Idag åkte Hebbe och jag ut till Åkersberga för att rida Islandshästar. Turen var bokad för Chenin också men det gick ju inte pga skadan. Hon fick spendera dagen hos föräldrarna. Det var så kallt och blåsigt ute att mina fötter hade förfrusit innan vi började turen och det kändes verkligen som om vinden blåste rakt igenom kroppen. Otur med värdet, men tur med hästen. Jag fick en helmysig häst Katla3 – som betyder vulkan – var en het, temperamentsfull dam med mycket egen vilja. Passade mig perfekt. Hebbe sa att uppföljare inte brukar vara bra och kanske kunde hon varit lite mysigare i spiltan, men annars stämde det inte alls. Ute i skogen var hon hur underbar som helst att rida. Hon svarade snabbt på minsta hjälper och bangade inget för en sekund. Samtidigt verkade hon helt cool när andra hästar blev rädda för saker. Jag fick höra efteråt att hon var uppskattad i stallet, flera avkommor hade hon också. Hebbe var dessvärre inte lika entusiastisk. Hans häst var alldeles för seg. Samtidigt är det svårt för honom att rida en för pigg häst eftersom han inte ridit så mycket innan. Jag förstod på honom som att kicken uteblev. Nästa gång får det vara en riktig häst med mer fart för hans del! I vår lär det bli lite ridning igen. Jag önskar verkligen att jag kunde rida oftare. Synd att man inte har möjlighet att ha egen häst. När jag blir stor då…
På kvällen fick Chenin återigen vara hos föräldrarna eftersom Hebbe och jag skulle till Patricia och äta middag. Annica, Kim, Micke, Sanna, Frida och Issen gjorde oss sällskap och det var trevligt. Efteråt åkte vi med bilen full av folk och Chenin upplockad hem till oss och spelade TP – tjejerna mot killarna och jag tror man kan säga att vi vann för vi hade flest pluppar när vi avslutade spelet.

Igår när jag hämtade upp Chenin var hon halt igen sedan buset med Tim i förrgår. Jag blev så klart jätteledsen och lipade av mig en del, klart jag var trött och hungrig också. Efter att jag pratat med Annica lugnade jag ner mig. Inget ledband borde vara av, hon går ju på benet, förmodligen en vridning eller liknande. Sträng vila och Norocarp är det som gäller. Generellt verkar Chenin vara helt bra på morgonen, men få ont till kvällen och halta mer då. Jag älskar verkligen Chenin, men det tar emot att ha en hund med så mycket energi så varje tackling av en annan hund är på liv och död. Tim lallar runt och busar lite och Chenin rusar i överljudshastighet, varken tänker eller känner efter. Jag ropar ständigt ta det lugnt. När man talar om mycket hund då är det Chenin man menar. Folk som inte förstår vad som menas har inte träffat Chenin 🙂 Det är påfrestande att se henne leka med andra hundar när man ständigt beaktar risken för att hon eller någon annan blir skadad.

Svårt att hålla sig för skratt när man har Chenin i sin famn. Emma fotade på klubben i våras.

För att kompensera den missade träningen igår mötte vi upp Mikko och Tim i Hagaparken. Vi la varsitt kort spår till hundarna och körde uppletande medan spåren låg till sig. Två korridorer vallade vi. Tim gick först och trots hans låga tempo ut och kissande tar han sig alltid hela vägen ut i den djupa korridoren och tar föremålen som han ska. Chenin gjorde två fina skick och hämtade in saker. På det tredje sprang hon ut fint och letade, men kom tillbaka tom. Hon fick beröm för bra arbete av mig och sen sprang vi ut tillsammans och då hittade hon föremålet. Avslutningsvis fick hon ett sista skick i andra korridoren och då började hon käka snö istället för att ta sig ut och leta. Klassisk Chenin när hon inte hittat föremål på senaste skicket. Jag tog in henne och skickade om henne och då gick det kanon. Chenin och jag tog Mikkos spår själva, precis som Tim och han tog mitt spår själva. Det kan ibland vara skönt att bara vara själv med hunden och läsa hunden istället för att fråga spårläggaren efter bekräftelse. Chenin tog alla föremålen även om hon spårade med hög nos till en början. Hon var riktigt nöjd med sig själv när hon hittade Tims nalle på slutet. Det spelar ingen roll om världen går under när Chenin har en pipismjukis.
Efter träningen lyckades Chenin dels slita upp klon som spruckit, dels bli halt på vänster bak igen. Hon tar ju i så jäkla mycket när hon leker att hon sedan hoppade på tre ben. Jag åkte förbi Annica och hon tyckte knät kändes varmt, men annars ok. Hon haltar inte längre, förmodligen lyckades hon vrida knät. Några dagars vila kan göra henne gott. Det har varit ganska mycket på senaste tiden för henne.
Tim fick följa med oss hem eftersom Mikko skulle jobba. Tim är verkligen Chenins allra bästa vän. Han får vara både i soffan, i bilen och till och med stoppa huvudet mot Chenins skål när hon äter. Det är den enda hunden som Chenin inte äter stressat med. Hon vet att han inte rör hennes mat.
Efter lite justering av länkarna och annat surfande måste jag nu ta mig i kragen. Jag behöver jobba lite trots att det är min lediga dag. Jag måste äta middag. Jag måste duscha. Men först av allt ska jag ta med hundarna och möta Hebbe i centrum.

Aussiegårdens Just Tim. Foto Malin Hamner

Meningen var att Mikko och jag skulle åka och träna idag. Men med tanke på att ingen av oss ringde så var det förmodligen underförstått att det inte skulle bli någon hundträning. Jocke och jag tog istället milen i Ursvik. Härligt, men jobbigt. Chenin sprang konstant.
På kvällen åkte vi till Hebbes mamma och åt middag.

Jocke och jag hos Nattis nyårsafton 2003. Han är trött, inte uttråkad, jag lovar 😉