Hundarna skötte sig igår på grillningen fram till dess att ett gäng lyckades sparka in en fotboll på oss. Då vaknade Chenins barnsliga bus till liv varpå hon rusade fram, skällde och ville vara med och leka med bollen. Banshee lyckades feltolka Chenins signaler som "nu tar vi han" och sprang fram och nöp killen som skulle hämta bollen i benet. Så jäkla pinsamt, men mina vänner tyckte det var rätt åt honom. Det var inte mer än ett nafs och tydligen något Banshee gjort flera gånger förut. Killen bad dessutom om ursäkt för att bollen åkte in. Resterande gånger bollen rullade in i vårt gäng så närmade de sig lite mindre burdust. Efter denna incident var Chenin tillbaka i 1-årsåldern och kunde inte ligga still medan folk spelade fotboll, kubb, cyklade baklänges, jonglerade, lyfte kubbar med fötterna. Hon ville vara med på allt och berättade det så fort jag tappade fokus på henne. Så enerverande när hon har slutat med sådana dumma beteenden för länge sen. Jag har ju väldigt kort stubin när det gäller sånt trams också. Nåja, hon lugnade sig efter hand när hon väl insåg att det inte skulle bli hennes tur att leka. Ett varv runt Lötsjön med Rocco och Banshee blev det också för att dämpa Jimmys rastlöshet. Lite orolig var jag hur det skulle gå med Chenin medan jag var borta, men hon hade varit exemplarisk. Skönt att ha vänner som tycker så mycket om hundar och som har så stort tålamod.
Vid ett tillfälle när jag sa till Rocco att inte sno mat rök Banshee och Chenin ihop, annars har det varit lugnt mellan hundarna. När det har varit något gruff är det alltid den andra hunden som går undan, inte Chenin. Hon lägger dock ner direkt när den andra hunden gjort det, vilket varit skönt. Jag har inte ens hunnit fram innan det är över. Resten av tiden har Chenin ägnat sig åt att rida på Banshee. Sedan Rocco och Banshee hämtades igår kväll har Chenin sovit. Det tar på krafterna att vara polis hela helgen. Äntligen är det lugn och ro för Chenin och mig igen.
Vi körde ett lydnadspass nu på kvällen. Underbart med en hund som Chenin. Hon är så otroligt tacksam att träna med. Vi körde fot, fjärrdirigering, kryp, rutan, ställanden, lägganden och tränade passivitet. Vi träffade en gammal träningskompis groenendael-unghane som Chenin flörtade hejdlöst med. Kanske kan de leka lite när Chenin blivit bättre i benet. Ett spår hade jag lagt också som låg till sig under tränigen, drygt en timme. Chenin spårade finfint och tog alla fyra apporter. Jag fick för mig att jag bara lagt tre och blev extra glad av den i mitten förstås. Två stigkorsningar tog hon, där åtminstone åtta personer och två hästar gått. Vi kör fortfarande med godis för benets skull. Det ger speciellt mycket i början för att få ner tempo och nos på hela spåret. Chenin är verkligen något utöver det extra att träna och umgås med.