mig för att börja om från början, trots att mitt tålamod skrek ifrån. Men vad bra det blev till slut! Nu ska jag skynda långsamt och verkligen befästa de här bytena. Även detta tog lång tid i anspråk, men var väl värd den tiden. Därefter körde vi inkallning med läggande, inkallning med ställande och rutan varvat med fritt följ där jag växelvis berömde bra starter (ca två steg), språng, långa raksträckor, snabba halter och stegförflyttningar. Oj, vad snabbt hon tände till. Dessutom kampade vi en massa och lekte. En riktig genomkörare hade vi alltså där hon bara hade fokus på mig. Lyckliga och trötta tänkte jag efter detta långa pass åka hem, men kom fram till att Chenin behöver träna att sitta uppbunden och varva ner. Så det fick hon göra medan jag pratade med en ny hundungdom.

Det var en tidig uppstigning i morse för Chenin och mig. Hur lägenheten såg ut efter gårdagens festande vill jag inte ens gå in på. Mikko hämtade oss för bevakningsträning på Ekerö. Bra organisation på träningen idag. Först två timmar bastjänst innan det var Chenins tur på patrullstigen. Vi var fyra stycken och hon gick näst sist. Dagen till ära hade vi nya figuranter och en lång patrullstig på 500 meter. Chenin jobbade kanon och höll koll på båda sidor av stigen. Hon markerade lugnt och fint första figuranten och höll markeringen. Det blev först en vindmarkering som sedan övergick till ljud. Jag uppfattade det som att hon fick honom i näsan innan ljudet började. Så fort ljudet blev tyst övergick hon till att snaska snö. Efter 50 meter fick hon starka vindmarkeringar till vänster. Förmodligen var det figuranten som flyttade sig, kan även varit basen som inte låg mer än 150 meter bort. Avslutningsvis gjorde hon vindmarkeringar åt vänster. Dessa var inte lika starka och jag var lite för fokuserad på att hon inte skulle kissa så jag missade detta. Tredje gången var det så pass starkt att till och med jag såg. Vinden slog emellertid så pass mycket att hon fick vind från båda hållen och då hade jag mycket svårt att se på vilken sida figuranten var. Samtliga dessa markeringar härrörde från en och samma figurant som flyttats. Som en fjärde figurant markerade hon Mikko och Sandra som stod i slutet och väntade på tur att börja från det hållet. Strax efter detta var det till min glädje dags för spår. Det har varit lite strul med det faktum att jag lägger ett spår till Chenin under träningarna. Jag vill att hon ska få ut så mycket som möjligt efter ett pass i skogen medan vissa menar att det stör. Hursomhelst hade en av instruktörerna lagt ett spår på 800 meter, kanske 2,5 timme gammalt med fyra apporter. Chenin fick göra ett spårupptag från en patrullstig vilket hon gjorde klockrent. Efter 20 meter gjorde vi halt och Chenin fick ligga en minut. Därefter spårade hon kanon, tog en perfekt 90 graders vinkel, plockade första apporten som var en gummislang. Spårade vidare riktigt fint och det syntes på henne att hon höll både hund- och förarspåret. Klarade korsande spår utan problem. Tog andra vinkeln fint och spårade klockrent över dike in i skogen. Sen vet jag inte vad som hände. Det bara kändes lite osäkert i linan. Hon stannade upp och lyssnade efter annat. Jag uppfattade det som att vi var fel och tog därför tillbaka henne till diket men därefter tog hon inte upp spåret utan pysslade med annat bus. Jag provade vid två tillfällen att lägga henne ner någon minut för att hon skulle få chans att samla sig, men det gjorde hon inget vidare. Efter ett jäkla letande efter spår i skogen gav jag upp och bröt. Jag fokuserar på det som gick kanon i spåret och skyller den andra delen på att hon sovit mycket lite inatt och helt enkelt tappade koncentrationen på eftermiddagen. Mer analys än så blir det inte. Hörde också att spåret visst gick där vi var från början via ett stort stenblock, men Chenin tog inte upp det igen efter att vi gått tillbaka. För övrigt var det ett härligt spår i en miljö där det inte var så folktätt. På kvällen var det god middag hemma på Lövgatan. Vi firade Herb och spelade Stockholmsspelet. Innan läggning hade vi ett ansträngande städpass framför oss där både Herb och jag skar oss på glasskärvor.

Igår kväll blev det lite lydnadsträning i Näckrosens tunnelbana i väntan på tåget. Det blev fot, framförgående och platsliggning. Sen fick Chenin följa med Herb och mig till Kista centrum där vi åt middag. Bra träning för stumpan att ligga still under bordet. Idag köpte jag en ny fin kamera som jag spanat på länge och detta var det sista exemplaret. Efter prutning åkte Jocke och fattiga jag till Hägerstalund och la varsitt spår till Chenin på 400 meter var med 4 saker i varje. Här och där var det barmark i skogen, men fortfarande ligger det mycket snö. Kanonspårning av Chenin och alla saker fick vi med hem. Spårningen gick i lagom tempo också. På vägen hem tvättade jag bilen för första gången på nästan ett år. Nu är den så blänkande att man kan spegla sig i lacken. Eftersom Herb fyller år imorgon firades det ikväll med melodifestivalen och närmare 30 gäster. Jag hejade på Måns och Magnus, blev besviken över att Nanne kom före Magnus, men jag ringer ju själv inte så då är man nog inte berättigad att klaga. Däremot är jag kvalificerad att klaga över hur dyrt det är att ringa och rösta. Chenin är igång med sina leksaker hela tiden när det är mycket folk. Det är alltid någon som vill leka eller åtminstone bjuda på lite snacks. Hon fick vara i sovrummet efter tolv och det tog inte alltför lång tid innan jag gjorde henne sällskap. De mest hurtiga festade till närmare 6.00 på morgonen.

Var är Chenin född?
45 mil bort

Chenins favoritgodis?
Svårt att välja någon favorit, Chenin äter givetvis allt. Jag trodde inte hundar kunde vara så förtjust i grönsaker och frukter, sen att hon egentligen inte gillar grapefrukt betyder inte att det inte glider ner det med med en sur grimas. Ibland ägnar hon kvällarna åt att äta upp sina leksaker som om de vore tuggben. Jag är lite orolig för vad som finns i de där tarmarna.

Hur många egna halsband och koppel har Chenin?
Det ligger en drös i skåpet, men de flesta passar inte. Dessutom säger pappa att en aussie inte ska gå i koppel, apropå att Chenin drar i kopplet.

Hur ser Chenins förhållande till vatten ut?
Det ska helst vara färskt. Om matte glömt fylla på nytt slänger hon skålen i väggen och gnäller. Hon hatar ordet ”duscha”, men hoppar in i badkaret själv när hon hör det, sen kan hon inte låta bli att pussas med matte under tiden i alla fall även om pussarna är små. Hon är galen i vatten ute och missar inte frivilligt någon vattenpöl på promenaderna. I somras lärde hon sig simma och det är så kul.

Har Chenin några “kläder”?
Nej, hon är stålkvinnan ju.

Har Chenin något speciellt kännetecken som skiljer henne från andra hundar i samma ras?
Chenins högra öga har en röd ögonbotten, vilket innebär att det ögat kan betraktas som blått även fast det är brunt. Trots att det är ovanligt med blåa ögon på svarta hundar har två av hennes valpar fått det.

Hur reagerade resten av flocken (tvåbenta som fyrbenta) när den Chenin flyttade in?
Mamma var förberedd men pappa var totalt ovetande och märkte först inget, sen smälte han direkt. Chowarna Lazy och Diana tyckte att det var en äcklig sak och undrade hur länge vi skulle passa den. Det gjorde inte saken bättre att Lazy var rakad under magen och Chenin försökte dia henne. Lazy var alltid lite mer förtjust i Chenin, men också den som Chenin senare kom att slåss med mest. Numera är de bästa vänner. Kissen försökte sätta den lilla svarta på plats. När han senare märkte att hon gick igång på det slöt de båda fred. Så tvättad som han blivit sen Chenin flyttade in hade han aldrig accepterat tidigare.

Vad är den absolut bästa belöningen Chenin kan få?
Att få hoppa, skälla och bita på mig eller någon annan ovillkorligt. I praktiken omöjligt. Jag ser ut som om jag blir misshandlad hemma redan som det är.

Vad är det bästa Chenin vet?
Att LEKA!!! Förekommer i alla varianter; själv, med hundar, med människor, med barn och med andra djur. I form av jakt, bli jagad, kampa, brottas och göra konster. All träning är en enda stor lek för henne.

Vad är det värsta Chenin vet?
Svårt, Chenin har i princip alltid kul. Det får bli äldre tikar som springer fram när Chenin är kopplad. Dessutom blir hon stressad av icke hundvana personer som skriker nej hela tiden.

Har Chenin någon alldeles speciell egenhet?
Hon torkar nosen i mattan efter att hon ätit. Drar Lazy i nackskinnet när de ska gå ut tillsammans. Spelar pajas om man skrattar åt henne. Biter i näsan om man blåser på henne. Lägger huvudet på halsen när vi myser. Ler genom att dra upp mungiporna och då går hon under alias ”Disney”. Ger under-luggen-blicken när hon försöker vara söt. Har en otroligt burdus lek där både hon och andra kan skadas, hittills har vi aldrig träffat någon hund som leker hårdare än hon.

Något hyss som Chenin pysslar med?
Låter inte andra leka i fred. Har svårt att släppa in främmande hundar i sitt revir även om matte skulle säga att det var grönt. Äter allt ute även om hon först är duktig och visar upp det för mig, då har man ju inte mage att ta ifrån henne det.

Var sover Chenin på natten?
Beror på var vi sover, helst på mig till en början, sen på golvet.

Vad får Chenin för foder?
Doggy, burkmat och alla möjliga rester. Hon har en mage av stål.

Hur reagerar Chenin om hon får några dagars vila?
Oj, hon skulle inte vara nådig. Förmodligen tycka otroligt synd om sig själv, sucka djupt, lägga leksaker i knät och springa mot dörren så fort man rörde på ett finger. Hon skulle sköta sig för övrigt, men när det väl var dags att göra något då djävlar vad jobbig hon skulle vara. Hon skulle helt enkelt ha mycket svårt att behärska sig. När jag är väldigt sjuk ser jag därför till att någon annan tar ut henne så det inte blir flera dagars passivitet.

Vad tror du skulle vara Chenins drömtillvaro?
Få valla, spåra och leta saker flera timmar varje dag. Aldrig vara ensam, vilket hon i för sig aldrig är heller. Sova i alla möbler. Lära sig öppna kylskåpet och ta för sig efter eget behov. Avslutningsvis att få slicka människor slemmiga precis som hon själv vill.

Minst fyra hundar vi skickar vidare det här till:
Markus (hovawart), Moa (aussie), Sazza (beauceron) och Lira (schäfer)

Torsdag är vår vilodag till dess att det går att springa igen. Just nu är det alldeles för kallt och jag vill inte drabbas av fler sjukdomar.

Alla hjärtans dag firades med lunch. Annars hände inget särskilt. På EY har jag ibland ingenting att göra, känner mig som en dagdrivare. Knappt har man hunnit tänka det förrän man får häcken full.

Idag åkte jag hem i lagom tid från EY så jag hann se storslalomen. Jag missade dock andra åket eftersom vi skulle ha kvartsamtal på bevaknningen och jag fick gå in sist trots att jag var där först. Hörde emellertid att det gick bra för Maria PH som tog silver. Suveränt med tre guld, ett brons, ett silver i utför och en av varje valör i skidskytte! Bevakningen känns mer omotiverad än någonsin fastän syftet med det enskilda samtalet förmodligen var att motivera. Kändes som man var 12 år gammal och rektorn på skolan skulle tala om hur man låg till. Att man gör detta frivilligt märks inte när hot om att inte få gå upp på certprovet haglar så fort man inte vill göra på instruktörernas sätt. Jag körde i alla fall en del lydnad med Chenin innan mötet. Platsliggning, fot, sättande, rutan, metallen, vanlig apportering och fjärren.

Dagen började lite olyckligt med att Chenin sprang omkull mig på vägen till mamma varpå jag vred om knät. Efter att jag legat en halv minut kändes det bättre. Hoppas att jag inte kommer ha känningar av det senare. Förkylningen verkar äntligen ge med sig efter 12 timmars sömn. På kvällen åkte jag till hundklubben och körde lite lydnad. Fot, platsliggning, läggande, sättande, inkallning med ställande, apportering, kryp och fjärrdirigering. Jag la stor vikt vid de två sistnämnda momenten. Både Chenin och jag kunde varit lite mer koncentrerade. Efteråt fick hon busa lite med Moa och så träffade vi Linda med Wilma också.

Det var en krävande natt därför lyckades jag försova mig till bevakningsträningen. Mikko och Tim avstod eftersom de också varit sjuka. Vi är bara 6 deltagare kvar på bevakningen. Med tanke på allt tjafs som det har varit är det ganska skönt. Chenin var lite skällig och gnällig i basen. Det blev därför mycket diskussioner huruvida min hund var bortskämd, överstimulerad och på vilket sätt jag stressar min hund. Jag har min hund på mitt sätt och vi trivs bra med varandra. Jag orkar därför inte ta mer kritik om varken henne eller mig. Patrulleringen på 600 meter gick kanon trots en mängd störningar som kissfläckar och hundar. Hon tog båda ljuden lugnt och fint, även om hon enligt instruktören kunde varit lite tidigare på första. På slutet försökte hon sätta sig och skita, men hon höll sig till jag släppte henne efteråt. På återpatrulleringen fick hon en fin vindmarkering, helt klockren. Till skillnad från ljudet bli vindmarkeringarna av naturliga skäl inte spikraka. Jag la ett spår som vi tog efter träningen var över. 400 meter med 5 apporter, ca 30 minuter gammalt. Chenin fick först ta upp det i kopplet, efter några meter bytte jag till lina och spårsele. Halvvägs lyckades jag fastna i ett buskage och tappa glasögonen. Kände mig som en blind höna som letade efter ett korn. Det var bara kalla in Chenin som då hunnit längst ut i linan. Skulle tro att det tog Chenin 3 sekunder att hitta glasögonen. Jag blev så glad att Chenin måste trott att jag var dum i huvudet. Chenin missade därefter en medicinburk som jag tryckt ner i snön. Tyckte också att spårningen var ojämn. Ibland sög hon i riktigt bra och ibland gjorde hon ljudmarkeringar ner mot en promenadstig istället för att spåra. På det stora hela ett helt ok spår och en kanondag träningsmässigt. Däremot var det kallt och jag mådde skit. Nu har jag huvudvärk och ska försöka kurera mig. Egentligen borde jag inte gått på träningen idag, men jag anser att det är värre med en understimulerad Chenin när man är sjuk.

Trots att jag inte var frisk tog jag mig till klubben och la ett spår till Chenin. 500 meter med spårupptag. Hon tog 5 av 6 apporter och gick bara över den lilla kartongbiten jag lagt ut. Chenin och jag var sedan med på klubbens årsmöte. Både Herb och jag blev riktigt dåliga på kvällen. Han hade 39 graders feber. Vi åt i alla fall god middag och kollade på melodifestivalen hos Herbs mamma.

Chenin är med mamma, Lazy och min brorsdotter Alva medan jag sitter på kontoret med en retsam hosta. Klarade mig igenom dagen på jobbet, men blev sjuk igen på kvällen.

Idag hade jag mest halsont, så jag tar mig nog tillbaka till Ernst & Young imorgon. Chenin har varit uttråkad som alltid. Körde lite lydnad vid golfängarna. Fot, platsliggning, rutan, fjärren, sittande under gång och dirigeringsapportering. Hon var förstås superhet som alltid. Dirigeringsapporteringen fattade hon på en gång. Man tar det man har och jag hade en trä- och en metallapport. Jag trodde hon skulle prioritera träapporten, men det var inga problem att variera. Lät henne alltid ta den jag la ut först eftersom jag har för mig att det är så det är på tävling liksom att det endast är höger eller vänster och aldrig mitten, men jag kan ha fel. Hursomhelst är det lättast att ta in den som lades ut sist så någon mängdträning av det behövs inte. Övriga moment var inga problem med och vi hade liten publik också. Efteråt busade vi med vantar och pinnar. det var nog det roligaste. Hoppades för en gångs skull att vi skulle träffa en trevlig lekkamrat som hon kunde busa av sig med, men tyckte inte att jag hittade någon lämplig kandidat. Däremot kom det en pinscher skuttande mot oss som Chenin fick rusa fram till. Han såg ut som en tunnis så vi gick vidare.

Mår aningen bättre idag. Ingen feber, men hela kroppen värker. Mamma gick med Chenin runt sjöarna på förmiddagen och Herb la ett spår till henne på eftermiddagen. Till skillnad mot söndagens spår med få apporter blev detta ett kort apportspår, 200 meter med 6 apporter, ca 30 minuter gammalt. Upptaget var kanon, första apporten tog hon. Efter den rusade hon förbi tre apporter. Jag borde hållit tillbaka henne mer, men jag var för sjuk för att orka det. Vinklarna tog hon bra och de två sista apporterna inga problem. Släppte henne lös och tog sedan en promenad tillbaka i spåret och lyckades då hitta de återstående tre, en låg i en vinkel och två gömda vid trädstammarna. Jag hade helt klart haft nytta av att hålla tillbaka henne ännu mer.

Kände mig krasslig hela dagen. Inte blev det bättre av att min vegetariska lunch kostade 90 kr och var den billigaste rätten stället erbjöd. Detta är en av de negativa sidorna av att arbeta i innerstaden. På eftermiddagen mådde jag så dåligt att jag gick hem så fort jag blivit klar med sammanställningen. På kvällen skulle vi haft sjukvårdsutbildning för hundar på bevakningen. Trots att Chenin hade behövt göra något ansåg jag att min hälsa var viktigare och stannade därför hemma. Mikko hade dessutom vinterkräksjukan. När febern släppt dågra alvedon senare fick Chenin träna tass-på-target, apportera patron och början till dirigeringsapportering. Med patronen ansåg jag det tillräckligt att ta den i munnen när jag höll fram den för att få godis. Vid apporteringen använde jag två leksaker och angav höger eller vänster för att hon skulle hämta den. Gick ok, men ibland gick hon runt och letade gömda godisar istället för att hämta saken. Man kan säga att hon missförstod syftet lite. Tror jag ska köra utomhus eller använda riktiga apporter istället så hon är taggad på att plocka in saker. Det här blev hon bara förvirrad av. Eftersom jag brukar peka så när det ligger godis gömda

Första dagen på Ernst & Young, där jag gör min praktik, började med fyra timmar kurs om globala deklarationsuppdrag. Fick sedan i uppdrag att sammanställa koncernbidragsregler i andra länder. Chenin var med mamma, lilla Alva och Lazy. Sex gånger var hon ute totalt så det går ingen nöd på henne. Hon kommer vara med mamma i princip varje dag i åtta veckor nu. Det var över två veckor sedan jag sprang och jag är verkligen sugen på det nu. Jag känner mig emellertid lite krasslig fortfarande. Varje morgon har jag ont i halsen, så är jag snorig och har hosta

Bevakningsträning efter några timmars sömn. Vi skulle lägga 800 meters spår åt varandra. Det gick likadant som alltid. Fyra av de sex spåren korsade varandra och tjafs uppstod givetvis. Som tur var såg fick Chenin gå först. Stefan, instruktören, spårade med Chenin. Chenin skötte sig utmärkt även med en ny förare. Hon fick lovord av både spårläggaren och instruktören. Tre av fyra apporter plockade hon. Den enda hon missade var tomhylsan som hon inte ens markerade, bara gick rakt över. Nu ska vi öka intresset för tomhylsor. På förslag ska jag kasta hylsor till henne men eftersom jag känner min hund så pass väl vet jag att hon lätt skulle kunna svälja dem. Det blir bytesapporteringar istället. Efter spåret körde vi en patrullstig med en jacka som vindfigurant. Chenin var super och markerade mycket tydligt. Hon gjorde en Chessie-markering, vilket innebär att hon stod på bakbenen och vittrade. Bastjänsten fungerar bra, även när jag går iväg så länge Mikko står vid henne och säger till henne. När vi båda går gapar hon som en galning. Chenin hatar att bli lämnad. Hon vill inte ens gå till stolpen vid grillen utan ger intrycket av att hon blir slagen hemma. Istället lägger jag henne några meter från dörren eller lämnar henne lös. Hon går ändå inte fram till vare sig folk, hundar eller ut bland bussarna.

Det har varit en lugn dag idag. På kvällen kollade vi på första omgången i melodifestivalen hemma hos Frida och drack vin. Innan vi gick till Edelweiss vid halv ett lämnade vi Chenin till Herb som låg hemma och var sjuk. Härligt att vara karaokegäst. Kom hem vid 3, inte helt nykter om man säger så…

Eftersom Chenin hade tråkigt igår var hon verkligen i farten idag. Hon fyller fem i höst men är busig som en ettåring. I leken har hon idag lyckats bita mamma och Jocke samt riva mig längst hela armen Trots sådana otyg åkte Jocke och jag till Hägerstalund och la varsitt spår till Chenin på 500 meter. Mycket av snön har smält bort så någon hjälp av spåren kunde hon definitivt inte få. Hon fick ta Jockes spår först som legat 15 minuter. Det innehöll 5 apporter. Chenin spårade mycket bra till en början i ett för en gångs skull lagom tempo, nämligen snabb gång, men missade ändå första apporten. Andra apporten tog hon. Därefter blev hon okoncentrerad, stannade och lyssnade nyfiket åt vänster. När jag ansåg att det får räcka med lyssnandet sa jag argt till henne att det får vara nog och att nu spårar vi istället. Jag är inte ett dugg orolig att Chenin skulle tappa motivationen på spåret på grund av tillrättavisning eftersom hon är en arbetsmaskin som aldrig skulle sluta frivilligt. Resultatet blev istället att Chenin spårade kanon resten av spåret. Gick i spårkärnan och tog alla vinklar super. Trots det missade hon två apporter till. Totalt hittade hon alltså två av fem apporter men spårade kanon. Till hennes försvar låg en av apporterna precis bakom en sten och de andra bestod av två små smyckeaskar. Men visst borde hon hittat de i alla fall. Det andra spåret hade jag lagt och bestod av 6 apporter. Jag tycker att spårarbetet var något sämre, bland annat gick hon rakt fram i en vinkel och bara fortsatte. Jag fick ta tillbaka henne där hon hade spåret och då tog hon vinkeln bra. Totalt missade hon en apport i spåret som var några centimeter stor däremot tog hon likadana små smyckeaskar som hon missade i Jockes spår. En till bild från Chenins och Moas busande igår…

Kollade på serien Heroes hela dagen med Herb som är sjuk. På eftermiddagen tog vi en promenad runt sjöarna med Malin och Moa. Som vanligt busade hundarna en massa. Moa är en tuff liten tjej som Chenin fattat tycke för. Chenin har inte lyckats skrämma Moa med sina tuffa tag. Istället läser Moa av Chenins signaler mycket snabbt vilket innebär att hon låter Chenin smaka på sin egen medicin. Biter Chenin över ryggen. Försöker sno hennes pinne och morrar tillbaka. Moa försöker till och med ta godis ur munnen på Chenin. Chenin tycker det är superkul med fartfylld lek. Vid de få tillfällen som Chenin blivit irriterad på Moa blidkar Moa henne snabbt och slänger sig på rygg om det behövs för att manipulera Chenins temperament. Här är en bild på de härliga töserna mitt uppe i en pinnlek…