Michaela, som Chenin och jag bott med i Uppsala från och till under 1,5 år, besökte oss på kvällen. Vi tog en långpromenad runt sjöarna och pratade strunt.

Det blev en sväng till klubben på kvällen. Jag körde igenom allt men Chenin var inte nöjd. Mer, mer, mer… Vi körde platsliggning, fot, inkallning med ställande, hopp-metall-hopp, apporteringsdirigering, rutan, kryp, fjärrdirigering, läggande, sättande. Avslutade med lite skyddsträning på parkeringen. Duktiga Chenin, inga skall alls nu när figgen blir passiv. Däremot lite jaktskall på väg fram till figgen, men det kan jag leva med. Det visar bara att hon är het.

Det har varit en galen helg, men fruktansvärt kul. I fredags efter jobbet hämtade jag upp bil, hund och Frida sen bar det av ner till Karlskoga för att fira Eva som fyllde 25 år. För att inte ligga helt efter de resterande 18 personer som åkte minibussar och därmed drack öl hela vägen ner började Frida och jag svepa vin när vi kom fram en timme före till Boda Borg. När de andra dök upp blev det incheckning på vandrarhemmet, mer vin och sen utgång. Vi var bara fyra som gick ut och Chenin var kvar på vandrarhemmet med husse och de andra. Harrys gick vi in på i stan och det var ett trevligt ställe. Strax efter 1 började det bli dags att leta taxi tillbaka till Boda Borg. Frida och jag hade druckit alldeles för mycket och man var bra trött efter en lång arbetsdag. På väg ut fastnade Frida med klacken mellan två stenplattor, stapplade ner för trappan och föll ihop på marken. Jag insåg förstås inte allvaret utan skrattade. Efter lite turer fram och tillbaka med en Frida som hade riktigt ont åkte vi in med ambulans till akuten. Väl där somnade jag på golvet en timme till sjukhuspersonalen hängde över mig och frågade om jag visste var jag var. Till saken hör att jag inte visste det eftersom jag hela kvällen blandade ihop Karlstad, Karlskrona, Skogaholm och Karlskoga. Det kändes därför som ett riktigt test eller som att någon drev med mig. Jag tog i alla fall en taxi hem medan Frida låg kvar och väntade på att få röntgas.
Två timmar efter jag hade somnat var det dags att kliva upp för att köra Boda Borg i fyra timmar. Trots, eller kanske på grund av, min trötthet och smärta bakom vänster knä på grund av ett fall i trappan var Boda Borg jäkligt kul. Boda Borg fungerar ungefär som fångarna på fortet, men man gör banor som består av flera rum. Mitt lag tog lika många banor som Evas lag och hon har ju jobbat på Boda Borg, så det tycker jag var starkt av oss. Efter Boda Borg åt vi lunch och i samband med den dök Frida upp, vit i ansiktet, gråtandes, hög på smärtstillande och kräktes ett antal gånger. Det visade sig att hon slitit av ett ledband och hade en lös benbit. Hon ringde en bekant från Stockholm som hämtade henne. Vi andra åkte vidare till Skövde och Evas barndomshem. Där bodde även en goldenhane som Chenin fräste åt på en gång och tog sen över hemmet. Vi åt, drack och hade trevligt och var nu närmare 30 personer. Jag valde att inte gå ut på krogen eftersom jag hade en sprängande huvudvärk på grund av för lite sömn. Chenin och jag kröp istället i säng med en alvedon när de andra hoppade in i taxibilarna.
Och tur var väl det för kl 8 var det uppstigning för att hinna till utställningen i Västerås till 11. Hebbe och Fia gjorde mig sällskap i bilen för de ville komma hem till Stockholm i rimlig tid. Kim och Annica var redan på plats i Västerås. Precis innan Chenin ska in upptäcker vi att hon är kladdig i pälsen. Spelar inte så stor roll, men pinsamt att komma in med en ofärdig hund! Fyra kom vi i konkurrensen och det var lite skillnad mot förra gången när regerade. En intressant detalj är att samma domare tyckte så mycket om Chenin för två år sedan att hon blev BT-2 med CK och två år senare får hon inte ens CK. Nej, utställningar är bara skit. Chenin ser ju likadan ut som för två år sedan. Det är ju ett skämt 🙂
Annars har Chenin varit en pärla under helgen och det är så skönt att hon är så omtyckt. Hon har haft fullt upp för att hinna med att mysa med alla vänner.

Denna vecka har gått lika snabbt som alltid. I tisdags sprang Chenin och jag med Jocke runt sjöarna. I onsdags höll jag privatkurs för några kompisar som skaffat hund. Vi pratade om lek, uppletande, inkallning och kontakt. Chenin fick sitta i bilen när vi körde uppletande för hon blir så taggad. Igår, torsdag, hade jag ruggig träningsvärk efter springningen i tisdags. Ändå lyckades jag pallra mig iväg med Jocke till Råstasjön och springa ett varv, men sen hade jag så ont att jag inte ens orkade hålla i Chenin. Det var nog mest för Chenins skull som jag pressade mig, hon behöver ju ändå göra något så det var bara att ta sig samman. Utan henne hade jag legat på soffan hela kvällen.
Ikväll ska vi åka till Karlskoga. En kompis fyller 25 och vi är runt 18 st som ska åka dit. Imorgon ska vi gå på Boda Borg och sen åker vi till Skövde där vi grillar och umgås på kvällen. På söndagen planerar jag att smita iväg tidigt för att hinna till utställningen i Västerås som jag anmält Chenin till. Egentligen passar det inte så bra att Chenin följer med i helgen eftersom vi ska bo på vandrarhem osv, men jag vill inte lämna bort henne under helgen eftersom jag jobbar så mycket i veckorna. De flesta som ska med är dessutom hundmänniskor och Chenin är förstås en favorit!

Det blev en sväng till klubben under kvällen. Jag började med att lägga ett kort spår till Chenin innehållande två apporter. Chenin fick gå på spåret direkt och gick verkligen super. Så fort det ligger godis i spåret har hon låg näsa rakt igenom. Efter spåret körde vi igenom ett långt lydnadspass; fotgående, inkallning, metallapport, rutan, fjärren, framförgående, kryp, platsliggning, platssittande, hopp-metall-hopp. Det är så härligt att träna med Chenin. Som belöning på inkallningen för att hon stannar och ligger snabbt får hon springa och hämta metallapporten. Då blir hon överlycklig och kommer snabb som en blixt till mig och byter mot en sjättedels frolic. Chenin är lycklig så länge hon får fortsätta jobba. Platsliggningen och sittandet är däremot struligt som alltid. Pip och gnäll så fort hon blir uttråkad. Framförgåendet gick inte heller något vidare. Hon var så taggad på mig att hon vände sig om hela tiden. Resterande moment var kalas!
Innan jag åkte hem tränade vi skyddet på parkeringen. Polletten om att vara tyst och lägga sig när figgen blir passiv föll ner. Kanon, inget skall de sista fem gångerna!