Idag är stora dagen för Chenin. Vi ska träffa två ortopeder och rehabpersonalen. Hoppas verkligen att knät är stabilt nu. Jag vill inte att hon ska opereras igen.
Nu ska kritikern i mig fram igen. Usch för dessa pitbullar. I morse blev Chenin nästan påflugen. En kille hade sin pitbull med avklippta öron i ett för stort halsband och alldeles för långt koppel så att denna nådde fram till oss när vi gick förbi. Chenin och jag hoppade undan när hunden gjorde utfall och klarade oss utan obehag. Eller utan, mitt hjärta var uppe i halsen. Chenin var coollugn, hon vet ju inte skillnaden mellan den och en terrier. Men det vet jag. Jag har alltid förespråkat att det är ägarnas fel osv. Jag känner många trevliga pitbulls. Men jag börjar vackla nu. Jag går runt och är rädd för att möta en lös pitbull. Tänk vad den skulle kunna orsaka för skador på min kaxiga fröken som tror hon är störst bäst och vackrast. Varje gång jag ser en lös pitbull så fryser jag till och väntar på att ägaren ska koppla den. Börjar allt oftare fråga mig varför man överhuvudtaget ska ha hundar i samhället som är avlade i flera hundra år på att döda andra hundar.
Nu är vi på bra humör här hemma :). Chenins ben såg helt okej ut enligt veterinärerna och inget tal om någon operation. Först tittade Annica på henne igår och sa att hon känns så stabil som man kan önska sig efter en korsbandsoperation. Ortopeden på Albano tyckte allt kändes bra. Den andra ortopeden som hade opererat Chenin tyckte att hon använde benet bra, full böjning och sträckning, det lilla instabila var helt normalt och inget jag behövde vara orolig för. Det känns som om en sten lyftes från hjärtat. Vi kör på som vanligt således. Lugnt och försiktigt till vi åtminstone nått 6 månader efter operation. Sommaren är inte längre förstörd! Och ja, mina vänner som smygläser, ni kan boka midsommar hos oss!
Läste Aspens blogg idag också och skrattade halvt ihjäl mig. Han är så störd. Det finns en länk för den som inte är för pryd :).