Jag mådde oförskämt bra idag med tanke på att jag var ute i kylan igårkväll. Min mamma passade Alva, min brorsdotter, idag. Vi gick alla tillsammans på morgonpromenaden. Lazy lyssnade inte alls. Hon bara sprang och lyssnade inte på stanna. Chenin sprang efter och satte stopp för henne så jag hann fram och tala om för henne att jag menade allvar. Jag märkte då att Lazy skakade i hela kroppen. Hon är fortfarande rädd för fyrverkerier därför stängde hon igen och sprang. På eftermiddagen åkte Jocke och jag till Hägerstalund och la varsitt spår på 500 meter med 4 apporter var. Trots att upplägget var samma utgångsväg där jag skulle vinkla vänster och Jocke höger lyckades Jocke gå över inte bara mitt spår utan även sitt eget *shock*. Tydligen gick han vilse och la spåret som en ögla istället för en fyrkant. Chenin fick först rasta av sig med en liten westie som vi träffade, sen var det dags. Hon var makalös och då ska det ändå påpekas att just byta spår är hon expert på. Hon fick börja med Jockes spår och när vi kom till det ställe där han korsat sitt eget, checkade hon av åt höger och vänster, hittade en apport en meter åt höger, men fortsatte efter avlämning rakt fram i spåret. Nästa gång hon kom fram till samma ställe från ett annat håll kollade hon bara där apporten hade legat och fortsatte sedan rakt på. På det ställe där Jocke hade korsat mitt spår gick hon rakt på, men försökte sedan dra tillbaka för att kolla mitt spår. Jag lät henne inte byta spår eftersom jag hade en apport inte alltför långt bort, utan visade bara på Jockes spår som hon då följde till slutet. Mitt spår var det ingen tvekan på sedan. Då hade hon ju gått Jockes redan. Det gick väl lite för fort bara. Eller man kan säga att jag flög efter, men trots det var hon noggrann. Hon missade en apport, eller snarare nonchalerade. Det var en liten vit plastbit som hon snabbt bedömde inte hörde till oss. Lika kort stopp blev det på ett ställe där jag sparkat upp jord ur snön för att se vilken verkan det gav. Från skog blev det äng, fast fortfarande snö överallt. Satt och pysslade lite med hemsidan efteråt. Det är lite text och bilder som ändrats. På kvällen åkte vi till Herbs mamma och åt middag.

Kände mig fortfarande krasslig, men är helt klart på bättringsväg. Annat kan jag säga om min bil. Avgasröret varit trasigt i över två månader och kostar dyrt att laga, nämligen runt 4500 kr. Kvällen spenderade vi på Norra Brunn efter lite käk på Lionbar. Jag behövde det efter mitt skrattanfall i natt när jag drömde om fallande äpplen. Inte för att jag hade så höga krav på Lionbar men min dricka fick jag först när maten var slut, socker till teet som vi bad om tre gånger fick jag inte överhuvudtaget, vad jag däremot fick var en köttbit i min vegetariska pasta *shock*. Komikerna var av blandat slag. De två första kvinnorna var i mitt tycke dåliga. Den ena drog gamla skämt och den andra gjorde en olidlig kvart som fick publiken att undra om de betalat för den skiten (faktiskt det sämsta och pinsammaste jag sett). De hade någon intern uppgörelse för programmet "äntligen hemma" som var där och filmade där den tråkiga kvinnan aldrig stått på scen förut, men det gjorde inte saken bättre. Andra halvan med en skånepojke och sedan Magnus Betnér var däremot riktigt roligt. Kul när de går in i en viss roll, har stort självförtroende och förmogan att improvisera även om något går galet. Jag var helt slut när vi skulle hämta Chenin och bilen. Vad händer då? Det går inte att vrida om tändningen i bilen. Chenin och jag sov på soffan eftersom jag var alldeles för trött för att åka kommunalt med Herb.

Idag verkar febern ha släppt, men halsen värker mer än innan.
Tog en promenad med Jocke runt råstasjön tillsammans med resten av Solnas befolkning som valt att ta en lunchpromenad i det fina vintervädret. För övrigt ska vi vila idag och Chenin har redan börjat utan mig. 😉

Vaknade i morse och var sjuk. Kände det på mig med tanke på hur kinkig jag var igårkväll. Jag hade lovat att jobba så jag satt 10 timmar i bilen med hundarna och tyckte synd om mig själv. Vilket chefen också gjorde som kom ner med te, varma koppen och frukt. På lunchen la jag ett spår till Chenin på 300 meter med 4 apporter. Gick tillbaka till vårt gamla spårsätt där hon spårar i lång lina och jag koncentrerar mig på att stå på benen. Spåret gick över en gångväg och längst med denna. Chenin var suverän. Det är lätt att läsa henne när man ser spåren i snön. Vid en 90 gradersvinkel ute på öppen terräng gick hon över, slog tillbaka, kollade vänster håll och fortsatte rakt fram varpå jag följde med. Efter några meter ändrade hon sig, gick tillbaka några meter, sen klockrent ut till höger. Jag var helt färdig när arbetsdagen var slut. Åkte hem, sov och åt. Sen tog jag en tur till klubben där jag lämnade Tim med Miko, pratade med en ny hundungdomtjej, bestämde en ny veckodag för hundungdom (nämligen måndagar) och sa till bevakningsinstruktörerna att jag var sjuk och inte skulle vara med. Jag kände irritationen över att jag inte skulle medverka, men jag hoppas att det handlar mer om en allmän irritation för att det är stor frånvaro. Jag brukar ju alltid vara med, så jag tänker inte ha dåligt samvete för att jag är sjuk. Chenin fick alltså vara passiv medan Tim fick träna. Det tyckte Chenin var förbaskat orättvist och det försökte hon tala om. När vi kom hem slocknade vi dock båda två. Jag hade feber och mådde pyton. 🙁

Jag sov bara 3 timmar i natt sen var det dags att gå upp eftersom jag skulle jobba på Skanskas nya kross i Solna. Lyckligtvis fick jag sitta i en bil och kolla lastbilar dvs jag slapp stå ute. Mörkt och kallt var det. Chenin morrade på en skum chaufför och även om jag inte uppmuntrar sådant så kändes det lite tryckt att hon är vaksam. Det finns en hel del pundare som bränner kabel därute. Miko kom och lämnade Tim lite senare. Hundarna hade lite svårt att få någon djupare sömn. OKQ8 hade slut på mat så jag fick inte i mig någon riktig lunch heller. Efter 10 timmars arbete åkte vi till hundklubben för att möta Miko. Jag var trött, kall, hungrig och därmed grinig. Hundarna var uttråkade och uttröttade på samma gång, vilket visade sig under träningen. Två uppletandekorridorer där båda hundarna gick dåligt. Chenin tog en grej men släppte halvvägs in och följde ett viltspår istället. När Chenin är trött så har hon alltid fullt spring i benen men huvudet är bortkopplat. Miko hade lagt två fina spår till oss. Han visade oss var spåret började sen släppte han oss ensamma i mörkret i djup snö. Chenin jobbade kanon, åtminstone halva spåret. Hon jobbade särskilt bra vid ett ställe där det var en del korsande spår och valde rätt. Vidare tog hon terrängbyten, en 90 gradersvinkel och två föremål. Därefter missade hon nästa vinkel och därmed var vi borta för då hamnade vi i det andra spåret som Miko lagt. Chenin kämpade på, sen märkte jag hur hon gick över till att spana efter vilt istället. Somnade så fort jag kom innanför dörren.