Lördagens aussieträff började mindre bra för min del. På väg för att hämta Malin och Moa smällde ett av mina framdäck och en glipa på 20 cm prydde däcket! Min domkraft saknar vev så jag fick snällt vänta till pappa dök upp med en annan domkraft. Efter att jag bytt till mitt tomma reservdäcket fick jag snabbt svänga in på statoil och försöka fylla på luft. Det tog lite tid även för personalen, men bara en timma sen anlände Chenin och jag till Hagaparken. Jag visste att Malin och Moa, Lisa och Isak samt Mikko och Tim skulle vara där. Att det dök upp ytterligare sex aussies med ägare var emellertid en stor överraskning. Ingen hade anmält sig, men roligt att de dök upp i alla fall. Chenin höglöpte och lördagen utgjorde bästa parningsdagen. Hon kom dit, flörtade med alla och satt sen och gnällde/skällde. Jag trodde det skulle vara svårt att få henne att lugna ner sig, men faktiskt inte! Jag körde lite lydnad; fritt följ, läggande, ställande, sättande och fjärrdirigering.
Sist ut i uppletandekorridoren var Chenin också. Första gången vi körde uppletande sen olyckan med benet i februari och det var så härligt. Jag var lite tveksam till att Chenin skulle springa ut på andra skicket i samma korridor, men tji fick jag. Det gjorde verkligen min dag att få två klockrena skick ut i korridoren.
Vid fikat började folk så småningom att dra sig hemåt. Vi som precis kommit dit ville gärna vara kvar längre. Lisa, Malin och jag satt kvar alldeles för länge i den härliga sensommarsolen. Jag hade saxen med så alla hundar åkte på en omgång. Isak blev säkert klippt en timma och jag tror jag fick bort halva hunden.
Vi var hemma runt sex och det blev några minuters paus innan Hebbe, Chenin och jag skulle iväg till Frida. Till Frida kom också Kim, Annica och Cicci. Vi spelade tre omgångar Singstar innan vi gick vidare till Garbo och Kim, Hebbe och jag vann. Helt otroligt efter att ha hört tondöva Kim 🙂
En del vänner träffade vi på Garbo. Det blev inte så mycket dansande på Garbo eftersom mitt knä smärtade, men lite åtminstone. Hebbe och jag gick förbi Frida och hämtade Chenin på vägen hem. Man kan säga att Frida var hemma och var hundvakt om man ska försköna historien, man kan också säga att Chenin höll Frida sällskap på toaletten när hon hängde över stolen. Att Frida mådde så dåligt redan vid elva förvånade alla inklusive henne själv. Enligt egen utsago kände hon sig inte full men mådde illa. I sex timmar satt hon på toaletten och vi misstänker att hon blivit magförgiftad snarare än alkoholpåverkad.
Jag vaknade efter tre timmars sömn av en stor smärta i knät. När jag äntligen kunde somna om bjöds jag på en lång sovmorgon av Chenin eftersom Chenin fick promenad hem från Frida vid tretiden på natten. Annars är hon bra på att väcka mig på morgonen. Hon är min alldeles egna väckarklocka som håller ordning på att jag inte vänder dygnet *heart*. Annars har jag knappt gått utanför hemmet idag pga knät. Jag tror smärtan beror på däckbytet, något annat kan jag inte komma på.
Skyddsträningen ville jag inte missa och Annica följde med för att titta på. Problemet var att vi inte hade några skyddsaker eftersom varken Emma eller Ruth dök upp. Gruppen var lagom glad och ingen verkade vara sugen på att köra med bitstock med undantag för mig. Har man åkt till andra sidan stan då ska det minsann tränas. Annica och jag körde lite lydnad med våra hundar. Sittande i grupp, fritt följ, dumrutan, fjärrdirigering och inkallning med ställande. Annica assisterade också som figurant och vi gjorde samma övningar som vi gjort tidigare. Annica var super och det kändes riktigt bra. Jag måste fortsättningsvis träna på att få till släppandet snabbt när figgen blir passiv. Chenin vill ju gärna hänga kvar i stocken.

Jag nåddes av det glädjande beskedet att Loke, Chenins merlevalp, igår klarade lydnadsklass 1 med 181,5 poäng! Stort grattis till Lokes familj.

Ingen synbar träningsvärk från igår, men med tanke på hur mycket Chenin stretchar mot sängen så tror jag absolut att simningen känns i kroppen på Chenin.
Efter en joggingtur runt Lötsjön såg Chenin lite mör ut. Härligt med mycket träning tycker hon nog men det känns förmodligen i kroppen. Efter lunch åkte vi med Annica och Sazza till klubben. Medan spåren fick ligga till sig körde vi lydnad. Chenin känns lite stel så vi tog det lugnt. Sättande i grupp, platsliggning, fotgående med koncentration på uthållighet, läggande, sittande och ställande, metall-hopp-apport för första gången med endast en planka, fjärrdirgering och rutan. Chenin får högsta betyg på allt av mig, fast hon la sig i för sig på sittande i grupp. Spårningen var helt okej. Det spår på 300 meter som Annica gått missade hon en av fyra apporter i. Hon skulle förmodligen missat en på en sten också om jag inte bromsat henne men det struntar vi i. På det spår på 500 meter som jag hade lagt tog hon alla apporter. Hon tog ibland fel sida av ett och annat träd men var annars riktigt lugn och koncentrerad. Jag är extra nöjd att hon ignorerade lukten efter den hare jag lyckades stöta upp. Sen var det lite synd om henne eftersom pissmyrorna satt sig på de godisar som jag lagt ut. Chenin spottade till och med ut någon frolic. Det tredje spåret bestod av ett kort litet avslutningsspår rakt fram 50 meter för att plocka första pinnen från Sazzas spår. Spåret gick genom ett betongblock, innehöll tre människospår, ett hundspår och ett antal pissmyre-godisar som Chenin flitigt spottade ut. Chenin var trött och slog mycket lite i spåret. Hon gjorde bara det hon skulle och på ett bra sätt. Fortsättningen på detta spår var relativt långt och det gjorde Sazza bra. Annica och jag kom fram till att Chenin och Sazza behöver väldigt olika arbete i linan. Jag går väldigt nära Chenin och håller tillbaka mycket för att få henne mer koncentrerad i kärnan och för att hon inte ska slå så mycket i spåret. Sazza behöver mer frihet att kunna ta ett extra slag annars blir hon styrd av tron att matte hänger/inte hänger på även när hon går fel.
Snart dags att åka till Metropol för mitt sista pass som karaokevärdinna innan man blir seriös på riktigt. Eventuellt dyker Malin och co upp och även en del andra vänner så det blir nog en trevlig kväll!

Ingen märkbar träningsvärk på Chenin från intervallträningen igår. Vi började dagen med att städa innan Anticimex dök upp vid nio för att sanera vårt kök. Efter det fick Chenin inte vara hemma så vi tog en långpromenad och åkte sen till Kista för att shoppa. Chenin fick sova i bilen som stod i garaget medan jag slösade bort alldeles för mycket pengar som jag inte har på diverse kläder. Dyrt blev det, men nu har jag äntligen köpt en dräkt till jobbet som dessutom sitter snyggt. Jag lunchade sen med Hebbe och hans nya arbetskamrater på restaurant Zenit.
När jag ändå var i Kista kände jag att jag lika gärna kunde åka med Chenin till SBK Stockholmsavdelningen och köra lydnad. Annica och Sazza mötte upp oss och på planen mötte vi även Emma, Ruth, Camilla och Flo. Kul att det är fler som är lediga under dagtid. Vi körde platsliggning i grupp, men jag valde att inte lämna Chenin, utan bara träna på uppställningen och sen körde jag liggande separat. Sättande i grupp tillsammans med Sazza gick fint. Fotgåendet utan anmärkningar. Rutan hade jag ingen bra target till så det fungerade till en början med en del av en plasthink som använts till spårapport, men när hon apporterade den hoppade vi över det. Fjärrdirigering var utan anmärkningar. Metallapporteringen som vi inte kört på ett halvår satt klockrent med galopp in till och med. Inkallning har vi inte heller kört på ett halvår men det gick fint med både ställande och läggande även om det var långsam galopp. Jag är nöjd så länge hon inte rusar. Krypet är vår akilleshäl. Hon har fin krypteknik så länge hon krypet mot mig. Vid sidan är hon dock långt före mig och gärna framhög om man försöker belöna med godis. Nu har Annica visat hur vi ska träna svängar under kryp i alla fall. Påbörjan på dumrutan känns väldigt bra. Chenin är koncentrerad och skiljer mellan ligg, sitt och stå även om jag fortfarande har hjälper åt henne, speciellt på sättandet i form av en halvhalt, men det ska anmärkas att det blir mindre och mindre. Svårt att gå runt henne under ställandet dock. Det är lättast om man lägger en godis framför som hon kan koncentrera sig på.
Det blev lite skyddsträning också eftersom flera ur gruppen var där, med koncentration på släppandet. Jag vill fortsättningsvis inte jobba upp högre drift på henne än hon har. Det är nog bäst att fortsätta lära henne att kontrollera sig.
Som om träningen inte var nog åkte Chenin och jag till Huvudsta för lite simträning. Sex kast blev det innan vi åkte hem till mamma och pappa.

Chenin och jag mötte upp Annica, Kim och Sazza på hundklubben för att lägga spår. Chenin fick två spår på ungefär 400-500 m styck med fyra apporter i varje. Det första hade Annica lagt och det kändes som om Chenin var koncentrerad och bra, dock något snabb. Hon missade en apport som jag upptäckte på andra sidan ett träd, för övrigt sög hon i sig spår, vinklar och apporter bra. Framförallt vinklarna, som jag kan tycka att hon springer över ibland, jobbade hon riktigt fint i. Det andra spåret var det jag som lagt och det tog hon upp kanonfint, spårade fint runt grillplatsen, inga problem över motionsspåret där jag mött en joggare, tog alla apporter, grejade det slingriga partiet med tre vinklar inom 20 meter, tog sig över dubbla motionsslingorna, spårade i slyet och gjorde en riktigt fin stigövergång där jag gått in i oinbjudande terräng. Härligt jobb och ingen påverkan av löpet. Även Sazza fixade sina två spår.
Efter spårningen åkte vi till rehabiliteringen på Albano. Chenin fick tummen upp. Det skiljer mycket lite mellan benen vad gäller muskler nu. Vi ska fortsätta att träna och simma som vi gör. Vi kommer börja intervall-jogga lite försiktigt från och med nu. På alla sätt är det bara att successivt öka på nu. Fler backar och fler trappor. Vi promenerar nu upp till tre timmar om dagen, men än så länge bara i flexikoppel. En obeskrivligt lycklig känsla att Chenin nästan är 100% återställd!
Det blev ingen väntan på intervall-träningen. Vi körde igång direkt på kvällen med ett varv runt lötsjön. Varvade 100 steg spurt med 100 steg gående.