Dags för springning idag igen. Jocke, Annica, Sazza, Chenin och jag. Jag pressade mig till och med runt Råsta med Chenin. Eftersom jag slutade tidigare var det tillräckligt ljust för att springa själv. Chenin behövde dessutom få ta ut sig så att vi med gott samvete kunde kolla på idol på kvällen. Skönt att Gathania åkte.
Tidigare har jag alltid känt mig lyckligt lottad för att ha fått en hund som Chenin, men på sista tiden har ett obehag krypit över mig. Jag kommer aldrig få en bättre hund än Chenin och det skrämmer mig att inte kunna ha något att se fram emot. Resten av mitt hundinnehav kommer alltid bestå i tillbakablickar och jämförelser med hur Chenin är/var. Jag kommer älska andra hundar lika mycket, även om det är svårt att inse nu, men egenskapsmässigt kommer Chenin alltid vara min idealhund. En tuff brud med mycket mod, jakt och kamplust. Visst finns det många brukshundar med de egenskaperna, men Chenin kombinerar det med humor. Hemma är hon världens roligaste. Hon går verkligen in för att få oss att skratta och när vi gör det så kastar hon sig upp och slickar oss i ansiktet. Det är svårt att säga exakt vad hon gör, men hon spelar clown genom att kråma sig, rulla sig, ge mystiska blickar, kramas, skratta, osv. Det går inte en dag utan att Hebbe eller jag skrattar åt Chenin och då blir hon bara så lycklig. Det har till och med gått så långt att hon alltid tror att vi skrattar åt henne. Så fort hon hör att jag skrattar, kan vara i telefon med någon kompis, så kommer hon rusandes och ler. Om hon kunde prata skulle hon säga något i stil med att vi har så kul min matte och jag.
På kvällen körde vi lite lydnad och skyddsträning. Jag tränade utanför på gården och blev rejält utskälld av en gubbe för att jag rastade min hund på gården. Jag försökte förklara att jag inte rastade hunden men det gick inte in eftersom han var påverkad av något. Och då ska ändå tilläggas att detta var i första skeendet när Chenin gick fot. Han bad mig dra åt helvete och skulle ringa polisen. Jag sa att det kan han göra för jag har rätt att vara här så jag stannar. Hur som helst så körde vi fotgående, platsliggning och rutan. Det blir tummen upp för de momenten. Positionen i fotgåendet är till och med tillbaka. Skyddsträningen gick också bra. Men hon hade svårt att släppa tillräckligt snabbt och jag hade inget godis med. Där trodde jag att ett byte med en strumpa skulle duga, men icke. Hon tog strumpan och sen högg hon i ärmen igen. Jag inser också att jag måste ha assistans med skyddet för att få till noggrannheten.
Jocke, Annica, Sazza, Chenin och jag sprang runt Lötsjön. Chenin blir till och med glad att se Sazza och det är stort eftersom Sazza är en stor tik och det hör inte till Chenins favoriter. Till saken hör att Chenin är ganska rädd för stora hundar. Och eftersom hon är en hund som inte kan uttrycka rädsla på ett normalt sätt så blir hon arg. Generellt så är det så att allt Chenin tycker är obehagligt blir hon förbannad på, oavsett om det är en släde på en korning eller en s:t bernhard, och eftersom det inte händer speciellt ofta och tar sig i uttryck på ett speciellt sätt är det lätt att tro att Chenin inte kan bli rädd.
En riktig vilodag har vi haft och bara latat oss. Jag ansåg att Chenin behövde ta igen sig lite efter all fysisk träning igår. Hon var nämligen stel på morgonen när vi skulle upp.
Efter en snabb överläggning bestämde jag mig för att åka till Botkyrka och träna skydds med Björn Tapper. Mitt möte på jobbet blev inställt så jag fick en anledning att gå tidigare. Det är alltid lika lärorikt att vara där. Chenin fick sitta med, medan de andra körde och det är mycket träning bara det, både för hennes och mitt tålamod. Skyddsträningen med henne gick kanon. Hon är bara lite snabb så Björn fick fundera lite. Vi ska börja köra henne mer på ärmen och köra mer skick på passiv figg. Just nu biter hon antingen i passiv figg eller skäller. Dragningen på ärmen är dock mycket mindre än på bitstocken så hon tar lättare till skall där och vänder sig då mot den sidan av figgen som är utan arm.
Efter givande skyddsträning körde jag lite lydnad med Chenin själv. Mitt godis var slut så jag riktade in mig på lite mer fartfyllda moment, rutan och inkallning. Jag är supernöjd med rutan, jag varvade med och utan target och det kändes bra. Inkallning med ställande och läggande gick bra bortsett från en viktig detalj. Hon stack innan mitt kommando. Aldrig slutas man förvånas över Chenin. Vi körde också hopp-apport och massa fotgående. Hennes position har blivit långt fram igen och jag når inte riktigt fram med mitt budskap om var hon ska vara.
Efter avslutad träning åkte vi tillsammans med Hebbe till hans mamma och åt tacos.
