Idag var första gången jag fick ett riktigt mål att arbeta med på praktiken. Tidspress var det också, men det gick bra. Efter att matte arbetat hela dagen var det dags för Chenin att arbeta. En timme intensiv lydnad på klubben. Ett helt underbart pass där mitt dåliga tålamod visserligen sattes på prov, men där jag övervann det. Vi började med platsliggning, fritt följ och sättande. Därefter nötte vi rutan ordentligt och det kändes bra. Ända sedan vi började med target har detta moment varit busenkelt. Metallapportering och inkallning med ställande var inga problem. Sen kom vi till min akilles häl: krypet. Chenin har på senare tiden börjat krypa snabbt, hetsigt, för långt fram och snett. Ibland kan hon få till det lite lugnare och då är det riktigt fint. Hursomhelst så la jag band på mitt dåliga tålamod och bestämde mig för att lugna henne genom att i princip agera godismaskin, till skillnad från min tidigare idé om att inte ge godis alls i krypet och på så vis lugna henne. Hon fick kred när hon var lugn och tog ett steg i taget. Dessutom belönade jag bara när hon följde vänster fot och försökte få henne att vara alldeles stilla när jag rörde höger. Efter 10 meter började hon krypa riktigt fint. Hon fick krypa en lång sträcka för att få in den nya lugna tekniken i motsats till vad jag tidigare gjort att bara låta henne krypa ett par meter. Chenin är så pass smidig att det inte ska vara något problem. För övrigt märkte jag att hon verkligen sken upp av att förstå vad som gjorde mig nöjd. Jag tror inte ens hon ville sluta. Efter detta var det dags att nöta fjärren. Chenin som haft så fint byte från sitt till stå har börjat gå framåt. Jag bestämde mig för att börja om från början, trots att mitt tålamod skrek ifrån. Men vad bra det blev till slut! Nu ska jag skynda långsamt och verkligen befästa de här bytena. Även detta tog lång tid i anspråk, men var väl värd den tiden. Därefter körde vi inkallning med läggande, inkallning med ställande och rutan varvat med fritt följ där jag växelvis berömde bra starter (ca två steg), språng, långa raksträckor, snabba halter och stegförflyttningar. Oj, vad snabbt hon tände till. Dessutom kampade vi en massa och lekte. En riktig genomkörare hade vi alltså där hon bara hade fokus på mig. Lyckliga och trötta tänkte jag efter detta långa pass åka hem, men kom fram till att Chenin behöver träna att sitta uppbunden och varva ner. Så det fick hon göra medan jag pratade med en ny hundungdom.