Ingen mer hundutställning för mig. Man har ju en brukshund som måste jobba i skogen varje helg. Det är så mörkt ute nu så man vill ju passa på att se solen. Efter diverse bilproblem kom Anna äntligen och hämtade oss. Vi tog en sväng till Kista och hittade marker som vi inte spårat i tidigare. Hundarna fick varsitt spår och däremellan vallade vi två korridorer. Medan vi vallade skulle hundarna sitta uppbundna, men det tyckte inte dem. Dalton drog iväg medan Anna skulle knyta fast honom, jag tappade Chenin som hängde på Dalton med flexikopplet efter sig. Två hysteriska mattar försökte få in dem. Vi var ju lite oroliga att de skulle se ut som två kassler efter leken. Dessutom får Dalton och Chenin inte leka så mycket. Det blir lite vilt och ibland missförstår de varandra. Chenin lyckades till exempel bli biten väldigt nära ögat förra helgen på Värmdö och då var det inte lek längre. Uppletande gick förövrigt piss. Äntligen, vi undrade hur länge allt perfekta skulle hålla i sig… Chenin gick två skick, men på tredje fick hon inte ut avståndet i korridoren. Vi sprang ut tillsammans och då hittade hon grejen. Jag gjorde ett till skick som gick bra sedan fick det vara. Men till saken hör att vi hade en del svårigheter, bland annat en stig som korsade rutan där det gick förbi människor med hundar och skidåkare medan vi skickade våra hundar bortom dessa. Bortförklaringar är viktiga för att hålla självförtroendet på topp. Både Dalton och Chenin vägde dessutom upp allt genom att spåra riktigt fint. Jag hade lämnat min spårlina hemma och skulle därför låna Annas. Jag kan säga att det var sista gången jag gjorde det. Annas gummilina brände sönder händerna på mig. Visserligen blir en gummilina inte lika smutsig men oj vad trasiga mina vantar blev. Jag är jättenöjd med Chenins spårande. I Daltons spår lyckades jag ramla framstupa, vilket resulterade i tre bulor på smalbenet och hål i handen. Jag låg och kved innan jag lyckades resa mig. Det enda positiva med det var att det inte var Chenins fel. Den hunden har nämligen orsakat en del blessyrer på min kropp, otroligt att inga ben gått av än. Hursomhelst visade ju mitt fall att jag lyckas ramla även utan Chenin. Annars hör det ju inte till ovanligheten att jag gör ett platt fall efter Chenin i spåret och släpas efter. För att summera rubriken fick vi lite skott-träning på köpet och framförallt Chenin och jag på väg hem. Det börjar märkas att nyår är stundande och uppriktigt sagt så är jag inte helt bekväm med att de står utanför garaget och smäller av raketer.