Chenin.se

Igår skott-tränade vi på Kista igen. Choice fick samtidigt lite lydnadsträning med japansk publik. Chenin fick nöja sig med promenad. Det blev en snabbvisit för sedan skulle vi vidare till Gustur som också behövde promenadsällskap. Chenin var i sitt esse, taggad till tusen så hon inte kunde vara stilla. Ute i hagen bestämde jag mig snabbt för att hon skulle sitta tyst med Choice utanför och vänta. Kanske var det en engångsföreteelse men hon blev tyst efter bara två-tre tillsägelser för att jag var målmedveten och hittade kanske (?) rätt metod. Inga mer snabba kraftfulla tillsägelser utan istället riktigt mörk bestämd och låg röst över hur besviken jag är, inte ta i henne alls bara gå hotfullt emot och vara helt övertygad om att hon kommer vara tyst när jag går därifrån. Jag måste vara hennes kontrast helt enkelt och vi är dessvärre mer lika. Känns elakt att blogga om detta, men för mig är det ett uppvaknande när jag fastnat på att tjata.

På hästpromenaden skrattade jag åt vilka kontraster till hundar jag har. När Choice och jag är själva med Gustur hjälper jag henne dra Gustur framåt med mig. När Chenin är med låter jag Gustur hjälpa till att hålla Chenin tillbaka. Det är skillnad på drag och drag.

Jag sprang 5 km med Jocke och Choice nu på kvällen. Nu ligger det utslagna hundar här och sover.

I övrigt hälsar Choice att allt ätbart behöver inte nödvändigtvis vara mat…

Och så har snart halva veckan gått igen. Denna måndag blev det i alla fall klubben och ensam var jag definitivt inte. Vi är många aussiefantaster där nu, Anna, Dalton och Doc mötte upp för promenad, Malin, Moa och Tjabo var på plan tillsammans med Linda, Wilma och Lizzy som vi inte sett på länge, Sofie och Johan anlände snart med Tristan och Milo och slutligen dök Maria med Cash upp (Milos bror men inte så lik originalet aussie-Cash).
Det blev lydnadsträning, först med Chenin som fick gå kortkort fot, fjärr på avstånd, backa, ner, target och metallen. Sedan med Choice medan Chenin skrek av förtvivlan vid stolpen. Choice fick köra igenom fot först och gick som en häst med frambenen för att hon var övertaggad, läggande som gick dåligt på första, inkallning som hon reste sig vid, hopp-stå som nästan sitter utan dk, hopp över hinder – kors i taket vad vi tränar det sällan, target, rutan och metallapportering. Borde passat på att träna budföring men det är lätt att vara efterklok. Båda hundarna fick vara med på platsliggning och Choice låg i alla fall tyst, Chenin får fungera som störning helt enkelt. sedan blev det mer target, mer apportering och kort sväng med Anna och grabbarna.

Igår var det löpning igen. Jacob gjorde Anna och mig sällskap. Inte värst populärt med en atlet och en som får stor draghjälp, Choice och jag kom lite efter kan man säga… Lisa kom förbi på kvällen för att hämta en bur och underhålla mig lite i morgonrock i farstun.

En tom helg, skönt trodde jag. Lugn och ro, men icke. Film i form av 2012 med Hebbe på fredagen. Kan vara en av de värsta jag sett. Dålig, overklig, förutsägbar, mörk, tragisk, humorlös, ounderhållande m m. Som Hebbe uttryckte det så var det en förolämpning av ens intellekt. Vilket slöseri med tid. Rekommenderar ingen att se den!

Pratade med Frida som haft tråkiga dödsfall i familjen.

Lördag blev det städning innan jag mötte upp Anna i skogen för lite spår. Tror på det stora hela att vi var väldigt nöjda med samtliga hundar. Chenin fick ett långt godisspår som hon gick väldigt noggrant och lugnt i, tog vinklar bra och letade metodiskt rätt när hon kom utanför. Hon missade i stort sett alla föremål, men jag var nöjd ändå och framförallt var hon tillfreds med att det blev lite längd på spåret. Fram och tillbaka gick hon kanske ca 500 m.

Choice fick ett ca 300 m spår av Anna. Hon missade också en pinne men gick väldigt bra. Hon hade ett bra driv och tryck idag som jag gillar. Hon kändes motiverad och taggad hela tiden men blev trött mot slutet. Hon hade lite tapp vid en stig på kalhygget men när jag väl sa spår igen, vilket jag är väldigt försiktig med efter att ha fått Chenin att fråga för mycket, gick hon på direkt. Det gäller för mig att förstå att det är två olika individer.

Efter spårning blev det hem för lunchintag innan jag åkte vidare till jobbet för att få lite gjort några timmar. Man kan ju tro att hundarna skulle vara trötta och sova medan jag jobbade, men efter bara någon timme vaknade de och såg uttråkade/hungriga ut. Några timmar till fick de dock stå ut innan det bar hemåt. Hem kom vi och tvättning stod på schemat till sent på kvällen. Vi påbörjade också filmen Benjamin Buttons. Världsklass jämfört med 2012, vacker och underhållande. Kanske lite lång, räcker med en gång så att säga.

På söndag var det dags för vallning. Med bilen aussiefylld bar det av till Oxelösund med Anna, Lisa och pojkarna. Choice fick fyra pass och ögonen gick i kors på stackaren. Först tre pass i fålla och sedan ett pass ute. Ambitionerna var höga; träna stanna, stopp, attityd, avstånd, flankeringar, hämt, trånga situationer, skicka mot huvudena, lugna höger och vänstervarv, fösning. Rätt snabbt blev det uppenbart att jag fick koncentrera mig på ett par viktiga saker istället för allt jag ville. Framförallt attityden inkluderat bitandet i huvudena och heelingen som hon tar till bara för att det ska gå fortare (vi är inte helt överens om vilken hastighet vi ska hålla i fållan). Jag tyckte träningen gav resultat. Fick även förklarat det här med stanna av Gunnar och skillnaden mellan stopp och stanna (lydnadsmänniska som man är var det såklart förvirrande). Choice svårigheter i högervarv gjorde sig också påminda. Något konstigt har hänt för hon blir avvaktande, eller springer runt mig eller rusar bak och försöker nafsa, medan när vi möts upp på vänster går hon lugnt och fint bak. Kanske har jag hjälpt henne bättre på vänster genom att oftast skicka henne på vänster från start. På slutet fick vi dock till lite mjukare vändningar även på höger så det ska nog gå.

Chenin var också med, men uppför sig dessvärre inte så exemplariskt utanför hagen att hon kan vara med så mycket som jag skulle vilja. Jag la ett ängspår till henne. Hon gick väldigt hetsigt och inte alls lika noggrant och lugnt som igår, men det förväntade jag mig inte heller med nya marker och fåren alldeles inpå knuten. Efter ett tag gick det dock något lugnare.

På vägen hem sov Doc och Choice djupt tillsammans, trötta som få.

Jag avslutade min säljkurs i måndags. Grymt bra och givande kurs! Man är långt ifrån komplett. På kvällen blev det ingen tur till klubben utan istället egen minimal lydnadsträning vid bouleplan. Jag kunde konstatera att Chenin kan ligga platsliggning länge utan att pipa så länge vi inte är på klubben eller andra hundar är med. På klubben piper hon efter bara några sekunder.

I tisdags blev det ingen springning. Jag ville bli lite friskare.

I onsdags blev det ingen Gustur. Han är fortfarande inte bra. Istället blev det träning i Kista. Först promenad med båda, sedan skott-träning och lydnadsträning med Choice. Jag är ju skotträdd, blinkar till vid varje skott men Choice är än så länge cool. Reagerar inte mycket alls – hon är ju inte så nyfiken heller. Bara taggad på pinnar eller lek med Doc eller äta godis. Jag la också ett ängspår till Chenin och lät också Choice gå med och konkurrera om godiset.

Idag blev det däremot både springning och simning. Pga feltänk vad gäller hundar i bil var Dalton med och sprang. Anna sprang därför lite kortare och jag fortsatte själv med Doc och Choice. En galen Doc gav mig ordentligt med fart under fötterna. Efteråt blev det simning för tjejerna i sumpan, 3 x 5 min – inga konstigheter, bara mysigt.

I fredags skulle vi med Kim och Annica på restaurang. Ännu är det lite kallt att sitta ute, så planen var att lämna hundflickorna hos föräldrarna. Jag ändrade mig dock eftersom det kändes löjligt att inte hundarna kunde sitta ute. Det är faktiskt inte så kallt för Chenin om täcket är på. Det var första gången Choice satt uppbunden så länge utanför någonstans, men det var inga konstigheter.

I lördags åkte Sofie, Johan, Anna, Malin, jag och hundar ut till Värmdö för att hälsa på Lisa som precis kommit hem från Australien. Efter inte alltför mycket prat kom vi igång med spårläggningen till alla hundar – varför måste alla ha 2 hundar nuförtiden? Chenin fick först ett ostspår som jag la själv. Hon gick spåret riktigt lugnt och fint med markering av pinnen så jag var nöjd. Sofie hade lagt ett spår till Choice med order om mycket snitsling och ganska rakt. Choice tenderar att flyta iväg av spåret med jämna mellanrum och jag ville ha en chans att analysera det. Lite smått irriterande är det men alla pinnar tagna utan konstigheter. Chenin fick sedan gå ytterligare ett spår, men denna gång ett frolicspår i spåren av Docs jaktspår. Tydligen lite för mycket att gå i ett spår där även Malin och Anna gått för Chenin sprang på lite för fort. Choice fick sedan lite lydnadsträning och gick jättebra. Kul lydnaden känns nu, man blir ju så tävlingspepp av det. Resten av klanen vet jag inte hur det gick för, en del såg jag och det såg väldigt bra ut så jag tror de flesta var nöjda. Många spår tar dock lång tid så något uppletande hanns inte med.

På kvällen, efter Kista-tur och mat, blev jag uttråkad så när Hebbe åkt iväg på sitt mötte jag upp Frida och några till på Bishops arms. Kvällen slutade dock på Metropol innan hundarna hämtades upp för promenad hem. Hundarna vande sig snabbt med sovmorgon när jag var sjuk förra veckan. Inte förrän vid lunchtid vaknade jag på söndagen. Värdelöst att förlora hela ljusa dagen. En tur till klubben blev det i alla fall för hundaktivering. Chenin fick ett kul korvspår som hon var nöjd med medan Choice fick tre korta minispår med startsträcka och slut. Jag höll henne kort och tillät inga utsvävningar och då jobbade hon bättre i kärnan än innan. Lite lydnad fick hon också prestera. Vi påbörjade även framförgåendet ordentligt för att få henne att gå framåt på kommando.

Efter klubben blev det tur till Hebbes mamma och god middag förtärdes, även med mina föräldrar. Sedan fick hundarna hoppa av hos föräldrarna eftersom vi skulle på bio i form av Clash of the Titans med en hel drös med folk, 10 personer var vi som slösade bort slantar på denna film. Alldeles för sent innan man kom i säng inför arbetsveckan.

Jag kan fortfarande inte prata, så det blir till att uttrycka sig i skrift. Men det är inte så illa det heller. Jag låtsas inte se folk för att slippa prata med dem. Försök att prata medför kvävningsattacker som måste hostas bort och det gör ont. Fick en sådan precis när jag kom till jobbet och folk undrade om jag inte skulle vara hemma och vila. Det de inte vet är att det är mer vila på jobbet när de svart-vita är på dagis.

Nej, inget jobb idag. Utebliven sömn inatt pga smärta i halsen som tvingade upp mig 5 i morse för att koka te med honung i.

Istället åkte jag till läkaren idag efter att Anna mött upp oss för promenad och bus mellan Choice och Doc hos föräldrarna. Fick trist nog beskedet att det var ett virus och inget att göra åt. Kollade också att jag inte hade diabetes, men att min trötthet kan bero på min järnbrist, så nu är det tillskott som gäller. Och det faktum att jag stupar i säng vid 10.00 är helt enkelt för att jag har fullt upp.

En stum dag för mig gör tydligen även Chenin gott! Eller så bidrog allt skällande under lydnadsträningen till att även hennes stämband ömmade. Samtidigt passar hon också på lite att jäklas när jag inte kan säga ifrån innan det eskalerar alldeles. Anna gjorde några patetiska försök att säga till, men förjäves.

Hursomhelst fick vi till lite fika tillsammans i solskenet och lydnadsträning. Anna körde både Doc, Choice och Dalton medan jag bara körde minimalt med mina egna två. Kvalitetsträning med andra ord. Choice är städad, gör det hon ska och bjuder inte på 380 beteenden per minut. Chenin ja, kommentarer är överflödiga dessvärre bjöd hon på kryp som är absolut tabu och fick sedan akut smärta i ryggen under ett par minuter. Knäppaste knappen i stan. Skällde sig hes och mig döv medan andra tränades också. Märkligt fenomen, för när vi senare går ner till affären går hon lugnt och sitter tyst utanför – man kan ju tro att hon är normal om man slipper se henne i träningssammanhang!

På vägen till bilen springer en boxertik fram och stannar bara någon meter från mina endast pga att Chenin blir fullkomligt galen. Håller Chenin hårt bakom mig och förbereder mig på att sparka men den stannar, och stackars snälla Choice står förvånat och kollar på den. Ägaren försöker inte ropa in den så jag går snabbt till Annas bil och sätter hundarna i dragkroken. Tar sedan boxern i nackskinnet och leder den till ägaren. Förklarar att han måste ha den kopplad om han inte är säker på att den inte går fram till våra fyra eftersom de är aggressiva. Idioten svarar att han ser att mina är aggressiva, att han inte kan garantera att hans hund inte går fram men att hans hund får göra som den vill. Ingen ska tydligen tala om för honom vad hans hund får göra. Förklarade vidare med min kraxiga knapp hörbara röst att det är för att hans hund inte ska bli skadad eller dödad av våra. Jo men dina är ju i koppel. So what? Om jag vill ha dem lösa då? Hans hund ska ju inte fram under några omständigheter! Han svarar att ni ska ju åka nu trots att han inte har någon aning om att Anna och jag bestämt oss för en promenad efter att ha lämnat väskorna. Jag är arg så jag kokar och har därför båda mina lösa när vi går förbi honom igen (och då hade han sin i koppel). Det är ju säkrare för mig att ha dem lösa så slipper Chenin bli trängd. Jag är så trött på respektlösa idioter. Nej, du får fan inte släppa fram din hund Hursomhelst och om det händer, be om ursäkt och ta in hunden så är det fine men stå inte och argumentera emot! Man blir ju inte förvånad över att hundägare får så dåligt rykte, i synnerhet i stan, när de inte ens kan bete sig respektfullt mot varandra utan måste stå och försvara handlingar som om man kritiserade deras hund. Jag sa t o m att jag inte ville bråka, bara att han skulle ha koll på sin hund, men han svarade bara att hans hund fick göra vad den ville. Dessvärre är detta tredje gången jag hör hundägare säga likadant på sista tiden i Solna och det gör både mig och dagiset oroliga. Dagiset går runt med tårgasspray i fickorna ifall det händer något eftersom de har flera osäkra hundar som de har ansvar för på dagarna.

På kvällen såg hussen förvånad ut när han fick med Choice ut på springtur och när han kom tillbaka suckade han över lat hund. Ja, någon draghjälp får man ju inte av henne.

Nåväl, imorgon väntar jobb (dock stumt) och just nu tittar två svart-vita nyfiket på djurprogram på tv.

Har så ont i halsen att jag vill dö! Tydligen är det inte så effektivt för sjukdomssymptomen att titta på prickig valp i form av Milo och prata för mycket. Nu kan jag inte ens prata alls. Jag har varit hemma idag eftersom jag hade feber igår kväll. Men då jag fortfarande kunde röra mig åkte Anna och jag ut i skogen för att ge hundarna lite huvudbry i form av spår. Chenin fick ett godisspår av Anna och hon gick mer taggat än på de senaste spåren men ändå helt ok. Sötnosen var lycklig över full uppmärksamhet från Anna och mig (något jag inte klarade av att unna Dalt idag pga mitt tillstånd). Choice fick ett Annaspår som hon gjorde pissigt värre. Först totalt övertygad 3 gånger på raken att spåret gick rakt över en stig istället för att vinkla höger. När jag till slut gav upp och visade på henne spårade hon fint först långsamt eftersom hon inte fått som hon ville innan men sedan ökade självsäkerheten och därmed steglängden. Hon plockade två apporter och tog allt bra. Sedan gick det utför. Först belönade hon sig med en snusdosa som måste legat sedan forna tider, för innehållet luktade skarpt illa. Ett par meter innan slutet dök hon av åt höger medan jag tålmodigt stod kvar och bad Anna kolla vad hon sysslade med utom sikte – ”äter rådjurskadaver” kom svaret… Det kändes som att man tvångsmatade henne med det tråkiga frolicslutet innan hon hann få i sig lite mer ruttna inälvor som låg längre bort. Skickade in odjuret i bilen, men fokuserade sedan på mittenpartiet medan jag befarade magsjuka. Att minnas från dagen är annars Annas kommentar: ”Chenin ser ut som en parodi på sig själv!” Denna kommentar fick senare Hebbes syster Leyla, som besökte oss på kvällen, att skratta hysteriskt för att det träffade så mitt i prick. I princip gjorde Chenin allt i sin makt under det besöket att få alla att skratta hysteriskt över henne genom att vara fullkomligt galen, hetsig, flåsig, clownig, hängig, klängig, flängig, busig m m. Jag borde filmat henne för hon var vansinnigt rolig med humor i hela grimasen. Choice försökte istället kompensera med att trycka sig lugnt intill folk och bara mysa. Tänk vad olika de är mina små svart-vita!

Hebbe och jag åt middag ute i Tornparken med tjejerna för första gången i år – mysigt! Hebbe försökte få hundarna att sitta lugnt innan de skulle få rester – Chenin visade då upp hela sin repertoar i ultrarapid varpå Hebbe skrattade och gav henne mat. Hon kommer bli knäpp en dag… Chenin – lite mer än för mycket…

Uppdatering från helgens RAS-konferens och kryssning kommer nedan, men den ligger i jobbmailen ännu…

Efter RAS-konferensen på lördagen drog jag iväg på kryssning till Åland med Hebbe och 18 till för att fira två tvillingars 30-årsdag. Kände mig lite risig men det skulle nog gå bra. Åt världens godaste buffe men med äckligt vin, hamnade i matkoma och fick pressa ner varje klunk vin för att hålla mig vaken. Efter två timmar i mysigt spa hade jag ätit och druckit mer än magen hade plats för, så den sa ifrån med råge. Trots att jag inte kände mig påverkad insåg jag att jag inte skulle kunna dricka mer, höll mig till vatten och ville bara somna med mitt halsonda. Men samtidigt kände jag att ett begär över att åtminstone se dansgolvet. Tog därför någon sväng-om och gick sedan till sängs. Vaknade bara någon timme senare med dunkande huvud och värkande hals. Blev hyttliggande resten av turen. Flera trodde att jag mådde spillrigt av samma anledning som dem. I wish! Besviken, när man äntligen skulle ha lite kul.

Vi tog en sväng till klubben i onsdags efter jobbet, av rastlöshetsskäl. Först tog vi en promenad och sedan la Choice och jag ett spår till Chenin. Vi passade också på att köra lydnad uppe i skogen eftersom varken planerna eller parkeringen är mycket att jubla åt. Det blev en genomkörare av det mesta och hon kändes väldigt lagom och fokuserad. Nu börjar man längta efter appellstart. Chenin fick sedan gå spåret i flexikoppel, med lycklig attityd. Inga konstigheter.

I torsdag var det allmän motionsdag. Först promenad kyrkogården med Anna och grabbarna sedan springning med unghundarna runt sjöarna och slutligen simning för flickorna, 3 x 5 min ungefär. Vi har hittat en fungerande metod nu. Choice i koppel, Chenin lös, båda simmar och vilar samtidigt. Jättefina är de!

Som om det inte är nog med saker att göra var det RAS-konferens i helgen. Jag gick tidigare från jobbet för att kunna spåra med de stackars svart-vita innan. Vi tog en sväng till klubben. Chenin fick ett fint spårupptag och gick sedan väldigt exakt i fotspåren. Choice fick sämre förutsättningar; jag kom inte ihåg var jag började, hade inga snitslar med, glömde sätta på henne sele, vilt i spåret. Bestämde mig för att det kommer gå skit men blev förvånad över att hon fixade det så bra. Alla apporter tog hon också. Dock är hon väldigt fladdrig, måste alltid gå vid sidan av och gör sedan snabba slag bakåt i spårkärnan för att försäkra sig om att hon inte missat något. Det känns klokt men lite tidsödande. Efter träning kom vi fram till Scandic i Södertälje för konferensen. Chenin och Choice installerades i hotellrummet och jag i konferenslokal. Tacksamma hundar jag berikats med. Flera hundar i rummen brevid skäller i ett, men inte ett ljud på mina. Bara trötta, glada ögon när jag kommer in. Snälla också som stannar på varsin sida om den fotölj jag sätter upp emellan dem. Däremot är de allt annat än rena och har världens glömskaste matte som inte har med några handdukar. Några bad i badkaret och användning av hotellets handdukar lindrar inte mycket av den skit som dras in nu. Sjuvsovare i sängen är Chenin också när jag är borta (och båda ligger nära mig hela natten), vilket märks av allt grus. Det är helt enkelt grus överallt och det blir lätt pinsamt att återlämna rummet.

Nu ska jag snart ifrån konferensen för det blir kryssning till Åland med massa vänner. 2 tvillingar fyller 30 år och har bjudit med 25 personer.

Sömn efter vallningshelgen hade varit uppskattat men det blev det sparsamt med. Hämtning av Chenin, promenad, dusch, middag och lämning av hundar hos föräldrar innan Hebbe och jag tog oss till biljardhallen på Odenplan och mötte upp Max, Frida och David. Jag var trött så jag nästan somnade mot Hebbes axel, men kom sedan oväntat igång. För en gångs skull förlorade jag inte och lyckades t o m sätta ett snyggt turskott. Efteråt åkte vi till Soap Bar där jag snabbt bestämde mig för att åka hem eller shotta för att klara människorna. Det blev det senare och då har man ju alltid skoj.

Dagen efter blev dock mindre skoj, men hundarna lät mig i alla fall sova till 10. Det mesta gick på halvfart och träningsplaner och springplaner lades snabbt åt sidan när det var vitt på marken igen. Ångest över slaskiga hundar gick över när det redan på eftermiddagen var torrt igen. Ungefär samtidigt åkte Jocke och jag till stallet för att mocka och promenera Gustur. Resten av kvällen spenderades mest i soffan med lite dåligt samvete över att inte Chenin fått något spår.

Igår tog jag tag i Jocke för att få sällskap med springningen, åtminstone delvis. Nu jäklar är det Beach 2010 som gäller så nu får man ligga på. Helt underbart att få springa i ljuset dessutom.

Själva påsken har spenderats på vallkurs för Peter Nilsson i två dagar tillsammans med ett gäng Crofter Holdings-hundar. Det var en otroligt värdefull kurs där Choice fick lite att fundera över i sitt lilla huvud. Bara efter helgen är hon nästan helt ren från bitandet, även om det kommer behöva underhållas ett bra tag framöver. Jag fick i alla fall massa bra metoder och tekniker med mig hem. En sammanfattning av några saker jag ska tänka på framöver:
- Förstärka mitt nej, följa upp varje gång.
- Få henne att stanna av sig själv när jag stannar.
- Vara mer konsekvent med mitt stanna.
- Inte träna attityd genom att gå runt fållan i cirklar utan djurkontakt.
- Kontrollera att hon inte gör rusningar när vi möts upp på fårens högersida, genom att möta upp tidigare.
- Inte undvika att tvinga henne mot huvudena för att konfrontera hennes bitande istället för att undvika problemet.
- Börja med fösning i koppel med fokus på djuren utan att låta henne gå runt. Behåll målbilden.
- Träna flankeringar, gärna ihop med tillsägelse och pssch-ljud.
- Vara konsekvent med ljuden, fram-ljud och runt-ljud.
- Inga mer redskap för att få henne att ha rätt attityd i vallningen.

Jag känner mig otroligt tacksam mot Peter för stor hjälp framåt i vallningen och uppmuntrande ord. Det är verkligen skönt med instruktörer som vet hur man lyfter deltagarna än sådana som bara ser det negativa. Här följer vallningsfilmer, utan bett och rusningar efter helgens kurs!

Ingen lugn påskhelg direkt. I torsdags följde hundarna med till jobbet, men dagen blev kortare än normalt. Vi åkte sedan till mamma och hälsade på innan det var dags för en tur till sjuklingen Gustur. Han ska promeneras ett tag tills hans spatt lugnar sig. Efter stallet åkte jag förbi Stockholmsavdelningen för att delta på möte med HI-gruppen och träna lydnad i leran.

Igår, fredags, åkte jag med tjejerna till Killingetorp och la spår för första gången i år på barmark. Det var ett mycket uppskattat inslag. Chenin fick ett godisspår av lite längre karaktär som hon tog fint efter att ha proppats med godis vid starten. Choice gick också säkert och tog sina apporter med glädje. Skönt att hundarna (och speciellt Choice som haft lång vila från spårandet och dessutom är under utveckling) verkar minnas bra! Efter skogen blev det stallet och promenad för Gustur igen. Jag märkte också att kopplet blivit kvar i skogen så vi fick ta en snabb tur tillbaka till skogen. Chenin bakspårade hela vägen tillbaka och hittade kopplet medan Choice sprang lyckligt ovetandes i förväg. Fördelen var att hundarna blev mer rena av snöresterna än efter stallet. Efter upphämtning av mormor blev det påsklunch hos föräldrarna med hela stora familjen. Efter det var det fix med bilen som gällde: Hebbe bytte däck och jag dammsög. Trots att däcken satt fast tog dammsugningen längre tid. Efter snabb visit på fest hos Peter Dahl var det sängen som gällde.

Två pojkar betraktar Chenin och Choice genom fönstret medan jag beställer lunch:

Pojke 1: Åh vilka söta hundar! Jag tycker den närmsta (Choice) är sötast.
Pojke 2: Nej jag tycker den andra (Chenin).
Pojke 3: Båda är fina, men den första såg så ledsen ut.