Chenin.se

Jag har väl inte så mycket att rapportera, vilket är skönt. Jag jobbar på som vanligt. Chenin och jag tog en långsväng i mörkret igår kväll på över en och en halv timme, men eftersom jag snackade i telefon med Lisa en timma var jag nog inte till mycket sällskap för Chenin Skönt att höra att Lisa lever i alla fall. Hon är så stark!
Ikväll ska Chenin och jag till rehabiliteringen på Albano. Jag ska få förslag på styrketräning m m.

Jag känner mig mycket berörd av Lisas sorg.

The best and most beautiful things in the world can not be seen or even touched.
They must be felt with the heart.

Lydnadsträning på klubben igår. Jag körde allt som vanligt. Platsliggning med godisburk brevid. Inkallning med ställande efter inflytande från Anna att ropa stanna-varsågod. Vilket stopp det blev! Läggande, ställande och sittande under gång. Kryp till mig och vid sidan. Vittringsapportering med godis mellan apporterna för att Chenin ska sakta ner. Chenin såg inte ens godiset utan tog rätt pinne och tillbaka. Jag körde om igen och då åt hon godiset, något stressat. Tredje gången tvärnita hon vid apporterna, för att inte trampa på maten = effekt  Däremot fortsatte hon leta godis även när bitarna var slut och långt utanför pinnarna. Hon blir osäker på när godiset är slut, dvs nu kan jag nog inte träna det mer, då kommer hon leta godis istället. Jag hoppas ändå nu att jag fått effekten från henne att det är ok med matte att man tar tid på sig att leta bland pinnarna. Ingen tidspress. Jag vill att hon saktar ner, inte kliver på alla, tar i alla, släpper osv. Vi körde också olika platser och olika pinnar, vilket kändes bra. Vi varvade också träningen med att träna apportering av vittringspinnen. Chenin tuggar gärna. Eftersom hon haft så bråttom vid letandet har jag inte vågat berömma ingångarna så mycket, vilket bidragit till att hon haft tid att tugga på väg in. Nu tränade vi alltså hämtet och det tog förstås emot att belöna när hon kom tuggandes in. Men min princip fungerar så, att alltid berömma, utan undantag. Dessutom skulle hon inte sluta tugga av att belöningen uteblev. Efter bara en gång med belöning, godis och yippie, sprang hon in utan att tugga. Skönt när man tänker rätt och det ger effekt så snabbt. Hundträning är verkligen kreativt. Rutan körde vi också. Min target är borta så vi körde utan target, med massa bus när hon hamnade rätt, skickade boll och sprang dit och lekte i rutan.

Idag kom Jocke över. Vi åt god middag och snackade skit. Ingen springning för mig eftersom jag precis blivit bättre från min förkylning.

Ingen hundträning idag. Anna och jag tog milspåret i Ursvik istället och det var härligt att gå så man fick ont. Alltid en skön känsla att ta ut sig lite. På kvällen blev det en sväng förbi föräldrarna och middag där.

Igår blev en vild pubkväll. Chenin var hos föräldrarna på kvällen och jag var ute med jobbet. Tyckte det var helt okej att bjuda in Frida på firmans räkning… Jag drack lagom för mycket, pratade alldeles för mycket. Ändå var jag långt ifrån fullast eller pinsammast. Jag kom dessutom hem i hyfsad tid, med hund. Insåg att det var dags för hemgång eftersom jag började må illa. Men om man frågar Frida skulle hon nog säga att jag inte insåg någonting.
Idag ville jag inte ens kliva ur sängen, men för säkerhets skull bestämde jag träff med Anna och Dalton i Kista. Vi la två spår var till hundarna och vallade två korridorer. Hundarna fick gå två pass uppletande var. Chenin fick tre skick och sedan sprang vi ut tillsammans och tog sista föremålet. Det andra passet fick hon gå två skick. Dalton sprang utan retning för första gången. Dessutom var korridorerna 75-80 steg långa och välvallade. Guldstjärna till oss mattar!
Spåren var inte sämre. Högsta betyg till hundarna! Jag känner verkligen att jag kan lita på Chenin. Anna är dessutom en väldigt bra spårläggare. Välorganiserad och noggrann, även om slutet kanske inte var det lättaste i Chenins ena spår, eftersom det låg i en sänka med sten och träd runt om.
Efter hundträning blev det en del hundsnack, så plötsligt var det mörkt ute…
Hebbe och jag hade sedan en hemmakväll tillsammans. Vi spelade mass effect, ett xbox-spel som grundar sig på en bok som vi läst. Väldigt spännande, men sådana spel är inte min grej. Hebbe fick spela och jag fick vara med att lägga upp strategi, men mest vill jag bara veta svaret på frågorna från boken.
Måste kommentera Idol också. Alla är verkligen superduktiga och kan sjunga, det hänger på detaljerna. Skittrist att Daniel åkte, han är ju så underhållande. Reflekterade över hur blåsta idolerna är. Nu när Daniel har åkt är Marie ta mig sjutton smartast och då är det illa. Men de kan ju verkligen inte svara på enkla frågor! Marie är för övrigt min favorit, vilken tjej, vilken pipa. Amanda tycker jag inte passar in i sammanhanget alls. Jag gillade skarp hennes andra låt, men hon är alldeles för ojämn. Jag ser ändå tjejerna i en globen-final och är sjukt besviken över att inte få se Daniels galna framträdande mer…

Jag tänker mycket på Diana nuförtiden och blir väldigt ledsen av det. Det är till och med svårt att skriva om det utan att bli ledsen. Det är två år sedan som jag blev tvungen att avliva henne och det gör sig starkt påmint under november månad. I vaket tillstånd är mitt försvar att skjuta undan tankarna, men när jag somnar kommer allt upp. Vaknade av att jag grät flera gånger i natt. Vilken helvetesnatt, känns som om jag inte sovit alls!
Något annat som gnager i mig är att jag saknar Chenin så mycket på dagarna. Jag tror inte att jag vill jobba med någonting i längden där jag inte kan ha med Chenin. Jag får bita ihop och köra ett tag, men sen är mitt mål att kunna jobba mer hemifrån.
För att kompensera för igår morse, tog Chenin och jag en långsväng i morse. Härligt! I eftermiddag ska Jocke hämta Chenin hos Hebbe och lämna till mamma och pappa. Jag känner mig nämligen tvungen att socialisera mig på ledningspuben eftersom min chef ska vara med i Ernst & Young-bandet. Ryktena går att alkoholen är gratis…

Jag lyckades försova mig imorse. Stackars Chenin drabbades eftersom morgonpromenadens längd blev lidande. Som tur var orkade Hebbe åtminstone springa runt Lötsjön med Chenin på kvällen eftersom jag var för sjuk för att springa. Däremot var det jag som duschade henne när de kom hem. Nuförtiden är det duschen som gäller varje kväll. Vilket skitväder! Efter det åkte vi till Hebbes mamma. När Efterlyst var slut tog Chenin och jag en promenad hem därifrån till den efterlängtade sängen.

Det var tungt att gå upp imorse. Jag kände mig sjuk, ont i magen, ont i huvudet och ont i halsen. Förmodligen var det joggningen igår kväll som utlöste det. Men det var bara att bita ihop. Lunchen spenderade jag på Skatterättsligt forum på Handels, lyssnandes på professor Kristina Ståhl, min gamla lärare från skattefördjupningskursen. Det var riktigt intressant och lärorikt. På eftermiddagen hade jag förmånen att få gå till en proffsfrisör. Hebbe hade gjort lite jobb med hennes hemsida och som tack för det fick jag ett kitt med klippning, slingning, manikyr och produkter värt 2 500 kr. Det tackar man för. Jag hoppas att Hebbe gör med jobb för jag kom på massor av saker som jag ville göra
På kvällen tog Chenin och jag en sväng till Annica för att hämta recept mot rävskabb. Chenin har dessvärre drabbats av det.

Skönt att det var frost idag, för en gångs skull slapp jag duscha Chenin. Vi tog en tur till klubben och tränade lydnad. Anna och Malin kommenderade oss i fria följet, dels koncentration vid starter, dels fokus på att behålla koncentration ett helt program. Vi tränade en hel del utan godis och bara beröm. Jag körde säkert rutan 10 ggr i rad utan target med massa beröm bestående av boll och dragkamp med liggande matte. Chenin tyckte det var guld. Lite platsliggning och inkallning med ställande och läggande blev det också. Dessutom kedjade jag hopp-apport och fjärrdirigering.

Chenin och jag började söndagen med en tvåtimmarspromenad runt sjöarna med mamma och Lazy. På eftermiddagen åkte Chenin, Hebbe och jag till Hägerstalund. Där la Hebbe och jag varsitt spår med 4 apporter i varje. Chenin var het, missade första apporten i bägge spåren, annars var det kanon. Vi använde inga snitslar och jag fick lite tillitsproblem i mitt eget spår. Typiskt mig… Märkte sen att Chenin varit rätt hela tiden. Efter spårningen åkte vi till den Nike-butik i Jakobsberg där Emma jobbar. Jag köpte två par skor och ett par joggingbyxor. En snabbis förbi IKEA för att byta en lampa innan vi styrde kosan mot Accurat i Slussen. Dagvag skulle spela och det är ju pappas Idoler. Vi var nio personer som åt middag några timmar, Hebbe och jag såg sedan lite av Dagvag innan vi åkte hem. Chenin satt i bilen och jag behövde sova innan jobbet imorgon.

Jag hade egentligen tänkt följa med Annica och Emma för att träna idag. Men jag vet hur de fungerar så när Anna frågade om vi skulle spåra var jag genast på. Anna la ett spår på 600 meter till Chenin. Eftersom jag såg en person lägga spår samtidigt på samma ställe och en annan börja gå ett spår med hund på samma ställe, valde jag att släppa på Chenin direkt. Chenin var verkligen kanonduktig. Hon var noggrann, tog alla apporter och var koncentrerad. Det visade sig att totalt fyra hade lagt spår där samtidigt. Medan vi gick spåret mötte vi en rottweiler i spårlina på väg åt andra hållet. Dessutom gick det diverse personer kors och tvärs över spåren.
Farfars 90-årsmiddag blev inställd, vilket innebar att vi istället tog en sväng till IKEA. Därefter var det meningen att vi skulle besöka Emmas jobb eftersom det var rea. Emma hade dock missat datumet J så vi var där fel dag… Micke och Sanna kom dit också. För att de inte skulle ha åkt norr om staden helt i onödan åkte vi hem till oss, käkade och kollade på Spiderman 3.

Veckan har förstås försvunnit iväg i rasande fart. Det blev inte mycket hundträning i måndags eftersom det var slaskigt som sjutton. Tisdag och torsdag blev det jogging runt Lötsjön. I onsdags var jag på juristernas marknadsföringsdag mot studenter i Uppsala. Jag presenterade Ernst and Young och det var kul, även om fötterna blödde och halsen brände efteråt. Chenin fick åka med på tåget till Uppsala och spendera dagen på Hebbes kontor i Uppsala. Jag gick förbi där innan banketten på kvällen och tog en härlig långpromenad med Chenin. Under banketten bjöds det på god mat och dricka, stand-up comedy, ett stort antal snapsvisor, många tal och live-band. Innan jag var hemma i Sumpan igen var klockan sen.

Ikväll ser jag fram emot en långsväng med Chenin och sedan Idol, trots att en av mina topp-tre åkte ut förra gången.

Min älskade pingla blir 5 år idag!
Jag är så lycklig som fått äran att äga en Druva från Chess Player. Jag kan inte tänka mig att en hund med några andra egenskaper kunde gjort mig mer nöjd än de egenskaper som Chenin besitter.
Chenin är en livsnjutare – glad för jämnan och tar obehag med en klackspark. Men det bästa med henne är att hon är såå kelig. Vi ligger i soffan, Chenin på mig, kramar mig med tassarna och pussas, pussas, pussas. Önskar jag kunde ha Chenin kvar för alltid, men förhoppningsvis får vi åtminstone 10 år till ihop. Ingrid och jag har bestämt att druvorna skall bli världens äldsta aussies, minst 20 år.

Ikväll blir det nya tag för tävlingslydnaden. Chenin kan ju momenten, nu måste vi få ihop det tävlingsmässigt och sluta fila på detaljer så mycket även om det är kul. Passivitet när vi kommer dit. Kedja momenten mer. Få Chenin att tänka alla momenten som ett steg för externbelöning. Godis mellan vittringsapporterna för att lugna ner henne. Träna ingångar utan tugg på spårapporter. Köpa stora koner som syns. Köra ett pass innan jag går in på plan. Massa kommendering.

Jag är jättenyfiken på hur det gick för Chenins två döttrar som igår var de sista i kullen att bli MH-beskrivna.

Tävling stod det på schemat denna dag. Jag tog det inte så allvarligt eftersom jag i så fall kan bli grymt missnöjd. Chenin har verkligen lärt mig att tävling inte skall tas seriöst. Och därefter blir förstås resultatet. Det blev mer bus än fokus. Sittande i grupp var lugnt och fint ända till momentet började. Så fort tävlingsledaren ropade började Chenin pipa. Hon reste sig direkt, men jag satte henne när jag vänt om och där satt hon och var duktig. Jag är nöjd med fria följet. Visserligen är hon långt fram men hon är verkligen med. Dessvärre gör hon galna tokhopp ibland på positionsförflyttningarna, istället för att lugnt flytta med måste man hoppa med… Sista halten blev också katastrof, men annars var det bra. Sittandet är jag också nöjd med. Inkallningen som suttit så jäkla bra sista halvåret fanns det inget stopp på alls. Suck! Det momentet är jag mest missnöjd med. Jag kunde i för sig hjälpt henne genom att göra fejkrörelsen innan med handen som jag hade tänkt. Men hon borde ändå ställt in sig på ett stopp med tanke på att jag använde ”kom” och inte ”hit”. Rutan gick i överljudshastighet och till slut hamnade hon liggande utanför. Hopp-apport gick finfint även om hon jobbar så snabbt att det ser ut som om hon går omkull närsomhelst. Hon hoppar, försöker tvärnita, tar apporten, vänder i luften, missar hindret, tar det i sista minuten och kommer över det på ett obegripligt vigt sätt. Vid det laget blödde hon dessutom redan om tassen, dvs hon slet upp såret hon fick förra veckan. Metallapporten var bra utom att hon dödar apporten vid gripandet. Jag sa i för sig efteråt att jag tar bara kred för det bra. Exempelvis hennes snygga snabba och raka ingångar med apporterna, däremot inte galna gripanden, det skyller vi på rasens personlighet . På vittringen rusar hon ut, tar alla, släpper alla, tar rätt och kommer in. Lycklig! Fjärren kändes kanon – shiftena fungerar bra. Men jag passade på att berätta hur duktig hon var under momentet så det drog ner betyget. Vi hade i alla fall kul. Mellan varje moment höll Chenin på att explodera. Jag kan skylla på snön, men jag vet att det inte var det, hon är sådan på tävling. Jag fick emellertid mersmak och träningsidéer så helt meningslöst var det inte.

Jätteroligt att se Malin och Moa, Anna och Dalton samt Lisa och Eskil tävla, även om det inte räckte till ett förstapris för någon av oss.

Chenins 6 småsystrar blev igår korade allihopa. Stort grattis säger vi!

Chenin och jag mötte upp Anna och Dalton vid hundklubben. Vi la spår och vallade ruta. Uppletandet för Chenin gick till en början bra. Hon hämtade två föremål trots stor okoncentration fram till uppletandekorridorerna. Första riktiga nysnön och Chenin fick spring i benen och var tvungen att äta snö hela tiden. Jag borde därför haft vett att sluta där, men istället skickade jag igen och det blev en stor besvikelse. Chenin for fram, alldeles för långt ut ur korridoren, hittade inget och började käka snö. När vi till slut fick till det var det en lättnad för båda. Anna hade lagt två spår till Chenin. Ett på 400 meter med 4 apporter och ett på 100 meter med en apport. Chenin jobbade jättebra så vi kvittade ut spåren mot det kassa uppletandet. Dalton hade lite problem i början eftersom vi praktiskt taget mötte en hund och två förare där, annars jobbade han kanon. Personligen tyckte jag att han stundtals jobbade bättre än vad jag någonsin sett honom. Efter spårningen tog Chenin och jag en promenad, dels för att gå i terräng, dels för att varva ner. Avslutningsvis ”råkade” jag passera Daltons spår för att se om Chenin spontant tog upp det och det gjorde hon. Jag hade inga förväntningar eftersom jag glömt var första pinnen var och eftersom den förmodligen låg i någon vindficka, men hon hittade den.

På kvällen kom det lite vänner. Hebbe åkte in till stan där han av en händelse träffade på min kusin , medan Frida och jag tog en värdelös sväng till Weissen. En karaokelåt senare så var vi på väg hem.

Idag är en tung dag. Chenin och jag var till veterinären och eftersom det är så svårt att få tid hos den veterinär som opererade Chenin fick jag ta ledigt från jobbet på förmiddagen för att kunna åka dit. Det gav mig dåligt samvete förstås. Inte gjorde det saken bättre att vi fick det undersökningsrum som Diana avlivades i för exakt 2 år sedan. Tårarna brände i ögonen redan där och hotade explodera i floder. Jag lyckades emellertid kontrollera mig tills veterinären kom. Chenin är pussig och gullig, lika glad att se alla, men jag märker en viss oro hos henne, samma oro som jag känner. När sköterskan skulle söva henne skrek hon och ville sen inte stå på det ben som sprutan sattes i. De som känner Chenin förstår hur olikt det är henne, min tuffing som inte berörs av något. Det blev många röntgenbilder och på en av dem kunde man tydligt se var problemet sitter. Precis som jag misstänkte i somras är det ryggen. Knän och höfter såg väldigt fina ut. I ryggen har Chenin en nerv som kommer i kläm pga spondylos. Enligt veterinären behövde jag inte vara orolig för det utan ska köra på som vanligt. Om hon senare i livet skulle lida av det kan en operation bli aktuell då. Så fort jag hör ordet operation får jag nästan kväljningar… Jag frågade om allt, skötsel, vila, miljöpåverkan, hårdträning, ärftlighet, förlamning och det verkar lugnt, ändå är man tröstlös.

Chenin börjar bli bättre. Hon är uttråkad och drar i kopplet som en galning. Glad som alltid. Men jag tycker att hennes trav fortfarande inte är helt ren.
Igår kollade jag på Meijas och Yazzas MH som jag fått av Helene. Härligt att se de två fröknarna. Tuffa, glada i folk och lekfulla. Det är marginella skillnader mellan damerna, men det är kul med en jämförelse. Meija hade stor leklust och det känner man ju igen. Vid jakten jagade båda tjejerna, båda gångerna och Meija grep andra gången medan Yazza var på båda gångerna vad jag kunde se. På aktiviteten var de uppmärksamma, men lugna till skillnad från sin mamma.
Avståndsleken skötte de i mitt tycke exemplariskt, både agerade likadant som Chenin. Egentligen var de mer intresserade än Chenin, men Chenin blev galet intresserad när figgen bollade med trasan och sprang, vilket höjde hennes siffra. Inga aggressioner hos någon. Nyfikna, lekfulla och samarbetsvilliga.
På dumpe hoppar alla till, Meija blir något arg. Chenin är direkt fram. Meija är i princip direkt fram när Helene tar första klivet. Yazza går nästan hela vägen fram och är därmed klar precis som moster Azzie var på korningen. Siffran hamnar dessvärre lågt på Yazza, trots att hunden är oberörd och ointresserad. Meija gör någon böj efteråt. Yazza, som ju redan från början var klar, går förbi som om ingenting hade hänt.
Under skramlet hoppar Meija till, tänker efter och går direkt fram. Medan Yazza och Chenin stannar, hinner inte tänka och går direkt fram.
Spökena gjorde Meija och Yazza argare än vad de gjorde Chenin. Som längst backar Meija bak i kopplet och kastar sig sedan framåt i attacker. Yazza backar som längst till publiken och gör samma attacker framåt i jämnhöjd med Sanna. Båda är glada när de får syn på människorna innanför dräkterna. Ettor på skotten.

Det har varit dåligt med uppdateringar på sista tiden, så nu får jag fuska mig tillbaka i tiden igen…

Chenin kunde inte resa sig i morse. Den träningsvärk som hon har, speciellt i vänster ben är inte normal. Jag är så blödig att jag börjar grina när jag ser henne så här. Funderar på om jag ska ringa kiropraktor, magnetröntgen på SLU, vanlig veterinär, opererande veterinär eller rehabiliteringen på Albano. Efter lite samtal fick vi tid hos den veterinär som opererade Chenin i februari. Jag undrar vad det kan vara för fel. Alla som har tittat på henne säger att hon rör sig bra och att jag inbillar mig. Pyttsan heller, hon är inte helt återställd.

Idag blev det en resa till Karin Dahlins får i Eskilstuna. Malin, Moa, Ingrid och Maro följde med. Extra kul var det att Harriet kom med Voys. Vallningen med Chenin kändes mycket bättre än förra gången. Visserligen var hon het som sjutton när vi kom fram och jag tänkte att det här går inte, men hon skärpte sig och samlade sig bra. Jag använde en del godis och gick in med metoden att inte hamna i konflikt. Jag belönade hela tiden det hon gjorde vilket verkade göra Chenin lugnare. Så fort jag ropade stanna kastade jag godis på henne och det verkade fungera. Jag bestämde mig för att om hon gör fel så struntar jag i det, tar det misslyckandet och gör om. Med den inställningen gick jag upp och mötte henne utan att hjälpa henne, må så va om hon varvar mig. Men vad jag underskattade Chenin, så fort vi möttes, vände hon och balanserade upp flocken. Dessutom höll hon flocken mycket mer samlad än förra gången. Hon var dock lika högljudd i vallningen som alltid, men vad ska man göra när det är så kul? När Chenin skulle in för sitt andra pass märkte jag att hon haltade. Vid närmare granskning hittade vi ett skärsår i mellanhanden på 4 cm. Det var ett köttsår, men inga senor verkade skadade. Hemma hos Karin blev Chenin tvättad, insmord och omplåstrad, Karin är verkligen toppen! Skadan uppstod förmodligen någon gång under första passet. Nackdelen med att ha en hund med stor kamplust är att de inte visar att de har ont. Chenin påverkas inte speciellt mycket av det yttre vid träning; smärta, kissnödig, löp, törstig osv. De enda förklaringarna till att träningen inte går bra är för att hon ibland blir för intensiv, men att hon skulle känna efter, nej!
Det var skoj att se de andra åtta hundarna i vallningen också. Moa träffade får för första gången och det var läskigt, men ändå spännande. Hon fick valla tillsammans med Voys, men Moa ville hellre leka och då är hon minsann tuff. Sen var hon så tuff att hon jagade bort flocken, som då var i en hage utan staket. En kvart senare var de tillbaka…
Hebbe, Chenin och jag avslutade dagen med middag hemma hos hans mamma.

Hebbe hjälpte mig byta däck på bilen, som förövrigt är fallfärdig. Punktering på två däck hade jag. Chenin och jag åkte sedan till mina kusiner med föräldrarna. Lazy vantrivdes så hon fick sitta av tiden i bilen. Chenin stormtrivdes, fick mat i köket och lekte med barnen. När barnen blir för många och för jobbiga hoppar hon på dem och våldsslickar dem i ansiktet. Man ska vara glad för de små sakerna i livet. Jag är himla nöjd med att Chenin kan följa med överallt, att alla i släkten tycker om henne och att hon är så bra med barnen. Chenin var ju väldigt ovan vid barn tidigare, dessutom trodde jag att det var bra att främmande barn utomhus fick storma över henne på gatan. Nu vet jag bättre och Chenin har haft mer kontakt med mina kusiner, kusinbarn och brorsbarn. Barn är jätteroliga har Chenin kommit på. De leker med henne och tränar med henne, inkallningar, fotgående och kryp. Förr i tiden skulle jag inbillat mig att det påverkade hennes prestation på plan, men nu vet jag bättre. Bara alla har kul så.

Det var lugnt på jobbet idag. De flesta var lediga så jag passade på att gå lite tidigare jag med. Hem och hämta Hebbe och Chenin för att åka till mina föräldrar. Vi åt god middag och jag rensade i mitt gamla rum. Lagom till Idol landade vi hemma hos Cicci med Sophie och Michaela. Vi hade en liten gymnasie-reunion. Den bästa nyheten på länge var att Cicci, som är ekonom, börjar på Ernst & Young nästa augusti. Det ska bli skoj. När vi åkte hem strax efter midnatt kom första snön för denna vinter.