I morse åkte vi till Stockholmsavdelningen för att träna. Vi började med lite agility på Chenins förslag. Hon tog A-hindret, tunnlar och balansbommen, därefter tragglade vi slalomet som inte är helt katastrofalt längre. Det var säkert ett år sen vi körde någon agility sist.
Så var det dags för lydnad. Vi tränade massa små detaljer i fria följet, bara för att hon inte ska börja slarva med finliret. Inkallning med ställande och läggande. Metallapportering och nu för tiden är det full rulle in med den också. Rutan med target och även utan. Fjärrdirigering med ökat avstånd från mig. Kryp både mittemot mig och vid sidan. Någonting har jag gjort rätt där för nu börjar det se riktigt fint ut. Hon kryper lågt, snabbt men med ett ben i taget. Sättande under gång med lite mindre hjälper. Platsliggning med godis framför att vakta. Sättande i grupp gick apdåligt. Hon gick efter mig så fort jag vände mig om och det beror förmodligen på att hon låg brevid en ny hund. Suck!
Efter ett intensivt lydnadspass var det dags för 500 meter spår med 6 apporter och en liggtid på 80 min. Hon missade den apport som inte var min och som redan råkade ligga i spåret. Hon gick rakt över den och förmodligen var det ingen vittring på den. Jag hade inte ens rört vid den, men jag hade kallt räknat med att hon skulle bli överförtjust. Alla stigövergångar gick kanon och spårarbetet också. I en vinkel gick hon dock rakt fram om än något snett. Jag la henne då och konstaterade att vi bara var några meter från spårkärnan. Chenin behövde hursomhelst varva ner lite. Efter en minuts paus var fortsättningen klockren. Nästa 90 graders vinkel tog hon perfekt.
Efter spårningen gick vi tillbaka till plan för att köra lite skyddsarbete med Emma. Chenin jobbade superbra och förbättrade sig verkligen för varje bevakning. Hon började med att bita i ärmen säkert fyra gånger medan figgen var passiv. Även om det är tabu vill jag inte va på henne allt för hårt innan poletten om att inte göra det har fallit ner. Och tro det eller ej, men jag tror den började göra det mot slutet. Själva angreppet och anskällningarna har aldrig behövt tränas med Chenin. Det kommer så naturligt för henne. Det man måste träna är helt klart att invänta att figgen rör på fötterna och snabbt släppa när figgen blir passiv. Jag kan föreställa mig att transporten är något vi snart måste börja med innan hon blir för het på att figgen rör sig. Annars tycker jag hon var lugn och fin, lagom het och alldeles alldeles underbar förstås. *heart*
Jag passade också på att köpa Emmas svenska skyddsärm. Det känns som att det är lite snällare mot hunden att köra med ärmen. Varje gång Chenin biter i bitstocken så blöder hon, vilket i för sig är bra för tandstenen. Hennes tänder har aldrig varit så vita. Men nu har vi alltså båda delarna, bara munkorgen kvar att köpa!
Efter två och en halv timmes träningspass var Chenin slut, men då fick hon sällskapa mig i Kista Centrum när jag skulle köpa skor. Lugn och snäll var hon, drog bara lite i kopplet, men la sig ner mitt i folksamlingen medan jag provade skor. Och visst måste alla konstatera att hon är så söt…
Efter detta åkte vi hem till pappa och kollade på friidrotten. Tyvärr verkar Sverige ta alla fjärdeplatser i år. Lite tårögd blev jag ändå när Wissman lyckades sänka det svenska rekorded ytterligare 4 tiondelar. Vilken häftig sprint vi har!
Nu packar jag för fullt. Jag ska på konferens till franska rivieran imorgon med Ernst & Young. Närmare bestämt Saint Laurent Du Var strax utanför Nice.