Idag åkte jag hem i lagom tid från EY så jag hann se storslalomen. Jag missade dock andra åket eftersom vi skulle ha kvartsamtal på bevaknningen och jag fick gå in sist trots att jag var där först. Hörde emellertid att det gick bra för Maria PH som tog silver. Suveränt med tre guld, ett brons, ett silver i utför och en av varje valör i skidskytte! Bevakningen känns mer omotiverad än någonsin fastän syftet med det enskilda samtalet förmodligen var att motivera. Kändes som man var 12 år gammal och rektorn på skolan skulle tala om hur man låg till. Att man gör detta frivilligt märks inte när hot om att inte få gå upp på certprovet haglar så fort man inte vill göra på instruktörernas sätt. Jag körde i alla fall en del lydnad med Chenin innan mötet. Platsliggning, fot, sättande, rutan, metallen, vanlig apportering och fjärren.

Dagen började lite olyckligt med att Chenin sprang omkull mig på vägen till mamma varpå jag vred om knät. Efter att jag legat en halv minut kändes det bättre. Hoppas att jag inte kommer ha känningar av det senare. Förkylningen verkar äntligen ge med sig efter 12 timmars sömn. På kvällen åkte jag till hundklubben och körde lite lydnad. Fot, platsliggning, läggande, sättande, inkallning med ställande, apportering, kryp och fjärrdirigering. Jag la stor vikt vid de två sistnämnda momenten. Både Chenin och jag kunde varit lite mer koncentrerade. Efteråt fick hon busa lite med Moa och så träffade vi Linda med Wilma också.

Det var en krävande natt därför lyckades jag försova mig till bevakningsträningen. Mikko och Tim avstod eftersom de också varit sjuka. Vi är bara 6 deltagare kvar på bevakningen. Med tanke på allt tjafs som det har varit är det ganska skönt. Chenin var lite skällig och gnällig i basen. Det blev därför mycket diskussioner huruvida min hund var bortskämd, överstimulerad och på vilket sätt jag stressar min hund. Jag har min hund på mitt sätt och vi trivs bra med varandra. Jag orkar därför inte ta mer kritik om varken henne eller mig. Patrulleringen på 600 meter gick kanon trots en mängd störningar som kissfläckar och hundar. Hon tog båda ljuden lugnt och fint, även om hon enligt instruktören kunde varit lite tidigare på första. På slutet försökte hon sätta sig och skita, men hon höll sig till jag släppte henne efteråt. På återpatrulleringen fick hon en fin vindmarkering, helt klockren. Till skillnad från ljudet bli vindmarkeringarna av naturliga skäl inte spikraka. Jag la ett spår som vi tog efter träningen var över. 400 meter med 5 apporter, ca 30 minuter gammalt. Chenin fick först ta upp det i kopplet, efter några meter bytte jag till lina och spårsele. Halvvägs lyckades jag fastna i ett buskage och tappa glasögonen. Kände mig som en blind höna som letade efter ett korn. Det var bara kalla in Chenin som då hunnit längst ut i linan. Skulle tro att det tog Chenin 3 sekunder att hitta glasögonen. Jag blev så glad att Chenin måste trott att jag var dum i huvudet. Chenin missade därefter en medicinburk som jag tryckt ner i snön. Tyckte också att spårningen var ojämn. Ibland sög hon i riktigt bra och ibland gjorde hon ljudmarkeringar ner mot en promenadstig istället för att spåra. På det stora hela ett helt ok spår och en kanondag träningsmässigt. Däremot var det kallt och jag mådde skit. Nu har jag huvudvärk och ska försöka kurera mig. Egentligen borde jag inte gått på träningen idag, men jag anser att det är värre med en understimulerad Chenin när man är sjuk.

Trots att jag inte var frisk tog jag mig till klubben och la ett spår till Chenin. 500 meter med spårupptag. Hon tog 5 av 6 apporter och gick bara över den lilla kartongbiten jag lagt ut. Chenin och jag var sedan med på klubbens årsmöte. Både Herb och jag blev riktigt dåliga på kvällen. Han hade 39 graders feber. Vi åt i alla fall god middag och kollade på melodifestivalen hos Herbs mamma.

Chenin är med mamma, Lazy och min brorsdotter Alva medan jag sitter på kontoret med en retsam hosta. Klarade mig igenom dagen på jobbet, men blev sjuk igen på kvällen.