Spårning
Valborgsmässoafton blev stillsam. Mikko och jag åkte till klubben och la spår åt varandra. Chenins spår låg en timma och var 500 meter långt med nio apporter och kontinuerligt godisdropp. Jag trodde spåret nörjade längre fram men Chenin gjorde ett starkt klockrent 90-gradersupptag. Mikko hade sagt att han gått på höger sida om tunnelbanepelarna men Chenin drog vid två tillfällen till vänster om dem. Det visade sig att Mikko gått på vänster sida där, men jag litade inte på henne utan höll tillbaka henne. Jag fattade inte vad hon skulle där att göra och trodde det berodde på hästarna som galopperat förbi där och fasanerna som ruvade där. Mikko var inte med och kunde berätta. Visst ska man lita på hunden men det är inte lätt att släppa kontrollen när hon slarvar och går på som en galning så fort man släpper till lite. Hursomhelst spårade hon kanon sen och spåret var inte lätt. Det var mycket terrängbyten, mycket ängspår med en rejäl sidvind, skarpa tvära U-svängar och många väg- samt stigövergångar. Chenin jobbade bra och tog 8 av 9 apporter bland dessa en några centimeter stor plastbit som låg på ängen i högt gräs och många vindfällor.
På kvällen var Kim och Annica här och drack vin och spelade spel med oss.