Första arbetsdagen kändes helt okej. Jag fick lite småuppgifter och jag tror jag klarade dem med godkänt resultat åtminstone. Jag var tvungen att gå vid 17.00 för att hinna hämta bilen, Chenin, Lazy och befinna mig i Botkyrka 16.30. En omöjlig uppgift således. Till Botkyrka kom jag två timmar för sent. Björn Tapper och Ingrid Tapper som jag skulle köra skydd med väntade. Skyddspasset gick skitbra och jag fick massa nya tips. Bland annat om hur jag ska hantera skällandet, hur jag snabbt ska få henne att släppa utan att använda losskommando med/utan hit och snabb belöning, anvisningar om hur jag ska röra mig med bitstock/skyddsärm och tips som rörde hur figgen ska agera för att få henne att hålla koncentrationen på figgen. Efter passet tog vi en promenad med Ingrid och Maro. På väg hem hämtade jag upp kissen hos Mikko, sen var det raka vägen i säng som gällde.

Dagarna går fort och det är redan sista dagen i Nice. Efter tre timmars sömn var min vilja att stiga upp ur sängen näst intill obefintlig. Lite hotellfrukost kände jag dock att jag behövde tvinga i mig för att nyktra till innan konferensen började. Först ut på konferensen var en kille från HC – human capital – med en långsam entonig röst som försatte publiken i trans-tillstånd. De flesta tycktes ha ett heltidsjobb att hålla sig vakna. Synd, eftersom ämnet om modeller för att undvika risker säkert kunde varit intressant. Momsbiten var inte heller någon kioskvältare, som min bordsgranne Markus uttryckte det. För att avsluta med någon slags antiklimax fick vi en lektion om QRM och det hade ju ingen uppiggande effekt. Jag höll på att få ett skrattanfall när någon sa ”ursäkta jag sov lite, men var kom de där 200 ifrån?”. Precis så kände nog många sig.
En del ledigt fick vi också på dagen för att hinna sola och bada in i det sista. Jag föredrog ju poolen i allmänhet, men visst blev det en del dopp i havet eftersom alla verkade tycka att det var havet som drog mest.
Planet var försenat en timma och nerflygningen gav mig ett rejält lock för öronen. Underbara snälla Jocke kom och hämtade mig. Han ställde upp med skjuts till och från Arlanda, haft Chenin i två dagar och hämtat medicin på Lövgatan åt Lazy. Alla borde få ha en JockeBerg.
Det var svårt att sova när man kom hem eftersom Chenin tyckte vi skulle pussas hela natten. Hon har varit ensam med Hebbe nu sedan i fredags, ganska mysigt verkade de båda ha haft i alla fall.
Nice kan sammanfattas med varmt, vackert, exotiskt, dyrt och hemska invånare. Om det var mitt eget val skulle jag välja ett annat resmål! 🙂

Skönt med en dag ledig från konferens. Trots det blev det inte mer än 4,5 timmar sömn för att hinna till hotellfrukosten. Vi åt länge eftersom jag hade lite problem med äggkokaren. Äggen försvann hela tiden eller förblev okokta. Dagen tillbringades annars i en solstol. Sov lite, läste mycket och badade en del. Lunchen förtärdes på en av strandrestauranterna efter att flera, bland annat jag, fått en vink om att klä på sig. I Frankrike äter man tydligen inte i badkläder, ens på stranden. Låter vettigt om maten hade hållit en viss standard, men icke. Jag tog en tonfisksallad för 110 kronor och den var sådär, men åtminstone bättre än de andras pizzor som bestod av 90 % ost.
Middag intogs på en restaurant i centrala Nice. Min huvudrätt var lika smaklös som fisken varit vid varje måltid. Middagen i sig var emellertid mycket trevlig. Vid mitt bord skålades det friskt för diverse petitesser och efter ett par timmar var man inte helt nykter. Väl tillbaka på hotellet bar det av till en liten strandpub för påfyllning av alkohol. När stället stängde gick vi vidare och slöt upp med en annan försvunnen grupp. Efter en del kringvandrande insåg vi att det bara var Le Nostalgie som fortfarande var öppet. På väg dit fick jag mitt första öknamn, the Führer. Härligt, efter tre dagar… Jag fixade in oss genom att tala med chefen och på så vis lyckades vi undvika 170 kronor i inträde. Puh! Le Nostalgie är löjligt dyrt. Vanligt flaskvatten kostar 120 kronor. Stället i sig är dessutom ett sunkhak. Vi drack lite bacardi och tequila och bestämde oss sedan för att vi inte hade råd med mer dricka. Det fick bli ett dopp i havet innan läggdags och det var härligt. För att inte avsluta allt för lätt tog vi också ett dopp i fontänen. Strax efter fyra deckade jag i sängen.