Egentligen kände jag mig alldeles för stum i benen för någon utomhusaktivitet men på ren vilja fick jag ut mig själv plus Jocke på morgonen för ett varv runt Lötsjön – kortast möjliga. Chenin bangade förstås inte. Lite frukost senare så bar det av ut till skogen med Mikko och Tim, Malin och Moa samt Carro och Jessi. Inga avvikelser från tidigare, vi la förstås spår. Mikko la ett långt härligt spår till Chenin och mig. Spåret låg på ett ställe vi aldrig varit förut och innehöll terrängbyte, vinklar, sju apporter, motionsspår-övergång och 6 rådjur. Chenin jobbade verkligen kanon. Vi stannade till precis innan motionsspåret eftersom vi annars skulle krockat med några motionärer, för i Chenins värld finns bara hon och hennes spår, ingen respekt för det som kommer i vägen. De sex rådjuren sprang jämte oss på vänster sida och förstå min förvåningen om Chenin jakthund nr 1 bara tittade upp och sedan sög vidare på sitt spår. Lyckligtvis fick hon snabb belöning i form av en träapport. Givetvis var jag tvungen att leka massor med henne och jaktlekar med mig för att kompensera. Träapporten finns nu inte mer, men vad gör det när hon delade ett mjukisdjur i två? Avslutningsvis tränade vi skall för att försäkra oss om att rådjuren kommit iväg innan vi fortsatte spåret. Spåret fortsatte åt vänster där rådjuren sprungit och jag provade att bara var tyst och låta Chenin jobba själv. Tidigare har jag ibland varit lite sne på henne för att hon blir så exalterad men om det har gett effekt eller inte vet jag inte och tror inte, men faktum är att hon två gånger i rad nu fortsatt spåra utan någon kommentar från mig. Vid ett tillfälle stannade hon upp och tittade på mig som om jag skulle säga något, men egentligen handlade det om att hon rensade huvudet. Hon såg helt färdig ut, men fortsatte sedan mer fokuserat. Förr skulle jag kanske manat på henne men nu vet jag bättre. Precis innan det stället gick hon över en apport vilket nog berodde på att jag valde att inte hålla tillbaka henne där eftersom jag inte ville att hon på något sätt skulle missförstå att jag ville att hon skulle byta till viltspåret. Annars kammade hon spåret på apporterna. Min duktiga duktiga spårhund! Och min mycket mindre duktiga sitta-i-basen-hund. Byrackan skäller jämt! Finns det någon annan lösning än att köpa citronhalsband? Känner mig så elak, men inte är det så trevligt för alla andra som blir döva. Emellanåt är hon dock lugn. Jag antar att det är jag som behöver mer tålamod och ändamålsenlig träning, men jag klarar det bara inte…
Efter spårningen promenerade jag hem tillsammans med Malin och Carro. Det var lugnt och inga konstigheter mellan hundarna, till skillnad från på väg dit. Jessi och Chenin är inga fan av varandra direkt. De gick brevid varandra och plötsligt slåss de bara, knappt utan förvarning. Jessi lyckades dessvärre få en Chenintand precis vid ögat. Hoppas allt är bra med henne nu. Tikar alltså! Löpet är nästan slut och höglöpet är det definitivt. Chenin ställde upp sig för Tim en gång sedan var kärleken slut. Han försökte komma till men det var hårda bud från Chenin, och mig därefter. Jag vill inte ha en hanhund efter henne när hon säger ifrån.