Chenin.se

Igår tog Jocke och jag en joggingtur med Chenin runt Lötsjön. Idag blev det ett besök på klubben. Knappt hann man sätta sig i bilen förrän regnet kom. På det stora hela kan lydnadsträningen på klubben sammanfattas med fort och fel. Positionen i fria följet är långt fram om man inte belönar med godis hela tiden och det kan man knappast göra på tävling. Sittande under gång och inkallning med ställande gick bra. Rutan kändes bra, lite för snabb bara. Passade på att skicka från olika håll och tränade även läggande och inkallning från rutan. Ett plus är att Malin ställt upp och lagt ut ruta och target innan jag börjar träna vilket tar bort hjälpen hon får när hon ser att jag håller på med något. Fortsättningsvis har jag kommit fram till att jag bara ska köra rutan när den syns bättre. Jag tror det ger bättre effekt vad gäller säkerheten. En annan sak som Malin hjälpte mig med var vittringen. Det var några månader sedan vi körde den. Chenin blev såklart skittaggad, rusade ut, sprang över alla, tog första bästa, fick syn på de andra, släppte, valde rätt och sprang till Malin. Suck, min lilla älskling. Detta moment brukar vi annars bara köra på balkongen i lugn och ro utan dragning. Vi gjorde om och då gick det bättre även om hon funderar på att ta med alla in… Fjärrdirigeringen gick bra. Jag tränar mycket på avståndet nu. En del platsliggning blev det också. Vi körde med godisburken brevid. Chenin låg med hög förväntan och då gick det bra. Men nästa gång reste hon sig, inte pga godisskålen men pga osäkerhet/rastlöshet. Försökte också träna flera moment i rad och få henne taggad på nästa. Fortsättningsvis får jag fundera över om det inte vore mest rättvist mot Chenin att träna momenten i den ordning de kommer. På så vis känner hon igen allt på tävling. Jag ska väga lite för och nackdelar med det så får vi se. Inga apporteringar idag utan jag nöjde mig med de momenten, men Chenin var såklart inte nöjd med att redan avsluta!

Vi tog en sväng till klubben igår, trots ihärdigt regnande. Där mötte vi Malin och Moa samt Anna och Dalton. Jag bestämde mig för att inte traggla någonting i regnet utan bara köra roliga fartfyllda moment som rutan osv. Tji fick jag, Chenin ville gärna gå fot och satte sig vid min sida så fort jag stod still. Att hon blev blöt bekom henne inte. Vi körde alltså fotgående, rutan, inkallning, fjärrdirigering och platsliggning. Jag påverkades mer av regnet och var blöt ända in i skinnet efter inte så lång tid. Det blev en promenad istället och precis när vi skulle åka hem kom Mikko. Då blev det en promenad till eftersom det inte var någon annan kvar där, becksvart, regnigt och låst.

Det känns som om det mesta om Chenin är sagt, men här följer sex knasiga egenheter som kanske är nya för någon.

• Efter maten rullar sig Chenin i mattorna hemma och gnuggar nosen mot mattan. Det är hennes sätt att tacka för maten och hon är så lycklig.
• Varje morgon när Chenin vaknar gäspar hon ljudligt. Det är så gulligt.
• Chenin äter inte fettfri majonnäs. Hon slickar lite misstänkt på den men äter inte. Det får mig att undra vad den innehåller för gift med tanke på att inget undgår Chenins mage, varken tomat, sallad eller grapefrukt.
• Så fort någon kommer in genom dörren hälsar Chenin snabbt och rusar sedan iväg för att hitta något att visa upp. Lämpliga föremål är kläder. Sen står hon där med plagget och gungar i hela kroppen. Hon får mig att tänka på en labrador.
• Chenins rumpa är hennes och ingen annan hunds. Den regeln är viktig, världen kan ju gå under annars!
• Om någon höjer rösten tar Chenin på sig poliskläderna och kommer på en gång. Spelar ingen roll om det är av glädje eller ilska, om det är ett spädbarn som skriker, en katt som jamar eller en hund som skäller. Chenin är alltid redo för att hjälpa till!

De flesta har haft utmaningen, men jag skickar den vidare till Chenins dotter Meija så vi får veta mer om henne. Jag tror regelförklaringar är överflödiga.

Söndag började segt. Ingen av mina vänner ville/kunde/orkade träna hund. Jag fick till slut med Jocke på eftermiddagen. Vi åkte till klubben. Det var riktigt kul. Chenin fick köra uppletande. Vi vallade två korridorer och la två saker i varje. Jag skickade sedan Chenin på alla i rad och hon var klockren. Det är första gången sedan olyckan i våras som jag skickar fyra på raken.
Därefter fick hon ta Jockes spår. Det var sjukt svårt. Dels låg det figgar ute som Jocke hade sprungit på, dels mötte han hundar, folk och vilt varstans. Vi hade mycket låga förväntningar. Jag tyckte dock att Chenin kämpade riktigt bra. Vid ett tillfälle såg hon ut att titta efter vilt. Jag gnällde lite på henne och sen gick det skitbra. Det spår som jag hade lagt innehöll inte lika mycket villospår men många svåra vinklar. Efter kanonspårning men någon miss på spårapport var både Chenin, Jocke och jag nöjda.

Vi åkte till klubben på förmiddagen och mötte Anna med Dalton. Tillsammans promenerade vi bort till grillplatsen för att lägga spår. Anna la spår till Chenin och det gick super. Jag var så jäkla nöjd. Hon kändes så lättläst och jag bara hängde på. Så fort hon gick av jobbade hon sig snabbt till kärnan igen. Nosen var låg hela tiden. Så skönt att känna att spårläggaren inte behövs. Inte heller stördes hon av att Anna och Dalton gick bakom. Dalton spårade också bra så vi var rätt nöjda när vi kom tillbaka till klubben.
Lite lydnad blev det i alla fall. Jag körde platssittning 1 min, fotgående med fokus på position, metallapport, hoppapport, rutan, fjärrdirigering, inkallning med ställande och läggande och sittande. Efter det försvann min motivation helt så det blev ingen mer träning.
Hebbe och jag åkte istället till Kista, mötte upp Frida, lunchade och handlade lite. Sen åkte vi ut till Kims jobb i Märsta. Chenin tittade på racerbilarna och Hebbe och jag köpte en fin ny tv. Så nu har vi en HD Ready, plattskärm, plasma med inbyggd hårddisk och picture-in-picture.
På kvällen kom det lite folk. Vi drack öl, umgicks och åkte sedan till Debaser.

Jag stannade kvar på jobbet och tog en öl på puben. Den tog rätt mycket när man var trött. När jag kom hem till Idol hade vi gäster. Bland annat Zorro, 6 månader BC-hane. Jag hade noga redogjort för hur mötet skulle gå till när jag inte var hemma. Chenin och Zorro skulle ses ute och leka, vilket de hade gjort. När de kom in skulle de hållas ifrån varandra på varsin sida av rummet. Så hade inte skett. De hade legat tillsammans i soffan med en människoresurs emellan. Chenin hade morrat och det hjälpte inte så hon markerade mot Zorro. När folk direkt tog tag i Chenin blev det allvar. Man ska inte ta i henne när hon markerar bara säga till henne att gå. Chenin fick sen vara i hallen till jag kom hem. Jag agerade räddande ängel för henne. Hon fick komma in i rummet igen. Chenin fick ligga vid mig och man såg på hela Chenin att hon tyckte det var så skönt att slippa ta kontrollen över situationen. Ingen skada för Zorro som läste av Chenins humör bra. Ute lekte de åter igen…

I tisdags sprang vi runt Lötsjön med Kim, Annica och Sazza. Igår fick vi besök av Kerstin och Leon. Leon är en 3 år gammal mycket vacker rottweiler som Kerstin tog hem från Örebro förra helgen. Han är stor och kraftig men väldigt mager över revbenen. Enligt veterinären behöver han gå upp 10 kg och kommer då landa på ungefär 55 kg. Leon behöver ett nytt hem eftersom Kerstin redan har en pitbullhane. Leon är snäll, men envis. Om det finns någon som känner till ett bra hem för Leon tveka inte att höra av er. Kerstin och jag tog i alla fall en långpromenad och Chenin tyckte förstås att det var helmysigt med en rottishane. Hon har a thing för dem. Flirtandet gick över med tiden och sedan blev hon bitsk över att han gick i rumpen på henne.

Jag gjorde sista jobbtimmen hemifrån. Efter lite käk åkte Chenin och jag till klubben. Vi passade på att åka upp tidigare för att få lite gjort innan hundungdom började. Jag körde fritt följ, inkallning med ställande och metallapportering. Eftersom vi hade agilityhindren så nära blev det också däcket, tunneln, vippen, bordet och slalom. Anna assisterade oss sedan på skyddet. Vi inledde med transport. Chenin glider gärna ur position. Därefter körde vi bevakningar med stor koncentration och belöning i form av ärmen. Figgen blir sedan passiv och Chenin får godis om hon släpper. Generellt var hon lite het i dag och ville inte gärna släppa taget. Slutligen körde vi skick på passiv figg. Där är jag lite fastlåst. Chenin skäller hela vägen fram och stöter ibland mot figgen. Själva stötandet blev i för sig bättre. Hon lugnade ner sig något, satte sig och slutade skälla. Belönades snabbt med godis. Jag tror att det kommer ge resultat, men kanske inte på skällandet i skicket.
Vi förflyttade oss sedan till en annan plan. Där körde vi platsliggning med en riktigt stor grupp men jag lämnade bara Chenin en eller två meter. Vi tränade också sittande under gång och fjärrdirigering med fokus på att få till byten på avstånd. Avslutningsvis körde vi hopp-metall-hopp. Det blev en ganska sen kväll eftersom det kom en del nya hundungdomar. Chenin fick emellanåt en del träning i passivitet och det gick väl sådär i ärlighetens namn.

Chenins valpar gjorde MH idag. Tyvärr kunde bara 5 av 7 komma pga löp. De två tikarna, Nova och Gurkan, kommer göra MH den 11 nov och för dem känner jag ingen oro. De 5 närvarande i Götene gjorde kanonresultat och visade på en jämn fin kull. Enligt uppgift var de tillgänliga, lekfulla, alla jagade men inget gripande i jakten, snabba fram på dumpe och skrammel, inga kvarstående rädslor hos någon, lugna under passiviteten (trots att de är Chenins avkommor!), tikarna var arga och stod på sig på spökena, två av hanarna sökte stöd hos publiken, Loke la sig oberört och tittade på spökena, alla tog sig fram med eller utan hjälp och blev glada över figgarna innanför dräkterna, tre hade ettor på skotten, eller var döva enligt Marie, och två avstod skotten.
Jag hade tyvärr ingen möjlighet att åka dit så det ska bli spännande att se var siffrorna hamnar. Vi hade istället gäster hemma, farfar och respektive, mormor, mamma, pappa, Hebbes mamma och Hebbes syster.

Idag har vi haft en jättehärlig dag i Hagaparken tillsammans med Mikko och Tim, Anna och Dalton, Malin och Moa, Lisa och Eskil, Malou och Zip och Winnie och Natalie och Lycka. Mikko och jag träffades tidigare och la spår. Inga vidare marker för det i Hagaparken, men två spår fick Chenin i alla fall. Båda var av appellängd eftersom det inte gick att gå längre. Hon spårade bra men snabbt och missade en del apporter. Jag måste nog hålla tillbaka henne mer om det skall bli tillräckligt koncentrerat. Hon är väldigt slarvig med apporterna och det beror främst på att hon har för bråttom och är för slarvig i spåret eftersom hon älskar apporterna när hon väl hittar dem.
Efter spåren mötte vi upp de andra och promenerade bort till en solig plats i Hagaparken. Några vallade upp två uppletande-korridorer. Kul att prova utan att själv ha varit med och vallat och utan att Chenin sett något innan. Bara på med selet och skicka. Ingen skillnad, fullt ös. Första föremålet i första korridoren hittade hon inte, det blev sedermera kvar för ingen hittade det. Massa beröm för ett kanonjobb på ett tomskick. Skickade ut i nästa korridor och där var det vinst åtminstone. Hon letade dock utanför korridoren på en gångväg, men vad sjutton den var ju också vallad . Vi avslutade med en vinst i första korridoren som hon såg när jag la ut.
Efter nosarbete var det dags för lydnadsarbete. Vi körde igenom alla hundar och gav tips och råd till varandra. För Chenins del tränade jag på att få henne taggad på mig även under kommendering. Positionen var långt fram igen. Jag måste verkligen ta tag i det där och bara belöna när hon går rätt, på ett sätt som inte gör henne frustrerad inför tävlingen. Jag körde också dirigeringsapportering, men apporterna syntes inte i löven så det gav jag upp efter första, i och för sig lyckade, försöket med alldeles för mycket letande. Inkallning med ställande och läggande körde vi också.
Avslutningsvis ställde Anna upp att figga åt Chenin på skyddsträningen. Vi tränade dels släppanden med korvspottning och det gav effekt, dels skick mot passiv figg och det gick okej. Hon hamnar lite nära och skäller lite mycket, men biter inte i ärmen åtminstone. Vi tränade också transport för första gången och Chenin fokuserade bra. Hon hamnar förstås gärna långt fram, men håller ändå ihop bra.
Efter promenad till bilen och snabbvisit hos mina föräldrar kom vi hem sex timmar senare. Då var det dags att ladda om. På kvällen kom nämligen mina kusiner och respektive samt bror och hans flickvän. Åtta personer var vi som åt middag, drack vin, spelade spel och skrek. Trötta och fulla vid ett-tiden åkte de hem.

Dags för springning idag igen. Jocke, Annica, Sazza, Chenin och jag. Jag pressade mig till och med runt Råsta med Chenin. Eftersom jag slutade tidigare var det tillräckligt ljust för att springa själv. Chenin behövde dessutom få ta ut sig så att vi med gott samvete kunde kolla på idol på kvällen. Skönt att Gathania åkte.

Tidigare har jag alltid känt mig lyckligt lottad för att ha fått en hund som Chenin, men på sista tiden har ett obehag krypit över mig. Jag kommer aldrig få en bättre hund än Chenin och det skrämmer mig att inte kunna ha något att se fram emot. Resten av mitt hundinnehav kommer alltid bestå i tillbakablickar och jämförelser med hur Chenin är/var. Jag kommer älska andra hundar lika mycket, även om det är svårt att inse nu, men egenskapsmässigt kommer Chenin alltid vara min idealhund. En tuff brud med mycket mod, jakt och kamplust. Visst finns det många brukshundar med de egenskaperna, men Chenin kombinerar det med humor. Hemma är hon världens roligaste. Hon går verkligen in för att få oss att skratta och när vi gör det så kastar hon sig upp och slickar oss i ansiktet. Det är svårt att säga exakt vad hon gör, men hon spelar clown genom att kråma sig, rulla sig, ge mystiska blickar, kramas, skratta, osv. Det går inte en dag utan att Hebbe eller jag skrattar åt Chenin och då blir hon bara så lycklig. Det har till och med gått så långt att hon alltid tror att vi skrattar åt henne. Så fort hon hör att jag skrattar, kan vara i telefon med någon kompis, så kommer hon rusandes och ler. Om hon kunde prata skulle hon säga något i stil med att vi har så kul min matte och jag.
På kvällen körde vi lite lydnad och skyddsträning. Jag tränade utanför på gården och blev rejält utskälld av en gubbe för att jag rastade min hund på gården. Jag försökte förklara att jag inte rastade hunden men det gick inte in eftersom han var påverkad av något. Och då ska ändå tilläggas att detta var i första skeendet när Chenin gick fot. Han bad mig dra åt helvete och skulle ringa polisen. Jag sa att det kan han göra för jag har rätt att vara här så jag stannar. Hur som helst så körde vi fotgående, platsliggning och rutan. Det blir tummen upp för de momenten. Positionen i fotgåendet är till och med tillbaka. Skyddsträningen gick också bra. Men hon hade svårt att släppa tillräckligt snabbt och jag hade inget godis med. Där trodde jag att ett byte med en strumpa skulle duga, men icke. Hon tog strumpan och sen högg hon i ärmen igen. Jag inser också att jag måste ha assistans med skyddet för att få till noggrannheten.

Jocke, Annica, Sazza, Chenin och jag sprang runt Lötsjön. Chenin blir till och med glad att se Sazza och det är stort eftersom Sazza är en stor tik och det hör inte till Chenins favoriter. Till saken hör att Chenin är ganska rädd för stora hundar. Och eftersom hon är en hund som inte kan uttrycka rädsla på ett normalt sätt så blir hon arg. Generellt så är det så att allt Chenin tycker är obehagligt blir hon förbannad på, oavsett om det är en släde på en korning eller en s:t bernhard, och eftersom det inte händer speciellt ofta och tar sig i uttryck på ett speciellt sätt är det lätt att tro att Chenin inte kan bli rädd.

En riktig vilodag har vi haft och bara latat oss. Jag ansåg att Chenin behövde ta igen sig lite efter all fysisk träning igår. Hon var nämligen stel på morgonen när vi skulle upp.

Efter en snabb överläggning bestämde jag mig för att åka till Botkyrka och träna skydds med Björn Tapper. Mitt möte på jobbet blev inställt så jag fick en anledning att gå tidigare. Det är alltid lika lärorikt att vara där. Chenin fick sitta med, medan de andra körde och det är mycket träning bara det, både för hennes och mitt tålamod. Skyddsträningen med henne gick kanon. Hon är bara lite snabb så Björn fick fundera lite. Vi ska börja köra henne mer på ärmen och köra mer skick på passiv figg. Just nu biter hon antingen i passiv figg eller skäller. Dragningen på ärmen är dock mycket mindre än på bitstocken så hon tar lättare till skall där och vänder sig då mot den sidan av figgen som är utan arm.
Efter givande skyddsträning körde jag lite lydnad med Chenin själv. Mitt godis var slut så jag riktade in mig på lite mer fartfyllda moment, rutan och inkallning. Jag är supernöjd med rutan, jag varvade med och utan target och det kändes bra. Inkallning med ställande och läggande gick bra bortsett från en viktig detalj. Hon stack innan mitt kommando. Aldrig slutas man förvånas över Chenin. Vi körde också hopp-apport och massa fotgående. Hennes position har blivit långt fram igen och jag når inte riktigt fram med mitt budskap om var hon ska vara.
Efter avslutad träning åkte vi tillsammans med Hebbe till hans mamma och åt tacos.

Av förklarliga skäl blev det en lugn dag idag. Det enda aktiva Hebbe och jag gjorde var den långpromenad med Chenin som vi tog och då hade vi en vattenflaska med oss.

Alla hundkompisar verkade upptagna av annat än att träna med mig idag. Fick till slut med mig Hebbes kompis Patrik och hans bc-valp Zorro. Jag la ett spår till Chenin på 500 meter med fem apporter och det jobbade hon fint i. Vi körde sen lite lydnad, mest i demonstrativt syfte. Metall/trä-apportering med fokus på stanna, gripande, ingång och byte. Fotgående med fokus på position i stegförflyttningar. Snabba lägganden. Kryp, både framifrån och vid sidan. Platsliggning. Lek.
På kvällen hade Fia maskerad på Frans August festvåning i stan. Temat var präster och prostituerade. Jag var enligt uppgift en öststatshora som försökte se lyxig ut. Tolkningen av temat var annars mycket underhållande. Det fanns nunnor, en påve, manliga prostituerade och munkar. Kul var det och alldeles för många shots blev det. Chenin var hemma hos föräldrarna. Vi hämtade upp henne på vägen hem och hann precis med sista tunnelbanan hem.

Ikväll är det dags för karaoke igen. Sofia och jag ska jobba på metropol.

Idag var jag på universitetet och representerade Ernst & Young i deras monter på juristernas studentdag. Det var faktiskt riktigt roligt. Vi som stod i montern fick oss många skratt under dagen. En av de mässansvariga kom fram till oss och sa att vi var det roligaste företaget där (av 54 st så det var inte så pjåkigt). Då bjöd vi på ännu mer humor. Jag passar ganska bra som clown ibland bara jag får någon att hacka på och där fanns ju Henrik från moms som både uppskattade det och gav mothugg. Hehe.
Väl hemma sprang Jocke, Chenin och jag runt Lötsjön i ösregnet. Härligt! Jag skippade kvällens bankett på Berns när jag insåg att middagen skulle sluta 22.30 och jag ville somna i tid för att orka gå upp imorgon. Jag somnade istället 21.00 och missade hela efterlyst. Jag är för tragisk, inte nog med att jag följer efterlyst, jag missar dessutom alltid slutet för att jag somnar. Denna kväll såg jag inte ens början. Jag förstår inte varför jag är så trött jämt?

Chenin och jag körde ett eget lydnadspass efter jobbet. Trist när det är så mörkt ute. Jag hittade en liten gräsfläck som var upplyst och vi fick en hel del störning av folk på väg hem från jobben. Vi började med platsliggning, därefter fot med fokus på språng, inkallning med ställande och läggande, fjärrdirigering, kryp och dirigeringsapportering. En hel del lek blev det också, sen började det ösregna.

Michaela, som Chenin och jag bott med i Uppsala från och till under 1,5 år, besökte oss på kvällen. Vi tog en långpromenad runt sjöarna och pratade strunt.

Det blev en sväng till klubben på kvällen. Jag körde igenom allt men Chenin var inte nöjd. Mer, mer, mer… Vi körde platsliggning, fot, inkallning med ställande, hopp-metall-hopp, apporteringsdirigering, rutan, kryp, fjärrdirigering, läggande, sättande. Avslutade med lite skyddsträning på parkeringen. Duktiga Chenin, inga skall alls nu när figgen blir passiv. Däremot lite jaktskall på väg fram till figgen, men det kan jag leva med. Det visar bara att hon är het.

Det har varit en galen helg, men fruktansvärt kul. I fredags efter jobbet hämtade jag upp bil, hund och Frida sen bar det av ner till Karlskoga för att fira Eva som fyllde 25 år. För att inte ligga helt efter de resterande 18 personer som åkte minibussar och därmed drack öl hela vägen ner började Frida och jag svepa vin när vi kom fram en timme före till Boda Borg. När de andra dök upp blev det incheckning på vandrarhemmet, mer vin och sen utgång. Vi var bara fyra som gick ut och Chenin var kvar på vandrarhemmet med husse och de andra. Harrys gick vi in på i stan och det var ett trevligt ställe. Strax efter 1 började det bli dags att leta taxi tillbaka till Boda Borg. Frida och jag hade druckit alldeles för mycket och man var bra trött efter en lång arbetsdag. På väg ut fastnade Frida med klacken mellan två stenplattor, stapplade ner för trappan och föll ihop på marken. Jag insåg förstås inte allvaret utan skrattade. Efter lite turer fram och tillbaka med en Frida som hade riktigt ont åkte vi in med ambulans till akuten. Väl där somnade jag på golvet en timme till sjukhuspersonalen hängde över mig och frågade om jag visste var jag var. Till saken hör att jag inte visste det eftersom jag hela kvällen blandade ihop Karlstad, Karlskrona, Skogaholm och Karlskoga. Det kändes därför som ett riktigt test eller som att någon drev med mig. Jag tog i alla fall en taxi hem medan Frida låg kvar och väntade på att få röntgas.
Två timmar efter jag hade somnat var det dags att kliva upp för att köra Boda Borg i fyra timmar. Trots, eller kanske på grund av, min trötthet och smärta bakom vänster knä på grund av ett fall i trappan var Boda Borg jäkligt kul. Boda Borg fungerar ungefär som fångarna på fortet, men man gör banor som består av flera rum. Mitt lag tog lika många banor som Evas lag och hon har ju jobbat på Boda Borg, så det tycker jag var starkt av oss. Efter Boda Borg åt vi lunch och i samband med den dök Frida upp, vit i ansiktet, gråtandes, hög på smärtstillande och kräktes ett antal gånger. Det visade sig att hon slitit av ett ledband och hade en lös benbit. Hon ringde en bekant från Stockholm som hämtade henne. Vi andra åkte vidare till Skövde och Evas barndomshem. Där bodde även en goldenhane som Chenin fräste åt på en gång och tog sen över hemmet. Vi åt, drack och hade trevligt och var nu närmare 30 personer. Jag valde att inte gå ut på krogen eftersom jag hade en sprängande huvudvärk på grund av för lite sömn. Chenin och jag kröp istället i säng med en alvedon när de andra hoppade in i taxibilarna.
Och tur var väl det för kl 8 var det uppstigning för att hinna till utställningen i Västerås till 11. Hebbe och Fia gjorde mig sällskap i bilen för de ville komma hem till Stockholm i rimlig tid. Kim och Annica var redan på plats i Västerås. Precis innan Chenin ska in upptäcker vi att hon är kladdig i pälsen. Spelar inte så stor roll, men pinsamt att komma in med en ofärdig hund! Fyra kom vi i konkurrensen och det var lite skillnad mot förra gången när regerade. En intressant detalj är att samma domare tyckte så mycket om Chenin för två år sedan att hon blev BT-2 med CK och två år senare får hon inte ens CK. Nej, utställningar är bara skit. Chenin ser ju likadan ut som för två år sedan. Det är ju ett skämt
Annars har Chenin varit en pärla under helgen och det är så skönt att hon är så omtyckt. Hon har haft fullt upp för att hinna med att mysa med alla vänner.

Denna vecka har gått lika snabbt som alltid. I tisdags sprang Chenin och jag med Jocke runt sjöarna. I onsdags höll jag privatkurs för några kompisar som skaffat hund. Vi pratade om lek, uppletande, inkallning och kontakt. Chenin fick sitta i bilen när vi körde uppletande för hon blir så taggad. Igår, torsdag, hade jag ruggig träningsvärk efter springningen i tisdags. Ändå lyckades jag pallra mig iväg med Jocke till Råstasjön och springa ett varv, men sen hade jag så ont att jag inte ens orkade hålla i Chenin. Det var nog mest för Chenins skull som jag pressade mig, hon behöver ju ändå göra något så det var bara att ta sig samman. Utan henne hade jag legat på soffan hela kvällen.
Ikväll ska vi åka till Karlskoga. En kompis fyller 25 och vi är runt 18 st som ska åka dit. Imorgon ska vi gå på Boda Borg och sen åker vi till Skövde där vi grillar och umgås på kvällen. På söndagen planerar jag att smita iväg tidigt för att hinna till utställningen i Västerås som jag anmält Chenin till. Egentligen passar det inte så bra att Chenin följer med i helgen eftersom vi ska bo på vandrarhem osv, men jag vill inte lämna bort henne under helgen eftersom jag jobbar så mycket i veckorna. De flesta som ska med är dessutom hundmänniskor och Chenin är förstås en favorit!

Det blev en sväng till klubben under kvällen. Jag började med att lägga ett kort spår till Chenin innehållande två apporter. Chenin fick gå på spåret direkt och gick verkligen super. Så fort det ligger godis i spåret har hon låg näsa rakt igenom. Efter spåret körde vi igenom ett långt lydnadspass; fotgående, inkallning, metallapport, rutan, fjärren, framförgående, kryp, platsliggning, platssittande, hopp-metall-hopp. Det är så härligt att träna med Chenin. Som belöning på inkallningen för att hon stannar och ligger snabbt får hon springa och hämta metallapporten. Då blir hon överlycklig och kommer snabb som en blixt till mig och byter mot en sjättedels frolic. Chenin är lycklig så länge hon får fortsätta jobba. Platsliggningen och sittandet är däremot struligt som alltid. Pip och gnäll så fort hon blir uttråkad. Framförgåendet gick inte heller något vidare. Hon var så taggad på mig att hon vände sig om hela tiden. Resterande moment var kalas!
Innan jag åkte hem tränade vi skyddet på parkeringen. Polletten om att vara tyst och lägga sig när figgen blir passiv föll ner. Kanon, inget skall de sista fem gångerna!