Äntligen hemma från Nice
Dagarna går fort och det är redan sista dagen i Nice. Efter tre timmars sömn var min vilja att stiga upp ur sängen näst intill obefintlig. Lite hotellfrukost kände jag dock att jag behövde tvinga i mig för att nyktra till innan konferensen började. Först ut på konferensen var en kille från HC – human capital – med en långsam entonig röst som försatte publiken i trans-tillstånd. De flesta tycktes ha ett heltidsjobb att hålla sig vakna. Synd, eftersom ämnet om modeller för att undvika risker säkert kunde varit intressant. Momsbiten var inte heller någon kioskvältare, som min bordsgranne Markus uttryckte det. För att avsluta med någon slags antiklimax fick vi en lektion om QRM och det hade ju ingen uppiggande effekt. Jag höll på att få ett skrattanfall när någon sa ”ursäkta jag sov lite, men var kom de där 200 ifrån?”. Precis så kände nog många sig.
En del ledigt fick vi också på dagen för att hinna sola och bada in i det sista. Jag föredrog ju poolen i allmänhet, men visst blev det en del dopp i havet eftersom alla verkade tycka att det var havet som drog mest.
Planet var försenat en timma och nerflygningen gav mig ett rejält lock för öronen. Underbara snälla Jocke kom och hämtade mig. Han ställde upp med skjuts till och från Arlanda, haft Chenin i två dagar och hämtat medicin på Lövgatan åt Lazy. Alla borde få ha en JockeBerg.
Det var svårt att sova när man kom hem eftersom Chenin tyckte vi skulle pussas hela natten. Hon har varit ensam med Hebbe nu sedan i fredags, ganska mysigt verkade de båda ha haft i alla fall.
Nice kan sammanfattas med varmt, vackert, exotiskt, dyrt och hemska invånare. Om det var mitt eget val skulle jag välja ett annat resmål! 🙂