Chenin.se

Idag var Chenin dålig igen, svårt att komma upp. Men nu känner jag mig mer säker på att det är träningsvärk. Förmodligen är det därför hon varit dålig tidigare. Igår både simmade vi, vattentränade i fontän och gick två längre promenader än vanligt så det förklarar varför.

Efter att vi hämtat Hebbes mamma och syster på Arlanda åkte jag ner med Chenin till Huvudsta. Hon fick göra sex simningar efter pinnar. Sen åt vi middag hos Hebbes mamma.

Eftersom min kusin Marc fyller 10 år imorgon åkte vi till min moster för att fira honom. Alla kusiner, kusinbarn och kusinkusiner var där. Chenin är ju som alltid en succé. Dessutom märker jag stor skillnad på hur Chenin beter sig med barn jämfört med för några år sedan. Hon har blivit mer van vid barn sedan min brorsdotter Alva börjat vara så mycket hos oss. Nu tycker hon barn är roliga. Förut utnyttjade hon de bara för att få godis eller vara med i roliga lekar.

Micke, min bror, fyller 26 år imorgon så idag var det kalas hemma hos föräldrarna. Hebbe kände sig lite sjuk och stannade hemma, men Chenin och jag var där hela dagen.

Chenin och jag jobbade på Skanska till kl 13. Sen åkte vi hem och tog igen lite sömn innan Hebbe och jag skulle på bio med Kim och Annica kl 16.30 och se preminären av Simpson-filmen och Chenin skulle till föräldrarna. Simpsons får med beröm godkänt av mig. Det är härligt med all parodi på andra filmer, extra roligt att vi såg Al Gores An unconvient truth i veckan. På kvällen stod det karaoke på schemat igen. Jag jobbade på Weissen och Frida, Fia, Nora, Frida, Marc och Jocke gjorde mig sällskap under kvällen.

Äntligen lite sol i Sverige! Hebbe, Chenin och jag åkte till Ålsten med mamma, pappa, min brorsdotter Alva och Lazy. Jag kunde ha legat där hela dagen och löst korsord men de andra fick nog av värmen. Hebbe har för första gången i sitt liv upplevt solen som jobbig efter att han åkte på värmeslag i de 47 grader som Rumänien hade. Myndigheterna där har utlöst kod röd vilket innebär att alla affärer ska stängas och folk ombeds stanna hemma pga värmen. Det är annat än denna sommar erbjudit oss svenskar. På kvällen tvingade jag Annica att ta med sig Sazza och möta Chenin och mig vid Lötsjön. Där bytte vi hund så Sazza och jag sprang runt Lötsjön medan Annica väntade med Chenin vid en parkbänk.

En ganska händelslös dag. Det mest intessanta är att Hebbe och jag såg Number 23. En film som föll mig i smaken. Hebbe säger att det är för att jag räknar bokstäver som jag har förståelse för huvudkaraktären i filmen.

Madde som har Lotuz, Chenins lillebror, var i Stockholm på väg att hämta hem sin lilla spetsvalp. Jag mötte upp henne och vi satt på Burger King och snackade någon timma. Kul för Chenin och Banshee att få vara med på centralen där det är så mycket folk i rörelse. Måndagen fortsatte med en springtur runt Lötsjön med Jocke, Frida och Banshee innan Thomas och Kajsa hämtade Banshee. På kvällen åkte Chenin och jag till Arlanda och hämtade upp vår efterlängtade husse. Det var glada miner i bilen minst sagt. För övrigt mår Chenin bra. All spänning i bakre delen har släppt. Veterinären har ringt och meddelat att Chenin inte lider av någon fästingburen sjukdom. Märkligt fenomen det där och jag är säker på att det hade med simningen att göra. Förmodligen tar simningen väldigt hårt på Chenin som varit i vila i 6 månader.

Jag gick en normal morgonsväng med Chenin idag på 20 minuter. Jag står inte ut med hennes blickar annars. På så vis blir hon också lugnare inomhus och springer inte upp för allting. Jag har också ringt Albano och bokat tre telefontider. Senare idag ska ortopeden som opererade Chenin ringa, fast jag vet inte hur mycket han har att säga eftersom han inte varit med under rehabilitering av Chenin alls. Imorgon ska den veterinär som tog blodprov på Chenin ringa och förhoppningsvis ha svar på Borrelia-provet. Imorgonkväll ska rehabpersonalen ringa och vi ska diskutera om det är normalt att de får såna känningar i ryggen av all denna träning. Jag misstänker annars att hon snebelastat så länge att någon nerv kommer i kläm och att detta sker i samband med träning av de muskler som hon inte har, dvs vid simning. Andra idéer mottages tacksamt, särskilt om någon haft liknande problem.
Grattis till Chenins dotter Nova som igår tog ett förstapris i lydnadsklass 2 med bland annat 10 poäng på fria följet!

Söndag blev en riktig vilodag. Thomas och Kajsa lämnade dalmatinern Blossom, labben Rocco och aussien Banshee. Men för att Chenin ska få vila i fred lämnade jag direkt över Blossom och Rocco till Ken. Bansheen tycker Chenin väldigt mycket om så det ska inte vara något problem för vilans skull. Jag tog med mig Banshee och sprang runt sjöarna. Efter en månads uppehåll med springningen kan jag meddela att jag mådde pyton efteråt. Men det är samtidigt skönt att pressa sig till det yttersta. Jag hade dock stora känningar i högerskuldran under hela springturen. Jag har förmodligen en muskelknut som sitter där. Under hela dagen har Chenin mått prima och tyckt att jag var världens tråkigaste matte som bara går ut på gräsmattan med henne. På kvällen låg hon på mig, slickade mig i ansiktet och var allmänt störande. Inte så där mysigt som kel på kvällen ska vara utan intensivt kelande för att få uppmärksamhet som näst intill är våldsamt. Stackars Chenin tycker att livet är pest.

Under lördagen fortsatte Chenins problem att resa sig. Det låser sig i ryggen för henne. Hon står krökt och kan inte räta ut den. Samtidigt avlastar hon båda bakbenen. Sen blir hon liggande. Ont som sjutton har hon och vänder bort huvudet när jag närmar mig. Jag ringde Ingrid Tapper, som har Maro, och var tröstlös. Därefter ringde jag Christine, som har pappa Assar. Sen ringde jag Annica ett tiotal gånger och alla djursjukhusen. På djursjukhusen pratade de om vattensvans, magont, livmoderinflammation, analsäcksproblem, men vid det laget var jag helt säker på att det måste sitta i ryggen. Allmäntillståndet är annars bra och när låsningen släpper är hon precis lika glad som vanligt. Annica kollade igenom henne och konstaterade att hon inte hade full sträckning i höger ben, det ben som inte är opererat. Samtidigt sa hon att hon knappast är akut sjuk utan att Chenin skulle hållas stilla i två dygn och endast kissa utanför.

Skanska bestämde att Solnakrossen skulle stängas tidigt idag. Skönt att sluta ett när vädret var så härligt. Nora och jag åkte ut och bada med Chenin och Markus i Ålsten igen. Två barn fick slänga pinnar åt Chenin som hon simmade efter. Jag tränade henne i två pass med en timme vila emellan. I slutet av sista ville Chenin inte riktigt simma mer, men gjorde det ändå. Efter lite kisspromenad körde vi fjärrdirigering och kryp. Under krypet skriker hon plötsligt till och kommer inte upp. Detta hände sedan en gång till under kvällen. Danne, Johan, Jolle och Frida kom över. Vi körde Hej Knekt och satt och snackade skit på baksidan till två på natten. Det var riktigt skoj och ingen var nykter vid den tiden.

Allt har varit lugnt med Chenin efter visiten hos rehab igår. Hon är precis som vanligt, pigg och glad, bär på alla stockar hon hittar i skogen. Efter jobbet åkte Nora och jag med Chenin, Lazy och Markus till Ålsten och simmade med hundarna. Chenin simmade långt ut efter Markus och hans boll. Det var faktiskt riktigt mysigt att bada med hundarna. Lazy blev sen hämtad av Jocke och Marc som tog med henne till landet. Så nu är det bara Chenin, Kissen och jag kvar i stora huset. Frida sällskapade oss dock på kvällen över en salladsmiddag med vin.

Mamma och pappa åkte till farmor idag så jag ska vara hus-, katt- och hundvakt. Efter jobbet idag var det dags för rehabilitering för Chenin på Albano. Benet var okej, men beteendet inte. Aldrig har hon strulat så mycket. Hon hade svansen mellan bena, öronen strykna bakåt, stirrig blick och skakade. Jag vet inte vad som var problemet. Det här har vi ju gjort smärtfritt massa gånger nu. Antingen kommer borrelia-proven ge svar på detta konstiga beteende eller så ska hon löpa när som helst. I för sig har hon aldrig betett sig så här innan löp förut, men det är enda förklaringen jag kan hitta. Att gå i trampmaskinen gick inte alls. Hon hoppade på kanterna, gnällde, försökte gå baklänges, tog korta steg, reagerade på alla ljud. Ett enda stort frågetecken. Tidigare idag när de sprängde sten bara en bit ifrån oss och till och med jag hoppade till av överraskning tittade hon knappt upp, utan tyckte jag var knäpp, precis som vanligt. Att från det förvandlas till en liten ynklig taussie förstår jag ingenting av och inte rehabpersonalen heller. För övrigt bestämde vi att vi skulle simma hemma själva tre gånger i veckan och låta henne gå i lina.
På kvällen kom Frida, Jocke och Aspen över och åt middag här på baksidan. Här är en underbar gammal bild på Aspen, Rocco, Blossom, Banshee och Chenin. De tre andra hundarna gör oss sällskap på söndag eftersom ägarna ska resa bort.

Efter ännu en arbetsdag på Skanska åkte jag till klubben med Malin och Moa samt Nora och Markus. Vi la lite spår. Chenin fick två spår som Malin respektive Nora hade lagt. Båda på ca 200 m med 3 apporter. Spåren kunde gått bättre, framförallt det andra. Chenins största problem är uppenbarligen vinklarna. Hon har för bråttom och kommer bort sig totalt, det syns tydligt. På jobbet tycker de att Chenin är en slöfock och i spåret eller skogen överhuvudtaget finns det ingen hejd på henne. Men det är väl så en aussie ska vara. Efter spårningen kom ösregnet, åskan och haglet. Vi körde dock lydnad under max 5 minuter. Fotgående, fjärrdirigering och kryp. Krypet gick äntligen riktigt riktigt bra. Jag använde klickern och lyckades klicka fel flera gånger när hon var för hög. Trots det kröp hon finfint till slut. Stackars hund med en så virrig matte

Underbart härligt att träffa Chenin igen. Jocke hämtade mig på flygplatsen igår och hade Chenin med sig då. Chenins ben verkar okej, men kunde varit bättre. Tydligen ville hon inte resa sig i tisdags och därför åkte mamma in med henne i onsdags och tog blodprov på Borrelia. Nu verkar hon dock pigg igen.
Idag jobbade vi på Skanska efter bara några timmars sömn. Efter jobbet åkte Jocke och jag till Ålsten och badade. Chenin fick simma en del och sen sitta i skuggan medan jag la mig i solen och slockna helt. Det var som att lägga sig för natten och bara somna in.

Det kändes väldigt oartigt att åka hem så tidigt. Men jag har faktiskt varit i Rumänien i en hel vecka, dock endast en dag hos Hebbes mormor. Efter att ha tagit avsked av alla och mer eller mindre lovat Hebbes pappa att någon gång besöka inkastaden Machu Picchu åkte jag med Hebbe och hans kusin den långa bilvägen till Bukarest. Flygresan hem gick ovanligt bra. Jag fick inget lock för öronen och var inte speciellt orolig. Däremot var jag väldigt ledsen över att inte se Hebbe på en vecka. Det blir en ensam vecka för Chenin och mig.

Det var meningen att vi skulle komma iväg till Dragasani på morgonen. Men efter att alla ärenden gjorts på vägen kom vi inte dit förrän efter 17.00. Hebbes mormor, som bor där, var gråtfärdig när vi alla dök upp. Hebbes pappa som inte varit i Rumänien på över 20 år blev nostalgisk och tårarna rann. I Hebbes mormors hus fanns alla hans ungdomsminnen i form av böcker och andra saker. På den kommunistiska tiden fick man inte äga någonting och Hebbes mormor hade lyckats undvara en del saker från staten. Vilka berättselser man har fått höra från den tiden. Det visade sig att Hebbes pappa jobbat med mentalsjuka i Bromma under ett tiotal somrar i Sverige och att han kunde svenska eftersom han läst kurs i svenska.
Lördagkvällen var Hebbes och min sista kväll ihop på över en vecka så efter middagen bestämde vi oss för att ta en sväng på stan bara vi två. Promenera, titta på saker och äta glass. Istället för att trängas alla nio i mormorns gamla hus sov Hebbe och jag hos hans kusin med flickvän. Dessa två bodde i en lyxlägenhet. Man känner sig rätt otacksam när man tänker att en sån lägenhet inte ens skulle fått säljas i Sverige för att huset var så förfallet. Men allting är relativt och hans kusin var så stolt så vi bara nickade.

Idag smet vi över till grannpoolen på pensionatet och fick tillåtelse att vara där någon timma. Vad skönt det var. Efter lunch vid stranden kom vi sedan äntligen iväg till Bukarest. Där tog vi en liten sightseeing med bilarna genom staden. Efter ombyte hos Hebbes morbror kom vi till middagsrestauranten först vid tolv på natten. Här blir jag mäkta imponerad av Sofia, Hebbes peruanska lillasyster på 6 år. Inte en enda gång under resan har hon klagat, gnällt eller gråtit. Även om vi alla varit hungriga eller trötta. Hebbes pappa har så fin hand med henne också. Han sitter alltid och läser för henne eller berättar saker för henne så hon lär sig hela tiden. Efter ett tag börjar hon även prata rumänska istället för spanska. Hon är otroligt duktig, smart och alltid glad. Hans sätt att uppfostra henne är att undvika att säga till henne utan istället säga gör så här, prova detta. Påminner mycket om hur jag ser på uppfostran av Chenin. Jag vill inte hämma henne utan få henne stabil och glad. Hebbes pappa ger Sofia uppmärksamhet och beröm utan att hon gjort något särskilt utan bara för att hon är.

Regn, regn, regn… Där fick vi för att vi låg i skuggan igår! Ingen idé att bada. Vi åkte istället till Neptun, där vi först åt lunch och sedan gick till en spelhall. Det fanns pingis, bowling, biljard och massa andra spel. Lufthockeyn blev en favorit. Hebbes syster Leyla och jag spelade säkert nio gånger. Sen gick vi runt och kollade på stan innan vi åt middag i Neptun. Väl tillbaka i Costinesti tog vi en taktikvila innan Hebbe, Leyla och jag fördrack lite öl på terrassen. Därefter mötte vi upp de vuxna på en klubb vid stranden. Det blev en hel del dans och dricka. På vägen hem bestämde Hebbe, Leyla och jag oss för att hoppa i luftborgen för barn. Oj, vad jobbigt och svårt det var på fyllan. Åkte in i nätet ett antal gånger och märkte senare att jag fått skrapsår från detta .

Jag sitter vid poolen i Constanta i Mamaia och hör att de spelar Roxette på radion. Idag är alla så brända att vi håller oss i skuggan med solfaktor 60. Vi åkte hit idag och lyckades mygla in oss vid en hotellpool. I Rumänien tycks de ha respekt för turister. Två rumänska ungar som hoppade över staketet mot poolen åkte på stryk av badvakten. Här i Mamaia har vi fått en trevlig följeslagare. En härlig vit hund som följer oss överallt. Hon är graciös och läcker, men inte hungrig. Verkar återkommande vara så att gatuhundarna här inte är hungriga. De ratar allt vi ger, inget duger åt dem. Jag måste även säga att gatuhundarna har ett härligt liv. Antingen kommer de överens eller inte, men inget bråk. De lever ett naturligt liv och är inte instängda i lägenheter åtta timmar om dagen. Efter middag med 13 personer tog vi gondolen över Mamaia. Häftigt, härligt och väldigt vackert.

Tisdagen bestod av en heldag på stranden, vilket resulterade i att alla brände sig. För övrigt påminner Rumänien om hur Ungern var för 10-15 år sedan. Mutor, gatuhundar, tiggare, bilfönstertvättare i korsningar, ransonerat toapapper som inte får spolas, fattigt, förfallet, ingen som kan engelska och inget drickbart kranvatten. Man glömmer snabbt hur mycket Ungern har utvecklats sedan dess.

Trött, trött, trött… Tänker mycket på Chenin. Jag saknar henne så det värker i hjärtat. Tidigt flyg till Bukarest. Hebbe hamnade för andra gången på stand-by, men kom med i alla fall. Hebbes rumänske morbror och peruanska pappa hämtade oss. Kul att träffa dem, men knepigt med språket. Vi mötte upp resten och åkte sen två bilar till Costinesti, svarta havet. Alla förstod rumänska utom jag. Det blev mer ensamt än vad jag trodde det skulle bli. Vi är ju åtta stycken och därför blir rumänska det naturliga språket. När min kamera rasade i sanden och gick sönder var jag tröstlös. För lite sömn, förvirrande språk och min nyköpta kamera går inte att ta klara bilder med längre.

Ingen vila här inte. Dags för bad på det välkända exklusiva Gellert. Vågbad, varmbad och bubbelpool i ett antal timmar. Hebbe och jag bestämde oss därefter för att åka hem, packa och ladda om inför den stundande veckan i Rumänien. Med uppfattningen att Micke och Sanna bara skulle äta middag och komma hem sen blev vi ganska oroliga vid tolvtiden när de fortfarande inte dykt upp. Lite frustrerande också att vi skulle upp om endast fem timmar. Lite sömn är inte bra för mig. När de kom hem visade det sig att de gått på bio också.

Vädret var fortfarande inte helt badvänligt. Man blir ju lite kräsen när man är i Ungern. Vi gick därför en sväng till Tesco, en stor dygnet runt-öppen affär. På eftermiddagen tog vi oss till Kalvin Ter och åt middag på en god restaurant. Det blev en lång middag med öl, glass och 20 frågor-leken. Väl hemma igen gjorde vi oss i ordning för att gå ut. Jag bestämde mig för att dricka en klunk för varje bokstav i korsordet. Detta ledde till att jag var lullig efter 30 minuter . Beno kom över och vi spelade klubba säl, lägst kort dricker, samt en sämre version av Hej Knekt. När alla var småfulla tog vi en taxi till Morrissons där vi mötte upp Nora och hennes mamma Linda. På Morrissons hade de karaoke, men inte på samma sätt som vi i Sverige har karaoke utan mycket mer subjektivt. Huruvida man fick sjunga eller inte berodde på vilken låt man hade valt. Beno fick till exempel inte sjunga alls. Jag sjöng bland annat ABBA, Roxette och Anastacia. En hel del dans blev det också. Hebbe sjöng en del men pratade mest med några amerikaner i baren.

Idag tog vi med oss packningen och tog tåget till Budapest. Vi hade i år igen fått låna en lägenhet av Feldmajer. Förra året lyckades Micke och Sanna bli bestulna på allt när det blev inbrott i lägenheten. I år hade Feldmajer dock ordnat ett larm. Det blev mer shopping i ett av Europas största shoppingcenter, West End City. Kan intyga att man inte ens orkar eller hinner gå igenom ett helt plan under en dag. Vid det här laget har jag handlat ett 30-tal plagg, men bara spenderat runt 1300 kr. Otroligt prisvärt! Micke och Hebbe valde sen att gå på bio, Transformers, som för övrigt var värdelös, medan Sanna och jag fortsatte shoppa till fötterna inte bar oss längre. När shoppingcentret stängt begav vi oss ut till ön Margaretsziget som ligger i Donau, precis i Budapest mitt. Där skulle vi se den River dance-föreställning som blivit inställd i onsdags. Vi fick ta mamma och pappas biljetter eftersom de åkte hem till Sverige tidigare idag. River dancen var fin, men jag får nog erkänna att jag är mer för musikaler. Jag saknar liksom sången och replikerna under dansen.

På torsdagen var det visserligen uppehåll men någon direkt värme var det inte att tala om. Vi åkte allesammans till Kecskemet där Hebbe och jag hoppade av hos Nora med familj. Vi hälsade på hovven Markus och kollade huset innan vi begav oss till de gamla varuhusen för mer shopping. De andra åkte och bada på kvällen medan Hebbe och jag ansåg det vara för kallt för bad och tog istället bussen hem. Väl hemma åt vi glass och löste korsord. Efter middag gick vi över till Feldmajer. Beno, sonen, kom dit och vi spelade klubba säl och poker till 02.00 på natten.

Dagen inleddes med en snabb pedikyr för min del. Efter denna gjorde Hebbe och jag en stor shoppingtur i Nagykörös. Paus för lunch med familjen innan shoppingen fortsatte. Detta visade sig bli den största inhamdlingen som slutligen genererade 30 plagg för min del. På kvällen åkte Micke, Sanna och föräldrarna till Budapest för att se Ungerns bästa River dance. Hebbe och jag valde att avstå och sprang istället iväg i ösregnet och köpte pizza. Sen låg vi i sängen och kollade på Family Guy-avsnitt på Hebbes dator.

Det var inte tal om någon sovmorgon här inte. Upp i ottan för att ta en sväng på marknaden. Därefter tog vi bussen till Katonatelep för att rida. Trots att Micke fick skavsår förra året för att han inte hade långbyxor valde han att återigen rida i shorts. En timme underbar ridning över den ungerska pusztan och sen såg inte Mickes ben trevliga ut. Den bruna hästen Dama som jag eller Micke ridit på i tio år hade gått bort, så jag fick den vita springaren Sofi. Hebbe fick samma enorma bruna häst som förra året, Irma. Sanna red inte utan underhöll alla barn på gården istället. Efter ridningen blev vi hämtade av mamma och pappa med bussen. En snabb burgare på McDonald’s i Kecskemet innan det var baddags. Efter badet besökte vi det nybyggda varuhuset i Kecskemet och gick direkt loss på klädshopping. På restauranten där vi skulle ta en soppa mötte vi Nora och hennes familj. Det var lustigt eftersom vi efter ridningen hade åkt förbi deras hus och knackat på, men ingen öppnade. Väl tillbaka till Nagykörös åkte vi till Feldmajer och åt en speciell typ av pannkakstårta som bara finns i Ungern. Så himla gott och synda får man göra åtminstone en gång om året. Micke, Sanna, Hebbe och jag spelade sen klubba säl och tecken till sent på kvällen. Hebbe och jag vann tecken-fajten i år!

Det blev till att stiga upp tidigt för att hinna promenera en sväng med hundarna och därefter lämna Chenin och katten hos Mikko och Paulina. Lazy fick vara kvar hemma på tomten till dess att Kajsa hämtar henne på eftermiddagen. Flygresan till Budapest gick smärtfritt, lite lock för ena örat bara. Väl framme i Budapest var det stekhett, därför tog vi oss snabbt med buss och tunnelbana till Szecheny-badet. Där låg vi i solen i väntan på Micke och Sanna som skulle komma med ett senare flyg. Vi hann dock inte med samma tåg till Nagykörös som Micke och Sanna utan fick snällt vänta på nästa en timma senare. Trots det kom vi fram endast en kvart senare. Mamma och pappa väntade på perrongen med familjen Feldmajers buss. Vi åt middag på en restaurant och avlade därefter en kort visit hos Feldmajer innan Hebbe och jag beslöt oss för att ta oss till sängen. Vi var bra trötta efter denna långa dag.

Då var man hemma igen efter kennellägret. Vid 12-tiden på torsdagen kom vi äntligen iväg, bara tre timmar försenade efter att jag packat och städat klart. Jocke, Hebbe, Chenin och jag åkte först till Göteborg. Väl där fick Chenin sova gott i bilen några timmar medan vi äldre gick in på Liseberg. Här måste stolt tilläggas att fega lilla jag åkte alla bergodalbanor, uppskjutet, fritt fall, båda vattenaktiviteterna och svinggungan. Den sistnämnda var fruktansvärd, snurrade åt alla håll högt upp i luften så det kittlade rejält i magen. Efter Liseberg blev det en liten sightseeing i Göteborg och mat innan vi styrde kosan mot Lilla Edet. Något vandrarhem hade vi nämligen inte fått tag i. Jag har ringt alla, men det är uppenbarligen problematiskt med hund. Vid tolv på natten anlände vi till Lilla Edet Brukshundklubb för att sätta upp två tält. På plats fanns redan Christine (med pappa Assar och styvbror Teddy) och Carina (med syster Azzie). Efter lite trixande hade vi två fina tält uppe. Efter lite kvällssnack var det dags för sömn. Trodde vi ja! Här vill jag konstatera att Sverige är ett kallt land. Sovsäck, liggunderlag, luftmadrass och kläder på räckte inte för att hålla värmen. Till denna sömnsvårighet tillkom att det blåste något i hästväg. Så fort man trodde att man skulle somna kom en rejäl vindpust och skakade om hela tältet. Det är första gången som Chenin frös när vi tältat. Hon nerkrypen med mig, men till skillnad från mig kopplade hon bort ljuden och sov djupt med mycket jaktdrömmar.

Knappt hade man hunnit sluta ögonen förrän det var morgon igen och dags för ny dag. Vid lunchtid dök de flesta Chess Players upp. Något uppletande blev det inte för Chenin och hennes skadade ben, vi höll oss istället till appellplanen. Där tränade vi först lydnad med dotter Nova och dotter Meija. När dessa gick vidare till uppletandet var vi med och tittade på lillasyster Faiga, storebror Kenzo och kullsyster Azzie. Bra tips från Carina var att öka farten på metallapporteringen genom att köra budföringar med metallen i munnen. Helt klockrent och kommer fungera super på Chenin som gasar järnet på budföringar. Ett annat att tänka på angående uppletande är att komma ihåg att belöna hunden även om den kommer in utan föremål eftersom den gjort en jättejobb i alla fall, på samma sätt som man gör med ett tomslag i söket. Visserligen brukar Chenin inte komma in utan föremål, istället letar hon vidare till hon hittar något. Men det händer ju ibland. Vi diskuterade även apporteringen allmänt och den är jag så nöjd med på Chenin och till saken hör att jag fått mycket gratis där. Innan och i samband med middagen gick vi igenom de nya reglerna vid lydnads- och bruksprov. Därefter blev det en härlig promenad hem till den efterlängtade stugan för Chenin och mig. Väl i stugan somnade jag ändå inte direkt utan spelade först Yatzy, Backgammon och TP med Hebbe och Jocke därefter somnade jag snabbt eftersom natten innan inte gett mycket sömn.

På lördag bar det av ut till den fina Arboskogen. Hebbe hittade ett motell där han betalade dyrt för att få använda internet och spenderade sedan dagen framför sitt dataprojekt. Jocke tog en sväng ut till Smögen. Själv spårade jag med Niklas och Smilla, Annelie och Spader samt Carina och Azzie. Annelie la ett spår till Chenin och det gick på det stora hela bra även om hon var lite het och slarvig. Hon missade en liten böj där hon genade, men vindade in denna del. Dessutom vindade hon in det spår som jag lagt till Spader. Efter en lång lunch vid grillplatsen och dammen var det dags för föreläsning om fysträning av hund. Uppvärmningen var det som jag tog till mig mest av och även lära hunden stå med frambenen högt för att träna bakbenens muskulatur. Grillning följde därpå och slutligen dags för lekar anordnade av Agnetha och Helena med hundar från kull 4. Rebusar, skattjakt, ordgåtor, hitta rätt betydelse av orden, känna igen intron till TV-serier. Vilket arbete de hade lagt ner. Kull 5 som vann fick äran att anordna lekar till nästa år. En del vin och ännu mer hundsnack hamnade man inte i säng förran strax före två. Hebbe och jag hade då våldgästat våra grannar Tytti med Tarrak och Gunilla med Flinga.

På söndagen hade jag lyxtillvaro. Jag kunde gå upp sent och ta en promenad till klubben medan grabbarna packade och städade stugan. På schemat stod massage. Vi tog en halvdag vi och åkte tillbaka till Stockholm redan vid tolv eftersom vi flyger till Ungern i morgon och jag blir borta två veckor varav en i Rumänien medan Hebbe blir borta tre veckor. Chenin levereras imorgon tillsammans med katten hem till Mikko, Paulina och Tim. Jag vet att hon kommer ha det bra, för det har hon alltid, men det kom lite tårar i alla fall. Usch vad det är jobbigt att lämna bort henne när hon inte är helt frisk. Hon får ju fortfarande inte gå lös och har ett schema med mycket övningar som skall göras varje dag.

Hursomhelst har helgen varit underbart trevlig. Vilken arbetskapacitet alla Chess Players har och alla ägare pratar om en extra gnista som hunden har. Något annat mycket positivt är alla trevliga hundägare. Det har varit en glad och skämtsam stämning hela helgen med mycket interna gliringar. Ägarna till senaste kullen, Chenins, kom in i gänget på en gång och även nya kennellägerdeltagare från första kullen kändes efter första middagen som att de alltid varit med. Det är inte alltid lätt att få närmare 30 hundägare + sällskap med olika värderingar och uppfattningar att komma så bra överens som jag tycker att vi gör.