Igår tog Jocke och jag en joggingtur med Chenin runt Lötsjön. Idag blev det ett besök på klubben. Knappt hann man sätta sig i bilen förrän regnet kom. På det stora hela kan lydnadsträningen på klubben sammanfattas med fort och fel. Positionen i fria följet är långt fram om man inte belönar med godis hela tiden och det kan man knappast göra på tävling. Sittande under gång och inkallning med ställande gick bra. Rutan kändes bra, lite för snabb bara. Passade på att skicka från olika håll och tränade även läggande och inkallning från rutan. Ett plus är att Malin ställt upp och lagt ut ruta och target innan jag börjar träna vilket tar bort hjälpen hon får när hon ser att jag håller på med något. Fortsättningsvis har jag kommit fram till att jag bara ska köra rutan när den syns bättre. Jag tror det ger bättre effekt vad gäller säkerheten. En annan sak som Malin hjälpte mig med var vittringen. Det var några månader sedan vi körde den. Chenin blev såklart skittaggad, rusade ut, sprang över alla, tog första bästa, fick syn på de andra, släppte, valde rätt och sprang till Malin. Suck, min lilla älskling. Detta moment brukar vi annars bara köra på balkongen i lugn och ro utan dragning. Vi gjorde om och då gick det bättre även om hon funderar på att ta med alla in… Fjärrdirigeringen gick bra. Jag tränar mycket på avståndet nu. En del platsliggning blev det också. Vi körde med godisburken brevid. Chenin låg med hög förväntan och då gick det bra. Men nästa gång reste hon sig, inte pga godisskålen men pga osäkerhet/rastlöshet. Försökte också träna flera moment i rad och få henne taggad på nästa. Fortsättningsvis får jag fundera över om det inte vore mest rättvist mot Chenin att träna momenten i den ordning de kommer. På så vis känner hon igen allt på tävling. Jag ska väga lite för och nackdelar med det så får vi se. Inga apporteringar idag utan jag nöjde mig med de momenten, men Chenin var såklart inte nöjd med att redan avsluta!

Vi tog en sväng till klubben igår, trots ihärdigt regnande. Där mötte vi Malin och Moa samt Anna och Dalton. Jag bestämde mig för att inte traggla någonting i regnet utan bara köra roliga fartfyllda moment som rutan osv. Tji fick jag, Chenin ville gärna gå fot och satte sig vid min sida så fort jag stod still. Att hon blev blöt bekom henne inte. Vi körde alltså fotgående, rutan, inkallning, fjärrdirigering och platsliggning. Jag påverkades mer av regnet och var blöt ända in i skinnet efter inte så lång tid. Det blev en promenad istället och precis när vi skulle åka hem kom Mikko. Då blev det en promenad till eftersom det inte var någon annan kvar där, becksvart, regnigt och låst.

Det känns som om det mesta om Chenin är sagt, men här följer sex knasiga egenheter som kanske är nya för någon.

• Efter maten rullar sig Chenin i mattorna hemma och gnuggar nosen mot mattan. Det är hennes sätt att tacka för maten och hon är så lycklig.
• Varje morgon när Chenin vaknar gäspar hon ljudligt. Det är så gulligt.
• Chenin äter inte fettfri majonnäs. Hon slickar lite misstänkt på den men äter inte. Det får mig att undra vad den innehåller för gift med tanke på att inget undgår Chenins mage, varken tomat, sallad eller grapefrukt.
• Så fort någon kommer in genom dörren hälsar Chenin snabbt och rusar sedan iväg för att hitta något att visa upp. Lämpliga föremål är kläder. Sen står hon där med plagget och gungar i hela kroppen. Hon får mig att tänka på en labrador.
• Chenins rumpa är hennes och ingen annan hunds. Den regeln är viktig, världen kan ju gå under annars!
• Om någon höjer rösten tar Chenin på sig poliskläderna och kommer på en gång. Spelar ingen roll om det är av glädje eller ilska, om det är ett spädbarn som skriker, en katt som jamar eller en hund som skäller. Chenin är alltid redo för att hjälpa till!

De flesta har haft utmaningen, men jag skickar den vidare till Chenins dotter Meija så vi får veta mer om henne. Jag tror regelförklaringar är överflödiga.

Söndag började segt. Ingen av mina vänner ville/kunde/orkade träna hund. Jag fick till slut med Jocke på eftermiddagen. Vi åkte till klubben. Det var riktigt kul. Chenin fick köra uppletande. Vi vallade två korridorer och la två saker i varje. Jag skickade sedan Chenin på alla i rad och hon var klockren. Det är första gången sedan olyckan i våras som jag skickar fyra på raken.
Därefter fick hon ta Jockes spår. Det var sjukt svårt. Dels låg det figgar ute som Jocke hade sprungit på, dels mötte han hundar, folk och vilt varstans. Vi hade mycket låga förväntningar. Jag tyckte dock att Chenin kämpade riktigt bra. Vid ett tillfälle såg hon ut att titta efter vilt. Jag gnällde lite på henne och sen gick det skitbra. Det spår som jag hade lagt innehöll inte lika mycket villospår men många svåra vinklar. Efter kanonspårning men någon miss på spårapport var både Chenin, Jocke och jag nöjda.

Vi åkte till klubben på förmiddagen och mötte Anna med Dalton. Tillsammans promenerade vi bort till grillplatsen för att lägga spår. Anna la spår till Chenin och det gick super. Jag var så jäkla nöjd. Hon kändes så lättläst och jag bara hängde på. Så fort hon gick av jobbade hon sig snabbt till kärnan igen. Nosen var låg hela tiden. Så skönt att känna att spårläggaren inte behövs. Inte heller stördes hon av att Anna och Dalton gick bakom. Dalton spårade också bra så vi var rätt nöjda när vi kom tillbaka till klubben.
Lite lydnad blev det i alla fall. Jag körde platssittning 1 min, fotgående med fokus på position, metallapport, hoppapport, rutan, fjärrdirigering, inkallning med ställande och läggande och sittande. Efter det försvann min motivation helt så det blev ingen mer träning.
Hebbe och jag åkte istället till Kista, mötte upp Frida, lunchade och handlade lite. Sen åkte vi ut till Kims jobb i Märsta. Chenin tittade på racerbilarna och Hebbe och jag köpte en fin ny tv. Så nu har vi en HD Ready, plattskärm, plasma med inbyggd hårddisk och picture-in-picture.
På kvällen kom det lite folk. Vi drack öl, umgicks och åkte sedan till Debaser.