Vad trött man blir efter jobbet då, men lite piggare är jag på kvällarna än vad jag var i höstas. Aja, det är väl bara att kämpa på, snart är det sommar! Men innan dess ska man igenom en deklarationsperiod, tydligen något fruktansvärt om man lyssnar på vad folk på kontoret anser.
I måndags var vi i vanlig ordning till klubben. Det blev inte så mycket hundträning av flera orsaker. Vi började med en promenad tillsammans med Malin och Anna. På träningen kom det en ny tjej med en borderterrier som jag hjälpte. Planen var väldigt slaskig och det blåste kalla vindar. Chenin var förstås mycket missnöjd med att jag hjälpte andra hundar istället för att träna med henne. Vi körde dock lite fjärr, fotgående, platsliggning och kryp, men inte räckte det åt Chenin. Träningsmotivationen på lydnadsplan har inte varit speciellt stor för min del i januari, men den kommer. En anledning till det är att Chenin varit dels skadad och dels övertaggad. När hon är för taggad är det lagom roligt eftersom hon lyder kommandon jag aldrig sagt. Spännande! Efter lite snack i klubbstugan åkte jag i alla fall hem.
Igår besökte Michaela oss. Vi tog en långpromenad tillsammans med Jocke runt sjöarna efter jobbet. Sen lagade Michaela god linssoppa medan jag städade vår för tillfälligt väldigt stökiga lägenhet. Det finns mycket linssoppa kvar för kommande dagar. Yippie!
Ikväll ska Chenin och jag träna tillsammans med Mikko, Anna och Malin. Min bil fick körförbud igår efter att den vid december-besiktningen fick kommentar om avgasröret som va av. Ingen mekaniker vill svetsa ihop det och det kostar några tusen att köpa nytt. Just nu vill jag hellre lägga de slantarna på en ny bil, så bilen står i garaget i avvaktan på ett lämpligt sätt att göra mig av med den. Trist att skrota en bil som annars fungerar och fungerat bra. Nåja, den kommer väl till himlen i alla fall så många fina mil den burit mig och diverse socialklass4-fall, som Mikko sa.
Värre är det med katten, inte vad gäller himlen dock. Hans öga är konstigt och livet för honom verkar onekligen gå mot sitt slut inom en snar framtid. Så jäkla tråkigt, men han har levt 20 fina år med oss och det får man väl vara glad för. Jag vet att jag tjatat om katten mycket sista halvåret, men nu har t o m mamma insett att det kanske bara blir några veckor till. Det kommer bli ett stort tomrum efter honom och jag tror ingen katt någonsin kommer kunna fylla det så någon möjlighet för det kommer nog inte heller ges. Pappa tjatar i för sig om en svart bondkatt med vita tassar som ska heta Mozart, tror jag det var, men chansen för att en katt flyttar in är begränsad tror jag. Åtminstone på ett bra tag.

Idag pryds bloggen av en bild på pappa och mig när vi tävlade mot varandra i ordjakten på TV4 för några år sedan.