Jag tänker mycket på Diana nuförtiden och blir väldigt ledsen av det. Det är till och med svårt att skriva om det utan att bli ledsen. Det är två år sedan som jag blev tvungen att avliva henne och det gör sig starkt påmint under november månad. I vaket tillstånd är mitt försvar att skjuta undan tankarna, men när jag somnar kommer allt upp. Vaknade av att jag grät flera gånger i natt. Vilken helvetesnatt, känns som om jag inte sovit alls!
Något annat som gnager i mig är att jag saknar Chenin så mycket på dagarna. Jag tror inte att jag vill jobba med någonting i längden där jag inte kan ha med Chenin. Jag får bita ihop och köra ett tag, men sen är mitt mål att kunna jobba mer hemifrån.
För att kompensera för igår morse, tog Chenin och jag en långsväng i morse. Härligt! I eftermiddag ska Jocke hämta Chenin hos Hebbe och lämna till mamma och pappa. Jag känner mig nämligen tvungen att socialisera mig på ledningspuben eftersom min chef ska vara med i Ernst & Young-bandet. Ryktena går att alkoholen är gratis…