Chenin.se

Jag vill komma igång med springningen. Men halsont och minus 28 sätter stopp för det…

Trötta hundar är med på jobbet idag. Jag har glömt att hundar kan sova så mycket, känns som att jag inte direkt upplever det till vardags. Jag trodde att det skulle vara lugnt på jobbet och många borta, men det verkar snarare vara full rulle. Högsta skattechefen var t o m här, men så visade det sig att han också hade en aussie.

Hade väl tänkt skriva lite mer igår men det blev bara ett väderinlägg. I helgen har vi ägnat oss åt SASK:s årsmöte på lördagen. I värsta ovädret var det ändå några envisa individer som trotsade och kom för att ära oss med sin närvaro. Jag blev, motvilligt från början, invald som vice ordförande. Känner egentligen inte alls att jag har kapacitet och tid att överta före detta vice ordföranden i denna roll, men det kändes som att någon måste ta smällen. Jag som tyckte ledamot var alldeles lagom. Det är som på jobbet – så fort man blivit varm i kläderna så uppgraderas man så att man inte ska vara så kaxig. Jag är egentligen ingen mötesmänniska eftersom jag har svårt att motivera mig till att ordna hundvakt för att sitta på hundmöten utan hund. Min far tyckte för övrigt att just detta med hundförbud på hundmöten var ironiskt i min barndom. Chenin fick trotsa och följa med som sällskap på årsmötet. Trots hennes galna sida är hon en exemplarisk möteshund. Så länge det inte finns några förväntningar. Choice fick vara med mamma, rätt lyxigt med andra ord, och Chenin grät högt för att inte hon fick gå av hos föräldrarna. Men det finns en gräns för hur mycket man utsätter sina föräldrar för. Det gick också över när diverse rester av fikat ramlade ner i Chenins mun. Kallt är annars ett ord som sammanfattar lördagen rätt bra, oavsett om man var ute eller satt i kallt mötesrum i Södertälje. Lägg till springning i många minus i fredags så är ont i halsen ett faktum.

I söndags blev det städning varvat med promenader. Jag hade tänkt springning, spårning och lydnad men vädret gjorde att det kändes som en mindre lyckad idé. Hundarna visste ändå inte vad de gick miste om och när föräldrar, bror med respektive, Hebbes mamma och syster dök upp på kvällen var det strunt samma. Vi firade igen Hebbe, denna gång med tacos, ny frukttårta, ostbricka och andra onyttigheter. Tanken var att vi skulle spela sällskapsspel men det blev OS för hela bunten.

Igår blev det en effektiv kväll. Hussen hämtade tidigt på dagis men lurades med mig att han glömt hämta tjejerna. Efter min hemkomst blev det städning, packning, promenad, lydnadsträning för Choice, godislet för Chenin, färd till Hebbes mamma, middag där kl 21.30, upprättande av inkomstdeklaration och andra dokument till Skatteverket för Hebbes AB och sedan stupa i säng.

Kyligt! Hörde att det var 22 minus i morse men vet inte om det stämmer. Biter ordentligt i kinderna gör det i alla fall och hundarna hoppar på tre ben. Men det är friskt i alla fall. All snö gör mig väldigt glad – känner mig som ett barn på julafton, och försöker njuta av varje sekund ute med hundarna i snön. Tjejerna älskar att borra ner huvudena i snön och gräva djupa gropar tillsammans som de gömmer hela kroppen i. Lyckliga och busiga!

I tisdags frågade Leyla om hon fick ha med Choice på friluftsdag med skolan. Jag kände direkt hur det knöt sig i magen med tanke på alla olyckor som hänt på sista tiden. Man blir lätt överbeskyddande om sina älskade. Klart hon skulle få ta med henne, men ändå var jag orolig och gav tusen förmaningar och ringde varannan timme. Jag antar att hon inte lånar henne igen… Chenin fick som kompensation följa med till kontoret efter att jag spenderat några timmar hemma i halvt sjuktillstånd. Utan Choice är Chenin skendräktig och coollugn, vi bara gosas och pussas hela tunnelbanan hem. Sedan möter vi upp Leyla och Choice och då beter sig Chenin som en kåt hane… Jag fick tokhålla henne på bussen för att hon skulle lämna Choice ifred.

Någon springning har det inte blivit när man är halvkrasslig och inte ens en tur till stallet under veckan. Nu mår jag bättre men istället är Hebbe dålig. Och eftersom han är kille mår han 1000 ggr sämre än mig. Igår fyllde Hebbe 30 år och det firades med middag, tårta, blommor och presenter. Hebbes mamma och syster kom över.

Promenaderna för Chenins del har utökats radikalt (känns det i alla fall som). Vi går 50 min nu och det känns helt underbart. Hon mår bättre än på väldigt länge (och det är inte bara för att Choice höglöper). Utöver promenader består min vecka mycket av OS OS OS förstås… Hockey, curling, sprint, skidskytte, slalom… you name it och jag kollar. Gillade även uttrycket: I’m in love with a Ferry tale…

Så har man blivit sjuk på kuppen. Viljan och orken är nära noll… Jag kände av det redan igår eftermiddag men släpade mig ändå igenom dagen och tvingade mig till hundklubben. Varje steg på promenaden kändes som ett slag i huvudet. Lite lydnadsträning hann vi ändå med. Choice grillades åter igen i hopp-stå av Anna. Annars var träningen rätt ostrukturerad, jag tränade mest det som är kul. Chenin fick också lite hjärngympa eftersom det är ett krav från hennes sida att få köra.

I helgen har vi förvånande nog inte lagt spår. Istället har den mesta tiden gått till förberedande av Hebbes och Kims 30-årsskiva och sedan ta igen sig efter densamma. Med Hollywood-tema och röda mattan utrullad var vi redo att motta kändisarna. Det blev även sång, dans, rock bandspelande, lekar, instrumentspel, Hebbes syster som bartender osv. Mycket folk kom, försöker uppskatta men det är svårt, 70-80 kanske totalt? Många kändisar i form av Marilyn Monroe, Elvis, Lady Gaga, Grease-Sandy, Magnus Uggla, rockare från diverse band, Top Gun-Iceman, Beckham, Amy Winehouse, Austin Powers, Dolly Parton, Jocke Berg – sångaren i Kent, Cleopatra, paparazzis, Jules i Pulp Fiction (och jag blev helt livrädd för han var oigenkänlig). Jag skulle varit Reese Witherspoon i Legally Blond men efter en fundering på Playboy-Bunny slutade det med en Hollywoodfru. När man har så många vänner där känns det mest som att man sprang runt som en tok och försökte hinna med alla och visa sin uppskattning över deras närvaro. Men riktigt kul var det i alla fall. Malin tog med sig sin fina kamera med bra inställningar så en hel del fina bilder har vi nu som minne.

På dagen innan festen hann jag med en tur med Gustur och Choice i skogen. Det var riktigt kul, men vad han ska fega varje gång vi möter en viss timmerdragande nordsvensk.

Hundarna fick sedan spendera kvällen hos föräldrarna. Vid 5-tiden på natten när jag ville hem och decka saknade jag mina två så mycket att jag hämtade upp dem på väg hem. Ett korkat val eftersom de har det bättre hos föräldrarna när man själv är bakis på morgonen. Men jag ville så gärna ha dem hos mig. Eftersom jag var så sen kom de inte ens och mötte mig utan jag hittade dem själv sovandes med föräldrarna i vattensängen. Änglarna! Men glada var de.

Hundflickorna tyckte sedan på söndagen att det var riktigt spännande att spendera tid att städa i lokalen. Det fanns ju massa snusk att slicka på… och en rekvisita från en rockare i form av ett mega hundben som gått i flera delar.

Jag kommer inte åt bilderna från festen nu så jag lånar de bilder som Malin lagt upp i bloggen. Dessvärre finns det ingen före och efter-bild på Malin…

Läste om Emelies Segra imorse och blev så illa berörd! Tänker på Emelie i denna jobbiga period. Så onödig olyckshändelse som kan drabba vem som helst! Man finner inga ord

Efter det blev det kall lydnadsträning för Choice. På plan i snön framkom tydligt att Choice börjat löpa. Choice tog faktumet med huvudet högt och passade på att slåss med Spica efter en lång stunds bus. Jag kom till undsättning och i hasorna på mig kom också Aika (som dock inte visste vem hon skulle gå på och om hon skulle slåss med eller sätta på löptiken?). Smart Camilla stoppar in handen i Spicas mun och får hål i den. Vad gör man inte för att skydda sina älskade?! Något som var skönt i det hela var att Choice inte verkar vara som Chenin vid bråk utan slutar faktiskt när man säger till henne. En annan sak som var skönt är att hon inte hade något agg efteråt och inte verkade vidare berörd. Kanske för att hon själv är dubbelt så stor som Spica och att hon därför hade övertaget för första gången i sitt liv? Svårt att veta. Men rädd om rumpan verkar hon i alla fall vara mot de flesta. I synnerhet blir hon förbannad när Chenin försöker sätta på henne.

Direkt efter träningen åkte Frida och jag till Kista. Vi inledde med lunch i sällskap av två trötta tjejer som deckade på golvet. Mycket liv, rörelser, barnvagnar, matfläckar m m i kombination med två tröttisar är en mycket bra kombo. Efter uppgående blodsocker förpassades hundarna till bilen medan Frida och jag shoppade runt: kläder, smink och present till Hebbe införskaffades.

På kvällen dök brorsan med flickvän upp och vi kollade på Year One, Melodifestivalen och Surrogaterna. Men jag somnade en halvtimme in i den sista filmen, som dock verkade vara spännande.

Söndag bestod av promenerande som alltid. Först Chenins 40 min, därefter långpromenad med Choice, Jocke och Mido 2,5 timme och sedan Chenins 40 min igen. Det tar på Choice att ligga i topp. På väg till Mido så drar hon på ordentligt sista sträckan för att visa vägen dit. Väl där morrar hon surt på ragg-Mido fast de samtidigt har kul ihop som två småbarn.

Jag hann sedan, mitt i allt städande, med en halvtimmes shoppingrunda i Solna Centrum i förgäves jakt på en ljusrosa klänning (funderar på att klä ut mig till Reese Witherspoon i Legally Blond på lördagens Hollywood-fest). På kvällen fylldes hemmet av vänner inför stundande Super-Bowl. 8 personer med mat för det dubbla (hundarna sa inte direkt nej till kyckling och revbensspjäll, även om deras matte är vego). Jag höll mig vaken till 4 och såg hela matchen som New Orleans Saints vann över Indianapolis Colts trots att de flesta (inkl jag) i vår egna interna betting trott på de senare.

En trött måndag med andra ord, även för hundarna som hållt igång med klappar av alla gäster. På kvällen for vi till klubben och började med en lugn promenad med Anna o co. Hennes pojkar har mått lite illa, Choice löper (och hade dessutom kopplet runt magen) och Chenin är skendräktig så relativt lugn blev den för första gången. Efteråt blev jag sittande med Chenin på plan istället för att träna Choice. Som tur var ställde Anna upp och tränade Choice, i brist på andra att träna, så Sofie och jag kunde prata aussies i lugn och ro. Framförallt donade Anna med hopp-stå som går lite upp och ner för Choice och mig. Jag har inte riktigt rätt teknik för Choice och belönar massa konstigheter som inte ska vara. Väl hemma kände jag träningssug så Choice fick stå ut med eget pass på gården (hon klagade inte direkt) – med inriktning på aktiv platsliggning, som det så fint kallas. Chenin fick leta godis i farstun för att få göra något mer än hakan i backen och backande-träningen på klubben.

Idag tog Anna och jag oss äntligen i kragen och sprang båda sjöarna efter att vi promenerat med alla fyra runt hela Lötsjön. Detta är första gången Chenin går hela Lötsjön, men det ska nog gå bra. Springningen blev tung som sjutton efter detta långa uppehåll och inte blev den lättare av att Anna och jag inte kunde låta bli att hålla igen kakhålet på hela sträckan.

Idag är Choice med Anna och Chenin med mamma. Rapport från Anna (som hon säkert inte vill att jag lägger ut):

”Doc gör ALLT för att få igång Choice att busa här hemma! Men hon har lagt sig och har man gått och lagt sig så har man gått och lagt sig verkar hon tycka. Dalton tycker det är kul att Choice är här. Han är jätte busig och springer med leksaker. Vi har varit i Hagaparken. Doc och Choice har busat. Dalton och Choice har bjäbbat lite, de förstår ju inte riktigt varandra. Men när Dalton var lös och Choice i koppel var Choice jätte nyfiken vad han gjorde och ville busa med honom. Choice boffade på en hiphopare, jag förstår henne, töntigt att gå och låtsas halta! Vi sprang åt ett annat håll och då släppte hon det direkt. Jag har haft fast dem i mitt snickarbälte och de har gått så fint alla tre. Jag tror Choice ska börja löpa eller nåt sånt, Doc är väldigt intresserad av rumpan och till och med Dalton lite grann.”

Annars har veckan bestått av lydnadspass för Choice och godisspår för Chenin i tisdags. En av grannarna kom fram och berättade att en schäferblandis som går på vårt dagis har bitit ett antal hundar på gården. Trist! I onsdags åkte vi till stallet, jag hade bestämt mig för att rida ut, men pga snöstormen var jag tvungen att vända halvvägs. Jag red lite på volten och Choice sprang med runt varv efter varv. Igår åkte vi till Albano för ett sista besök på rehabiliteringen. De tycker att det mesta ser bra ut för Chenin nu och att vi kan öka upp promenaderna ytterligare. Hon kommer fortsätta simma ett bra tag till och förmodligen blir det ett slutbesök på Strömsholm också.

På dagiset har Chenin flyttat till köket och nästa vecka ska det byggas ytterligare en grind till henne så hon slipper passera några andra hundar på väg in och ut. Choice har fått flera nya hundvänner så nu kan hon variera vem hon ska leka med varje dag. Choice har varit ganska trött på kvällarna så det är tydligt när hon haft busiga vänner. Chenin är trött i vilket fall just nu eftersom hon är skendräktig.

Ikväll ska jag gå och se musikalen Grease med Hebbe, Jocke, Nattis och Erik.

Det är bra med tekniska vänner! Malin har gjort en kortkort film på Choice och mig. Jag är så tacksam Malin! Hon är verkligen vår paparazzi…

http://www.youtube.com/watch?v=QzgJ1v5qSlI

Ibland känns det väldigt bra att jobba på Ernst & Young. Att krascha ett glas mot stengolvet i ljushallen känns nästan trevligt pga det bra bemötandet man får. Och inte behöver man röra ett lillfinger över det heller.

Idag har vi varit på Farfars begravning i S:t Görans kyrka. Jag avskyr begravningar så jag nästan får ångest innan. Samtidigt skulle jag inte vilja missa att få ta ett sista farväl. Men det blev inte lättare när ”Fattig bonde” spelades upp. Hua, jobbigt när någon går bort som verkligen ville leva och som trots över 90 år känns som att han fortfarande hade hela livet framför sig. Konstig känsla. Jag vet inte vad jag ska skriva så jag skriver inget mer. Imorgon kommer ett mer positivt inlägg.

”Jag ska köpa mig en tyrolerhatt, bara därför att, locka fram ett skratt…”

Kommer ni ihåg den? Jag kom att tänka på den eftersom jag i fredags kom hem med en tyrolerhatt på huvudet efter ett besök på fredagspuben. Ett glas champagne och tre öl efter en jobbig vecka var jag lätt påverkad eftersom magen var tom. Världens finaste husse hämtade tjejerna tidigt från dagis, gav dem mat, kvällsrastade och ordnade mat till mig också. Tacksamt att få vara bortskämd emellanåt.

Tack vare skendräktig Chenin blev det sovmorgon på lördagmorgon. Chenin tittade förstrött på maten och rörde inte en kula. Är man skendräktig vill man ha ovanlig mat, inte de vanliga kulorna – hur dyra och fina de än må vara. Risken med att ge henne andra kulor är att hon äter dem trots att hon mår dåligt, bara för att de är nya för säsongen, och spyr upp maten igen, så det är inte helt enkelt det där. Efter lite numera klassisk lördagsmorgon-flytt-packning styrde jag i alla fall bilen till Vällingby Bk för lite hundträning. På plats fanns vanliga Anna och Sofie men också ovanliga Malin och Vegas samt Maja och Link. Jag kom tydligen precis i lagom tid, eftersom de andra redan vallat upp en uppletanderuta. Lite rastning av tjejerna och sedan kunde jag gå direkt upp och skicka Choice. Uppletandet gick dock sådär, hon letade djupt, snabbt och länge men kom tillbaka tomhänt. Det krävdes lite hjälper för att få till det och mest av allt tyckte jag bara synd om Choice som letat så febrilt men inte hittat. Om jag ska se till det positiva så är jag dock nöjd med leveranserna till mig.

Medan de andra tränade lite sök med Link och Vegas fick Chenin ett godisspår som hon lunkade på fint i och Choice grillades av mig i lydnadsträning. Dessvärre var det så kallt att hundarna stod på tre ben till och från så det blev inte mycket nöta av något. Choice fick istället busa med Link och Vegas på parkeringen och det var nog så bra. En kort rastning av tjejerna sedan var jag nöjd med antalet timmar i minusgrader.

På kvällen lämnades flickorna av hos föräldrarna (med facit i hand kunde de dock kommit med) medan Hebbe, Jocke och jag åkte på överraskningsfest i Tyresö för Nattis pojkvän Erik som fyller år nästa helg. Spännande och nervöst att vänta i ett mörkt rum på en stackars ovetande människa, men kul var det och riktigt trevligt umgänge tyckte jag. Saker som galoscher och kronprinsessans stundande bröllop diskuterades innerligt medan vi hade omröstning om hur ballongerna skulle hänga, vilka ljus tårtan skulle ha och vad vi skulle göra när Erik dök upp. Smälla en ballong i mörkret och skrika nu tar vi han eller sjunga Happy Birthday, djungelvrål eller skrika Grattis? Till syvene och sist blev det i enlighet med svenska traditioner sång i form av Jag må han leva. Efter lite drinktävlingar och omdömen från Nattis om att min misslyckade knäcktårta skulle bli Erik och Nattis bröllopstårta for vi den långa vägen hemåt – jag, mycket tacksam över att jag tagit bilen och låtit bli alkoholen.

Söndagen har blivit lite av min promenaddag, rensa tankar och bara gå. I denna årstid kan man inte göra så mycket mer liksom. Först promenad runt Kyrkogården med båda tjejerna där Malin, Moa, Tjabo och familj oväntat dök upp som sällskap. Därefter mötte Choice och jag upp Jocke, Anna, Dalton och Doc för promenad och bus runt sjöarna. På kvällen kom Anna, Jakob, Dalton och Doc över samt Patrick, Veronica och Zorro. Vi åt pizza och såg filmen Ink.

Jag lånar lite fina bilder som Maja med Link tog på buset mellan Vegas, Link och Choice. Det var ganska mycket tripp, trapp, trull i springet. Choice har dessvärre lagt till med vissa olater när det gäller bus med andra hundar; speciellt killar och i synnerhet prickiga sådana. Hon tar i rätt hårt när hon leker och inte alltför sällan ligger Doc mulad i snödrivorna – visserligen uppskattar den hunden all uppmärksamhet han får, men alla andra prickar tycker inte alltid likadant…