Jag hade egentligen tänkt följa med Annica och Emma för att träna idag. Men jag vet hur de fungerar så när Anna frågade om vi skulle spåra var jag genast på. Anna la ett spår på 600 meter till Chenin. Eftersom jag såg en person lägga spår samtidigt på samma ställe och en annan börja gå ett spår med hund på samma ställe, valde jag att släppa på Chenin direkt. Chenin var verkligen kanonduktig. Hon var noggrann, tog alla apporter och var koncentrerad. Det visade sig att totalt fyra hade lagt spår där samtidigt. Medan vi gick spåret mötte vi en rottweiler i spårlina på väg åt andra hållet. Dessutom gick det diverse personer kors och tvärs över spåren.
Farfars 90-årsmiddag blev inställd, vilket innebar att vi istället tog en sväng till IKEA. Därefter var det meningen att vi skulle besöka Emmas jobb eftersom det var rea. Emma hade dock missat datumet J så vi var där fel dag… Micke och Sanna kom dit också. För att de inte skulle ha åkt norr om staden helt i onödan åkte vi hem till oss, käkade och kollade på Spiderman 3.

Veckan har förstås försvunnit iväg i rasande fart. Det blev inte mycket hundträning i måndags eftersom det var slaskigt som sjutton. Tisdag och torsdag blev det jogging runt Lötsjön. I onsdags var jag på juristernas marknadsföringsdag mot studenter i Uppsala. Jag presenterade Ernst and Young och det var kul, även om fötterna blödde och halsen brände efteråt. Chenin fick åka med på tåget till Uppsala och spendera dagen på Hebbes kontor i Uppsala. Jag gick förbi där innan banketten på kvällen och tog en härlig långpromenad med Chenin. Under banketten bjöds det på god mat och dricka, stand-up comedy, ett stort antal snapsvisor, många tal och live-band. Innan jag var hemma i Sumpan igen var klockan sen.

Ikväll ser jag fram emot en långsväng med Chenin och sedan Idol, trots att en av mina topp-tre åkte ut förra gången.

Min älskade pingla blir 5 år idag!
Jag är så lycklig som fått äran att äga en Druva från Chess Player. Jag kan inte tänka mig att en hund med några andra egenskaper kunde gjort mig mer nöjd än de egenskaper som Chenin besitter.
Chenin är en livsnjutare – glad för jämnan och tar obehag med en klackspark. Men det bästa med henne är att hon är såå kelig. Vi ligger i soffan, Chenin på mig, kramar mig med tassarna och pussas, pussas, pussas. Önskar jag kunde ha Chenin kvar för alltid, men förhoppningsvis får vi åtminstone 10 år till ihop. Ingrid och jag har bestämt att druvorna skall bli världens äldsta aussies, minst 20 år.

Ikväll blir det nya tag för tävlingslydnaden. Chenin kan ju momenten, nu måste vi få ihop det tävlingsmässigt och sluta fila på detaljer så mycket även om det är kul. Passivitet när vi kommer dit. Kedja momenten mer. Få Chenin att tänka alla momenten som ett steg för externbelöning. Godis mellan vittringsapporterna för att lugna ner henne. Träna ingångar utan tugg på spårapporter. Köpa stora koner som syns. Köra ett pass innan jag går in på plan. Massa kommendering.

Jag är jättenyfiken på hur det gick för Chenins två döttrar som igår var de sista i kullen att bli MH-beskrivna.

Tävling stod det på schemat denna dag. Jag tog det inte så allvarligt eftersom jag i så fall kan bli grymt missnöjd. Chenin har verkligen lärt mig att tävling inte skall tas seriöst. Och därefter blir förstås resultatet. Det blev mer bus än fokus. Sittande i grupp var lugnt och fint ända till momentet började. Så fort tävlingsledaren ropade började Chenin pipa. Hon reste sig direkt, men jag satte henne när jag vänt om och där satt hon och var duktig. Jag är nöjd med fria följet. Visserligen är hon långt fram men hon är verkligen med. Dessvärre gör hon galna tokhopp ibland på positionsförflyttningarna, istället för att lugnt flytta med måste man hoppa med… Sista halten blev också katastrof, men annars var det bra. Sittandet är jag också nöjd med. Inkallningen som suttit så jäkla bra sista halvåret fanns det inget stopp på alls. Suck! Det momentet är jag mest missnöjd med. Jag kunde i för sig hjälpt henne genom att göra fejkrörelsen innan med handen som jag hade tänkt. Men hon borde ändå ställt in sig på ett stopp med tanke på att jag använde ”kom” och inte ”hit”. Rutan gick i överljudshastighet och till slut hamnade hon liggande utanför. Hopp-apport gick finfint även om hon jobbar så snabbt att det ser ut som om hon går omkull närsomhelst. Hon hoppar, försöker tvärnita, tar apporten, vänder i luften, missar hindret, tar det i sista minuten och kommer över det på ett obegripligt vigt sätt. Vid det laget blödde hon dessutom redan om tassen, dvs hon slet upp såret hon fick förra veckan. Metallapporten var bra utom att hon dödar apporten vid gripandet. Jag sa i för sig efteråt att jag tar bara kred för det bra. Exempelvis hennes snygga snabba och raka ingångar med apporterna, däremot inte galna gripanden, det skyller vi på rasens personlighet :). På vittringen rusar hon ut, tar alla, släpper alla, tar rätt och kommer in. Lycklig! Fjärren kändes kanon – shiftena fungerar bra. Men jag passade på att berätta hur duktig hon var under momentet så det drog ner betyget. Vi hade i alla fall kul. Mellan varje moment höll Chenin på att explodera. Jag kan skylla på snön, men jag vet att det inte var det, hon är sådan på tävling. Jag fick emellertid mersmak och träningsidéer så helt meningslöst var det inte.

Jätteroligt att se Malin och Moa, Anna och Dalton samt Lisa och Eskil tävla, även om det inte räckte till ett förstapris för någon av oss.

Chenins 6 småsystrar blev igår korade allihopa. Stort grattis säger vi!

Chenin och jag mötte upp Anna och Dalton vid hundklubben. Vi la spår och vallade ruta. Uppletandet för Chenin gick till en början bra. Hon hämtade två föremål trots stor okoncentration fram till uppletandekorridorerna. Första riktiga nysnön och Chenin fick spring i benen och var tvungen att äta snö hela tiden. Jag borde därför haft vett att sluta där, men istället skickade jag igen och det blev en stor besvikelse. Chenin for fram, alldeles för långt ut ur korridoren, hittade inget och började käka snö. När vi till slut fick till det var det en lättnad för båda. Anna hade lagt två spår till Chenin. Ett på 400 meter med 4 apporter och ett på 100 meter med en apport. Chenin jobbade jättebra så vi kvittade ut spåren mot det kassa uppletandet. Dalton hade lite problem i början eftersom vi praktiskt taget mötte en hund och två förare där, annars jobbade han kanon. Personligen tyckte jag att han stundtals jobbade bättre än vad jag någonsin sett honom. Efter spårningen tog Chenin och jag en promenad, dels för att gå i terräng, dels för att varva ner. Avslutningsvis ”råkade” jag passera Daltons spår för att se om Chenin spontant tog upp det och det gjorde hon. Jag hade inga förväntningar eftersom jag glömt var första pinnen var och eftersom den förmodligen låg i någon vindficka, men hon hittade den.

På kvällen kom det lite vänner. Hebbe åkte in till stan där han av en händelse träffade på min kusin :), medan Frida och jag tog en värdelös sväng till Weissen. En karaokelåt senare så var vi på väg hem.