Tidig morgon för att jobba på Skanska. Jag la ett spår till Chenin på rasten. Det blev 200 meter långt med tre apporter (två vantar och en penna som jag hittade på kontoret) och torrfoderkulor a la ministorlek. Upptaget var inte lyckat, svajigt och snett. Förmodligen svårt eftersom jag startat på en lervälling. Chenin letade givetvis reda på spåret, dock lite längre fram vilket innebar att hon missade flera matbitar. Från det att hon hade spåret spårade hon emellertid suveränt och väldigt noggrant. I en uppförsbacke hade jag flyttat på en snigel för att Chenin inte skulle ha ihjäl den när hon kom farande. Jag la den 1,5 meter åt sidan och gissa om jag blev förvånad när Chenin gjorde en snabb koll på snigeln, otroligt! Hon måste ha känt lukten för hon brydde sig inte om andra sniglar. Jag hade korsat stigar tre gånger och två personer och två barn korsade spåret medan vi gick spåret. Inga problem med det trots att de lockade på henne. Hon sysslade med sitt, tog alla vinklar, stigövergångar och apporter. Jag uppskattar verkligen hennes koncentrationsförmåga i alla lägen. Det är gott om ljudstörning där också. Dels en skjutbana, dels sprängningar och dels tåg som dundrar förbi. Chenin lyfter inte ens på huvudet. Gruskrossen är verkligen den plats man ska jobba på om man har en valp som behöver miljötränas, ljudtränas, passivitetstränas och möta främmande personer.
Aspen, en kompis, kom förbi på kvällen. Vi solade och snackade skit. Chenin var lyrisk även om Aspen aldrig passat henne eller träffar henne speciellt ofta, men han har liksom varit med i kretsen ända sedan Chenin var valp. Hon skrek av glädje när han kom och visade upp alla sina leksaker. Aspen tycker att Chenin är galet aktiv medan chaufförerna på jobbet tycker att Chenin är en soffpotatis. Man kan knappt tro att det är samma hund.
Hundungdom hade träning på kvällen så jag åkte upp till klubben. Vi körde fot med fokus på starter, helomvändningar och uthållighet genom hela program med kommendering. Jag ställde upp en ruta som Chenin sprang in i så fort hon fick chansen. Dessutom tränade vi snabba lägganden, fjärrdirigering och en kort budföring. Varvade med passivitetsträning men vi hade nog egentligen behövt göra bara det. Hon var rejält laddad emellanåt även om hon la sig ofta. Vi var med på hörnet av en gemensam platsliggning men Chenin går verkligen igång när det är dags för sådant så jag lämnade henne inte utan la henne bara ner och stod kvar. Snacka om ett moment som bara blir sämre och sämre. Jag är glad att jag inte lämnade henne för det var fyra-fem hundar som inte skötte sig och ett jäkla skäll från mattarna. Det är verkligen respektlöst mot de andra hundarna. Till och med Tim fick nog och satte sig upp. Idioter till hundägare som inte fattar hur viktigt det är att hunden känner sig lugn och trygg. Chenin och jag gjorde dock flera vanliga egna lugna platsliggningar.