Igår var Chenin hos Michaela igen. Jag var på mitt första kundmöte och det var intressant. Efter jobbet köpte jag med mig mat till Michaela och Kerstin. Vi åt hos dem och jag tog sedan bussen till hundklubben och mötte upp Malin och Anna. Vi var de enda som lyckats pallra oss dit i mörkret. Vi var väl inte tokmotiverade för träning men vi tittade ändå på varandras fria följ. Chenin gick pissdåligt, men fick en andra chans och ryckte upp sig koncentrationsmässigt. Apporteringsträning, ingångar, fart, gripande, hållande. Platsliggning som blev lugn, fin och trevlig. Fjärrdirigering med fokus på beröm för läggande eftersom Chenin knorrar lite i den växlingen, förmodligen har jag glömt att berömma det. Avslutningsvis ställde Anna upp som mottagare och vi fick till en fin budföring där Chenin fick sitta kvar extra länge hos Anna. Jag agerade sedan mottagare för Dalton. Efter träningen gick vi en sväng i skogen och bestämde att det var dags att börja springa tisdagar och torsdagar. Hela ”familjen” ska springa, dvs Anna, Dalton, Malin, Moa, Chenin och jag. För att värma upp inför springandet nästa vecka, sprang jag hem från Ursvik i kängor, termobyxor, mössa m m. Det var rätt tungt!

Imorse lyckades jag skära mig i tummen på Chenins burkmat. Skit vad det blödde. På väg till bussen mötte vi på en lös pitbullhane. Jag släppte Chenins koppel så hon hade fritt spelrum. Efter att hon fräst åt honom kom hon pinnande efter mig. Jag släppte henne lös samtidigt som jag sparkade bort honom från hennes rumpa. Ägaren kallade ändå inte in hunden och vi skyndade oss iväg mot bussen. Pitbullen hängde med i hasorna och då bestämde jag mig för att koppla den. Det är inte så passande att en ouppfostrad pitbullhane springer runt lös i centrum. Ingen ägare dök upp och de personer jag trodde kunde vara ägare visade sig bara vara rädda. När bussen kom hoppade vi på den. Hur vet jag inte. Chenin var lös och grinig, pitbullen slet i kopplet som en galning. Alla resenärer var rädda. Resan gick dock bra, Chenin var bara snäll och stannade kvar på bussen trots dörrar som öppnades och personer som klev på och av. Väl hos Michaela mötte hon och Kerstin upp mig. De har ju själva en pitbullhane så deras lägenhet är som ett hunddagis nu. Pitbullen har enligt uppgift kissat in lägenheten. Polisen är kontaktad och kommer hämta hunden någon gång under dagen. Jag hoppas att jag slipper träffa fler lösa pitbulls, eller hundar överhuvudtaget, i centrum. Vad hade hänt om det varit Kerstins Banditen som jag haft och inte Chenin? Det hade blivit ett ordentligt slagsmål. Tur att Chenin kommer undan med att vara gullig? Just nu sitter Jocke (kollega) och jag under utbildning. Den är dessvärre rätt dålig så jag ägnar mig åt annat.