Idag var det dags för den efterlängtade skotersafarin. Tre timmar bar det av ute i skogen. Helt underbart med den vita naturen. Vi satt två och två på maskinerna. Jag körde först och det var riktigt kul. Efter paus och kramp i tummen från gasningen tog Sara, en arbetskamrat, över. Det var rent ut sagt vidrigt att sitta bakom. Man hade ingen koll och studsade åt alla håll. Det gjorde inte saken tryggare att Sara lyckades klämma åt gasen varje gång hon fick panik av att inte kunna styra i nysnön. Jag blev riktigt rädd när vi studsade mot ett träd eftersom det kändes som att jag såg vart vi var på väg hela tiden. En liten stund senare välte ekipaget framför oss. Vi skulle hjälpa dem att dra loss skotern när Sara föll ner i ett 1,5 meter djupt hål. Efter ett tag lyckades Sara till slut köra skotern rakt in i ett träd så att både skotern och trädet fick skador. Vi var åtminstone oskadda, men jag hade fått nog. Därefter körde jag resten av turen. Vi lunchade och njöt av landskapet innan det bar av nerför berget. Mycket svårt att ta sig ner tyckte alla. Flera gånger fortsatte skotern framåt trots att jag pumpade på bromsen. Väl nere hade vi en underbar raksträcka där jag lyckades få upp skotern i 95 km/h. EY betalade för skadorna och resten av dagen gick åt till att alla frågade hur det var med oss. Jag läste och sov lite innan jag solade och bubblade lite i poolen på spat. 🙂 På kvällen åt vi på Åregården hela gänget och drack en massa vin. Några shottar blev det också i baren innan rockbandet tog plats på scenen. Jättekul att det var så många som dansade, även cheferna. På det stora hela en väldigt trevlig kväll med massa skratt. Jag tror att jag har hunnit prata med alla på hela skatteavdelningen under den här resan.