I måndags var jag så trött och grinig på jobbet att jag verkligen kände hur leendet var påklistrat. Efter lite sömn var tisdagen mycket trevligare, utan ansträngning. Hela dagen hade jag så ont i ryggen att jag bestämde mig för att ringa runt till naprapater och kiropraktorer. Men usch vad de är dyra! Ryggen har värkt ett tag men eskalerat i samband med att Chenin varit sjuk och behövt lyftas en del och hållas i koppel. Nu får hon faktiskt klara sig själv mer.

Som vanligt numera lyssnade jag på Mix megapols Jagad. Det är bara så kul att hjälpa Jocke att jaga. Missa inte det, det går tre gånger om dagen. Malin och jag åkte med hundarna till klubben på kvällen. Det skulle varit skott-träning, men vi hörde bara ett fåtal skott under promenaden innan det var slut. Efter passivitet körde vi lite lydnad. Fot, kryp, fjärren och platsliggning. Hemska krypet, antingen kryper hon ifrån mig (formel 1 som Agnetha skrev) eller sätter sig upp. Sucka!

Trots att jag har känningar i ljumsken tog Jocke och jag med Tim på en springtur runt sjöarna medan Chenin låg i bilen och mumsade på ett ben. På kvällen kände jag av ljumsken ännu mer och kan nu konstatera att det är ett ljumskbråck. Det gör inte så fruktansvärt ont om jag inte rör mig, men det måste tydligen tryckas tillbaka och jag blev livrädd och tårögd bara jag hörde det. Jag har en hel del att fixa på kroppen nu!