Spårning och promenad med sjuk matte
Datorn vill inte samarbeta idag…
Jag såg inte hela superbowl i söndags utan gick och la mig i halvlek. Klokt av mig, dels vet jag hur min produktionsnivå blir om jag inte får tillräckligt med sömn, dels hade jag känningar av lite halsont. Igår började jag förstås känna mig hängig, på väg att bli sjuk. Framförallt smärtade det enormt på höger sida av ryggen. Jag spenderade därför bara tre timmar på jobbet innan jag åkte hem med tron om att jag bara var lite trött. Inte kurerade jag mig tillräckligt heller utan tog en tur till klubben. Väl där small det till i ryggen i samband med att jag skulle ur bilen. På ren vilja lyckades jag lägga ett spår till Chenin. Det tog väldigt lång tid, men blev rätt långt också. Många apporter satsade jag på och framförallt mycket godis för min ryggs skull. Tummen upp blev det för spårningen men kanske inte den bästa medicinen för mig. Jag blev liggande resten av kvällen.
Imorse kändes ryggen mycket bättre. Jag trodde inte det var sant, men att ha Chenin mycket lös, i flexikoppel, gående nära eller kopplet runt magen verkar ha gett effekt på min rygg. Snabb effekt till råga på det. Jag vet i för sig inte om jag sträckt ryggen till följd av Chenin men jag gissar på det. Annars kan det ju vara något allvarligt och det vill jag inte att det ska vara. Jag åkte i alla fall till jobbet idag och var där hela dagen eftersom vi hade stor konferens och mycket av det ville jag vara med på. Tidigare konferenser har varit i Åre och Nice, men inte så givande informationsmässigt. Denna gången var konferensen på kontoret i stan, men istället mycket intressant. Efter lunch var jag dock så febrig igen att jag önskade att jag låg hemma i sängen. På kvällen kom mamma och pappa. Lazy och kissen fick äntligen åka hem och vi var många som var lättade kan jag säga. Lazy är riktigt rolig när hon pinnar på bra i snön, men ack så knepig när hon vägrar gå hemåt i regnet. Hemma hos oss är hon mest rädd men kommer slutligen till ro, ända till vi ska gå och lägga oss då börjar hon slicka på sina framtassar så man får knäpp. Kissen märks oftast inte utom när han får tokryck på natten och börjar skrika… Lagom roliga nätter här hemma således.
När väl djuren blivit hämtade mötte Chenin och jag upp Anna och Dalton och promenerade runt sjöarna. Alldeles för långt för mig med andra ord. Sista biten gick jag väldigt långsamt. Vi har dock konstaterat att Chenin inte har kommit så långt in i höglöpet att hon tillåter att kastrerade blandrashanar rider på henne :). Anna är sugen på att fördubbla sin hundkvot så det mesta snacket handlar om det. Kul, kul, kul!