Skyddsträningen gick bra igår. Men vilken olydig speedad hund jag har. Hon får inte ta trasan förrän jag säger till och till slut hamnar vi i ett frustrerat tillstånd där Chenin väljer att inte ens titta åt det hållet. Hon vet om att hon inte kan behärska sig. Sista passet så fick hon äntligen ta trasan och efter det tyckte jag att hon lugnade sig lite. Jag tror det börjar klarna för pinglan när hon får ta den och när hon inte får ta den. Vi måste börja köra munkorgsarbetet snart för figgen tror att det kommer gå riktigt bra med Chenin. Ju mer motstånd hon får desto mer jädrar anamma. För övrigt är hon jobbig att ha med uppbunden på alla hundaktiviteter. Jag vet inte vad jag ska göra och funderar allvarligt på att köpa ett citronhalsband. Det måste bli slut på skällandet och vattenkastning går hon ju igång på så det funkar inte. Jag är så dålig på att säga till henne också för hon är ju så underbart söt att jag lätt börjar skratta.
Nu till något tråkigt. Vår kisse har varit borta sedan i tisdags. Vi antar att han har dött och är väldigt ledsna. Han är inte den som försvinner utan går bara runt på tomten. Han har aldrig varit borta förut. Samtidigt är jag orolig att han blivit stulen eller instängd någonstans. Tanken på att han är instängd är olidlig och jag hoppas han har dött istället. Han är inte bara en katt, han är vår kisse som jag haft nästan hela livet. Dessutom är han nog mer hund än katt. I höst skulle kissen fylla 20 år.