Lydnadsträning på klubben igår. Jag körde allt som vanligt. Platsliggning med godisburk brevid. Inkallning med ställande efter inflytande från Anna att ropa stanna-varsågod. Vilket stopp det blev! Läggande, ställande och sittande under gång. Kryp till mig och vid sidan. Vittringsapportering med godis mellan apporterna för att Chenin ska sakta ner. Chenin såg inte ens godiset utan tog rätt pinne och tillbaka. Jag körde om igen och då åt hon godiset, något stressat. Tredje gången tvärnita hon vid apporterna, för att inte trampa på maten = effekt  Däremot fortsatte hon leta godis även när bitarna var slut och långt utanför pinnarna. Hon blir osäker på när godiset är slut, dvs nu kan jag nog inte träna det mer, då kommer hon leta godis istället. Jag hoppas ändå nu att jag fått effekten från henne att det är ok med matte att man tar tid på sig att leta bland pinnarna. Ingen tidspress. Jag vill att hon saktar ner, inte kliver på alla, tar i alla, släpper osv. Vi körde också olika platser och olika pinnar, vilket kändes bra. Vi varvade också träningen med att träna apportering av vittringspinnen. Chenin tuggar gärna. Eftersom hon haft så bråttom vid letandet har jag inte vågat berömma ingångarna så mycket, vilket bidragit till att hon haft tid att tugga på väg in. Nu tränade vi alltså hämtet och det tog förstås emot att belöna när hon kom tuggandes in. Men min princip fungerar så, att alltid berömma, utan undantag. Dessutom skulle hon inte sluta tugga av att belöningen uteblev. Efter bara en gång med belöning, godis och yippie, sprang hon in utan att tugga. Skönt när man tänker rätt och det ger effekt så snabbt. Hundträning är verkligen kreativt. Rutan körde vi också. Min target är borta så vi körde utan target, med massa bus när hon hamnade rätt, skickade boll och sprang dit och lekte i rutan.

Idag kom Jocke över. Vi åt god middag och snackade skit. Ingen springning för mig eftersom jag precis blivit bättre från min förkylning.