Mamma och pappa åkte till farmor idag så jag ska vara hus-, katt- och hundvakt. Efter jobbet idag var det dags för rehabilitering för Chenin på Albano. Benet var okej, men beteendet inte. Aldrig har hon strulat så mycket. Hon hade svansen mellan bena, öronen strykna bakåt, stirrig blick och skakade. Jag vet inte vad som var problemet. Det här har vi ju gjort smärtfritt massa gånger nu. Antingen kommer borrelia-proven ge svar på detta konstiga beteende eller så ska hon löpa när som helst. I för sig har hon aldrig betett sig så här innan löp förut, men det är enda förklaringen jag kan hitta. Att gå i trampmaskinen gick inte alls. Hon hoppade på kanterna, gnällde, försökte gå baklänges, tog korta steg, reagerade på alla ljud. Ett enda stort frågetecken. Tidigare idag när de sprängde sten bara en bit ifrån oss och till och med jag hoppade till av överraskning tittade hon knappt upp, utan tyckte jag var knäpp, precis som vanligt. Att från det förvandlas till en liten ynklig taussie förstår jag ingenting av och inte rehabpersonalen heller. För övrigt bestämde vi att vi skulle simma hemma själva tre gånger i veckan och låta henne gå i lina.
På kvällen kom Frida, Jocke och Aspen över och åt middag här på baksidan. Här är en underbar gammal bild på Aspen, Rocco, Blossom, Banshee och Chenin. De tre andra hundarna gör oss sällskap på söndag eftersom ägarna ska resa bort.