Chenin.se

En kort sammanfattning av helgen. I fredags mötte jag upp jobbarkompisar på Sturehof. Jag körde bil in till stan och var bara där någon timme men det var väldigt trevligt, även som nykter betraktare. På lördagmorgon plockade jag upp Lisa, Loi, Nora och Marcus vid Hallonbergen och vi mötte sedan upp Anna, Dalton, Doc, Malin, Moa, Robin och Tjabo på klubben. Vi promenerade till samlingsplatsen och delade där upp marker och spårläggare mellan hundarna. Jag la spår till Moa. Jag gillar att lägga spår har jag kommit på. Att få vara klurig och samtidigt skogsstrukturerad. Robin, som aldrig lagt ett spår förut, la ett fint spår till Chenin. Jäklar vilket lokalsinne den grabben har! Chenin spårade bra fram till fjärde apporten, sen till sista verkade hon trött och hade svårt att hålla sig i kärnan. Samtidigt var det mycket stigar att hålla reda på. Vi missade i alla fall slutet, mest för att hon verkade flackig men inte heller Robin kunde hitta det blåa snöret. Efter att alla hundar fått sina spår och jag fått se både Moa och Tjabo spåra så avslutade vi med lite budföring. Chenin fick gå en kort kort och det var kärlek. På vägen tillbaka till klubben matade vi fåren som går i en inhägnad brevid appellplan och det var så mysigt. Efter hundträff så skulle vi på hundbesök hos min kusin Edina och hennes pojkvän, Beppe. De köpte en dansk/svensk gårdshund (25 % jack russell) härom veckan. Mamma, pappa och Lazy följde med. Lazy, som är godheten själv, var förstås snäll, i alla fall mot hundarna däremot sprang hon in på grannens tomt och sket. Fast det bör tilläggas att det är Beppes släkt som äger kåkarna i det kvarteret på Gudö. Chenin var också oväntat snäll, speciellt snäll var hon mot en chihuahua som också var där. Han hade några år på nacken och då var han förstås festlig tyckte hon. Tyvärr var det inte ömsesidigt fräste chihuahuan tillbaka lagom feg. Jag hade nämnt innan att jag inte ville ha några ihjälbitna småhundsvalpar på mitt samvete men det visade sig att deras valp var rätt lyhörd för Chenins signaler. Hon visade tänderna och då lät han bli henne. Smart drag! Efter besöket åt vi lite innan Chenin och jag hann med en snabb visit med Hebbe hos hans vänner. En timma senare mötte jag upp Nora på Metropol för lite karaoke. Med på köpet fick jag Söderin och Jimmö. Jag höll mig nykter och hade bilen, men det hindrade inte mig från att berätta historier till min röst försvann. Vad gör det när man har kul? En hel del skratt blev det innan det var dags att få sig lite sömn. Sova behövde jag för idag väntade tjejmilen. Mitt lag bestående av fyra tjejer från Ernst & Young Skatt, Miladies, bangade ur allihop med vissa bra och vissa mindre bra skäl. Jag ångrade mig bittert när jag försenad försökte hitta till start och kände mig alldeles förvirrad och ensam. Det var ju inte ens min idé. När jag äntligen hittat rätt var det bråttom för att överhuvudtaget hinna med något heat. Det blev det näst sista och vi var bara nio som sprang i det heatet. Jag joggade sparsamt eftersom jag aldrig sprungit mer än 5 km och inte visste om jag skulle klara en mil ens. Efter 8 km och en skur av ösregn kände jag YES jag klarar det. Jag hade fortfarande lugnt flås så då spurtade jag förbi skansens baksida, över djurgårdsbron och in i mål på gärdet. 66 minuter sprang jag på och stolt var jag över mig själv. Jag trodde aldrig jag skulle fixa en mil. Strax innan mål fick jag syn på en svartvit fröken tillsammans med min mamma. Jag ropade lite och då fick mamma hålla i för att inte hamna i loppet hon med. Efter denna bedrift åkte pappa och jag med hundarna till klubben och hälsade på fåren. Jag matade får i en timme och myste medan pappa satt i solen. Jag tränade lite fotgående, läggande och fjärr för jag kunde inte motstå Chenins vädjande blick. Varje gång vi passerar en appellplan springer hon in och tittar uppfordrande. Sen åkte vi till mormor och mötte upp mamma och moster.

Det är fredag, sköna fredag. Jag sitter på jobbet och längtar till helg och ledighet. Samtidigt vill jag aldrig att den här helgen ska vara över. Jag njuter av varje ögonblick tillsammans med Chenin. Hon är verkligen världens bästa kompis. Gos, gos, gosig! Mitt svart-vita lilla fån. Igår kväll var vi bjudna på middag hos Jocke alla tre. Nattis, Erik och Marc var också med. Jocke åker till USA i fem veckor på söndag och det känns trist som sjutton, även om jag är glad för hans skull. Så igår åt vi fisksoppa hos Jocke och sa lite officiellt hejdå. Vi passade också på att kolla på bildspel av Lazy och Marc, vilket radarpar alltså! Hursomhelst känns det konstigt att inte kunna prata med Jocke på fem veckor. Till råga på det åker Hebbe till Sydafrika i två veckor. Och som om inte det vore nog kommer jag sitta kvar hemma med en nyopererad hund. Jag behöver åtminstone inte tycka synd om mig själv. Redan nu hugger det i hjärtat bara av tanken. Min älskade! Avslutningsvis till något upplyftande och trevligt. Ikväll ska vi till Hebbes mamma och äta middag.

Här har det varit hundträning i dagarna två tillsammans med Nora och Markus, Anna och Dalton, Malin och Moa, Robin och Tjaboo samt Nomme och Nero. Först lydnad, sedan spår har schemat varit. I tisdags la jag ett spår till Chenin med tre stigövergångar (svårt att missa motionsspåren på klubben). En av dessa – den första – där det var två stigar som gick ihop och sedan förgrenade sig hade Chenin det svårt och cirkulerade men hittade sedan rätt. Jag hade lagt ett föremål i en spetsvinkel som hon missade. Utöver detta jobbade hon kanon. Spåret igår hade Nore lagt och var kortare än kortast. Eftersom Nora nämnde att hon inte gått så långt passade jag på att lägga ytterligare ett kort spår till Chenin. Innan Chenin fick ta spåren hade det blivit mörkt (Doc, Nero och Markus fick gå sina först, efter kommendering på lydnadsplan av samtliga ekipage). Härlig känsla att spåra i mörkret tyckte jag innan jag snavade på stockar och fick kvistar i ansiktet. Fördelen är dock att jag inte ser alla insekter Chenin jobbade kanon i sina spår. Jag kände inte alls igen mig i mörkret men det gjorde hon och plockade fint alla apporter. Jag är jättenöjd med den uppstrukturerade lydnadsträningen också. Vi måste helt enkelt bli mycket mer välorganiserade i gänget. Dessutom är det mycket roligare att träna på så vis också.

Tillbaka på jobbet denna vecka. Meningen var egentligen att jag skulle vara ledig, men så blev det inte av olika omständigheter. Tråkigt att vara på jobbet utan Chenin, man har redan vant sig vid att ha med henne och gå på lunchpromenad i Humlegården. Denna vecka är Chenin istället med pappa och Lazy medan Nora och Markus går ut med henne på dagarna. Förra veckan var jag på revisionskurs i Bålsta. På tisdagen lyckades jag dessutom klämma 5,1 km med Cicci – det tränas hårt för tjejmilen! På torsdagen var Chenin med eftersom vi hade kort dag. Jag passade på att utnyttja nya skogsmarker och la ett spår till Chenin. Det fick ligga i 2,5 timme men det gick kalasbra fram till slutet där vi passerade en friggebod (som jag och Chenin för övrigt har bott i när vi va på kurs där i december) och jag hade lagt en tvär vinkel på öppen mark. Tydligen var det skitsvårt för det hattades hit och dit. Irriterad blev jag som den dåliga hundägare jag är. Det verkade inte spela så stor roll för Chenin, hon gjorde till slut sitt jobb och tog sig äntligen de 10 meterna till slutet. I fredags var vi till Strömsholm. Bästa snälla Nora följde med och vi hann med en sväng till slottet och fotografera Chenin vid vallgraven, titta på får, äta lunch på Stallbacken, spela Yatzy, lära Nora Back Gammon, lösa korsord, kolla på OS, läsa hundsport, läsa böcker, prata hund, prata med hundägare och äta glass. Jag hade väldigt trevligt, med tanke på omständigheterna – och då menar jag att jag avskyr att vara hos veterinären. Tandläkaren är ingenting i jämförelse. Jag orkar i alla fall inte ens skriva om besöket och magnetröntgen, det är bara för jobbigt. Chenin ska opereras på måndag och det blir nog bra även om det känns ruttet att lämna bort henne för en box i tre dagar… Nora och Markus följde med mig och vinglig Chenin hem för lite mat, Buzz och Rock Band. Jag hann med en simtur med mamma på Huvudsta både på lördagförmiddag och söndagförmiddag. På lördag kväll var Chenin och jag hemma hos Stefan med 10 andra och åt middag. Mycket skratt blev det! I söndags tog OS slut, tråkigt.

Min uppdateringsfrekvens är låg, eller åtminstone lägre än vad jag tänkt mig (dock inte så låg som Glocalnet). Semesterdagarna har inneburit promenader i skogen, promenader runt sjöarna, en hel del simning på Huvudstabadet, några springturer med Sazza och tid spenderad hos föräldrarna. I fredags var Lisa och Loi här igen och vi tog oss ut i skogen i Ursvik. Där la vi varsitt spår till vovvarna som blev sådär om man ska vara uppriktig. Jag lyckades villa bort mig i vår egen skog, vilket är en skam eftersom man borde känna till skogen som sin egen bakficka. Just denna plats har vi dock aldrig haft som utgångspunkt vid spårningen och det innebar att jag lyckades gena igenom motionsspåret utan att förstå det. Avslutet blev därför lite märkligt eftersom jag vände in i skogen efter några meter på motionsspåret i tron om att det var det enda alternativet för tillfället. Dessutom lyckades jag jaga iväg lite rådjur under spåret. Lisa å andra sidan lyckades lägga Chenins slut vid en grillplats som strax efter ockuperades av ett fritids. I avsaknad av bil att lägga in hundarna i fick vi ta spåren själva med respektive hund efter bästa förmåga. Jag är så sugen på att gå med på spår som jag lagt att det kliar i fingrarna, men tanken på att gå med Chenin bakom Lisa och Loi lockar av någon anledning inte alls… Lisa och Loi hade lite problem i spåret, men med tanke på att Lisa kom tillbaka med i stort sett alla snitslarna (trots att de var gröna till färgen) samt alla apporter är jag övertygad om att Lisa var mer osäker än Loi i spåret. Förmodligen gjorde Loi ett kanonjobb med något släpp för rådjuren. Att gå själv med Chenin i Lisas spår kändes som skarpt läge (och det berodde inte på att Lisa och jag hade en inofficiell tävling om vem som kom tillbaka med flest snitslar). Chenin var kanonfin att gå med, jag kunde riktigt se hur Lisa hade tagit sig ner för branten, gått först till höger och sedan vänt och istället tagit vänster och ner. Efter tredje apporten fick vi ett tapp i en högervinkel, Chenin drog iväg framåt vänster och fick sedan leta tillbaka till spåret vilket innebar en del jobb. Jag trodde inte riktigt vi var rätt men så stod hon där med fjärde apporten i mun. Någon meter efter denna fortsatte spåret med högervinkel upp till grillplatsen, men det gjorde inte Chenin utan passerade vinkeln och hamnade då på motionsspåret (marginalerna och avstånden är minimala i Stockholm – dvs 50 m till vinkel kan man glömma). Jag hade på känn att det inte gick över eftersom Lisa och jag delat upp varsin sida och mycket riktigt satte sig Chenin och kissa på andra sidan, tack för den! Jag satte tillbaka henne vid apporten och sen gjorde hon ett hästjobb upp och förbi grillplatsen. Titta här kommer en hund, hörde man barnen ropa, den vill nog ha min marshmallows (nä, säger du det?). Chenin spårade i kärnan och vek av här och var för lite matrester, men det var tydligt var spåret gick så det var bara att hålla emot i linan till spårintresset tog över matintresset och vi hade slutet. Tvångsspåra kan man också kalla det, men jag är supernöjd med henne! Lite lydnad blev det också medan spåren låg till sig – long time no seeing. Jag körde fritt följ med fokus på position, starter, vändningar och stegförflyttningar med kommendering. Läggande under gång med fokus på stadga med hjälp av doggyzen-metoden (hör och häpna Anneli men jag köper det rakt av) och snabba lägganden. Inkallning med fokus på stadga med hjälp av doggyzen och kommendering samt ett halvdant ställande. Metallapportering med fokus på nada eftersom hon är perfekt; inget slå på apporten, inget tjuvande, inget temposkifte. Det är tydligen bra att inte träna det på månader för då är hon så jäkla taggad på att göra rätt, rätt, rätt. Fjärrdirgering med fokus på första bytet eftersom hon verkar döv för det, i övrigt fint men alltid något sne. Platsliggning och hon var bara bra, vilket förmodligen beror på skendräktigheten eftersom hon inte är lika övertaggad på att Loi får träna och hon ligga still.
Efter träning åt vi mellanmål hos oss innan Lisa åkte in till stan och kollade på Elins gospel. Jag såg Sverige vinna semifinalen i tennisdubbeln innan jag följde i Lisas spår. Egentligen var det inte för att se gospeln utan för att följa med Hebbe som hade diverse ärenden på plattan. Det lät så märkligt att jag nog får skriva att Hebbe tappat sin plånbok på bussen och vi åkte till SL för att hämta den. Väl där hittade jag något som jag tänkt köpa ett tag, nämligen en tredje ridhjälm för blyga 70 riksdaler. De ridhjälmar jag äger har blivit kvar i Ungern eftersom all shopping inte tillåtit ridhjälmar i packningen. Vi handlade också present till Hebbes mor och min far. Som avslutning åt vi glass och tittade på alla turkosa gospelare som försökte ta över Sergels torg. Chenin var snäll, snällare, snällast.
Igår, lördag, följde jag med mamma och simmade på Huvudstabadet igen. Det regnade som vanligt, dock inget ösregn denna gång. På kvällen gick vi till Hebbes mamma som hade födelsedagsfest. Det blev en hel del folk där, både Hebbes och mina vänner, min familj, Hebbes familj och Hebbes mammas vänner. Det bjöds på mat och dricka innan det bar iväg till Garbo. Chenin fick vara kvar hos med Hebbes syster. Till och med mamma och pappa följde med en sväng till Garbo och min mamma blev uppraggad av 20-åringar på dansgolvet. Det är en sak att Hebbes mamma och vänner var med, de är ju ute oftare än oss, men att mina föräldrar följde med är en chock. Mamma har nog aldrig varit på krogen skulle jag tro och pappa enstaka gånger. De är ju av den socialare typen men alkohol är lite tabu i deras generation och dricker man starkare än folköl är det lite alkoholistvarning tror dem. Tydligen har vi haft några alkoholister i släkten som helt enkelt söp ihjäl sig. Och så fick de mig till dotter. Visserligen dricker jag inte så mycket, men det beror mest på att jag spyr så lätt, men under den värsta studieperioden på Weissen… Inga fler ord i bloggen. Nåja, föräldrarna var ändå lite fnissiga och Annica och jag svepte en del tequila för att komma i rätt fas för Garbo. En hel del vänner och bekanta dök upp och då är det alltid trevligt. Efter stängning hämtade vi Chenin och gick till S-grillen. Ansvarslös som man är fick hon springa lös där och äta alla rester hon hittade. Det är något med fulla människor och hundar. De är helt enkelt aldrig hundrädda utan uppskattar verkligen hundars sällskap. Och så länge Chenin är upptagen med sitt matletande bryr hon sig inte mycket om någon. Vi skippade efterfesten hos Issen för vi har blivit gamla, trötta och rädda om vår sömn.
Idag har Patrick och Zorro varit här. Jocke och Issen också men det var just Zorro jag tänkte skriva om. Zorro är en liten söt bordercollie-kille som följde med Jocke, Chenin och mig till skogen. Chenin verkar släppa in Zorro fullt ut vilket egentligen är konstigt eftersom de bara träffats ett par gånger under ett års tid. De har hursom haft myslekar under soffbordet hemma och de är bara så söta tillsammans – lilla svartvita paret.
Avslutningsvis måste jag skriva om min duktiga älskling till bror som tävlat polis-SM i tennis denna vecka och tagit guld både i singeln och dubbeln! OS hit och dit…

Ännu en dags underhållning med Lisa och Loi (eller Wolfgang alias Wolfie). Chenin väckte mig med en gäsp som övergick i knorrande morr. Då är det bara att skratta och gå upp för Chenin visar gärna vägen till köket och speciellt till hennes egna matskåp. Om hon kunde skulle hon peka på skåpet och skålen. Jag insåg att det behövdes lite städning innan avfärd till Värmdö men efter diverse stopp bar det av. Dagen till ära fick Lazy följa med. Efter att Lisa och Loi hämtats upp vid bensinmack fick jag ett infall att åka förbi hos Susanna (kennel Designerline) och säga hej. Tyvärr var det ingen hemma så det får bli en annan gång. Väl på brukshundklubben la vi varsitt spår till Chenin och Loi. Uscha vad insekter det var i skogen denna soliga dag. Fästingarna är förstås värst. Efter promenad och ingen lydnadsträning alls fick hundarna sina spår. Loi var först ut på ett långt slingrigt spår med tvära vinklar, ombytlig terräng och vägövergång. Superfint jobbade han och jag säger som Carina bara gratulera. Chenin var inte helt olik Loi idag med ett lagom tempo hela vägen, samtliga apporter tagna. Min älskling till hund! *heart* Lisa och jag konstaterade att det hör till undantagen att spåren inte går bra. Det har tagit lång tid att känna denna tillit till Chenins spårande, men nu gör jag verkligen det. En sväng förbi föräldrarna blev det efter att Lisa och Loi lämnats av. Jag kollade på finalen i fältritt medan Chenin befallde mamma om mat och pappa och brorsan över det vanliga tjivet slog vad om en cheeseburgare vilket kuvert som är vanligast använt i Sverige *suck*.

Måndag igen, men för min del: semester! Det skadar inte att det är OS, särskilt som det regnar så mycket. Frida och jag var på make-up kurs i fredags. Jag såg ut som en plastdocka i ansiktet efteråt, men på bild ser det riktigt fint ut. På kvällen kom Kim och Annica över och spelade Buzz. Jag gick och la mig vid ett-snåret eftersom jag vet hur mycket jag ångrar mig annars när jag måste upp tidigt… De andra satt uppe till tre och spelade. I lördags hade vi en fullbokad dag med styrelsemöte för SASK inbokat i Eskilstuna. Mötet tog en stor del av dagen i anspråk och innan Chenin och jag kunde åka hem ville jag såklart utnyttja nya marker för ett spår. Med åskan över mig, dock utan regn, blev det inte särskilt lång liggtid på spåret. När jag gick ut spåret (det gäller spår i allmänhet men detta i synnerhet) passade jag mig noga för att gå där det hänger spindelnät och massa insekter m m. Jag tittar var jag sätter ner fötterna, betraktar omgivningen och analyserar mycket vad gäller vinklar, stigövergångar m m. När man sedan kopplar på hunden då flyger man rent av. Visst håller jag emot efter bästa förmåga men knappast hinner jag se var sätter fötterna, spindelnätet fastnar i ansiktet osv. Vid en apport hann jag hämta andan och märker då att det kryper upp mot fem fästingar på mig. Alla som känner mig vet hur mycket jag avskyr insekter och kan nog föreställa sig hur högt jag skriker. Chenin med sitt temperament kommer flygande mot mig och skäller ut mig, uppföra sig ska man, inte skrika i skogen tydligen, åtminstone ska hon få vara med och leka i så fall. Jag blir såklart arg på henne och då tystnar hon medan jag tar bort fästingarna. Spår säger man och så flyger vi vidare som ingenting, hon är ju inte direkt förarvek även om hon är förig (ekvationen ska gå ihop på något vis). Vinklar och apporter, även nergrävda, blir det tummen upp för. På väg tillbaka går vi förbi några husbilar och jag ser att någon öppnar. I min enfald tror jag att han kanske undrar hur det är med mig, ensam tjej i skogen som skriker och en hund som skäller. Beredd på att svara att det inte är någon fara får jag istället en anmaning om att det inte är ok att rasta hunden här. Förlåt mumlar jag och smiter skamset undan trots att Chenin inte alls rastar sig. Ibland har man uppenbarligen för stor tilltro till mänskligheten. Vis av erfarenhet, och en viss mognad, håller jag numera mun, åtminstone till en viss gräns men jag tar inte vad som. Vägen hem gick smidigt med Lisa i telefonen Sen var det snabbt ombyte och sedan iväg till Patricia där min bror skulle firas under stillsam middag. Efteråt blev det Buzz med föräldrar och bror hemma hos oss.
Söndag är guds dag hävdar skenheliga ateist-jag när det passar mig att ta vilodag. Inte svårt att ta en vilodag när man vet att man har hela veckan på sig att göra annat än jobba. En springtur med Sazza runt sjöarna blev det i alla fall medan Chenin fick roa Kim och Annica. Idag blev det å andra sidan först en tur runt Råstasjön med världens goaste hund och sedan en tur till Huvudstabadet med världens goaste mamma. Simning en kilometer på redan muskelvärkande kropp, dessutom utomhus i ösregn. Snacka om vilja!
Imorgon väntar spår med Lisa och nu läggdags…

Jag önskar jag hade tid att komma med en längre uppdatering, men det hinner jag inte och på ett sätt är det rätt skönt. Igår blev det träning med Malin och Lisa på klubben. Chenin fick ett spår av Lisa som kändes kalasbra. Loi fick ett spår av mig med lite terrängskiften och svårigheter. Lite lydnadsträning blev det också med Lisa som kommenderade. Efteråt åkte Lisa och Loi med hem till oss och tillsammans åt vi lunch på balkongen och snackade massa strunt till kvällen. Tack Lisa för alltid lika trevligt sällskap! Meningen var att jag skulle iväg och träna sedan men det vill sig inte riktigt för mig denna vecka. Nora och jag lyckades komma 5 min efter sista insläpp till simhallen så någon motionssimning blev det inte. Istället för att gå och springa hamnade jag i telefon med Ingrid om aussien i allmänhet.
Idag kom jag i alla fall iväg till Huvudstabadet med mamma och simmade en km. Efter promenad med Chenin och Lazy ska Chenin nu vara kvar hos föräldrarna medan jag ska spendera lite quality time med Frida på make up store.
Glöm inte att det är Stockholmarnas dag idag!!!

Fy sjutton vilket regnande. T o m Chenin kisar när vi är ute och promenerar. Igår kväll efter jobbet bestämde jag mig för att trotsa regnet tillsammans med Chenin runt Lötsjön. Det var rätt härligt även om det regnade så kraftigt att det var svårt att se långt framför sig. Trots paraply var jag dygnsur från naveln och neråt och Chenin ska vi inte ens tala om. Öronen tog hela kvällen på sig att torka, men så är de så fina också Jag kan ändå uppskatta lite regn så här. Hellre det än när det blir slask och lera. Här är trampdynorna än så länge rosa och fina, om än blöta. Hebbe, Chenin och jag tog sedan ett utflykt till Kista centrum där vi åt middag, fikade och lekte med Hebbes Iphone medan han klippte sig. Sen var det raka vägen hem till badkaret som gällde.

Så var helgen förbi lika snabbt som den kom. Ordningen är återställd, Chenin och jag är tillbaka på kontoret och vi är nog lika omotiverade att vara här båda två. Sol och bad vill vi helst ha, men när vi delade på lunchen var det rätt mysigt ändå. Under helgen har det blivit lite av varje. I fredags åkte vi till Strömsholm för vidare undersökning av Chenin. Inte för att hon haltar just nu, men man känner ju på sig om ens älskling inte är 100 %. Nora följde med som sällskap och det var verkligen uppskattat. Härliga, gulliga Nora. På kvällen kom föräldrarna och bror med flickvän över. Tillsammans spelade vi Buzz, Rock Band och Blurp till midnatt. På lördagen blev det en sväng till klubben med Nora och Markus för lite spår och ännu mindre lydnad vid en illa vald tidpunkt. Regnet rann från himmelen, men det är bara till för att trotsas. Lydnaden gick skit, Chenin som inte påverkas allmänt av blött väder har svårt för regn i ansiktet. Det är väldigt gulligt men också väldigt frustrerande. Så länge vi gör något aktivt går det bra, men så fort hon blir stillasittande i 2 sek, kisar hon, gnäller till och börjar gnugga ansiktet i gräset. Det kändes inte som om det var någon idé. Chenin var dessutom lite allmänt påverkad av veterinärbesöket igår. Hon var t ex för trött för att skälla när Markus fick träna och drog inte speciellt i kopplet på väg till spåret. Om jag tänker på vilken typ av hund man vill ha så är ju det ett önskvärt beteende men när jag tänker på att det är Chenin så hugger det lite i bröstet. När Chenin hänger i kopplet mår hon som allra bäst! Spåret gick kanon i alla fall. Full fart och plockade pinnar och vinklar fint. Nora och Markus fick lite kommendering och sedan diskuterade vi metallapporten. Mackan är rätt söt och eftersom han inte ska tävla mer får han göra lite som han vill bara humöret är på topp
Efter hundträning åkte Hebbe och jag för att kolla på amerikansk fotbollsmatch. Hebbe är ju en före detta grym quarterback och jag är ju sedan gammalt ett fan av denna sport. Eftersom det regnade så mycket körde vi fram bilen till staketet och tittade på matchen medan vi åt medköpt mat, vilket var väldigt mysigt. Först i slutet gick vi ur bilen och in på området. Trots en dagen-efter-Chenin som fått spårträning på morgonen hade hon svårt att hålla sig lugn när det blev för högljutt. Matte tröstade henne med lite förebyggande godis och då höll hon sig hyfsat städad. Det skällde till lite vid touch down men det är inte mer än rätt och förstås inte alls hennes fel. Matchavslutet var sjukt spännande och Solna vann till slut över Göteborg med 9-8 (efter 3 extrapoäng i slutminuterna).
På kvällen åkte vi på fest hos Söderin som fyllde år. Jag körde och det kändes som ett klokt beslut. Festen var lite galen, lite urartad. Söderin fick en gigantisk badanka som vi hade lite lustigt åt. Denna åkte sedan på lite flygturer ut genom fönstret. Jag var bara liiiite delaktig… Hebbe och jag åkte hem innan den barnsliga festen urartade helt
Sköna söndag spenderade Hebbe och jag i möbelaffärer. Först en sväng ut till IKEA med lite spår till Chenin på vägen. Jag hittade ett kasst område i Jakobsberg och bestämde att det fick duga. Som sagt, vi Stockholmare är inte så kräsna och inte Chenin heller för den delen. Hon var förstås grymt nöjd att få spåra. Efter IKEA åkte vi vidare till Mio i Hallonbergen. Jag förälskade mig i ett överkast som dock var alldeles för dyrt. Någon gång, då… För övrigt hade vi en mysig hemmakväll med American Gangsters efter att vi spikat ihop nya hallmöbler och städat ur gamla. Löpet är över och ingen kunde vara gladare för det än husse. Äntligen får han tillbaka mysiga Chenin, utan blöja!