Skönt med en dag ledig från konferens. Trots det blev det inte mer än 4,5 timmar sömn för att hinna till hotellfrukosten. Vi åt länge eftersom jag hade lite problem med äggkokaren. Äggen försvann hela tiden eller förblev okokta. Dagen tillbringades annars i en solstol. Sov lite, läste mycket och badade en del. Lunchen förtärdes på en av strandrestauranterna efter att flera, bland annat jag, fått en vink om att klä på sig. I Frankrike äter man tydligen inte i badkläder, ens på stranden. Låter vettigt om maten hade hållit en viss standard, men icke. Jag tog en tonfisksallad för 110 kronor och den var sådär, men åtminstone bättre än de andras pizzor som bestod av 90 % ost.
Middag intogs på en restaurant i centrala Nice. Min huvudrätt var lika smaklös som fisken varit vid varje måltid. Middagen i sig var emellertid mycket trevlig. Vid mitt bord skålades det friskt för diverse petitesser och efter ett par timmar var man inte helt nykter. Väl tillbaka på hotellet bar det av till en liten strandpub för påfyllning av alkohol. När stället stängde gick vi vidare och slöt upp med en annan försvunnen grupp. Efter en del kringvandrande insåg vi att det bara var Le Nostalgie som fortfarande var öppet. På väg dit fick jag mitt första öknamn, the Führer. Härligt, efter tre dagar… Jag fixade in oss genom att tala med chefen och på så vis lyckades vi undvika 170 kronor i inträde. Puh! Le Nostalgie är löjligt dyrt. Vanligt flaskvatten kostar 120 kronor. Stället i sig är dessutom ett sunkhak. Vi drack lite bacardi och tequila och bestämde oss sedan för att vi inte hade råd med mer dricka. Det fick bli ett dopp i havet innan läggdags och det var härligt. För att inte avsluta allt för lätt tog vi också ett dopp i fontänen. Strax efter fyra deckade jag i sängen.