Anna och Dalton har ju åkt hem till Norrland över jul så Jocke blev lurad ut i milspåret med mig och Chenin. Två timmar tog det oss runt, men då stressade vi på slutet. Jag saknar märkligt nog två hundar när jag gör sådant, liksom för att optimera motionen.
På kvällen skulle Chenin och jag hem till föräldrarna. På väg till tunnelbanan blev jag så stolt över Chenin. Det stod några barnungar utanför centrum och smällde av smällare när vi kom gående endast ett tiotal meter därifrån. Genast började jag fundera på att vända tillbaka och ta bilen, men vi fortsatte och Chenin gav en snabb blick bara. När man haft fyra hundar som skulle blivit livrädda i denna situation blir man så stolt över Chenins uppförande. Hon är verkligen cool när det behövs. Som säkert många andra aussies tittar hon hur jag reagerar, "rycker på axlarna" och fortsätter med sitt. Jag var lite orolig att de skulle slänga något efter Chenin, har ju hört om det på nyheterna de senaste dagarna, men de var skraja för Chenin och sprang undan samtidigt som jag mötte vakter. Skönt!
Hemma hos föräldrarna kollade vi på Bingolotto, klädde granen och lyssnade på föräldrarnas gnatande på varandra, som alltid – slår aldrig fel!