Chenin.se

Lisa la ut så fina bilder i bloggen på mina älsklingar så jag blev alldeles varm i hjärtat. Tack! Det är tur att någon fotograferar dem.

Igår var vi till Arninge och simmade. Förutom en bitch till hundägare som hade tiden efter mig och klagade på allt så gick det bra. Chenin fick simma 3 min + 2 min + 3 min. Det syns att det tar en del på henne dagen efter. På dagen var hundarna delvis hos Ken och delvis på dagis för första gången. Enligt uppgift hade de skött sig bra, varit tysta och lugna. Nu när de är där på prov så sitter de tillsammans i ett rum i köket där de har personalen bara några meter ifrån grinden. Om jag hade varit där skulle Chenin gnälla lite om att få vara med mig. Lustigt det där!

Foto: Cecilia Trehn

Efter torsdagens simning fick Chenin lite träningsvärk. Vi får se hur mycket jag låter henne simma nästa gång.

I lördags var vi iväg till Skärblacka för att valla med Gunnar och Mariannes hjälp. Milton, Riffe, Ramsey, Harry, Mercy, Swip och Megan kom också. Gulliga snälla Lisa och Eskil följde med mig som rese-, underhållnings- och fotografsällskap. Tack Lisa som alltid! Alla hundar fick gå in till fåren i fållan. Alla var duktiga och taggade utom min duktiga fina vallhund Choice som satt vid utgången av fållan med en ledsen blick och ville ut. Det är faktiskt lite komiskt att min lilla fårhund med några av Europas bästa vallhundar som föräldrar inte vallar. Tro mig, det finns ett stort underhållningsvärde i det i mina sociala kretsar. Samtidigt vallar hon ju mycket annat så det är ju bara en tidsfråga innan polletten fallit ner. Jag försökte få igång fåren på alla möjliga sätt men det gjorde bara saken värre. Eftersom fåren var lite människoskygga så drämde de rakt in i Choice, som inte satt sig i respekt hos fåren. Lite funderande och diskussioner med Gunnar så fick Gunnar stå kvar som skydd med Choice medan jag rörde på fåren. Då verkade poletten falla ner och hon tyckte det var kul. Vi sprang tillsammans och jagade får helt enkelt, valpis och jag. Och då skulle hon minsann upp och stoppa dem vid huvudena. Alla hundar fick sedan köra på anka och det var förstås väldigt roligt för samtliga. Choice försökte balansera ankorna till mig flera gånger men det var ju inte så lätt när ankorna skydde mig. Choice fick sedan gå in två gånger till i fårfållan och det gjorde hon (och Gunnar och jag också) bra. Sista passet gick jag först in själv och satte lite fart på fåren innan hon fick komma in och hjälpa till. Chenin fick vara fikahund. Jag kände mig väldigt nöjd med dagen. Alla hundarna var så coola, orädda och kaxiga. Megan kunde gärna ha fått följa med oss hem – vackra tösen! Tack alla för en trevlig dag och speciellt Gunnar och Marianne för att ni tar er tid med oss!

På kvällen tog vi sedan tunnelbanan till föräldrarna. Båda hundarna drog som galningar hela vägen och jag hade tungt att bära. Man kunde ju tro att de skulle vara trötta… Snarare jag som blev trött på dem. Och så ätandet hela tiden, hela vägen. Eller sökandet efter ätbart. De fick sedan vara kvar hos föräldrarna medan jag åkte till Anna, drack lite vin för att sedan gå över till Nattis och Erik. Efter drygt en timme där åkte Anna, Kerstin, Linnea och jag till Cafeet och mötte Hebbe o co. Inte riktigt mitt typ av ställe men vi kom in gratis i alla fall. ”Jag vill ha det hon tagit” sa de om mig. Jag var bara glad och övertrött. Vid tre kom Hebbe och jag hem med hundarna. På söndagen var det segt att komma upp. Jag hade fruktansvärd smärta i högeraxeln och det hade säkert inte alls att göra med att hundarna försökte dra den ur led dagen innan. Hebbe gick ut med dem på morgonen och det chockade både mig och hundarna, som stod kvar vid min sängkant ända tills han kallade. Vid lunchtid tog vi en sväng ner till Gröna stugan. Chenin och jag gick raka vägen medan Hebbe och Choice mötte upp Patrik och Zorro för lite bus. Chenin blev glad att se Zorro tills han försökte flirta med hennes valp. Oj vilken svart blick han fick då. Det är bara Chenin som får flirta med Choice! Vi åt mat på Gröna stugan och gick sen vidare till golfängarna för solning. Patrik kastade rätt mycket frisbee till Zorro och varje gång fick man vara beredd så inte Chenin bjöd på flygtur i solstolen. Ingen sömn i solen således. Jag klagade över hanhundar som bara tänker på parning men kände sedan att jag fick äta upp det, mina tikar tänker bara på mat. Speciellt Choice och fågelbajs i synnerhet. Zorro och Choice skulle få busa lite så jag släppte Choice. Eftersom Chenin blir så taggad och vill vara med fick jag passa på henne och underhålla med lite frolic. Det gjorde att jag hade lite svårt att kontrollera Choice men grabbarna och Zorro får väl underhålla henne och sen kommer hon ju nästan alltid när man ropar. Jag kanske inte är den mest hänsynstagande av alla men usch vad jag skämdes när jag ser Choice vädra något på långt håll och sedan rusa fram till ett par som sov i solen och komma springande tillbaka till oss med munnen full av en stor grillad köttbit. Jag behöver knappast nämna att de inte var jätteglada. Jag ville sjunka genom jorden. Jag gick dit, bad om ursäkt och erbjöd ersättning men då hade ilskat runnit av dem. ”Äsch, låt dem äta – de är ju djur!” Jag förklarade att hon var en valp under skolning. Efter det satt Choice i koppel tillsammans med Chenin eller i mitt knä.

Igår kväll var vi hos Gustur. Han ville inte gärna bli inplockad från hagen i vanlig ordning. Jag red stora ridvägen och fick till och med sällskap på turen och lite ridtips. Imorse åkte vi till Arninge och simmade för första gången sedan operationen. Chenin simmade 3 gånger 2 min. Hon var öm i ländryggen och vissa ställen på benet. Hon hade viss temperaturskillnad på benen. Jag fick massa nya tips och råd. Jag köpte en Novafon (en manick som sänder ut infrastrålning som man kan använda att komplettera massagen med) också för 2 500 kr. Vad gör man inte för sina älskade… Vi provade den på kvällen. Chenin somnade sött.

Jag sprang med Jocke runt Löt. Hundarna väntade i Jockes bil. Vi tog en tur förbi sjön upp sedan. När Chenin var liten gjorde jag allt för att hon inte skulle jaga fåglar. Med Choice rycker jag mest på axlarna. Märkligt att man har en helt annan inställning numera. Det kan bero på hur de är som hundar. Chenin måste man alltid ha tummen i ögat på när det gäller vissa saker för även om hon för det mesta är suveränt självständig och ansvarstagande så har hon väldigt höga drifter. Choice däremot är mer förarvek, hon lyssnar väldigt mycket på mina signaler. Det gör i för sig Chenin också, men på ett annat sätt. Chenin är väldigt känslig för när jag blir glad. Även om jag skulle försöka dölja mina skratt så vet hon att jag skrattar inombords och fjantar då till sig extra mycket medan Choice är mer undrande om jag ska bli arg. Märkligt för jag har liksom inte varit det. Om jag till exempel säger till henne om att inte äta på en sak så slutar hon direkt, med just den saken – sen tar hon förstås tusen nya, men jag behöver i alla fall bara säga en gång sen tittar hon lite undrande på mig och går vidare. Missförstå mig rätt, Chenin skulle också sluta på en gång men se ut som om ”egentligen har du fel, men den här gången då” eller ”jag har aldrig gjort något fel så jag går med högt huvud och gör vad jag vill, men just nu var inte den där aktiviteten lockande”. Choice ser mer ut som om hon funderar och ”skäms” om jag säger till henne att inte äta bajs.

Appropå äta bajs förresten, igår igen. Människobajs alltså, i Choice mun. Blä! Det finns mycket bajs som åker ner i den munnen varje dag, hästbajs, fågelbajs, kattbajs och harpluttar men när hon kommer med något i munnen och lite papper som sitter fast i det vill man helst kräkas. Jag får trösta mig med att det hade varit värre om hon rullade sig i det. Men när man ser henne stoppa i sig för fulla muggar som om det vore värsta falukorven får man kväljningar.

Hursomhelst, hundarna fick ligga platsliggning också. Båda låg fint medan cyklister och joggare sprang förbi. När en rullskidåkare åkte förbi var det slut på vilan. Choice jagade. Jag höll i Chenin. Nog för att hon aldrig skulle jaga sånt strunt längre, men hon skulle lätt kunna jaga liten valp. Även nu kände jag mig lite nöjd över att vi fick chans att göra om platsliggningen, istället för tidigare när jag skulle irriterat mig över ett misslyckande (inte mot Chenin, men för egen del). Choice kan ju inte platsliggning och då är det helt enkelt inget misslyckande heller. Ny platsliggning gick bra. Jag stod brevid och gav godis var 15 sek. Sen gick vi hem för mys.

Hebbes syster har varit hemma hos oss på dagarna med hundarna den här veckan. Det verkar ha gått bra. Hundarna har också fått en del ensamhetsträning i glappen mellan vem som går och kommer. Som mest var de ensamma två timmar. Lite nervöst men det har gått bra.

Jag vet att jag inte är någon hunddagis-fantast. Det beror främst på att jag jobbat på en hel del dagis och sett saker som gör att jag aldrig skulle lämna min hund där. Men vissa dagis är såklart bättre än andra. Hundeden i närheten av oss är ett sånt dagis som jag tycker lite bättre om. Det är en bekant som har dagiset och det är ordning och reda bland folk och fä. Tysta snälla hundar. För att de inte ska få alltför bra rykte ska Chenin och Choice börja där. Efter 1,5 år med daghusse för Chenin har jag bestämt mig för att prova nåt annat. Under våren har jag pysslat ihop det för hundarna med underbara vänner som ställt upp. Men nu blir det dagis. Ännu är det inte bestämt om de ska gå heltid eller deltid. Jag vet bara att Chenin kommer vantrivas oerhört, om jag känner henne rätt. Choice ska ingå i en grupp med två flatkillar och en rhodesiantik. Chenin skulle egentligen ingått i den gruppen istället för den andra tiken. Men med tanke på hennes ben kommer hon inte ingå i någon grupp förrän möjligen i september.

Choice i uppletanderutan

Nu ska jag skvallra på lillskiten. Choice åt upp sitt halsband för länge länge sedan. Hon har också bitit sönder sitt koppel. Nåväl, strunt samma. Båda gångerna kunde jag förhindrat det men orkade helt enkelt inte. Men så till det värsta, som hände på söndagkvällen. Min kvällsmacka försvann från soffbordet. Jag kom in precis när den höll på att åka ner i Choice gap. Enligt uppgift hoppade den ner av sig själv medan choice försökte undvika den. Rasande blev jag, dök fram och drog ur den ur gapet. Oops! Satt där efteråt och var lite smånöjd över min tajming. Inte alls sur utan mer glad över att det äntligen hände, glad över att jag var med och glad över att det var något så betydelselöst. Först fick Choice gå ut ur vardagsrummet direkt, men sedan släppte jag in henne igen. Jag vill ju gärna att de prövar igen så jag får chans att befästa exakt vad det var. Choice tittade mot bordet men tittade sedan bort. Duktig flicka!

Vi var en sväng till klubben igår. Chenin gav mig först huvudbry över platsliggningen. Hon ligger perfekt om hundar reser sig, folk pratar, jag byter ställning eller blick, jag rör på näsborren. Inte ett ljud. Men blir det mer än 10 sek tystnad kommer först en suck. Sucken betyder uttråkad. Jag blir stressad av sucken eftersom jag vet att den följs av en lågt pip. För att få ett lyckande rör jag på näsborren så hon blir tyst och belönar efter 5 sek tystnad. Problemet är att hon ibland kan vara tyst upp till 1 min utan att jag behöver röra på näsborren var 10 sek. Jag vet inte hur jag ska gå framåt längre. Mitt problem är hur jag ska hantera pip. Jag kan inte låta det vara eftersom det eskalerar, jag kan inte säga till och jag kan inte förutse annat än en suck och då är det redan försent – hon har fel sinnesstämning och det kan jag inte ge henne uppmärksamhet för på något sätt och inte heller ignorera. Ibland måste man ventilera en ide för att se om den är helknäpp. Anna sa precis det jag tänkte föreslå, att jag helt enkelt tar bort godisen Chenin har framför sig om hon piper. Piper man missar man alltså den roliga platsliggningen. Jag hoppas att momentet får ett högre värde för henne också.

Nästa huvudbry var godisspåret som Choice och jag lagt. Chenin gick på för hårt så jag satte linan runt magen. Jag blev arg för att hon gick fel på två ställen bara för att sedan upptäcka att hon gick rätt – skulle behöva snitsla varje grässtrå för att lära mig lita på Chenin. Jag blev arg för att hon gick över en apport så jag tog tillbaka henne, bara för att upptäcka att den låg längre fram. Suckar över min opedagogiska sida även om jag vet att mitt beteende påverkar Chenin nada. Min lilla understimulerade galna lätt-taggade fröken svart.

Choice sprang runt som den lilla galning hon är. Flög upp i Annas baklucka och hälsade på Dalton, Doc och Tristan. När vi la spåret hittade hon ett papper med bajs. Trevligt! Jag gormade lite om att det var uschigt varpå hon sprang undan för mig. Inget beteende som jag uppskattar. Jag ropade för att ge godis. Visst kom hon men inte sjutton släppte hon bajset. Istället försökte hon svälja. Jag tog i nackskinnet (för nåt annat rör man inte gärna) och lyfte lite till hon släppte. Öste på med massa godis sen, men jag la godiset på marken. Litade på att hon inte skulle ta bajset igen och underhöll henne med godis emellanåt. Hon sneglade mot korven men gick glatt efter godismamma istället. Duktig lillfia, snart börjar den jobbiga tiden.

Choice börjar lära sig fot bra nu. Hon är duktig på snabba sättanden. Platsliggning fick hon också pröva och jag skämtade om att jag kan träna mina 5 sek-hundar samtidigt. Men ärligt ska vi nog göra det inomhus. Fast det är egentligen ingen match att ligga länge i sådana lägen för Chenin. Men mängdträning ska det bli av i alla fall.

Jag måste börja klickerträna Choice, men klickern har gått upp i rök. Dags att inskaffa en ny.

Det här med rumsrenheten gick verkligen från en dag till en annan. Vid 4,5 mån blev hon rumsren över en dag. Nog för att det kan hända en och annan olycka, men det är på ett helt annat plan.

En annan sak, är det vanligt att aussiesar måste rusa in efter de varit ute? Chenin är alltid, och har alltid varit, sjukt taggad på att komma in genom dörren till lägenheten. Vet inte om det är köket eller hälsningen som drar, men tydligen ska det gå snabbt. Så det blir koppel på. Så himla trött på den här benhistorien. Måtte det bli bra nu. Simning på onsdag på Arninge och jag längtar. Vattentrasket på Albano i torsdag blev ett fiasko. Jag hade missat tiden och blev så upprörd att jag kände tårarna bränna i bilen på väg hem. Jag är helt säker på att det var fullt på skärtorsdagen när jag ville ha tid och var hemma, vilket gjorde att jag var tvungen att ta denna torsdag och ta ledigt ytterligare timmar, vilket inte är populärt. Så snopen blev jag minst sagt när det visade sig att jag var en vecka sen. Kul att de ringer också, för i så fall hade jag kunnat vara där på nolltid och använt lite av den timma jag hade.

En helg i hundens tecken blev det. Vi har varit i Marma på klubbläger. Jag trvides som fisken i vattnet. Tur med vädret och tillbaka med härlig solbränna. Jag bodde med tjejerna i rum mitt emot Malin och Anna. Med galler för dörren hade vi det väldigt bra i vårt kryp-in. Chenin har sovit i sängen hela natten och Choice har sovit i sängen på morgonen. Vid ett tillfälle tittade jag ner på fötterna på morgonen och konstaterade att Chenin låg där, bara för att märka att det är Choice och hon är gigant numera. På kvällarna har vi druckit vin och pratat strunt. På dagarna har det blivit mycket hundträning. På fredagen fick Choice två valpspår och Chenin ett kort ickeförar-godisspår på förmiddagen. Medan eftermiddagen bestod av uppletande med Choice och sedan lite lydnad med Chenin i det härliga solskenet. Platsliggning, framförgående, fjärr, ingångar med metallen, targetträning, hakan i backen och passivitetsträning = nöjd Chenin (halvt i alla fall). På fredagen fick Choice ett långt (relativt för en valp i hennes ålder) icke-förarspår med lite sväng i, dessutom fick det en liggtid på 50 min. Hon går verkligen fint. Sedan fick hon ett kort av mig utan liggtid. Chenin fick ett kort icke-förar godisspår och sedan en fast bevakningsträning med Anna som figg. På eftermiddagen fick Choice ett nytt icke-förarspår med vägövergång, även det med lite liggtid. Poletten har verkligen trillat ner så nu fick hon ha sele på. Jag la ett godisspår till Chenin. En del passivitetsträning blev det också och Chenin uppför sig bäst om hon får ligga i bakluckan med bilen öppen, annars är det ryck i kopplet för jämnan. Choice har rumlat runt med boxervalp och gjort alla hundar i bilarna upprörda (inkl, och speciellt, Chenin). På söndagen la jag ett godisspår själv till Chenin och sedan spårade jag även med Dalton samma spår. Choice fick två valpspår som jag la själv och som fick en liggtid på 30-45 min. Choice är verkligen het (inte Chenin-het men ändå), hon hänger i kopplet hela vägen bort till spåret och går med nosen i backen ända från bilen. Det är därför jag börjat så tidigt med selen, för att ha det som en signal för när spåret börjar. Vi vallade också två korridorer och Choice fick tre skick med synretning på ca 30 meter. Hon gick fint och kopplade på näsan direkt så jag blev alldeles varm om hjärtat. Hon hittade inte direkt men letade verkligen länge för att vara bara 5 månader. Toklycklig blev hon när hon hittade Malins snörboll. Det är tydligen en favorit hos Choice. Helst ville hon leka själv men matte verkade så lycklig och rolig så hon gick väl med på att dela. Stackars Chenin som skulle kunna dö för uppletande fick en bevakningsövning med ljud. Hon fick sitta och vänta och sedan markera figgen, såklart med lite skall Sen gjorde vi om det med figgen på ett nytt ställe. Söta Chenin stirrade stinkt mot gamla legan men vinklade örat något åt andra hållet. Sedan vred hon huvudet och hissade öronen till max mot nya legan och så ett litet skall igen. Svårt att vara tyst när man blir så taggad!

Vid lunchtid var jag nöjd och efter lunchen åkte vi hemåt. Överlag kändes lägret jättebra. Trevligt folk att snacka med på kvällarna, mysiga rum, fint område och i stort sett bra mat. Till råga på det uppförde sig båda hundarna bra. Jag var så glad för Chenins skull också för hon mådde verkligen ypperligt bra över att vara på läger. En del tokskällande i bilen över förväntan i för sig men så trött och nöjd på kvällarna att hon emellanåt bara knappt drog i kopplet. Min söta prinsessa. Förresten drar Choice också i kopplet. Malin verkade oroad för hur jag skulle klara av dem när Choice blir tyngre Bilder från i helgen dyker nog upp så småningom på Malins hemsida (Difloyds Fiesta).

Jocke kom med den dåliga idén att vi skulle springa Lötsjön så det blev det på hemvägen. Hundarna fick sitta kvar i den håriga och stökiga bilen. Chenin började fälla ur i helgen så det blir trevligt hårigt framöver på alla plan.

Hundarna är verkligen gulliga med varandra hela tiden. Chenin blir i stort sett aldrig vresig längre. Hon delar säng och soffa och mattemys. Hon verkar nästan helt oberörd av Choice. Jag undrar om det kommer gå över. Det skulle vara så tacksamt om deras förhållande kunde se ut så här hela tiden. Det enda jobbiga är att Chenin rider galet mycket på Choice. Choice blir lite förbannad över det och säger ifrån. Men Chenin verkar inte fatta vinken. Överlag kan man nog säga att Choice är mest vuxen av dem och Chenin är mest valp av dem

Avslutningsvis vill jag gratulera Marie för hennes kanonuppfödning och även valpköparna:

Grattis Carina och Azzie (Chenins kullsyster) som i helgen tog två cert i bruksspår och nu är SBCH!

Grattis Helene och Meija (Chenins dotter) som i helgen debuterat i lydnad med ett förstapris som resultat!

Grattis Anneli och Spader (Chenins lillasyster) som i helgen fått ännu ett förstapris i elitlydnad!

Grattis Gunilla och Flinga (Chenins lillasyster) som i helgen blev godkända i lägre spår!

Grattis Ulrika och Nanook (Chenins lillebror) som i helgen fick LP1!

Skott-träning har det blivit också. Choice följde med för att hämta Gustur i hagen och där ligger en skjutbana alldeles intill. Det smällde av ordentligt vilket jag tyckte var rätt obehagligt. Choice verkade mest intresserad av att äta hästbajs i vanlig ordning. Appropå mat, så är Chenin omöjlig att ha i stan. Hon slänger sig i kopplet hela tiden för att hon ser en mm-stor fläck. Om Chenin är hungrig så är det dock ingenting mot vad Choice är. Varje promenad så äter hon på någonting. Hon smiter t o m iväg om man inte passar henne när hon får vind på något snaskigt. När jag ropar att hon inte ska gå iväg någonstans ser hon väldigt besviken ut. Fler stallbilder.

Jocke och jag har börjat springa för övrigt. Vi har ju haft uppehåll för halt Chenin, valp, resa och förkylningar men igår var andra gången. Hundarna sitter emellertid fint kvar i bilen.

Tryck på bilderna för att se dem större och så vill jag höra vilket av Choice öron som är finast. Höger öra är lite traditionellt tråkigt. Vänster är lite mer aussiebusigt. Men jag tycker båda är fina fast på olika sätt. Så länge hon får två likadana…

Påsken är över för denna gång. Vi har mest varit i stallet hos Gustur. Jag har ridit långa Fäborundan flera gånger vilket var nytt för mig. Jag har tränat massor på olika gångartsbyten. Jag har också ridit i hagar, ute i skogen och i stora pölar. Idag var mamma, Hebbes mamma, min kusin och mitt kusinbarn Rebecca med. Gustur försökte sticka lite med Rebecca så det blev till att hålla i hela tiden.

Pinnar

Bus

Gäsp

På påskafton var vi hemma hos föräldrarna. Det var sjukt mycket folk där. Hela släkten, kusinbarn, brorsbarn, kusinhund osv. 25 personer. Chenin var rätt jobbig att hålla i stillhet, för att inte säga omöjlig. Jag försökte stänga in henne i köket emellanåt men någon öppnade inom några minuter. Choice lekte för fulla muggar med Milton. Bakdörren stod öppen hela tiden så de kunde röja på tomten emellanåt. Dessutom var barnen ute och sparkade boll, påskade, blåste såpbubblor osv. Lazy var mindre road av att få hela huset invaderat. När vi börjadew äta med framdörren öppen fick hon sådan panik att hon kröp under grinden. Hebbe hittade henne virrandes på Lövgatan. Så fort hon kommit in försökte hon krypa under igen. Jag stängde framdörren och då lugnade hon ner sig något.

På kvällen åkte vi till Karaokebaren på Odengatan. Vi sjöng karaoke i 4 timmar i ett sjumannarum. Rösten var helt borta och halsen värkte när vi åkte hem. Hundarna var hemma hos föräldrarna och efter att de fått rasta sig somnade vi alla vid 5-tiden hemma. Jag fick sova ända till 11 efter det. Yes!

Tänk vad tiden går fort! Choice har inte kissat inne på en vecka eller mer men det är inget jag ens reflekterat över. Jag har lagt fram varsin fäll till hundarna. Inatt sov vi igen utan galler för nu var jag inte ens orolig att Choice skulle kissa på Chenins fäll. Längre än till 6 får jag dock inte sova. Chenin börjar skruva på sig och det i sig är ingen fara för hon somnar oftast om, men skruvandet innebär att Choice vaknar och då är det bara att gå upp efter några minuter. Annars börjar lekandet och då vaknar även Hebbe.

Leken består av att Choice hugger Chenin i huvudet med sina sylvassa valptänder – hon har än så länge bara fått nya framtänder. Chenin parerar och biter Choice i halsen. Ibland är dock inte Choice sugen på lek, t ex när hon är trött. Har man sprungit med Loi och lekt en hel dag är man ju trött på kvällen. Chenin, som är outröttlig i vanliga fall, är busig som sjutton i dessa tider. Jag hörde Choice fräsa ifrån häromkvällen. Tro det eller ej men Chenin lät henne vara! Är det något som Chenin är dålig på att ta så är det när andra hundar säger ifrån. Vad glad jag blev av att hon tog det, ingen sur blick tillbaka eller morr, utan hon bara såg ut att tänka: ”skit i det då!” Nu har det hänt flera gånger och än så länge inte mycket till reaktion hos Chenin, mest en axelryckning. Fast jag vet att det kan ändras.

Igår kväll tog vi en sväng till Solna ridhus för lite lydnadsträning med Anna, Malin och Sofie. Man kan ju börja undra om vi är rasister, vi tränar nästan bara med aussies nuförtiden. Tur att Annica köper kelpie (help me) annars kan man ju undra om det går någon aussiesjuka. Vi började i alla fall med att träna kontakt vid hundmöten, både när man ska vara passiv och aktiv. Sen blev det lite budföring för de andra, Choice skulle sitta uppbunden medan jag var mottagare. Oj vad svårt hon hade för det. Efteråt fick Choice springa ut till Malin och leka. Hon kastade sig ungefär i halsbandet som stora fröken svart… Fotpositioner, sitt, ligg och stanna blev det också och lite passivitetsträning innan Chenin fick komma in och vara med på platsliggningen. Jag tränade också huvudet i backen och igår föll poletten verkligen ner. Kan meddela att det är bra mycket trevligare att ha en hund som lägger ner hakan i backen medan Moa busar runt än en som gapskäller avundsjukt, för den som inte visste. Min fina fina Chenin.

Idag är flickorna hos Lisa med pojkarna. Chenin gillar Loi något mer än Eskil eftersom hon träffat Eskil mycket mindre. Annars skulle nog Eskil vara mer i hennes smak eftersom han är lätt att domdera med. Choice tycker lite mer om Loi för att han leker mer, förmodar jag. Choice har för övrigt roat sig med att möblera om i Lisas rabatt, tydligen hade de planterat allt helt fel och gräsmattan behövde mer jord. Chenin har haft det rätt bra, grabbarna har tydligen velat vara ute i det fina vädret och där tycker Chenin att de kan stanna. Hon vill nog ha Lisa, huset och Choice med för den delen, för sig själv.

Snart är det påsk. Skönt med lite ledigt. Jag ska ha Gustur hela helgen så det blir mysigt. Helgen efter det ska vi åka på årets första läger. Jag säger första som om det låter som att jag brukar åka på många för i år kan det nog bli en del. Förra året var jag på två, skulle jag precis säga och kom genast på att det var fyra. Vi var först på lydnadsläger med hundungdom som verkligen var riktigt lyckat. Anna och Minna underhöll mig (eller om det var tvärtom) på kvällarna, mycket skratt, effektiv träning och skitbra, i vanlig ordning outtröttlig, Chenin. Sen åkte vi på lydnadsläger med Diamond Bluff. Trevligt var det men jag minns att jag var riktigt trött när vi var på Lisas landställe. Sen var det aussieläger, väldigt blött men ändå kul även om Chenin var halt och svårhanterad pga det. Så var det förstås chessplayer-läger, sista året med Chenin och Maro – de svart ståtliga kullsyskonen. Lika trevligt som alltid även om det var många aktiviteter vi inte kunde delta i när Chenin var halt. I år blir det först klubbläger i Marma. Annica, Anna och Malin ska dit så jag anmälde, även om jag inte har någon hund att köra med. Att det kostade 150 kr för tre nätter bidrog förstås också. Sen blir det crofterholdingsläger andra helgen i juni och chessplayerläger två veckor senare. Kanske kanske åker jag på aussielägret också.

Fördelen med att ha långt till jobbet under denna vecka är att man hinner blogga massor från mobilen!

Och så utmaningen:

Vilken mat äter du ofta?

Depås hälsotallrik

***********************

När du är på kalas, är du den personen som sitter, eller hjälper du till med att duka av?

Jag är den som delegerar och pratar mest

**********************

Var sitter du helst när du bloggar?

På en solstol vid en pool med varmt väder med hundarna nöjda i skuggan och med en rosa panter i handen, men det blir hellre än ofta, snarast aldrig.

*******************************

Köper du ofta triss-lotter?

No

**********************************’

Vilken stad/land har varit din bästa semester?

Svårt, jag gillar ju Ungern förstås men samtidigt känns det inte så unikt när man är där varje år. Minns att jag älskade Hawaii men eftersom Peru ligger närmast i tid får det bli det. Även fast höjdsjukan tog bort en del av nöjet känns det fortfarande helt overkligt att jag har varit där. Pappa vill åka dit snart igen.

*******************************

Vilken tv-kanal tittar du mest på?

3:an kanske, på Efterlyst

Valpbus: Choice, Milton, Harry och Mercy

Jag kan inte bestämma mig för om jag är sjuk eller inte. Emellanåt har jag ont i halsen och känner mig tung i huvudet för att i nästa stund känna mig helt ok igen. Jag bestämmer mig för att vara frisk.

Hebbe skulle klippa sig i Kista så jag bestämde mig för att lite miljöträning för Choice skulle passa samtidigt som det kanske skulle stimulera Chenin lite att komma till en stökig miljö och titta på folk. Jag sätter mig med hundarna på ett fik mitt emot frisören. Hebbe köper te åt min ömma hals. Chenin somnar snabbt och Choice tittar sig rastlöst runt efter något att göra. Lite passivitetsträning för valpen gör bara gott. Hon äter på blomkulorna i hopp om att de ska förvandlas till foderkulor. Plötsligt är Choice uppe i en fotölj. Jag ignorerar henne protestskällande. Hon sitter ner och kollar på människor, barn, barnvagnar, rullstolar och ”åh vilka söta bordercollie”-människor. Choice försöker hälsa emellanåt men kopplet når inte riktigt fram. Med en suck lägger hon sig vid fötterna, hittar någon plastbit och provar om det går att äta lite på stengolvet. Men stengolvet lämnar inte mycket ifrån sig. Mycket barn är det här – leksaksaffären ligger intill. Ett barn sätter sig ner mittemot Chenin i ett försök att se ut som hon. Chenin höjer ett ögonbryn. Jag bestämmer mig snabbt, och som alltid, för att det inte ska bli någon hälsning. Jag tycker det är viktigt att hundarna får vara ifred i centrum så att de tryggt vänjer sig vid att inget händer.

Chenin ser faktiskt ut som att hon gillar vår lilla flockmedlem. Lite roligare att vara två verkar det som. Choice har testat om väggarna och golvet är hållbart hemma. Matte tycker att det är det. Choice tittar med sin oskyldiga oförstående blick. Hon är expert på att se ledsen ut – medan Chenin är expert på att se glad ut. Det är något med teckningen i ansiktet som gör det.

Nåväl, ett par barn fick hälsa när hundarna var vakna och ville fram, men annars var jag hård. Det är egentligen och i slutänden för allas bästa.

Idag åkte Anna och jag till Tina för att valla. Samma plan hade även Lisa, Linda, Karin, Marianne, Inger, Gudrun med familj och Florence med familj. Mycket aussies blev det: Ricky, Milo, Phoebe, Loi, Eskil, Modja, Bronco, Desi, Elsa, Fay, Libby, Mercy, Muscot, Kanel, Igor, Harry, Milton, Doc, Chenin och Choice samt ett par andra vovsar. Valparna fick busa och hälsa på fåren. De lite äldre fick valla mer ordentligt. Dessutom promenerade vi, fikade och lapade sol i Tinas trädgård. Himla trevlig dag och alltid gästvänligt hos Tina. Anna fick hjälp av Karin i vallningen medan jag lyssnade nyfiket och Doc gick verkligen kanonfint. Efter strul med Annas bil som fastnade i lera och fick bogseras av grannens traktor och därefter hjälp med bensinstopp för Florences man så landade vi hemma halv sex. En halvtimme senare dök mina föräldrar och Hebbes mamma och syster upp på middag. Vi lagade middag tillsammans, kollade på Robinson och spelade Buzz. Jag kände mig lite halvkrass efter hela dagen ute så jag somnade på soffan och sov i nästan 12 timmar.

Det ska börjas i tid...

Igår blev det lite ordentlig lydnadsträning för hundarna här i Hallonbergen. Med ordentlig menas att Anna och jag hade struktur, och det började med fika såklart. Choice fick köra först och det märktes att hon var trött efter lång dag med grabbarna Dalton och Doc. Vi körde lite kontakt, fotposition, inkallningar och början till apportering/uppletande. Hon fick också en slags introduktion till budföring/lek på avstånd med annan. Avslutningsvis blev det lite stanna-övningar. Doc fick sedan prova budföring innan vi satte i storträningen på tandvisning och att sitta koncentrerat i fotposition. Anna ställde lite krav på Doc, är man inte med blir det ingen träning. Oj vad besviken han blev. Vi ökade också på motivationen genom att höja belöningen. Mycket lyckat resultat. Chenin och Doc fick sedan köra en platsliggning innan Chenin fick träna hakan i backen. Dalton har varit halt stackarn så han fick följa med på en kort kort runda.

På kvällen tänkte jag totaldecka i sängen, men insåg att om jag inte skulle ta tag i kloklippningen på kvällen när choice var som tröttast skulle det inte bli någon på ett tag. En halvtimme höll vi nog på innan alla klor var klippta. Jag försökte först klippa dem under protest och lyckades med en. Sedan höll jag fast henne till hon slappnade av och somnade i knät medan jag masserade, visiterade, kollade klorna, höll i klosaxen osv – mys helt enkelt. När jag äntligen började klippa tittade hon bara lite sedan märkte hon att det inte blev värre. Jag tog en tass i taget och klappade på henne däremellan till hon var sömnig igen. Jag måste säga att det blev ett riktigt bra resultat av det hela. Jag vill ha det som en mysstund. Choice fortsatte sova medan jag plockade på Chenin, masserade, gjorde cykelövningar, klippte klorna, pussades, kollade såret osv. Båda hundarna låg på rygg brevid varandra och bara myste. Jag tror Choice är Chenins bästis numera – hon slappnar verkligen av med Choice. Hon är aldrig på sin vakt och morrar inte ens åt Choice när jag lyfter ut henne ur bilen och ställer ner henne brevid Choice. Inatt sov vi utan galler emellan dem.

Imorse tänkte jag på att Choice nästan är rumsren nu. Hon kan rutinerna på morgonen och det går fint. Knappt hann jag avsluta tanken innan hon kissat inne tre gånger…

Stackars Hebbe är så förkyld. Att gå med hundarna runt gården tog knäcken på stackarn. Men det känns ändå väldigt bra att han kan ta dem. Snart är det väl min tur att bli sjuk. Jag tog med hundarna till stallet på kvällen. Ja övervägde med mig själv om Chenin skulle få följa med in eller sitta i bilen. Bestämde mig för att vänta en vecka till innan hon får komma in i stallet och ligga och titta på. Så Chenin satt i bilen men fick sina små rundor. Choice var med på allt runt omkring men fick sitta med Chenin i bilen medan jag red. Gustur var än en gång svårfångad. Enerverande det är! Morot medan jag försiktigt la grimskaftet runt halsen. Sedan följer han fint med och så får jag sätta på grimman. Jag red lilla ridstigen och fick till och med äran att rida i ljuset. Gustur blev rädd för en anorack som hängde på en buske. Jag tyckte också det såg skumt ut. En öppen väska stod brevid. Fem i nio chansade jag på att få bilen besiktad. Jag fick tid och den gick igenom också denna gång. Fattas bara annat efter ännu ett besök på verkstaden. Rekord måste det vara att besikta på fredagkväll och besikta om på tisdagkväll.

Jag försökte fota Choices fina öron i förrgår för att ha en omröstning om vilket av Choice öron som är finast. Jag gillar båda fast på olika sätt. Så fort kameran är framme måste Chenin göra sig till så hon busbråkade lite med Choice. Det är helt ok så länge det bara är lite busigt bitande i varandra och inget brottande eller springande. Jag fick till några riktigt fina bilder på de vackra damerna. Sladden till kameran är dock spårlöst väck. Den jag hittade passar inte… I kameran finns också bilderna som ska skickas till ASCA för att få Choice registrerad där. Jag tror inte det är någon annan än jag i kullen som inte skickat in papprena än. Men tids nog så ska väl även jag få ändan ur vagnen.

Chenin är med på jobbet idag medan Choice är med mamma på jobbet. Här i kontorslandskapet får inte valpar som Choice gå lösa så det är bättre få henne att vandra fritt hos mamma. Ett oförberett kundmöte kom upp runt lunch. Bara att kasta sig iväg 1,5 timme. Chenin fick ett ben och hade skött sig väl enligt min kollega.