Det svåraste är alltid början på bloggen, sen är det inga problem att mala på. Idag åkte jag med Chenin och Lazy till Ursvik milostation där vi mötte upp Anna och Dalton. Tillsammans gick vi lätta 5 km, fast den var inte så lätt när det var så mycket snö. Även om jag var sugen på milen så känns det inte rätt att övermotionera Lazy, hon fyller ändå elva i år och hennes ben är mycket kortare än mina. Det blev en härlig promenad, men lite väl många busryck. Jag kände det i ryggen efteråt.
För att inte bara trötta ut benen utan även huvudet på min lilla aussiefröken la jag ett spår som började på äng, fortsatte in i skogen, innehöll två vinklar och slutade ute på ängen igen. Spåret blev inte så lätt eftersom vi korsade ett antal spår och skidspår och så att även vårat spår blev korsat. Sex föremål låg ute. Chenin spårade finfint, bytte spår ibland men gick direkt tillbaka till det riktiga spåret igen.
Nu är Kim, Annica och Micke Öreskärr här. Vi ska äta gott och se superbowl. Annica klippte kissens klor och hon är inte direkt omtyckt av kissen numera. Men han får en chans till i livet åtminstone!

I vanlig ordning på lördagar var det dags för lite skogsaktiviteter. Anna och jag möttes upp på klubben för att lägga spår. Vi la varsitt till Chenin och Dalton och tog sedan en promenad med alla tre innan det var dags för spåren. Chenin följde spåret bra och tog alla föremål, men någonstans i mitten var jag lätt irriterad på henne. Hon varvade galet mycket även om hon spårade på. Jag förmodar att det fanns en del viltspår för hon låg på alldeles för mycket och spårade med hög näsa och en del stirr. Jag la henne vid två tillfällen och muttrade lite argt emellanåt. På det stora hela tycker jag dock att hon tog sig igenom spåret bra. Jag blev förstås extra glad över att vi inte var tvungna att bryta trots viltpåverkan. Hon samlade sig och fortsatte faktiskt Annas spår även om hon var en aning stressad, bara en aning yeah right ;). Hursomhelst plockade hon alla föremål och var till slut helt normal igen.
På väg hem från spårningen ringde jag Annica och föreslog en promenad runt sjöarna. Jag känner att jag behöver mer motion och två beaucerontikar säger inte nej vet jag. Chenin bangar ju inte heller direkt, men Lazy fick avstå denna gång. Tro det eller ej, spårningstimmarna måste ha tagit lite på Chenin för en stor del av promenaden drog Chenin inget och gick mycket vid min sida. På kvällen tog jag en tur med hundarna till Jocke, Hebbe är nämligen på krogen och jag orkade inte det. Hos Jocke fanns även Marc och det var minsann ett kärt återseende mellan Lazy och Marc. Lazy hoppade upp i soffan och stod på Marc länge. Marc drar ofta med Lazy på äventyr ute på landet där de bland annat åker båt. Vi kollade flera hundra bilder hos Jocke, bara med Lazy-motiv. Det är äkta kärlek till Lazy. Jocke tycker förstås väldigt mycket om Chenin också, men det gör inte Marc. Hon är alldeles för vanlig för hans smak, inte tillräckligt säregen. Även om jag försöker beskriva på vilket sätt som Chenin är säregen köper han inte det. Och på ett sätt förstår jag honom, så tyckte jag nämligen ofta om andra hundar än chowar innan Chenin kom in i mitt liv. Nu kan jag faktiskt se charmen hos varje individ.

Igår tog Chenin och jag en promenad till föräldrarna på morgonen. Chenin, Lazy och kissen lämnades sedan av hemma hos oss på förmiddagen eftersom mamma och pappa åkte till Malmö för att gå på min farmors begravning idag. Ken hämtade sedan upp hundarna vid lunch och tog hem dem till sig. Där låg de båda i sängen och mådde prima. På kvällen lyckades vi lura ut Anna och Dalton på promenad runt sjöarna. Jag behöver nog inte säga att det blev en hel del hundsnack, även om vi numera även pratar annat också 🙂 På jobbet hade man runt 40 mail att ta sig igenom. Det är verkligen så man längtar. Jag planerade att shoppa lite i helgen. Men eftersom en av mina jobbarkompisar envisas med att äta i gallerian var jag tvungen att titta lite i affärer på väg tillbaka från lunchen. På 20 minuter lyckades jag köpa två koftor, tre skjortor och ett par byxor. Jag är makalös på att handla kläder när jag väl gör det. Det enda jag saknar nu är en varmare kappa och nya stövlar, annars ser det bra ut på klädfronten för tillfället. Nu väntar istället en rensning av garderoben. Fullt, kan man milt uttrycka det.

På valpfronten hände det i helgen något mycket glädjande. Chenins valp Freddie tog ett förstapris i lkl 1 och Meija var endast 3 poäng ifrån! Mer än halva kullen har nu innan 2 års ålder börjat tävla i lkl 1, lkl2, appellen och/eller lägre. Det känns mycket lovande!

Morgonen idag började med att jag försov mig. Jag har visserligen flex-tid men det är nog så stressande att vänta på att Lazy äter foderkula efter foderkula när man vill iväg. Hon kan verkligen konsten att göra själ för sitt namn. Inte vågar jag lämna hundarna ensamma heller eftersom risken är stor att Chenin knaprar i sig Lazys mat och därmed Lazys medicin. Levaxin skulle nog resultera i ett uppåttjack för Chenin som inte direkt är varken hälsosamt eller nödvändigt. Efter jobbet drog vi med Jocke på en kvällstur runt sjöarna. Applåd till Lazy som pinnat på två dagar i streck på långsväng. Chenin däremot har börjat göra snabbryck i kopplet hit och dit. Det faller mig inte riktigt i smaken, minst sagt, vilket jag nog bör förtydliga för henne på något sätt. Vad jag dock uppskattar med Chenin är hennes förmåga att avreagera. Det smällde av fyrverkerier alldeles intill oss vid sjön. Lazy var förstås rädd hela vägen hem, stackarn. Chenin däremot tittar upp, tänker efter och fortsätter med svansen i topp. Självsäker och självständig med åtminstone en gnutta intelligens eftersom hon så tydligt tänker efter.

Väl hemma igen åt Hebbe och jag god middag och kollade på den skumma filmen the Fountain. Man fick helt klart väldigt konstiga känslor av den filmen. Upptäckte också att Chenin började löpa idag. Skönt att veta, det blir lite lättare att planera allt framöver när man vet att hon fortfarande regelbundet har sina 6 månadersperioder.