Lång sovmorgon idag. Jag gick inte upp förrän vid halv ett. Hur det kunde komma sig är jag helt oförstående med. Chenin sov som en stock, vad har hon druckit? Hon brukar aldrig låta mig sova längre än till 10 på helgerna, sen knorrar det för mycket i hennes mage. Men idag var tydligen stora undantaget. Allt festande igår tog lite på henne också. Återigen ringde jag Jocke och vi tog en långsväng runt Lötsjön och kyrkogården. På kvällen promenerade Hebbe och jag över till hans mamma. Där åt vi middag och hämtade bilen. Jag skjutsade hem Hebbe och Chenin och åkte sedan för att möta tjejkompisarna från gymnasiet, Michaela, Cicci, Sophie och Anna. Vi hade en trevlig tvåtimmarsstund på O’leary’s, men jag drack vatten av förstående skäl.

Jag började dagen med en långpromenad runt sjöarna tillsammans med Jocke och Chenin. Chenin bajsade grönt och rinnande… Det märktes för övrigt att det var plusgrader. Chenin var smutsig och lerig ända upp på ryggen. Efter ett välbehövligt bad åkte vi till min bror i Tumba. Där tog vi en snabbfika och lämnade lite julklappar till barnen. Vi brukar inte stanna där så länge eftersom hans flickvän inte vill att Chenin ska komma in. Varför vet jag inte, men ingen idé att ifrågasätta, istället åker vi vidare inom en halvtimma. När vi ändå var i Tumba hämtade vi Hebbes syster Leyla som fyllde år. På kvällen gick vi över till Hebbes mamma och festade. Chenin var med och vi fick kommentarer på hur cool hon var, lugn och fin, inget bus, åtminstone inte förrän Hebbe blåste på henne och de fick se hennes andra jag… Vi var ner en sväng till Garbo vid halvnio, tog stämpel och gick tillbaka. Först vid tolvtiden gick vi tillbaka och jag var då minst sagt förfriskad. Det var mycket folk där och jag hade jättekul. Extra roligt att de kör liveband där. Timmarna bara försvann och snart var vi tillbaka hos Hebbes mamma för att hämta upp lilla Chenin. Med henne i släptåg mötte vi upp några vänner vid grillen, men dit hade 80 personer till bestämt sig för att gå. Till saken hör också att jag glömt Chenins koppel så hon gled runt där bland alla fyllisar och tiggde mat medan jag gjorde allt för att försöka få henne att vara vid mig. Därifrån tog vi sedan en taxi hem.

Så var åter en julafton avklarad. Jag började julafton med en långpromenad runt Råstasjön samt bortsning för Chenin och Lazy. Mormor, brorsan, brorsans flickvän och brorsans flickväns mamma dök sen upp. Efter en lång härlig lunch med massa julmat blev det i vanlig ordning Kalle Anka. Jag passade på att somna i fotöljen. När Kalle Anka var slut tog jag en promenad med Chenin och Lazy till Hebbes mamma. Jag vände dock när jag insåg att det skulle ta en evighet att få med Lazy hela vägen dit med allt smällande. Mamma fick följa med och vände sedan hemåt med Lazy medan vi fortsatte. Hemma hos Hebbes mamma fick Chenin sin första julklapp, en pipisboll. Jag trodde jag hade hört det mesta i pipväg, men icke. Denna boll var extrem, öronen slog nästan lock. Och Chenin var såå lycklig. Hebbe, hans mamma, Chenin och jag åkte tillbaka till mina föräldrar och åt middag bestående av lutfisk och risgrynsgröt. Vi hann precis klart till det viktigaste på vår julafton började, nämligen Karl Bertil Jonssons jul. Underbara härliga kortfilm, att ta från de andra rika, ge till de fattiga och ta åt sig äran själv! Man kan inte annat än älska den… Därefter var det dags att öppna julklapparna. Det var en ovanligt rolig julklappsutdelning och ovanligt lång. Man kan säga att det var halsdukarnas jul. Historien är att någon glömt en halsduk hemma hos oss. Jag trodde det var Sannas, min brors flickvän, men det visade sig att det inte var så. Både hon och jag tyckte dock att den halsduken var snygg, varför hon köpte den både till mig, hennes mamma och sig själv. Plötsligt fanns det fyra likadana och alla skrattade hysteriskt och hejdlöst. Jag å min sida skrattade nog bäst eftersom jag visste att mormor och mamma skulle få varsin av mig och att jag förmodligen skulle få en av Hebbes mamma eftersom det var det enda jag ville ha i år. Så blev det också varför man kan säga att det blev halsdukarnas jul… Chenin fick äntligen öppna sitt grisöra, men man måste ju alltid assistera eftersom hon börjar äta på det innan allt papper är av. Det var inte bara ett grisöra som gled ner i magen heller om man säger så. Avslutningsvis måste jag säga att det var då en välsignad jul även i år!

God Jul önskar vi alla vänner och bekanta!

Anna och Dalton har ju åkt hem till Norrland över jul så Jocke blev lurad ut i milspåret med mig och Chenin. Två timmar tog det oss runt, men då stressade vi på slutet. Jag saknar märkligt nog två hundar när jag gör sådant, liksom för att optimera motionen.
På kvällen skulle Chenin och jag hem till föräldrarna. På väg till tunnelbanan blev jag så stolt över Chenin. Det stod några barnungar utanför centrum och smällde av smällare när vi kom gående endast ett tiotal meter därifrån. Genast började jag fundera på att vända tillbaka och ta bilen, men vi fortsatte och Chenin gav en snabb blick bara. När man haft fyra hundar som skulle blivit livrädda i denna situation blir man så stolt över Chenins uppförande. Hon är verkligen cool när det behövs. Som säkert många andra aussies tittar hon hur jag reagerar, "rycker på axlarna" och fortsätter med sitt. Jag var lite orolig att de skulle slänga något efter Chenin, har ju hört om det på nyheterna de senaste dagarna, men de var skraja för Chenin och sprang undan samtidigt som jag mötte vakter. Skönt!
Hemma hos föräldrarna kollade vi på Bingolotto, klädde granen och lyssnade på föräldrarnas gnatande på varandra, som alltid – slår aldrig fel!

Dagen till ära hade Lisa bemödat sig att komma till Sundbyberg för att gästa Malin och mig på vår hemmaplan. Efter att ha lyssnat på Chenins åsikter om att Loi skulle åka i vår bil (ja, bilen fick ett till liv efter verkstaden) stuvade vi in oss i bilen, åkte till klubben och promenerade till grillplatsen. Jag hade lyxdag idag och undslapp att lägga spår eftersom Loi och Moa är nybörjarspårhundar (konstigt ord?). Men tro inte att jag var sysslolös för det. Nejdå jag fick hålla reda på att hundarna var tysta och då särskilt en viss svart tjej ;). När spåren väl var lagda blev det hundsnack och fika innan det var dags att ta oss an dem. Lisa hade lagt Chenins spår eftersom Chenin blev döbesviken sist Malin la spår till oss :), 50 meter sen tog det slut och Chenin såg förtvivlad ut. Varför får jag inte fortsätta? Nästa gång får det nog bli Malin ändå… Lisa är riktigt rolig när hon lägger spår. Det är snårigt, mycket vinklar, spetsiga vinklar, apporter i vinklar osv. Jag kände mig mycket nöjd med Chenins spårande. Hon spårade snabbt men inte galet snabbt. Jag tyckte i för sig att jag fokuserade mig bättre på att hålla henne närmare mig också och inte låta henne få gå vind för våg. Å andra sidan var terrängen inte så besvärlig att jag egentligen behövde ge henne speciellt mycket utrymme. Vad jag är mest nöjd med är vinklarna. Hon letade en del i första som kom väldigt tidigt. Tog först rätt håll men hade nog inte hunnit fästa riktigt och bytte därför riktning. I de situationerna har jag lite svårt att läsa henne. Resterande vinklar var hon grym i. Tidigare har Chenin tenderat att springa över vinklarna och därefter börjat leta, men nu koncentrerar hon sig bättre, eller så håller jag henne bättre. Däremot tycker jag hon ångar på lite för fort och slarvar med apporterna. Hon missade t ex de två första. Nästa gång vi spårar ska Chenin få tre spår, ett apportspår, ett vinkelspår och ett vanligt långspår. Det ska bli spännande att se hur hon agerar. Efter spårningen vallade vi upp två korridorer. Chenin fick vara med att valla ena och såg när jag vallade andra. Det var länge sedan Chenin fick vara med och valla, vet inte ens om det någonsin hänt? Hursomhelst märktes det att hon påverkades av det. Hennes intresse för den korridoren var minst sagt svalt och snön var mycket smaskigare. Jag sprang med henne några meter och då drog hon ut och plockade. Efter att de andra hundarna kört skickade jag en gång utan retning i samma ruta och det gick kanon. Avslutningsvis gjorde Chenin två kanonskick. Det enda jobbiga är att hon blir så gapig när de andra hundarna är med… Moa och Loi får inte leka då blir hon rabiat i kopplet, men inte heller kan hon vara med och leka eftersom hon är så burdus att både Moa och Loi tröttnar. Att Loi tröttnar gör inte så mycket, han biter lite efter henne och drar loss lite päls, vilket gör att Chenin tycker det är extra skoj att jäklas, men att Moa tröttnar på henne är värre. Vi vill inte ha något slagsmål mellan damerna, kan sluta allvarligt.
På kvällen blev det en långsväng bland annat runt Lötsjön. Synd bara att det är så mörkt och ensamt där på kvällarna.

Loi var verkligen kanon i uppletanderutan. Det märktes också att han börjar präglas på Lisa. Jag ser positivt på deras fortsatta utveckling!