Chenin.se

Första rehabiliteringen på Södra djursjukhuset igår gick väldigt bra. Chenin har bra med muskler i båda benen. 40 cm omfång på höger och 36,5 på vänster. Hon har bra böjning och sträckning och rör sig verkligen fint. På vattenbandet syntes ingen hälta alls. Hennes sår hade läkt fint. Allt ser ljusare ut än vid förra korsbandsoperationen. Tight rope verkar vara en bättre metod än fiskelinan enligt sjukgymnasten. Dessutom tyckte hon att hon sett en del aussies med samma problem som Chenin (dvs även hon!). Inte bra, inte bra. Choice var med som sällskap. Mycket veterinär blir det. Vi stannade även till hos Annica och köpte hundmat. Dyra Hills ska tydligen bli ännu dyrare. Närmare 800 för en säck framöver. Det är galet! Hos Annica fick hundarna massa godis. Choice verkade inte minnas att Annica utsatt henne för otäckheter när hon hade såret i ögat. Hon gillade både Annica, Kim och kliniken.

Historien med bilen började med att bilhandlaren jag köpte den av lyckades dra sönder handtaget bak när han hjälpte mig lägga in vinterhjulen. Han lovade hederligt att fixa handtaget så när bilen inte gick igenom besiktningen i januari enbart på den grunden sökte jag upp honom. Efter att bilen stått hos honom i 3 veckor hade han lyckats åstadkomma en limning av handtaget emedan det fortfarande inte gick att öppna. Bilen lämnades in hos en ny bilmeck och efter flera veckors strul med beställning av nytt handtag osv fick jag äntligen bilen lagad förra veckan. Efter det väntar 4 veckors väntan på besiktning. Men skam den som ger sig. Jag kollade efter besiktning varje dag och i fredags lyckades jag få tag på en återbudstid samma dag. Tro på fan att bilen inte gick igenom! Krängningshämmaren är av. Och det är förmodligen det som låtit vid höger fram under hela tiden jag haft den. Helt otroligt att de inte hittade det vid förra besiktningen. Något positivt i det hela är att jag nu kör utan körförbud i 30 dagar, dvs försäkringen täcker om något skulle hända.

I lördags kom kusinen hit och hälsade på med sin dansk-svenska gårdshund Milton. Choice tyckte det var buskul, men Chenin var av en annan åsikt. Vi for ut i Kista och mötte upp Anna med hundar. Doc och Choice försökte mobba Milton så stundtals fick jag bära bitska Choice så att Doc kunde trakassera Milton i fred. Milton och Choice fick varsitt valpspår och Doc fick ett långt spår. Alla var duktiga, speciellt Doc idag som hade fokus hela tiden. Milton verkar vara en naturbegåvning på spår. Ingen av valparna förstod att spåret var slut. Det blir till att lägga skål i slutet nästa gång. Chenin fick leta några godbitar, mest för att inte bli utan något. På kvällen åkte Hebbe och jag på 30-årsfest. Chenin fick vara hos Jocke och Marc och Choice fick följa med på party. Choice var riktigt riktigt trött men uppförde sig väl: gjorde sina ärenden utomhus, snodde inget från de låga borden eller soppåsarna, lekte med presentpapper och gosade med alla behövande. Vi blev inte där så länge för Hebbe kände sig krasslig.

Igår, söndag, var det dags för styrelsemöte för SASK i Eskilstuna. Båda hundarna var med för även om det är tråkigt för dem med möte är det nyttigt och dessutom vill jag inte be någon om passning när jag faktiskt kan ha med dem. Choice hade damp emellanåt, men fick sitta i knät till hon lugnade ner sig. Uttråkade stackars möteshundar men åtminstone en ny plats att se på.

Chenin hittade en tomatskiva på trottoaren. Herre som gick förbi utbrister: Ja, låt inte tomaterna gå till spillo, de är så dyra nuförtiden! Se vilken nytta hundarna gör i samhället. Chenin har ju ett sår där morfinplåstret suttit. För att såret inte ska bli värre har jag haft halsband på henne ett tag, men hon går så bedrövligt i halsband att jag börjat med sele igen. För att inte selen ska bränna i skinnet mer har jag tjänstetecken på under.  Tjänstetecken är bra att ha således. Igår hade hon hela utstyrseln på under dagen när Frida var hemma med hundarna. Knappt hann jag hem innan jag tog av henne allt. Då sätter sig Chenin och kliar sig (med det opererade benet som duktiga Chenin använder flitigt). På bara några sekunder hade hon blödande rivsår på den kala fläcken. Suck! Chenin skulle aldrig kunna vara nakenhund. Måste man ta i så när man kliar sig? Ont gjorde det också får hon böjde bak huvudet för att försöka nå dit men det gick inte. Inte kan jag sätta strumpor på henne heller för då rör hon sig nog inte så bra som hon borde. Så nu har hon tjänstetäcke på igen.

En annan sak som gått fint hemma var att Choice inte kissat inne alls. Jag kom hem och öppnade till vardagsrummet. Snart var det kiss i soffan. Om man funderar på om valpen behöver ut så behöver den det. Att jag aldrig lär mig! Choice öron är lite roliga just nu. Ett tag hade hon Cheninöron, sen blev det högre lite tyngre. Nu har det vänstra blivit tyngre och det högre blivit Cheninöra igen. Appropå öron så finner Choice någonting smarrigt med Hebbes öronproppar. Ett antal har gått åt och igår åt hon upp två till. Inte långt efteråt kom de upp den vägen igen.

Idag är hundarna med Nattis. Chenin var lycklig över att komma dit. Jag tror Chenin blir favoriserad där. Överlag tror jag mina ”vanliga” vänner favoriserar Chenin medan mina hundvänner favoriserar Choice. Hehe, jag kan ha fel också

Chenin och jag har grälat om dörren, eller om hur man går ut eller in genom dörrar. Igår när vi kom hem drog hon till så hårt att min armbåge slog i dörrkarmen. Det var inte skönt. Jag tycker man kan gå lugnt ut och in genom dörrar men Chenin är av en annan uppfattning. Tidigare har jag varit lite daltande med henne eftersom hon varit halt osv. Men efter den här operationen har jag fått nog – man får bara inte hålla på och släpa sin matte på det sättet. Till saken hör att sådana här olater blir mer påtagliga när hon måste gå i koppel så mycket. Efter vi hade gått ut genom dörren fyra gånger i rad igår kväll föll nog inte poletten ner men hon lugnade sig i alla fall för att matte verkade arg som ett bi. Sista gången gick hon lugnt ut och likaså i morse. Det lär ju visserligen gå över men ändå. För övrigt har jag satt upp en turordningsregel för hundarna när vi går in och ut. Chenin får gå först ut genom dörrarna och Choice får gå först in genom dörrarna. Jag tycker vi håller det rätt bra.

Igår åkte vi en kort sväng till klubben eftersom jag kom iväg så tidigt från jobbet. Choice fick busa i skogen och träna lite enkla övningar i skogen under tiden som det pågick skott-träning nere på planerna. Chenin fick komma ut och gå några minuter. Vilken lycka!

Första dagen på EY spenderades i Nice - inte helt fel!

Min bil har äntligen fått komma in på lagning. När det passar som sämst såklart. En valp och en opererad hund utan bil känns knepigt. Anna har verkligen ställt upp och hjälpt till både med skjuts och passning av Choice.

Så till en liten fundering angående Chenin. Hon har i vanliga fall numera sele. Det håller kroppen på plats när hon far runt. Nu har hon dock fått brännskador av selen på det rakade området på bogen där morfinplåstret suttit. Så nu har hon halsband. Hon drar väldigt mycket i det så det belastar nog benet. Jag kopplar då kopplet runt magen vilket innebär att hon haltar mer men å andra sidan överbelastar hon inte benet. Vad är bäst? Hm… Blir nog till att fråga sjukgymnasten. När hon väl coolar ner sig då kan hon gå fint både med och utan snöre runt magen.

Igår var det min skötdag av Gustur. Anna och Doc gjorde oss sällskap. Chenin fick dock vara kvar i Annas bil. Det fanns ingen ork eller lust att rida i mörker och kyla så det blev en kort promenad och lite ryktning bara. Gustur vägrade dessutom bli fångad så bara det var en ansträngning. Lite morot och havre senare så gick det bra. Doc var med i stallet. Det hände en rätt ointressant men lite rolig grej. Någon i stallet ville hälsa på Doc men Doc märkte inget för han var upptagen på andra håll. Efter lite lock så fattade Doc att det var honom det gällde. Stumpen gick och i vanlig ordning hoppade han glatt. Fniss från mig bakom hästen. Då tog den förnäma damen lite illa vid sig och försökte tafatt säga att man inte fick hoppa. Alltså man får väl för sjutton skylla sig själv om man står och ropar på hunden. Hälsa inte då om det ska vara så. Dessutom om man är i stallet är man ju redan skitig!

Choice med märgben hos Marianne

Chenin är med på jobbet idag. Tråkigt värre tror jag hon tycker det är. Speciellt när man inte får gå ända till Humlegården på lunchen. Vi satsade på att komma hit tidigt, så redan kvart över sju hade vi infunnit oss. Vi har tagit två svängar ut, men det handlar ju om ynka minuter som hon får gå. Hon går dock riktigt bra på benet. Jag är så sjukt imponerad. Antingen har hon tappat förmågan att känna smärta eller också känner hon en viss stabilitet. Det ser lovande ut i vilket fall! Mer lovande än det såg ut efter hälsningsceremoni hos Lisa igår kväll. Jag var beredd, fångade henne direkt och höll kvar henne till hon lugnade ner sig. Men hon måste ha spänt sig för plötsligt rann det blod ur ett av stygnen. Eländes elände! Lisas pappa torkade golv medan Lisa tejpade knä. Choice kan inte längre följa med till jobbet. Det blir lite för tråkigt för henne och då stör hon mig. Mina kollegor stör sig inte alls men det är ju för att jag underhåller henne till fullo. Alla frågar efter valpen och undrar hur den kunde växa så fort på så kort tid. Choice är med Anna idag. Det är tur man har vänner som ställer upp. Vi ska åka och hämta upp gänget efter jobbet för att besöka Gustur i stallet en stund.

Chenin går faktiskt riktigt fint på benet. Emellanåt tar hon till och med något ohalt steg. Men hon har ett underbart psyke. Så mycket smärta som hon fått utstå. Hon är verkligen tålig och fjantar sig aldrig. Stor livsvilja!

Jag kan nu kanske börja hålla med alla snöklagare. Jag tog en ridtur på Gustur med sällskap idag i vårsolen. Knappt hann vi hem innan det låg ett snötäcke på backen. Positivt kortsiktigt är att hundarna håller sig rena. Positivt långsiktigt är att Chenin får mjukare underlag att gå på. Vi hade sällskap under ritten och Gustur var busig på hemvägen. Han försökte sticka lite men det är mest skoj när det är lite fart. Jag behöver bara ta tyglarna så bär det av. Choice var med i stallet. Jag filmade när hon träffade kalvarna för första gången genom staketet. Hittills har hon bara fått hälsa inne när jag lyft upp henne. Hon var rätt tuff i alla fall ute, luktade på dem och började inom kort lägga sig framför och skälla uppfordrande. Här ska flyttas kor! Chenin fick vara i bilen med ett märgben och fick två bensträckare. Jag tänkte lämna henne hemma med Hebbe men hon hade dött av uttråkning. Nej sitta i bilen och titta är mer hennes mynt.

Choice i farten. Foto: Lisa

Måndag måndag måndag… Vem har ork att passa en nyopererad Chenin och en dampålder-Choice? Lisa! Och det tackar jag ödmjukt för. Lite jobbigt att åka ända till Gustavsberg på morgonen och dessutom parkera så illa att jag riskerar böter, men de verkar bli så väl omhändertagna mina tjejer så det får det vara värt.

Ikväll blir det ingen måndagsträning utan istället hemmakväll. Choice lär vara trött efter allt bus ändå och Chenin blir ju aldrig trött, däremot skulle ett klubb-besök knappast förbättra hennes tillstånd.

Att sitta hemma heldagar gör en galen. Jag är van att ha fullsmockat schema hela helgerna. Samtidigt är det nog lite bra för mig. Nu ikväll blev jag dock så uttråkad att jag tjatade hit Annica och Kim. Jag lyckades också lura hit Anna och Doc. Choice upptagen av bus med Doc, Chenin aktiverad med att blänga surt efter Doc genom gallret och jag sysselsatt med Robinson och massa småprat så blev lördagkväll också ganska trevlig.

Lördagen har annars bestått av ett besök till Södra djursjukhuset för borttagning av morfinplåster. Choice hade lite damp i väntrummet. Jag vet inte varför, hon brukar ofta vara så lugn och cool i alla väntesituationer. Nu skällde hon efter hundar, människor, leksaker, hundmat och hundben. Besviken insåg hon att hon inte fick något. Jag tar allt med ro. Det går över. Så länge hon är glad och positiv så är jag nöjd Chenin mådde lite konstigt efter det att plåstret tagits bort. Hon har legat hemma på golvet och gungat med huvudet fram och tillbaka med hakan i backen. Jag filmade henne lite för det såg så konstigt ut. Jag inbillade mig först att hon viftade på svansen hon hade under sig och att huvudet gungade med, men blicken var liksom inte den. Men det är ju starka grejer det där. Man får skriva på varningspapper när man hämtar hunden där det framgår information om att man kan dö av att röra vid det osv.

På vägen hem hann jag med att hämta upp valpmat som jag beställt till föräldrarnas hus, köpa ett lass med märgben på supermarket (efter att killen i charken sprungit ut oh grävt fram dem längst ner i deras stora frys…) och besöka hundrastgården med Choice. Snälla Jocke följde villigt med på alla äventyr. Chenin var nog rätt glad åt att få åka runt lite i bilen. Utanför hundrastgården träffade vi på en mellanpinschervalp. Choice lekte förstås med den, men villkoren var inte helt lika när den var i koppel. Vi släppte in dem i rastgården och då jobbade den upp sig. Choice fick dock kämpa, hon brottade ner den, drog den i öronen, sprang med boll i munnen, gjorde lekinviter osv. Sen blev det busa av. Fast den förstod inte nöjet i att jaga runt efter Choice, men Choice verkade tro att hon var jagad ändå och det är det viktigaste. Hon har lekt med lite roligare kompisar innan, men ägarna hade aldrig sett deras hund leka så mycket tidigare. Kanske om den bantade lite, sa jag inte Kan du ha henne lös redan?! frågade dem. Hon kom till mig lös, jag lärde henne gå i koppel, svarade jag. För i min värld är det så det fungerar. Först lära sig följa med mig lös, sedan koppelträning. De var riktigt sugna på att släppa sin hund lös utanför inhängnaden, men vågade inte. Tänk om hon sticker? Man måste våga lite sa jag, men tog sedan avsked för att hitta en parkeringsbot på min bil. Ett dyrt hundmöte med andra ord! Till saken hör att jag hade kunnat parkera gratis precis brevid men jag ville stå lite mer skymd för Chenins skull. Suck!

Choice har kanske bajsat i sängen… Vill bara skriva kanske för det kan ju varit en hund som hoppat in genom fönstret, gjort ifrån sig, smitit sin väg och sedan skyllt på Choice. Mindre troligt, kanske inte ens möjligt, men en förhoppning Nja, skämt åsido var det mitt fel. Jag borde anat att hon behövde gå ut, men hon lekte så mycket med Doc att det kom av sig lite. Jag lyckades åtminstone fånga henne i luften med ett nej när hon var på väg upp i sängen senare. Jag älskar att tajma rätt, hon liksom vände i luften. Mycket bättre än att ta ner henne från sängen när hon redan hunnit upp. Fotobevis på Choice och verket finns men jag besparar folk det. Tänkte visa det för Hebbe om ett år kanske…

Choice och jag har nått ett genombrott. Vi lekte med en strumpa utanför på gården och det kändes bara som att det klickade. Tidigare har hon ju släppt strumpan om man ropat minsta på henne. Nu körde vi först kamplek, sedan tävling om försten till strumpan, sedan den-är-äcklig-leken. Choice var galen över att jag inte tog den och kampade med henne. Efter mycket tjat och när hon jagat ikapp mig med strumpan ett antal gånger gav jag med mig. Vi gjorde om leken flera gånger. Jag visste väl att det skulle bli en uppletandehund av henne också så småningom

Men jag tror nog tandlossningen är på G. Hon sprang efter mig och bet mig i armen samtidigt som hon skrek till. Jag har inte kollat i munnen ännu men det kan ha varit något som knakade. Nåja om det kan hålla henne borta från att äta upp fler internetsladdar är jag nöjd.

En annan rolig grej som är lite typiskt valpar. Hon har ju lärt sig inkallning fint när man ropar på henne, men mest med mig vad jag vet. Så ropar Hebbe på henne när vi är ute tillsammans, då springer hon till mig. Det har hänt flera gånger nu och är så gulligt. Jag får motstå att ge henne en godis för det. Tanken är ju rätt i alla fall! Hon har lagt ihop så pass mycket att om hon hör ordet Choice så springer hon till matte.

Chenin vill gärna vara ute längre. Hon ropar efter rottweilerhane och vill bli klappad av barnen. Vad som helst roar henne just nu. Hon är ovanligt snäll mot Choice just nu. Så kom jag på varför. Hon är ju groggy i huvudet av morfinplåstret. Idag ska vi ta bort det hos veterinären. Choice lär ligga pyrt till när Chenin har morfin-abstinens!

På kvällen var vi alla väldigt uttråkade. Lägligt nog kom Frida över och kollade på Så ska det låta med oss. Sen försökte jag mig på kloklippning men det var ingen hit längre. Choice ville absolut inte att jag skulle hålla i tassarna ens. Det var samma sak förra veckan. Det känns ledsamt att hon inte litar på sin matte samtidigt som det liksom inte är något farligt. Förslag?

Choice är ganska lik Chenin på denna bild. Foto: Karin Dahlin

Choice leker som en galning här hemma, springer runt, skäller och hittar saker jag inte visste att vi hade. Sedan plötsligt deckar hon på golvet och snarkar. Det är ganska skönt för Chenin att ha Choice att titta efter och på, annars hade hon nog dött av uttråkning. Men jag har lite avspärrat när Choice håller på som värst så Chenin inte behöver missa några polistillfällen.

Jag har glömt att nämna att Choice fått ett fint valpsele av Anna med Doc, utöver halsband och koppel med små tassar på. Selen kommer i alla fall från Lisa och Loi som i sin tur fått det av någon. Det går i arv med andra ord. Jag hade det på i helgen när vi var i stallet, jag vill inte kombinera det med spårning förrän jag vet hur hon beter sig i det. Det var verkligen inga problem, hon skuttade vidare och kollade på djuren. Så hon fick ha det på när hon var med på tur. På så vis var det lite enklare att hålla reda på att hon inte ramlade av hästryggen, eller hoppade av för den delen…

Lek på klubben för exakt ett år sedan. Foto: Anna Johansson

Chenin stapplar på. Ibland vill jag inte ens titta för det verkar göra så ont. Man önskar att man hade en vagn så hon kunde få åka med och se mer än bara gården. Av någon anledning är Choice helt ok enligt Chenin trots hennes tillstånd.

Jag jobbar hemifrån nu och Choice har varit i sängen ett antal gånger. Hon började till exempel morgonen med att kissa där, efter att vi varit ute. Till saken hör att vi har inga-hundar-i-sängen-regel. Det här med rumsrenhet är ingen enkel sak. Vi var precis ute, Choice kissade, allt frid och fröjd, tills hon kom in och insåg att jag tvättat Chenins sovtäcke… då blev hon plötsligt kissnödig igen.

För övrigt har Choice minsann horn i pannan hon med. Chenin vässade ner dem ordentligt i början som tur var, men nu växer dem för fullt. Hon kan minsann vara rätt j-vlig när hon vill det. Just nu har vi en envis dust om att hoppa upp i sängen, men jag ska nog vinna genom att vara ännu mer envis och tålmodig. Det blir lite springande för mig men det är det värt. Kissandet gör att det är en stor principfråga.

Imorse dog en av Hebbes skor också… Något säger mig att han kommer vara mindre glad över det. Det är ju inte första skorna, men de första som betyder något. Just nu får man passa rätt mycket för att väggar och inredning ska få vara intakt. Men vem tycker inte det är härligt att vakna till ljud av en säng som håller på att gnagas sönder? Och den nya soffan har fått sig en törn, men det var ju givet från början. Äter man mat vid köksbordet får man passa köksstolarna. Hallmattan har ju redan påbörjats, men andra änden kanske smakar bättre? Nej jag är inte bitter Till saken hör ju att hon knappt är hemma något, vi är ju jämt på vift. Nu när Chenin ska ta det lugnt då får vi nog se på hur ett hem ska tas om hand.

Vad gäller saker så kan de enkelt delas in i tre olika kategorier för Chenins del. Det finns saker man inte får röra såsom mobiltelefoner, tv-kontroller, handkontroller, skor m m. Det vet Chenin och därför är dem helt ointressanta även om valpen verkar finna något nöje i dem. Biter valpen på dessa rör inte Chenin en min, trots att hon själv kunna göra samma sak som liten. Sen finns det leksaker som är hundarnas helt och hållet. De är förstås hur tråkiga som helst om inte någon av följande förutsättningar är uppfyllda:
- det är pipbollen för den verkar ju alla avsky så den är förstås kul
- Choice tar någon leksak för allt är ju Chenins. Choice vet dock hur man listigt kan vända bort huvudet när Chenin kommer farande så man får ha kvar saken lite längre
- människa är med och leker då är allt kul
Så finns det saker som är lite så där mitt emellan. Det kan till exempel vara vantar, mössor, strumpor, barnleksaker, gossedjur m m (nya saker kan generellt räknas in). Dessa saker har sjukt stort värde för Chenin, ända tills man skänker dem i hundpresent. Då är de roliga ungefär lika länge som det tar att förstöra dem sedan går det över. Apportbockar är exempel på prylar med stort värde. Prylar med stort värde som inte är tabu, men inte heller blivit tråkiga kan inte ligga framme för då ska de plockas med hela tiden. Choice har inte riktigt förstått allt det här men Chenin ska nog visa henne allt hon kan tids nog.

Det ringde från Södra Djursjukhuset för att höra vad mitt försäkringsnummer var. Hjärtat hoppade över ett slag för jag blev så orolig att något hade hänt. Hon mår bra och jag ska hämta henne i eftermiddag. Jag måste lära mig ta det med ro. Det händer nästan aldrig något, ändå är jag lika säker varje gång att det ska inträffa något.

Jag fick ett vykort av Hebbe igår:

Hej gumman!
Du ska inte oroa dig för chenin, de har rakat henne och satt henne i en solstol för maximal njutning. Hon har det bra ska du se, och allt kommer gå bra. Inte oroa sig nu baby. Puss

Chenin lämnades in för att operera knät idag. Jag mådde förstås riktigt dåligt. Jag försökte in i det sista hålla tårarna tillbaka men förgäves. Hon verkar dock tycka veterinären Toffe är rätt mysig. När han lyssnade på henne innan operationen var hon lite mysig med honom. Enligt uppgift sökte hon upp honom strax innan sedering och ställde in sig hos honom. Det var ju han som lånade henne av matte, bäst att hålla sig väl med honom. Usch, man blir alldeles tom av att lämna dem sådär. Hursomhelst har de precis ringt och sagt att allt gått bra. Hon hade inte mycket inflammation i knäet. Menisken var ärrbildad men det är helt normalt efter att en del tagits bort. Hon hade lite pålagringar som väntat. Chenin var tydligen jättelugn inne i sin box, låg ner och vilade (vilket är mycket mindre än vad hon gör hemma nuförtiden). Så de behövde inte ge henne speciellt mycket lugnande. Efter önskemål från mig hade de gett henne lugnande i nacken/huvudet och inte i muskeln. Chenin största fara borde numera inte vara att få en spruta i muskeln utan att behöva simma hos veterinären

Choice och jag har under tiden varit i stallet med Gustur. Choice fick följa med ut på tur. Hon gick lite brevid hästen med mig, brevid hästen utan mig, satt i min famn när jag gick och satt i min famn när jag red. Vi hade kul och hon var riktigt duktig. Jag satte upp henne på hästen och där väntade hon till jag kom upp också. Bärsele borde jag dock haft. Gustur verkade så chockad över hundprylen att han till och med var lätt att komma upp på.

Choice följde sedan med till jobbet. Attans om hon inte ska sova efter denna långa förmiddag. Hon slocknade som en stock på tunnelbanan och jag fick väcka henne vid centralen för att hon skulle komma med av. Hon har varit rätt lugn på jobbet, men emellanåt är det skall och bita i allt som finns.

Igår var vi i Kista och spårade med Mikko och Anna. Mikko la ett roligt godisspår till Chenin som fick vänta till sist denna gång. Dalton gick bakom i spåret och Chenin var taggad till 180. Tur att det fanns några godbitar att ta för hon plöjde på. Choice fick prova att spåra också och det gjorde hon duktigt. Varje fotsteg granskades. Hon fick två valpspår på ca 10 meter, en med synretning. Hon spårade men struntade helt i leksaken. Hehe, jag vet vad jag har att jobba på med andra ord. Tvärtom jämfört mot Chenin således.

På kvällen var vi hos Hebbes mamma och åt middag. Vi försökte få Choice att kissa utanför men det spelade ingen roll vad vi gjorde, kissning låg inte högt på priolistan. Ny plats innebär att det finns massor av annat att göra. Väl inne hann Choice knappt hälsa innan hon var uppe i sängen och kissade. Fy vad vi skämdes!

Idag har hundarna varit med Nattis. Choice har tydligen försökt busa med Chenin enligt uppgift. Jag fick en klump i magen när Nattis berättade att Erik hetsat Chenin lite, att hon hoppat på kompisar som Nattis träffat och att Chenin varit lös med anledning av att hon drar så mycket så det var enklare att ha henne lös, hon kommer ju ändå direkt när man ropar. Jo tack jag vet vilket hastighet hon kommer i också… Chenin var lite halt. Det är förstås inte första gången och inte alls Nattis fel, men det är så typiskt dagen före operation. Å andra sidan är det anledningen till operationen. Hon måste ju kunna vara lös utan att bli halt. Vi besökte föräldrarna på kvällen. Tro det eller ej men Choice hoppade upp i deras säng och kissade. Jag vet att det går över men usch vad man kokar inombords. Jag kallade henne apa och tvättade deras överkast. Sen bar det av till klubben. Choice fick träna att inte springa fram till hundar, fotingångar och kontakt. Choice och jag la ett spår till Chenin och när vi passerade starten tog Choice upp det – sötnos! Chenin var galen till en början men spårade sedan noggrant och bra.

Rosso och Choice Foto: Mackan

Vi har haft en härlig lördag. Mina hjärnceller efter några timmar på weissen fungerade inte som de skulle. Jag lyckades ställa väckarklockan fel eftersom jag glömt att jag var tvungen att ta tunnelbanan till föräldrarna på morgonen för att hämta bilen. Vi tog nämligen taxi hem från Solna och hämtade upp hundarna hos föräldrarna på vägen. Så jag anlände förstås för sent hos Tina där Mackan redan anlänt långt innan. Förutom valpbus mellan Rosso och Choice fick båda valparna hälsa på Tinas får. Det var kul. Choice kändes trygg inne hos fåren. Jag tror inte hon tände till ordentligt men det kändes som ett helt normalt förstamöte med fåren så det var perfekt. Tinas får var verkligen snälla och visade respekt även för de små knottarna. Rosso var duktig – försökte hämta splittrade får, trots en del grimaser över vattenpölarna. I övrigt busades det massor. Choice hade en tendens att bita Rosso i öronen och sedan fortsätta dra även när Rosso skrek. Ibland syns det att hon är Chenins lillasyster! Eftervallningspassen, två trötta valpar och två inspirerade och motiverade ägare

till dessa stackare, la vi varsitt spår till Chenin och Skippo. Det är något speciellt med nya spårmarker och ny spårläggare. Spår är ju alltid kul men blir extra kul då. Båda hundarna gjorde ett kanonjobb. Man blir så stolt över dem. Vi tog en promenad med dem innan och döm över min förvåning om inte Chenin tyckte om Skippo. Hon bjöd upp till dans och han var en riktig gentleman. Inget nosande i baken eller andra dumma frierier. Mackan berättade att Skippo är språksäker och det kan jag intyga. En blick från Chenin när hon kissade räckte. Chenin tänkte bli sur men ändrade sig och skällde lekfullt istället. Chenin brukar i vanliga fall ha en liten invänjningsprocess men Skippos lugn hade tydligen en fin inverkan. Varje gång jag träffar Skippo tycker jag bara mer om honom. Tillbaka till spåret
så var det lite klurigheter Mackan gjort, mycket vinklar överlag, spetsvinklar, ögla, halvt dolt slut. Öglan var särskilt rolig för Chenin såg verkligen förundrat ut. Funderade och klurade. Började gå den, men någon meter innan hon var tillbaka tänkte hon verkligen äsch sånt struntoch dök på fortsättningen på spåret. Söt-Chenin!Skippo kom inte enkelt

undan heller och även han löste sina fällor fint. Mackan och jag ser likadana ut när vi spårar, går och småpratar med varandra under resans gång Det är något jag har förmånen att göra när det är godisspår, annars flyger man ju fram, men man vänjer sig snabbt. Skippo spårade också fint. Jag såg Mackan valla med Skippo också och fick bra förklaringar på mina frågor om varför Mackan ser till att fåren inte passerar henne. Okunnig som jag är trodde jag att det var hundens jobb att släppa på trycket, vilket det också är förstås, men Mackan förklarade så bra om det här med att visa att man själv har koll. Jag gillar det sättet att tänka annars när det gäller hundar som Chenin så jag blev glad att det går att anamma även i vallningen. Det är verkligen lärorikt att träna med duktiga personer. Tina vallade även fint med Milo och Phoebe. Phoebe är för övrigt en superfin liten tjej. Jag gillar hennes utseende skarpt.
Jag tvärsomnade med hundarna i soffan när jag kom hem. Hebbe och Kim spelade spel men jag bara sov mitt i. Vaknade lagom till melodifestivalen. Jag hejade på Måns Hope and Glory och Heats 1000 miles, men det var helt okej, även om det var en chock, att La Voix vann.

Vi var en sväng förbi föräldrarna i inväntan på simbesöket. Choice tycker det är spännande att vara på övervåningen. Jag hör hur hon skäller på något där uppe. Jag går upp för att titta om det är något i mörkret som skrämmer henne. Jag hittar då Choice – världens sötaste – som försöker få igång porslinshunden genom att göra lekinviter och pussa på nosen. Det var precis så gulligt som det låter! Överlag har hon börjat skälla mer. Hon skällde på Hebbe när vi kom hem, först hälsade hon och sedan skällde hon mörkt lekskall – han blev väldigt överraskad och trodde först det var någon av de andra hundarna.

Chenin fräser ifrån då och då när hon tröttnar på Choice, men på ett helt normalt sätt. Nattis hade helt andra tolkningar av hundarnas relation än jag. Vem som har rätt vet jag inte, men hon tyckte Choice var kaxig och framfusig mot Chenin. När Chenin sa ifrån var Choice där direkt igen. Jag har också märkt det men mer som att hon inte är lika rädd för Chenin längre och snarare vill skapa fred direkt. Hursomhelst är det spännande och intressant att höra hur hon beskriver dem. Tilläggas ska att hon inte visste vad som hänt tidigare mellan dem. Jag valde att inte berätta det för jag misstänker att det skulle göra henne nervös och kanske hantera situationer som kan uppstå värre. Hon känner ju till Chenin väl så det räcker.

Chenin simmade fint på kvällen. Fyra pass blev det och totalt runt 11 min. Choice fick också simma eller vad man ska kalla det… Hon fick simma ett par gånger ungefär en halvmeter till rampen och gå upp på denna. Konstigt verkade hon tycka. I övrigt jagade hon mina byxben och skrapan. Även skrapan bjöd hon in till lek och skällde uppfordrande på.

Idag är Choice med Anna, Doc och Dalton. Föräldrarna kom hem i morse så Lazy och Chenin är där.

Choice är idag 3,5 mån och väger 10,5 kg. Hon börjar med andra ord bli tung att lyfta. Nattis passar Chenin och Choice idag.

Ikväll ska vi på sista simningen innan operation av korsbandet på tisdag. Lite massage lär det också bli innan vi somnar.

Full fart ända sedan vi kom hem har det varit. I måndags var jag ledig. Jag gjorde massa viktiga ta-tag-i-saker och tog det lugnt. På kvällen tog vi en sväng till klubben. Chenin fick träna lite platsliggning, fotgående, framförgående och fjärr. Jag övade också både Chenin och Choice i att sitta uppbundna. Jag behöver knappast säga vem som var bäst på det. Vi tog sedan en promenad hela hundgänget. Alltid lika trevligt! Chenin var kär i lilla shih tzu-killen. Choice retades med alla för att de fick gå i koppel. Tjabo tyckte Lazy var konstig, eller såg konstig ut, men det gick över efter lite luktande.

På tisdagen åter på jobbet. Chenin och Choice var hos Anna i Nacka. Jag hämtade dem tidigt för att hinna hämta Lazy och bilen som fanns på Lövgatan, hinna till stallet, ta in Gustur och rida innan det blev mörkt (dvs 17.30). Vilket önsketänkande! Jag hann ut till den tiden. Men allt snöande gjorde att det var ljust hela ridturen ändå. Gustur var störtmysig som vanligt även om han trilskas med mig när jag ska hoppa upp och även om han ibland vill vända hem. Han är pigg och har härliga gångarter. Vädret gjorde dessvärre att han fick styltor så jag stannade två gånger och kratsade hovarna längst vägen. Vi tog mellanrundan. Alla hundarna skötte sig fint lösa i stallet och fick sitta i bilen medan jag red. Gustur tycker Lazy är en häftig sak. Han luktar på henne så fort han får chansen. Efter ridturen tog vi en promenad – jag med häst och hundar. Choice var överlag skitcool i stallet. Hon följde med när jag hämtade Gustur i hagen och sprang runt med svansen i topp.

Idag har alla hundarna varit hos Ken. För Choice var det första gången. Allt gick bra men jag blir verkligen löjligt irriterad på Ken för småsaker. Choice hade snott en banankaka från bordet. Han tappar henne när han håller i henne. Han kommer på plötsligt att han måste till tandläkaren samma dag trots att jag frågat om han skulle iväg något. Chenins koppel var kopplat i nyckelringen som namnbrickan sitter på och inte i vanliga ringen så hon drog sig förstås lös och hennes namnbrickan flög all världens väg. Bara att beställa en ny… Nåja, jag ska vara glad att alla hundar är i behållning med tanke på att han haft både Chenin och Choice i sängen – något som jag i för sig velat att han skulle undvika… Ni hör ju vilken rabiat hundägare jag är! Härmed utelämnar jag resten av gnället.

På kvällen var Hebbe hemma med Choice medan jag tog ut Chenin och Lazy runt Lötsjön. Äntligen lite vuxenpromenad. Choice och jag busade sedan på gården. Tränade fotposition, kontakt, namn, inkallning och massa jaga mig och bita-mig-i-byxorna-bus (det sista är helt ofrivilligt från min sida även om jag är så svag för henne att jag ännu inte kan säga till henne).

Föräldrarna kommer hem på fredag och jag tror Lazy längtar. Chenin kommer bli galet glad och överfalla mamma fullkomligt i vanlig ordning.

Äntligen hemma! Efter ett dygns resande landade vi till slut på Arlanda.

Två mellanlandningar i Houston och New York. På vägen till flygplatsen i Lima råkade föräldrarna ut för ett rån. Vi satt i olika bilar och deras stannade vid ett tarfikljus. Då slog en man in sidorutan och drog ut mammas handväska. Hemskt var det. Pappa trodde mamma var döende, han hörde bara en bomb eller ett skott gå av och sedan mamma skrika. Tråkigt avslut på en trevlig resa, men allt i Peru är ett äventyr. Tyvärr blev de av med sina pass på köpet vilket innebar att de inte kunde flyga hem med oss på torsdag natt. Jag var jätteupprörd och ledsen. Som om man inte var nog nervös inför flygningen. Till råga på det höll Hebbe och jag på att missa flyget eftersom vi kom för sent till incheckningen. Som tur var hade vi redan checkat in på nätet så då var det ok. Efter massa strul med flygskatt, säkerhetspapper, det faktum att de inte tog VISA visade det sig att flyget var försenat. Jag var nog den enda som inte sov på vägen till Houston – hela planet var mörkt och tyst, men jag sprang på toa och snackade med flygvärden. Varje flygresa blev dock lite lugnare. På väg till Stockholm träffade jag en hundtjej som också var flygrädd så då kom min rädsla av sig. Vi babblade på om djurhanteringen och sen sov jag på golvet framför fötterna. Hebbe och jag kollade på Office och sen var vi plötsligt hemma på lördagmorgon. Jocke mötte oss på Arlanda med en överlycklig Chenin. Jag blev biten i näsan och hon hade svårt att fatta att vi verkligen kommit hem så hela vägen hem var det pussar. Vi for hem och lämnade bagaget och Hebbe innan vi åkte vidare och mötte upp Lisa och Lazy i Vretens tunnelbana. Lazy var lite för upprörd över den kommunala resan dit för att vara helt begeistrad. Chenin morrade surt åt stackars Lazy som hon i vanliga fall brukar gilla. Med Lazy i bilen åkte vi sen till Oxelösund för att hämta Choice hos Gunnar. Jag tror vi kände igen varandra. Choice hade blivit större och jag lite brunare men båda hade vi fått mindre vitt. Jag fick lite mer hysteriska hälsningar av Choice än av Mercy och mer än Jocke så nog har man gjort något bestående intryck de första tre veckorna. Dessutom tyckte hon inte att Mercy behövde hälsa alls på hennes nära. Alla hundarna såg välmående ut så stort tack till alla snälla snälla hundvakter!

Ni är förstås guld värda. Jocke var gullig som körde mig, särskilt med tanke på att jag låg deckad hela vägen hem. Choice satt först i framsätet och gosa medan Chenin låg i baksätet och Lazy i bakluckan. När jag somnade la jag Choice på golvet och det fann hon sig i och sov hon med hela vägen hem. Det tog Chenin fyra år att sitta på golvet så jag är inte direkt bortskämd med att sitta själv. Förhoppningsvis kommer föräldrarna hem på fredag om de lyckas ordna visum och allt. Så Lazy blir här med oss. Igår kväll var det 30-årsfest hos Thomas. Chenin och Lazy fick först sitta i bilen medan Choice var med.

Choice sov som en stock under bordet. Jag tog en promenad med Lazy och Chenin sedan fick Chenin också följa med på festen. Lazy är inget festfan så hon stannade i bilen. Hundarna och jag åkte sedan till Anna när de andra skulle till Garbo. Vi tog en promenad i gemensam mak med alla fem runt Solna station. Hunddagis trodde flera. Anna och jag var beredda på en jobbig tur men alla fem var jättesnälla och lugna. Inte alls som när vi brukar ses inför träning Jag sov sedan i 12 timmar innan Anna väckte mig. Hundarna hade inte sagt ett ord och klockan var 13. Choice hade inte ens kissat inne. Vi tog en promenad runt Lötsjön med Anna för att träna hundmöten. Doc var jätteduktig tycker jag. Inte ett ord till någon. Det räckte kanske med de tre tjejerna han hade, han ville väl inte hälsa på fler vänner. Med fyra hundar i Annas baklucka och Chenin på golvet fram åkte vi till Gustur på Bögs gård, jag la spår till Doc och Chenin på vägen i mina gympaskor. Dalton och Chenin fick vänta i bilen medan vi hälsade på hästarna, fåren, hönsen, stallkatten, grisarna, kalvarna och kaninerna. Lazy gillade grisarna mest och Choice kaninerna. Doc gillade allt Det blev också bestämt att jag ska rida Gustur på tisdagar framöver. Kul kul kul!

På hemvägen tog vi spåren med Chenin och Doc. Båda gjorde ett bra jobb. Doc missade lite i andra högervinkeln och Chenin for som en galning i början och scannade av spåret, efter första godisen gick hon mer koncentrerat.

Genomblöt kom jag hem och Hebbe och jag städade innan Hebbes mamma kom och tittade på bilder från Peru.

Enligt uppgift har föräldrarna det bra i Lima, äter gott, har trevligt och blir underhållna.

Jag hade tänkt skriva om vår sista tid i Peru så jag gör det nu innan jag kommer till tråkigheterna.

Vi startade från Camanara och reste längst kusten. Pappa hade ytterligare en rolig toalettincident och jag skrattade så jag grät i baksätet. Det finns såklart med på film när vi skrattar åt det. Vi stannade på playan som kallades Puerto Inka eftersom det fanns en inkaled där rakt över bergen ända till Cuzco. Så småningom ska det nog byggas en bilväg där. Jag flagnar som sjutton efter Machu Picchu. För första gången i mitt liv flagnar jag på kinden och ena örat. Vi orkade inte köra hela vägen till Lima utan stannade utanför Ica på ett mindre flott hotell.

På vägen till Lima körde jag för andra gången (första gången var i Cuzco). Det är gott om poliskontroller här och de stannade förstås mig i en. Alla papper var i ordning men min pappa och Hebbes pappa hade inga bälten. Hebbes pappa satte snabbt på sig bältet och sa sedan att det bara var min pappa som inte hade bältet på och det berodde på att han var för tjock om magen. Så undslapp vi 1 500 kr i böter. Skönt! Och härliga poliser. Till saken hör att de får 10 % på alla böter de drar in så det var rätt sjysst att låta det gå. Hebbes pappa sa att det berodde på att vi hade alla papper i ordning och därför var alldeles för trovärdiga om det skulle bli en tvist om det. På kvällen var vi och tittade på en showdans. Det spelades och dansades och i alla pauser så dansade vi, tillsammans med flera andra. Väldigt väldigt trevligt! Till och med föräldrarna kom upp på fötter. Vid midnatt deckade jag i sängen men de andra satt uppe länge och pratade strunt.

Sista dagen idag har vi hunnit med stranden, lunchbuffe a la allt man kan tänka sig, besök hos Hebbes farmor, shopping, besök hos Hebbes pappas hustrus (Kati) föräldrar, packning, få manikyr och pedikyr och nu besök av alla Hebbes pappas syskon.

Så till det tråkiga. Kissen avlivades idag. Vi har inte mycket information. Men min bror ringde från Albano och undrade om kissen skulle läggas in med dropp eller tas blodprov på. Vi svarade avlivning, precis som vi diskuterat om något skulle hända. Han fyllde 21 år i november och är den äldsta perser jag vet om. Fina fina kissen har jag haft nästan hela mitt liv. Vi är förstås lite ledsna även om det var väntat. Alltid tråkigt att det händer när man är borta men alla omställningar för en gammal katt är förstås ansträngande. Synd om min bror som fick ta det beslutet också. Tydligen skrek han och kissade och bajsade på mattorna i ett par dagar och det var när han hade fått flytta hem igen. Första tiden var han hos Mikko, Paulina och Tim - vilket han varit förut. Några dagar efter att Micke tog hem honom till Lövgatan började problemen.

Nu till flyget, uscha! Stecolid tack!

Usch för höjden. Hebbe och jag tog en tvåtimmarstur på hästryggen i Cuzco
igår morse. Jag var skeptisk till hur hästarna skulle se ut och vara
omhändertagna. Det visade sig att jag hade all anledning att vara.
Hästturen var inte alls trevlig. Dels mådde jag skit över att se benen
sticka ut på hästarna (även om de påstod att det var en speciell
Cuzco-ras), dels var hästarna inte inridna. Hästarna gick framåt för att en
kille gick bakom och piskade. Jag sa ifrån på en gång att min häst rör han
inte! Hebbe skämdes nog lite först över att jag blev upprörd när han
piskade en av hästarna men tyckte sedan att jag hade helt rätt i att säga
ifrån. Så gör man inte i vår kultur och jag tänker då inte ta seden dit man
kommer. Hursomhelst var hästarna svårridna eftersom de inte lyssnade alls
på skänklingar. Efter ett tag tycker jag ändå att jag och min lilla häst,
Dornado, förstod varandra. Hon lyssnade mycket på vad man sa. Jag höll på
att åka av också eftersom en av de andra hästarna knockade mig tillbaka när
jag knuffat undan den lite. Vi var fyra som red och de andra två försökte
inte ens styra hästarna rätt utan väntade alltid in killen bakom. Därav
gick en av hästarna in i oss flera gånger. En av hästarna verkade lite halt
också. Känslan med ridning försvann helt när man inte hade samspelet med
hästen och när man visste att hästarna bara försökte komma undan piskan
Jag hade såklart huvudvärk hela tiden också. Dock såg vi måntemplet och var in i grottan och kollade. Vi fick se en plats där man tror att inkorna
offrade nerdrogade barn för moder jord. Tydligen förekommer det fortfarande offrande där, men av djur, i augusti varje år när de som tror på moder jord firar nyår.

Äntligen lämnade vi Cuzco för att åka till Puno och Titikakasjön (världens högst belägna tydligen) vid lunchtid. För att slippa åka över den jobbiga bergsvägen måste vi ner mot kusten och då kan vi lika gärna se sjön. Vi hade lite strul med en av bilarna som la av på 4500 m höjd. Lagom skoj att leta efter mekaniker i öde byar en söndag. Men så hade vi tur och den kom igång. För övrigt var det sista dagen på lovet fär barnen vilket firas över hela landet med att spruta skum på varandra. Vi sov på ett fint hotell i Puno. Fortfarande är vi påverkade av höjden, stackars mamma spydde hela natten. Nu på väg till Arequipa, dvs lägre höjd. Vi letar bränsle till bilarna och det har tagit hela förmiddagen.

Jag har fått rapporter från alla hundarna och det verkar gå bra. Jocke har visat upp Chenin på släktkalas och alla tyckte hon var såå lydig. Chenin fick även visa sina imponerande spårkunskaper för bröderna. Duktiga Jocke spårade även med Chenin förra helgen. Han skickar fina rapporter om hur bra Chenin har det på dagarna. De promenerar på olika ställen nästan varje dag. Chenin blev lite halt efter en ekorre-incident som involverade ett hopp men nu verkar hon bra igen. Lisa skickar sjukt underhållande mail om Lazy, vid tillfälle måste jag klistra in vad Lazy skrivit i egen utsago För övrigt blir Lazy kvar med Lisas familj till jag kommer hem har vi nu bestämt. Choice har det förstås kanonkul med syster Mercy hemma hos Marianne. Hon har nu fått 3 mån vaccin och rabiesvaccination. Tydligen är hon inte så stillsam och lugn som hon var vid några veckors ålder och Marianne längtar nog till hon har en valp igen att koncentrera sig på.

Nu har vi tagit oss ner från bergen till kusten. Vi sitter nu på ett hotell i Camana. Det är varmt och imorgon ska det solas.