Imorgon förmiddag väntar ett möte mellan Chenin och fåren…

För det första på grund av inslaget i Insider om raskatter. Jag tycker det är löjligt att vi människor inte kan erkänna vår del i aveln. Det är så själviskt av uppfödarna att säga att de tycker katterna är fina. Tack och lov att vi har en perser som flyttade in för snart 20 år sen. Hittills har han aldrig varit sjuk. Vacker är han definitivt. Det här gäller ju hundaveln också. Jag skäms över att ha renrasig hund om det är så extrema de kommer se ut om 20 år. Chow chow-aveln vill jag inte ens gå in på. Vissa raser borde bara totalförbjudas och uppfödare som avlar på sjuka individer borde stängas av. Det andra som gjorde mig arg i veckan var artikeln om hunden som blev slagen av sin ägare med en machete. Klumpen i halsen bara växte när jag läste om hur grannarna hörde den skrika. En person som tappar fattningen på det sättet är inte bara galen, utan även farlig för omgivningen. Han fick böter och hunden är märkt för livet både vad gäller hörsel och rörelse. Vår djurskyddslag är pinsam! Paragrafer citeras ofta, men i praktiken har de sällan någon funktion. 🙁

En löpande Chenin mötte mig efter jobbet idag, vilket innebär att man måste klia henne en massa på rumpen de kommande två veckorna. Det innebär också att Mikko inte kan ha henne när jag ska med jobbet till Åre. Det blir till att hitta någon annan hundvakt…

På morgonpromenaden märktes det att jag höjde upp belöningen i fotgåendet igår. Chenin hamnade i fotposition hela tiden. Sötnos! På kvällen var det bevakningsdags. Ena instruktören gömde sig i skogen och vi tävlade tjejerna mot killarna vilket lag som hittade honom först. Om lagen stötte ihop skulle man skrika halt och sen fick det andra laget 1 minuts strafftid. Det var tre i vårat lag och trots att hundarna inte direkt älskar varandra jobbade de klockrent sida vid sida. På ett ställe kom Chenin och jag ifrån vår grupp. Chenin fick starka ljudmarkeringar rakt fram. Det var mörkt, kallt, ensamt och lite läskigt. Jag stannade för en fast bevakning. När jag såg någon dyka upp skrek jag halt och Chenin började skälla och hoppa på mig. Pinsamt nog var det en skidåkare som inte var road av dessa hundlekar. Efter Chenins skällande plockade killarna en av våra lagkamrater. En minuts strafftid senare bar det av ner till vänster eftersom både Chenin och malletiken hade starka vindmarkeringar därifrån som vi bestämde oss för att kolla upp. Väl där hade Chenin och jag tydligen passerat figgen med bara någon meter och gått åt höger medan malletiken gick till vänster och tog figgen. Vårt lag vann! Teorin efteråt var väldigt givande och handlade om praktiska eftersöksuppdrag som man kan bli utkallad till samt skillnaden mellan genomsök och eftersök. Innan hemfärd blev det en snabb busrunda på parkeringen med Tim, två malletikar och en liten schäferplutt. Chenin agerade bara lite polis och mest mot valpen, men skötte sig för övrigt.

Idag var första gången jag fick ett riktigt mål att arbeta med på praktiken. Tidspress var det också, men det gick bra. Efter att matte arbetat hela dagen var det dags för Chenin att arbeta. En timme intensiv lydnad på klubben. Ett helt underbart pass där mitt dåliga tålamod visserligen sattes på prov, men där jag övervann det. Vi började med platsliggning, fritt följ och sättande. Därefter nötte vi rutan ordentligt och det kändes bra. Ända sedan vi började med target har detta moment varit busenkelt. Metallapportering och inkallning med ställande var inga problem. Sen kom vi till min akilles häl: krypet. Chenin har på senare tiden börjat krypa snabbt, hetsigt, för långt fram och snett. Ibland kan hon få till det lite lugnare och då är det riktigt fint. Hursomhelst så la jag band på mitt dåliga tålamod och bestämde mig för att lugna henne genom att i princip agera godismaskin, till skillnad från min tidigare idé om att inte ge godis alls i krypet och på så vis lugna henne. Hon fick kred när hon var lugn och tog ett steg i taget. Dessutom belönade jag bara när hon följde vänster fot och försökte få henne att vara alldeles stilla när jag rörde höger. Efter 10 meter började hon krypa riktigt fint. Hon fick krypa en lång sträcka för att få in den nya lugna tekniken i motsats till vad jag tidigare gjort att bara låta henne krypa ett par meter. Chenin är så pass smidig att det inte ska vara något problem. För övrigt märkte jag att hon verkligen sken upp av att förstå vad som gjorde mig nöjd. Jag tror inte ens hon ville sluta. Efter detta var det dags att nöta fjärren. Chenin som haft så fint byte från sitt till stå har börjat gå framåt. Jag bestämde mig för att börja om från början, trots att mitt tålamod skrek ifrån. Men vad bra det blev till slut! Nu ska jag skynda långsamt och verkligen befästa de här bytena. Även detta tog lång tid i anspråk, men var väl värd den tiden. Därefter körde vi inkallning med läggande, inkallning med ställande och rutan varvat med fritt följ där jag växelvis berömde bra starter (ca två steg), språng, långa raksträckor, snabba halter och stegförflyttningar. Oj, vad snabbt hon tände till. Dessutom kampade vi en massa och lekte. En riktig genomkörare hade vi alltså där hon bara hade fokus på mig. Lyckliga och trötta tänkte jag efter detta långa pass åka hem, men kom fram till att Chenin behöver träna att sitta uppbunden och varva ner. Så det fick hon göra medan jag pratade med en ny hundungdom.