Dagen började med en underbar frukostbuffé på hotellet innan det bar av ut i backen för lite skidåkning. Strålande solsken gjorde inte dagen sämre. Först åkte jag med Sara, Mika och Sofia. Efter lunch åkte jag med Pontus, Fredrik och Johannes. Jag hann med en liten stund i bubbelpoolen innan två timmar konferensen började. På kvällen var det dags för hundspann. För mig som hundgalen var detta höjdpunkten på helgen förstås. Vår släde behövde en chaufför eftersom de var för få. Jag anmälde mig givetvis. De trodde att jag vägde för lite för att kunna bromsa, men jag försäkrade om att jag skulle klara det. Det var ca 120 gapande alaskan huskys (en blandning av siberian husky, alaskan malamute, grönlandshund och vorsteh) på plats, en imponerande syn. Snälla hundar, men en del icke hundvana personer missförstod av förklarliga skäl allt skällande. Hursomhelst så tog det bara 200 meter innan våra hundar gick förbi ledarsläden. Jag stod och pressade på bromsen med båda fötterna, men det hade ingen effekt. Usch, jag var så besviken över att de hade rätt. Jag var alldeles för lätt för att köra släden. Vi bytte förare och turen över fjället i mörkret var underbar. Efter en stund fick vi syn på ett ljus långt borta som vi var på väg till. När vi kom närmare visade det sig att det var ett upplyst vattenfall. Riktigt mäktig syn. Vid vattenfallet stod en kota och inne i denna bjöds det på dricka. Under denna låg en snögrotta som vi gick runt i. På ett ställe fick vi ta på oss hjälmar, krypa ur grottan och in i en annan och på så vis komma riktigt nära vattenfallet som dånade utanför. Man kunde här se vattenfallet genom en öppning på bara några meters avstånd. Magnifikt! En jobbig och hal klättring senare så befann vi oss i en riktigt mysig restaurant a la lapp-tema. God mat och mycket trevligt sällskap trots att alla var rätt slitna. Sista halvtimmen gäspade vi ikapp.