Uppdatering av bloggen går inte så bra för mig. Detta verkar snarare bli en veckobok än en dagbok. I helgen har Chenin och jag i alla fall varit på rally-lydnadsinstruktörsutbildning. Den pågick från fredagkväll till och med söndag. Chenin har varit en ängel. 14 personer med hund i ett litet rum och en hund med Chenins temperament så är det klart att man kan bli nervös för mindre, men hon skötte sig verkligen bra Chenin. På lördagen var hon lite väl taggad när vi tränade utomhus vilket innebar att hon helst inte ville vara passiv. Citronhalsband hann jag tänka innan Chenin på söndagen var kanonfin. Satt och gosade med mig emellan momenten istället för att skälla uppfordrande. Detta får mig att fundera över om hon egentligen bara är understimulerad när hon skäller. Hon behöver 10 timmar aktivering för att vara tyst helt enkelt. Kursen som sådan var bra upplagd men emellanåt blev jag väldigt uttråkad. Kravet för att gå kursen var att man skulle vara instruktör. Jag kunde ingenting om rally-lydnad, men efter att ha tittat på momenten kände man igen steg-förflyttningar och fotgående m m från lydnaden. Det var egentligen inte speciellt komplicerat. Ett flertal som gick kursen hade dock aldrig hållit på med lydnad, bara agility, och momenten tjatades därför till oändlighet. Först läste vi momenten själva, sen gick vi igenom momenten, sen kollade vi på momenten på film, sen hade vi snabbgenomgång ute, sen tränade vi momenten med egen hund, sen ”tävlade” vi momenten, trots det var det hur mycket frågor som helst om hur stort steg man skulle ta åt sidan osv. På lördag förmiddag funderade jag på att hoppa av kursen, men när vi väl kom ut och tränade egen hund blev det mycket bättre. Instruktören var väldigt engagerad och duktig, hade filmkamera med och allt nödvändigt material. Att hon är blivande aussiemänniska gjorde inte saken sämre. 🙂 Sporten som sådan är en mycket trevlig form av lydnad som kan vara en inkörsport för många till riktig tävlingslydnad. Jag tycker dock att det är viktigt att inte bli kvar för länge (eller enbart) i en sport där hunden inte tränar upp sin uthållighet. Med det menar jag att hunden ska klara hela moment utan att behöva uppmuntras kontinuerligt eftersom många hundar annars förmodligen skulle bli uttråkade om de inte får mer utmaning. Av den anledningen är jag därför emot att sporten blir officiell, åtminstone borde den inte generera en championtitel. Enligt mitt tycke skall det krävas mer av hunden för att bli champion. En hund som endast är rally-lydnadschampion skulle inte ha något avelsvärde för mig. Hursomhelst ska Chenin och jag ut och tävla inofficiell rally-lydnad nu i vår. Allting ska prövas!
Kursen var också ett uppvaknande på många sätt. Jag har inte ens insett det men Chenin backar ibland lite snett bakåt, vilket förstås beror på att jag belönar mest med vänster. Slut med det, nu är det varannan som gäller! Jag precisionstränade Chenins fotgående så hon hamnar några centimeter längre bak, det klickade förstås direkt i Chenins huvud och hon börjar söka sig mer bakåt. Måste verkligen fortsätta med detta nu och inte tappa i position igen. My bad! Vi tränade också backa i fotgående, något som vi givetvis gjort sedan hon var liten. Men det var hur bra som helst med en person som stod bakom och ropade ”nu” när det var perfekt. Jesus, vad snabbt det går att träna hund när man tajmar bättre. Chenin har ju helt klart en tendens att backa snett när hon går fot, vilket är följden av att jag trampat på henne när vi gått bakåt. Efter denna träning rörde hon sig mycket bättre i bakdelen och ansträngde sig verkligen för att jobba rakt. Duktiga tjej! Vi tränade också frontposition och det gick ju kanonsnabbt att få till Chenin att hamna framför mig när jag sa front. Runt mig och fot gjorde hon också fint efter lite repetition. Men att hon är extremt vänsterfixerad märks. Bakdelskontroll i helomvändningar och vänstersvängar tränade vi också samt stegförflyttningar. Vi tränade en hel del annat också, men just nu är jag för trött för att komma ihåg.
I lördags var det fest hemma hos oss. Det var mycket folk som kom och en del av dem hade aldrig varit hos oss förut. Verkligen skoj! Jag hade tänkt låsa in Chenin i sovrummet så hon fick lugn och ro efter 8 timmars arbete under dagen, men alla andra ville att hon skulle vara med hela tiden, leka med bollar och klias på magen. Och eftersom jag är så svag för hennes blickar fick hon såklart vara med. Det var helt klart en trött aussiefröken som till slut slocknade mitt på vardagsrumsgolvet. Visst var det nog bra att hon var med och festa under natten för på söndagen var hon lagom i aktivitetsnivå på kursen. Någon bil har jag inte införskaffat mig än så dagarna blev verkligen långa när man skulle åka tunnelbanan till kursen.
Ikväll är det lydnadsträning igen med betoning på passivitetsträning och självbehärskning! Vi får se hur det går eftersom Chenin och jag har ungefär lika dåligt tålamod båda två…