Vilken kväll det blev i fredags! Den började bra med att jag skar en massa frukt-tilltugg och stod i kassan första timmarna. Lite för mycket dricka måste jag ovilligt erkänna att det blev sedan. Balansen var sådär om man säger så… Snacka med chefen på fyllan är ju bland det dummaste man kan göra också. Att jag dessutom inte minns vad som sas är oroväckande inför måndag. Enligt säkra källor var dock chefen inte helt nykter heller. Städningen som vi pubanordnare förstås skulle hålla i har jag lite svårt att minnas klart. Ett starkt minne är att jag försökte hjälpa till att ta ner överbliven öl och tomglas till källaren med några i gänget. Tappade för många flaskor i backen för att få vara med och grabbarna röstade för att jag skulle stå vid sidan av och titta på. På det stora hela var det skitskoj i alla fall. De flesta var långt ifrån nyktra, vilket kan varit resultatet av att ingen ätit sedan lunch. Efter att vi hade stängt puben bar det iväg till Anglais. Jag var nog där 30 sekunder innan min kloka sekreterare förstod att det bästa var att sätta mig i en taxi hem eftersom jag hade svårt att slå numret till Hebbe på min mobil. Jag tog tunnelbanan till mamma och pappa, hämtade Chenin där och tog sedan taxi hem till oss. Jag var hemma innan tolv, här var det lite vänner men jag somnade rätt snabbt. Summa summaro så tål jag typ ingenting i alkoholväg, det är ju pinsamt!
Vaknade förstås med huvudvärk idag och svor på att aldrig mer ta en klunk alkohol. Först vid lunch lyckades jag pallra mig iväg till Ursvik. Tillsammans med Jocke och Frida lyckades vi ta oss an milen. Något som inte var det bästa för min huvudvärk. Chenin var dock helt underbar, sprang lös hela tiden och var lycklig. Kom som ett skott även när det luktade vilt i luften eller var hanhundar i närheten. Ibland glömmer man vilken kanonhund man har!
På kvällen blev det förstås soffan framför deltävling 2 i melodifestivalen. Jag är supernöjd med bidragen som gick vidare till Globen. Äntligen går det åt rätt håll på den fronten. Ola och Carola vidare till andra chansen och det kändes väl rättvist. Egentligen har jag svårt för Sanna Nielsen och Carola, men vad sjutton sjunga kan Sanna och skrika kan Carola!