Helgen är slut och det är dags att återgå till jobbet. Jag misstänker att det finns en del arbete som väntar där. Bortsett från allt snörvlande har helgen varit bra. Igår åkte vi ut till Värmdö Bk med Anna & Dalton och Malin & Moa. Där mötte Lisa & Loi upp oss. Loi är numera en man i Chenins ögon. Åtminstone måste han haft mer testosteron än kastrerade Dalton för det var ingen tvekan om att det var Loi och inte Dalton som skulle bli far till Chenins kommande. Hon ställde upp sig väldigt många gånger och gick till och med emellan Loi och Dalton och gav Dalton elaka blicken. Loi var hennes. Loi kommer givetvis inte vara speciellt populär nästa gång Chenin träffar honom eftersom han inte kom till ordentligt enligt henne. Ingen hane är speciellt omtyckt när Chenin går ur löp.

Lisa la i alla fall ett riktigt roligt spår till Chenin där jag kände mig rätt bortkommen. Chenin spårade verkligen bra men ändå blev jag misstänksam när spåret fortsatte 50 meter vid sidan av en bilväg, fortsatte upp på ett smalt ställe till en gångväg, vinklade över ett dike ut på en äng, fortsatte in i skogen och sedan snabbt över ett dike och ut ur skogen igen, lite snår och sedan in i skogen mitt emot, förbi ett kalhugge, upp för en sluttning och sen slut i skogen. Chenin spårade i ett lugnt tempo, hon travade på istället för att slita som en blådåre. Jag misstänker starkt att de senaste åtta dagarnas sex spår börjar ta ut sin rätt och att höglöpet håller motivationen på en lagom nivå. På slutet gick hon av spåret och vattnade sig i ett vattendrag och sedan ytterligare ett. Jag sa inget för jag försöker träna mitt eget tålamod och inte stressa på henne, hon är ju trots allt rätt hetsig i sig själv. Vi väntade ut henne och hon tog själv upp spåret. Egentligen är det helt okej att hon tog en vattenpaus, men det är inte direkt likt henne. Däremot var hon sig själv när en hund gick förbi under spårningen, hon tittade upp men fortsatte sedan, dvs började ingen löpsång efter den. Jag tror vi kom fram till att hon missade ett par apporter och fick med sig fem. Jag passade också på att titta på Loi när han spårade och det såg bra ut, ungefär som det bör se ut i det utvecklingsstadiet. Hon kommer bli duktig och säkert lite lugnare än Chenin i spåret. Jag missminner mig att Chenin var ganska kass på att spåra som valp. Hon trodde spårning var att leta hysteriskt efter pinnar som jag hade gömt. Det var lite för mycket retning och uppletandeträning som fick henne i det tillståndet. Det är åtminstone någonting man lärt sig som förare. Hon har dock aldrig haft några pinnproblem, Chenin älskar föremål. Men spårar man som en kratta och alldeles för snabbt så missar man ofta ett par 🙂

Enligt uppgift spårade Moa och Dalton också kanon. Skönt! Det blev lite lydnadsträning på den slaskiga planen också i väntan på spåren. Chenin fick träna fotgående, läggande, fjärren, dirigeringsapportering och kryp. Jag har inga kommentarer utom på krypet. Det börjar se riktigt bra ut. Vårt problem har varit att hon kryper för snabbt och hetsigt, och dessutom fult. Jag klickade in kryp framifrån i somras och det fungerar riktigt bra, även om klickern har varit borta sedan dess också! Numera kryper hon vid sidan mot mig istället för förbi mig. Det enda problemet är att jag inte kan ge kommandot kryp för då hetsar hon upp sig och kryper kasst igen, istället säger jag typ okej. Men nu börjar jag smått lägga in ett lågt kryp-kommando som förhoppningsvis ska fungera lugnare. Visst kan jag byta kommando men det vore ju fusk 🙂

På kvällen åkte Chenin och jag till Cicci som fyllde år. Hon hade någon slags tjejträff och då passar förstås en löpande Chenin in perfekt. Blöjan åkte på och sedan låg hon bänkad i soffan och blev kliad på magen. Det fanns ganska många att välja på så klapplös behövde hon såklart aldrig vara. Michaela är förstås en av Chenins favoriter eftersom vi bott med henne 1,5 år så i hennes knä spenderades mycket tid. Chenin är i sin tur stor favorit hos min älskade göteborgska Anna C, som helst av allt vill ha en hund men som är allergisk. För övrigt är den männsikan sjukt likt göteborgshundkompisarna till stilen och med den dialekten som hon numera dras med så måste hon passa som handen i handsken där. Melodifestivalen vet jag inte ens om jag orkar kommentera. Christer Sjögren liksom?!

Idag var jag på gudstjänst tro det eller ej. Min farmor har ju avlidit och begravning för henne hölls i Malmö. Här i Stockholm gick vi i söndagskyrkan och där talade de fint om henne. Jag känner mig som värsta hycklaren när jag är där och vantrivs stort. Dels hyser jag mycket fördomar om de stackars människorna som går dit, dels tycker jag hela stämningen påminner om en sjuk släkt. Min bror Micke gjorde inte saken bättre när han rusade upp för nattvarden innan den börjat och fick gå tillbaka och sätta sig och därefter var först upp när det var dags, tog brödbiten och käkade upp den, greppade vinkalken med två händer och svepte. Tydligen var det meningen att man skulle doppa brödet. Vi skrattade hejdlöst. Inte gjorde det saken bättre att han först upp, sjuk och med en flickvän med magsjuka hemma. Jag skrattade så jag grät, det bara forsade ur ögonen och jag fick kramp i magen. Jag skrattar bara jag skriver detta. Dessutom ville inte killen släppa kalken men Micke drog i den. Detta finns på bild och är så pinsamt. Min äldsta bror gömde sig bakom sin son Noel eftersom han fortfarande skrattade när predikan fortsatte. Jag släpade med mormor upp på nattvarden också och bara det är ju ett skämt. Hon är så förvirrad att hon började tala engelska med dem och tände ljuset fel osv. Vi avböjde oss kaffe tack och lov och fortsatte hem till föräldrarna för lite mat. Chenin och Lazy väntade trots allt. Nu ska Chenin och jag skynda oss till tunnelbanan, husse är redan hemma.

På väg till tunnelbanan hade jag Chenin lös som alltid förr, bråttom var det också. Plötsligt hör vi fyrverkerier från en tomt som vi går förbi. Man blir ju alltid lika skraj själv, men Chenin brydde sig inte. Nöjd går man vidare och knappt har man hunnit njuta av det förrän Chenin får syn på en katt och for iväg skällandes efter katten in på en tomt. Jäkla byracka! Så himla pinsamt. Jag ropade snabbt och Chenin hade redan hunnit runda huset. Hon kom in till mig och jag bara väste kom nu drar vi.