Så är det dags för lite uppdatering igen. Jag har alltså varit på kurs i Norge i dagarna tre. Kursen hette introduction to international tax och dagarna i Oslo kan sammanfattas med en lärorik kurs, god mat och trevligt sällskap från de Nordiska länderna. Måndagen började med promenad runt Lötsjön vid 5 på morgonen. Som tur var har jag en underbar Jocke till kompis som dessutom är morgonpigg, så lite sällskap fick vi i mörkret. Bara för att upptäcka på vägen till Arlanda i taxin att flyget var försenat två timmar. Härligt… Måndagen blev för övrigt den tyngsta dagen, tidig uppstigning, lång resa med alldeles för mycket vin som avslutning på kvällen. Det kändes förstås inte förrän dagen efter, men det är bara att bita ihop.
Chenin var först hos Ken för att sedan bli hämtad av mamma. På tisdagen följde hon med mamma till jobbet och på onsdagen följde hon med Hebbe till jobbet i Uppsala. Summa summaro har hon nog haft det bra, men jag saknade henne förstås. Ja, både henne och Hebbe. Borta bra, men hemma så mycket bättre att borta bleknar.

Om några få timmar åker jag på kurs till Oslo. Det ska bli kul, men Chenin är förstås alltid saknad.

My shining star, tycker själv att hon är duktig som lämnar rosa vante till matte.

Egentligen har jag ingen lust eller ork att skriva något alls. Det känns som om energin är slut, men samtidigt vill jag ju kunna se tillbaka och se vad som hänt så det är bara att ta sig i kragen och uppdatera.
Igår åkte vi upp till hundklubben för att träffa Anna och Dalton, Malin och Moa, Linda, Wilma och Lizzy, Mikko och Tim samt Anders och Sigge. Med grillplatsen som utångspunkt la vi spår till varandra. Av någon anledning blev det Mikko och jag som la till varandra. Det förstår ju vem som helst att det inte kan fungera bra, som vi bråkar. Hursomhelst gick Chenins spår riktigt bra, trots ombytlig terräng, cyklister, hundar och mopedister i spåret. Tims spår gick också kanonfint, bättre än någonsin, fram till slutet där han hade problem i en vinkel som det stod tre nästan tama rådjur i. Eftersom jag inte hade snitslat vid vinkeln som låg på en äng blev det lite krig mellan Mikko och mig. Det enda som vi egentligen var överens om innan var att det alltid var spårläggarens fel när det gick dåligt, aldrig hunden eller ens eget fel. Efteråt var vi inte överens om något, i vanlig ordning. Det kändes i alla fall som om vi redde ut det. Jag följde även med och tittade på Wilmas spår. Wilma var verkligen motiverad och hade hög intensitet. Dessvärre krokna hon lite när linan gång på gång fastnade. Stackars Wilma! Kul var det i alla fall att se henne och av det lilla jag såg märktes det att hon gillar att spåra. Nästa gång tror jag dock på längre spår för henne och mer rakt fram i början så hon hinner fästa riktigt fint i spåret. Härligt att Linda hängde på idag också, alltid lika kul att träffa henne.
På kvällen kom min bror Micke och Sanna samt Kim och Annica över. Vi drack rödvin och spelade Rappakalja. Jag skrattade alldeles för mycket och låg dessutom sist hela tiden.
Idag var det tidig uppstigning efter bara fem timmar sömn. Jag hade lovat att skjutsa två tjejer från Hallonbergen till hundklubben. Den ena, Janna, har jag gått kurs med och de båda skulle gå kurs på vår klubb. Anna och Dalton mötte sedan upp mig och Chenin. Tillsammans bar det av på milspåret. Vi gick inte hela milen, men runt 7-8 km. Halvägs tog vi en paus i en solbacke och åt matsäck. Där i solen hade man kunnat sitta hur länge som helst om det inte varit så kallt, men så är det ju med klart väder. Medan vi satt där fick vi syn på samma alaskan malamute-hanar som jag träffade en morgon runt lötsjön för några dagar sedan. Pappa har ju en grej för malamutes så jag pratade en del med ägaren den gången. Väl tillbaka på klubben, efter en minnesvärd förmiddag, fikade Anna och jag i klubbstugan med Chenin och Dalton i varsin ände av soffan. Båda slocknade direkt trots att stugan var full med kursare. Lika snabbt vaknade de till liv när det vankades lydnadsträning. Vi tränade egentligen mest för att få till några fina träningsbilder i solskenet, men för hundarnas del har syftet ingen betydelse. Chenin fick träna fotgående, läggande och kryp, givetvis blev det en del lek också.

Två av himlens änglar, Dalton och Chenin.

För tillfället har jag himla tur med vänner som vill promenera. Det hör till vardagen att Chenin och jag får sällskap på kvällspromenaderna. Igår följde Jocke med runt sjöarna och idag gjorde Frida oss sällskap på samma runda. Det enda tråkiga är att det är så mörkt.
För övrigt har jag verkligen haft häcken full med jobb idag. Jag åker på kurs till Oslo nästa vecka och många projekt behövde avslutas innan dess. Men det är så mycket roligare att jobba när man har mycket att göra.
I helgen tänkte jag shoppa kläder. Jag behöver verkligen nya inom alla kategorier. Jag är dålig på att ta mig för att göra det, men när jag väl är iväg så är jag rätt bra på att handla 🙂 Idén om shopping avfärdades dock snabbt när jag insåg att det var den 25:e idag. Med risk för att träffa rätt många människor måste jag beklaga mig över hur sorgligt det är att folk alltid ska handla direkt efter löning. Hade man verkligen inga pengar kvar innan? I så fall kanske man inte skall handla nu heller. Det kommer ju trots allt ett månadsslut även denna månad. Inte ens när jag pluggade och var fattig som en kyrkråtta gav jag mig iväg och shoppa så fort studiestödet kom. Tvärtom var det bättre att vänta till innan nästa studiestöd så man hade en uppfattning om vilken budget man hade för sådant. Nej, någon shopping blir det inte för min del. Jag orkar inte ens se trängseln på vägen hem från jobbet. Jag väntar till de värsta handlat av sig och satsar på helgen före löning 🙂

Vad trött man blir efter jobbet då, men lite piggare är jag på kvällarna än vad jag var i höstas. Aja, det är väl bara att kämpa på, snart är det sommar! Men innan dess ska man igenom en deklarationsperiod, tydligen något fruktansvärt om man lyssnar på vad folk på kontoret anser.
I måndags var vi i vanlig ordning till klubben. Det blev inte så mycket hundträning av flera orsaker. Vi började med en promenad tillsammans med Malin och Anna. På träningen kom det en ny tjej med en borderterrier som jag hjälpte. Planen var väldigt slaskig och det blåste kalla vindar. Chenin var förstås mycket missnöjd med att jag hjälpte andra hundar istället för att träna med henne. Vi körde dock lite fjärr, fotgående, platsliggning och kryp, men inte räckte det åt Chenin. Träningsmotivationen på lydnadsplan har inte varit speciellt stor för min del i januari, men den kommer. En anledning till det är att Chenin varit dels skadad och dels övertaggad. När hon är för taggad är det lagom roligt eftersom hon lyder kommandon jag aldrig sagt. Spännande! Efter lite snack i klubbstugan åkte jag i alla fall hem.
Igår besökte Michaela oss. Vi tog en långpromenad tillsammans med Jocke runt sjöarna efter jobbet. Sen lagade Michaela god linssoppa medan jag städade vår för tillfälligt väldigt stökiga lägenhet. Det finns mycket linssoppa kvar för kommande dagar. Yippie!
Ikväll ska Chenin och jag träna tillsammans med Mikko, Anna och Malin. Min bil fick körförbud igår efter att den vid december-besiktningen fick kommentar om avgasröret som va av. Ingen mekaniker vill svetsa ihop det och det kostar några tusen att köpa nytt. Just nu vill jag hellre lägga de slantarna på en ny bil, så bilen står i garaget i avvaktan på ett lämpligt sätt att göra mig av med den. Trist att skrota en bil som annars fungerar och fungerat bra. Nåja, den kommer väl till himlen i alla fall så många fina mil den burit mig och diverse socialklass4-fall, som Mikko sa.
Värre är det med katten, inte vad gäller himlen dock. Hans öga är konstigt och livet för honom verkar onekligen gå mot sitt slut inom en snar framtid. Så jäkla tråkigt, men han har levt 20 fina år med oss och det får man väl vara glad för. Jag vet att jag tjatat om katten mycket sista halvåret, men nu har t o m mamma insett att det kanske bara blir några veckor till. Det kommer bli ett stort tomrum efter honom och jag tror ingen katt någonsin kommer kunna fylla det så någon möjlighet för det kommer nog inte heller ges. Pappa tjatar i för sig om en svart bondkatt med vita tassar som ska heta Mozart, tror jag det var, men chansen för att en katt flyttar in är begränsad tror jag. Åtminstone på ett bra tag.

Idag pryds bloggen av en bild på pappa och mig när vi tävlade mot varandra i ordjakten på TV4 för några år sedan.