Lisa kräver en uppdatering så jag får väl göra en kraftansträngning. Pitbullen kom tillbaka till sin ägare. Den hade tydligen rymt från tomten i centrala Sundbyberg. Märkligt att det ska vara så svårt att hålla reda på sin hund! Jag hämtade Chenin hos Michaela på fredagskvällen och hundarna, Chenin och deras pitbull, hade faktiskt kunnat vara tillsammans inomhus också numera. Chenin och jag tog bussen till föräldrarna. Hebbe mötte upp oss där för lite middag och pjäxprovning. Efter Så ska det låta tog vi tunnelbanan hem till oss.

I lördags var det dags för aussieklubbens årsmöte som gick av stapeln i Enköping. Lisa, Loi, Malin, Moa, Chenin och jag var där tre timmar innan och mötte upp Linda, Elsa och Modja. Väl där bar det ut till skogen för att lägga spår och köra uppletande. Vi vallade två korridorer, eller den ena vallade bara envisa jag som ville ha två! Chenin gjorde första skicket kanon, lite sjöar i korridoren var bara att ösa igenom. Andra skicket i korridor två var också bra. Men tredje skicket blev inte lika bra. Hon var ut på djupet och letade men hittade inte – så trist när de inte får belöning för rätt beteende. Dessutom är hon nästan omöjlig att skicka ut på samma ställe när hon inte hittat något där. Jag fick gå med flera meter innan hon hittade föremålet. Chenin fick avsluta med ett skick i korridor två efter att de andra kört emellan och då fick hon synretning. Svårt att undvika en retning även om jag la henne så hon inte skulle se – hon vet ju.

Malin hade lagt ett fint spår till oss. Inte maratonlångt, men det förväntade vi oss inte heller (läs krävde). Förutom ett stopp med massa vindande vid en större stig jobbade Chenin bra och tog alla saker. Jag hade förstås svårt att tro att vi skulle in i ett snår, inte har väl Malin gott där men jodå ropade hon bakom mig. Vad jag förstod gick alla hundars spår bra, t o m för lilla Elsa som inte var så lite påverkad av skotten.

Årsmötet flöt på som vilken årsmöte som helst. Staffan Nordin höll i klubban och då är det ju alltid ordning och reda. Jag blev invald som ledamot, vilket valberedningen föreslagit så det var ingen överraskning. Efteråt hade vi ett kort styrelsemöte med endast fyra närvarande. Jag har ingen kommentar om det heller förutom att det ska bli spännande med detta rasklubbsarbete. Det bästa med styrelsemötet var dock att få mysa med lilla röda Cake, Lenas kvarvarande tik. Usch, det är nästan olagligt att sukta med en sån liten härlig sak! Jag var så nära att stoppa ner den i fickan och sno med den hem.

Lördagkväll var det dags för andra chansen. Jocke kom över och höll Chenin och mig sällskap medan husse var ute och svirade. Min kommentar är att jag hellre hade sett Ola en gång till än Sibel, annars helt OK.

På söndag tog Hebbe, Chenin och jag tunnelbanan till mamma och pappa. Därifrån tog vi oss med hundar och bagage i BMW:n till Romme Alpin. Det blev inte mycket till skidåkning för hundarna, men däremot för oss. Så även på söndagen. Hebbe var ny på det här och första åket tog 1,5 timme ner från toppen, sen var det lunch. Efter lunch ryckte han upp sig rejält och blev riktigt duktig. På natten sov vi på hotell, inget konstigt med det om man inte är Lazy. Vad hon har hållit på under denna resa! Hon vill inte stå med vid restauranterna för där går det folk, läskigt! Hon vill inte sova på hotell, läskigt! Hon vill inte vara i bilen utan river i filtarna, läskigt! Osv. Man tycker ju så synd om henne. På hotellet hade de en brandtrappa som vi använde när vi rastade hundarna. Chenin har varit duktig och gått upp och ner. Pappa däremot var livrädd. Herregud, vuxna människa.

Vi kom hem i måndags och på tisdagen hade jag rejäl träningsvärk. I överdelen av kroppen från all stakning i de gröna backarna och i låren från all muskelspänning i de svarta backarna. Träningsvärken hindrade mig dock inte från att springa sjöarna med Jocke, Anna, Dalton, Malin, Moa och Chenin. Vi var duktiga som tog oss igenom båda sjöarna, men Malin måste jag peka med långfingret mot. Jag vill se lite mer kämparvilja där!

Igårkväll blev det en sväng runt sjöarna med Annica, Sazza och Edit. Sazza luktade tydligen väldigt speciellt för när vi kommit fram till Råstasjön var Chenin helt fixerad vid beauceronerna. Hon bara skulle rida på dem till varje pris. Gud vad hon höll på, fjäska och rida. Inte förrän Sazza sa ifrån väl tillbaka vid Lötsjön kunde Chenin springa på framför igen. Jag har aldrig sett henne så här, inte ens med löptikar. Hon höll på som om hon höglöpte och det var två fertila, men ointresserade hanar med.

Det var veckan det. Puh! Ikväll ska vi ut och springa igen. Jocke, Chenin och jag tar oss an sjöarna…

Igår var Chenin hos Michaela igen. Jag var på mitt första kundmöte och det var intressant. Efter jobbet köpte jag med mig mat till Michaela och Kerstin. Vi åt hos dem och jag tog sedan bussen till hundklubben och mötte upp Malin och Anna. Vi var de enda som lyckats pallra oss dit i mörkret. Vi var väl inte tokmotiverade för träning men vi tittade ändå på varandras fria följ. Chenin gick pissdåligt, men fick en andra chans och ryckte upp sig koncentrationsmässigt. Apporteringsträning, ingångar, fart, gripande, hållande. Platsliggning som blev lugn, fin och trevlig. Fjärrdirigering med fokus på beröm för läggande eftersom Chenin knorrar lite i den växlingen, förmodligen har jag glömt att berömma det. Avslutningsvis ställde Anna upp som mottagare och vi fick till en fin budföring där Chenin fick sitta kvar extra länge hos Anna. Jag agerade sedan mottagare för Dalton. Efter träningen gick vi en sväng i skogen och bestämde att det var dags att börja springa tisdagar och torsdagar. Hela ”familjen” ska springa, dvs Anna, Dalton, Malin, Moa, Chenin och jag. För att värma upp inför springandet nästa vecka, sprang jag hem från Ursvik i kängor, termobyxor, mössa m m. Det var rätt tungt!

Imorse lyckades jag skära mig i tummen på Chenins burkmat. Skit vad det blödde. På väg till bussen mötte vi på en lös pitbullhane. Jag släppte Chenins koppel så hon hade fritt spelrum. Efter att hon fräst åt honom kom hon pinnande efter mig. Jag släppte henne lös samtidigt som jag sparkade bort honom från hennes rumpa. Ägaren kallade ändå inte in hunden och vi skyndade oss iväg mot bussen. Pitbullen hängde med i hasorna och då bestämde jag mig för att koppla den. Det är inte så passande att en ouppfostrad pitbullhane springer runt lös i centrum. Ingen ägare dök upp och de personer jag trodde kunde vara ägare visade sig bara vara rädda. När bussen kom hoppade vi på den. Hur vet jag inte. Chenin var lös och grinig, pitbullen slet i kopplet som en galning. Alla resenärer var rädda. Resan gick dock bra, Chenin var bara snäll och stannade kvar på bussen trots dörrar som öppnades och personer som klev på och av. Väl hos Michaela mötte hon och Kerstin upp mig. De har ju själva en pitbullhane så deras lägenhet är som ett hunddagis nu. Pitbullen har enligt uppgift kissat in lägenheten. Polisen är kontaktad och kommer hämta hunden någon gång under dagen. Jag hoppas att jag slipper träffa fler lösa pitbulls, eller hundar överhuvudtaget, i centrum. Vad hade hänt om det varit Kerstins Banditen som jag haft och inte Chenin? Det hade blivit ett ordentligt slagsmål. Tur att Chenin kommer undan med att vara gullig? Just nu sitter Jocke (kollega) och jag under utbildning. Den är dessvärre rätt dålig så jag ägnar mig åt annat.

Dags att gå vidare och släppa tanken på den där valpen, men ibland är det svårt. Jobbet gör det bästa för att så skall ske. Jag har haft hur mycket som helst att göra denna vecka, mesta någonsin för min del. Nu börjar det dock släppa lite.
På hundfronten flyter det på som vanligt. Lydnadsträning i måndags på klubben. Chenin var duktig, det börjar nästan bli tröttsamt att säga detta. Hon är ju alltid kanon. Platsliggning var super och det gör mig mest nöjd. Inkallningen fungerar inte riktigt – jag måste fundera på vad som har hänt där. Jag tränade massa fjärrdirigering på långa avstånd. Dirigeringsapportering. Kryp. Fotgående. Massa snabba lägganden. Framförgående som var alldeles för snett… Avslutningsvis körde vi en budföring. Chenin gjorde förstås kanon ifrån sig på den. 2,5 skick fram och tillbaka blev och därmed avslut hos mottagaren. Men nu ska jag berätta om en budföring som förstördes… (hinner inte ta det nu och vet inte om jag vågar, men jag måste ventilera mig om det senare i veckan i vilket fall som helst. Idioter till människor borde banne mig inte få ha hund!)

Glömde nästan att Chenin blev rabiesvaccinerad i måndags. Nu är det blodprov om 120 dagar som gäller.

Igår spenderade Chenin dagen hos Michaela i Bergshamra. Hon kommer förmodligen att vara där även på torsdag och fredag. Michaela pluggar hemifrån och kunde därför ha Chenin lite. Problemet är bara att hennes syster har en pitbullhane som inte direkt älskar alla hundar, så det är ju lite bökigt att ha Chenin där. Antingen får en av systrarna inte vara hemma eller så får de vara i olika rum. Chenin hade varit en liten princessa igår. Det känns så himla skönt att lämna bort henne och veta att hon blir väl omhändertagen, alltid trivs och alltid uppför sig. Så är livet (eller ska åtminstone vara) med vuxen hund! Igårkväll tog Jocke och jag en sväng runt Råstasjön och jag fick äntligen ändan ur vagnen och lämnade vin till min snälla bilmeck som lagade min bil i december.

Imorse blev det en sväng runt Lötsjön. Jag hade egentligen tänkt gå längre men fastnade förstås i hundsnack. Chenin roade sig förstås på egen hand med Kicks (Easy) och Leon (Difloyds). Tre svarta sötnosar. Dessvärre kan Chenin inte leka utan att skälla. Helst av allt vill Chenin få till en mobbning av någon hund när man leker tre, ingen av de andra hade som tur var samma avsikt… Hebbe tog med sig Chenin till jobbet i Uppsala idag och nu är det dags att möta dem vid stationen. Vi ska till Hebbes mamma och äta middag idag.

Igår bar det iväg till Katrineholm för aussieträff. Svårt att säga hur många som var där för det var inte lite folk. Jag skulle gissa på att vi var ca 30 aussies med ägare som trotsade regnet och mötte upp för lite social samvaro. Tillsammans med fyra andra åkte Anna och jag med ut i skogen för att lägga spår och köra uppletande. En person med en hane från Asphagens kennel la ett fint spår till Chenin. Chenin spårade lugnt och fint till en början men virrade till det rätt rejält vid ett ställe där en hund hade passerat. Vi tog oss till slut i mål men jag vet inte riktigt hur jag ska kommentera spårningen. Olik Chenin bara… Uppletandet var inget att tala om. Jag trodde jag gjorde klart och fick medhåll innan jag gick iväg att jag önskade en ruta som var minst 50 meter djup, dessutom minns jag att jag påtalade risken för att rutan kunde hamna för nära Annas spår. Korridoren visade sig vara 20 meter djup och de flesta hundar blev rätt chockade, Chenin tvärvände i luften när hon kände föremålet så tidigt. Visst kan det var bra någon gång att träna kortare avstånd, men jag brukar vilja avsluta det med ett långskick. Annas spårslut låg dessutom 5 meter ifrån rutans kant och någon av de första hundarna plockade förstås slutet direkt… Det som var bra med uppletandet var att jag för en gång skull inte varit med och vallat, om man ska se något positivt i träningssyfte.
Väl tillbaka på brukshundklubben blev det lite lunch innan vi fortsatte på lydnadsplan. Alla utom fem körde dock ringträning och Anna som är blivande aussieägare var ganska chockad över att det var så få aussieägare som verkade vara bruksintresserade. Windedos-Lena hjälpte några ekipage med lydnadsträning, bland annat Chenin och mig. Det kändes verkligen kanon och hjälpsamt att få domarögon på sig. Dessutom blev jag löjligt glad över den fina kritik vi fick över fria följet! Den enda kommentaren handlade om hur jag gjorde med axeln i stegförflyttningar till höger. Det känns så himla kul att fila på så små detaljer. Vidare blev det en del intressanta diskussioner om inkallning med ställande och läggande. Chenin och jag körde också platsliggning som kändes bra, rutan, läggande, fjärrdirigering och kryp. Avslutningsvis krävde jag att få träffa valpen som Lena enligt rykte hade med. Jag tycker ju att kullen som hon haft verkar super, Noah och Smita känns som en bra kombination. Jag trodde att valpen hon hade kvar skulle vara en svart eller blå hane som inte hunnit bli hämtad. Ut på plan kommer en leverfärgad tik utan svans! Luften gick ur mig och hjärtat hoppade till. Allt jag fick ur mig var ååhh, vilket valpen hörde och tog all sats för att komma över staketet och slutligen upp i famnen. Inte gjorde det saken sämre att valpen var social mot både människa och hund, hade jaktlust och kamplust och verkade så självständig. Aldrig förut har jag smält så för en valp. Det visade sig att detta var Lenas favo-valp som hon inte velat släppa ifrån sig ännu. Oj, vad det kändes som min valp… Jag måste erkänna att det har varit ganska svårt att släppa bilden av den där lilla röda tjejen sedan dess och jag är ju inte den som faller för valpar direkt. Det känns löjligt.
Idag promenerade jag till klubben och mötte Kim och Annica. Kim hade lagt ett finfint spår till Chenin, till skillnad från förra gången låg inte tio vinklar inom samma fältområde 🙂 Chenin tog alla apporter och tog alla vinklar fint, en gick hon lite över men letade sig tillbaka. Tempot var lika högt som vanligt, vilket kändes skönt med tanke på att hon betedde sig som en normal hund igår. Jag tror i för sig att hon mådde lite illa igår, hon spydde en del på morgonen. Efter spårning tog vi en promenad hem, duschade Chenin och tog sedan tunnelbanan till mamma och pappa. Chenin fick följa med dem till mormor medan Hebbe och jag åkte till stan och kollade på möbler. Jag åkte sedan också till mormor. Väl där somnade jag på soffan men vaknade snart av att Lazy stod och gnällde. Nervösa hund! Tack och lov för Chenin och låt mig aldrig ha en nervös hund igen! Nu är vi hemma igen och film väntar med några vänner.

Veckouppdatering igen…
I måndagskväll var vi upp till hundklubben för träning, främst passivitetsträning. Den gick jättebra, lugnt och fint, tills en spindel klättrade över mig och jag flög upp som skjuten. Chenin började förstås gapa på mig, så får man banne mig inte bete sig… Varpå jag sa till henne vad jag tyckte om att hon försöker styra mig. Precis då ringde min chef på mobilen samtidigt som det kom nya ungdomar. Typiskt! Och pinsamt! Hursomhelst får man väl säga att Chenin med tanke på omständigheterna skötte sig bra medan jag hjälpte de nya. En platsliggning var vi med på innan vi gick hemåt. Jag valde att träna nere vid motionsspårets start istället eftersom förväntningarna är lite lägre där. Chenin var super i träningen.
Medan vi tränade sprang det fram en lös pitbulltik. Om man känner Chenin förstår man nog att situationen inte var alltför lustig. För att Chenin inte skulle vakta mig sa jag till henne att gå och busa med den. Samtidigt märkte jag till min lättnad att det var en unghundstik. Chenin lekte på sitt sätt, skälla och jaga, vilket förstås skrämde den lilla. Chenin vände då snabbt till mig för mer träning varpå tiken hängde i hasorna. Ut och leka igen blev ordern. Under denna tid försökte hussen få in sin hund, förgäves. Händelsen utspelade sig 5 ggr till innan personen fick in hunden. En del människor undrar man varför de ska ha hund!
I tisdags hände en annan incident, fruktansvärt pinsamt. Jag försökte sno en killes mobiltelefon på tunnelbanan. Hela situationen var så fruktansvärt pinsam att en ursäkt inte ens gjorde skillnad. Anledningen till mitt beteende är att jag var 99 % säker på att killen rotat i min öppna väska på tunnelbanan och att killen sedan råkade ha en likadan mobil som min jobbmobil gjorde att jag handlade instinktivt, utan att först kolla om jag hade min egen kvar… Fråga mig inte varför… Jag kan dock meddela att mina arbetskamrater har haft många trevliga stunder efter jag har berättat denna incident. Kvällen ägnades åt en promenad runt sjöarna med Jocke.
I onsdags blev det en promenad till klubben igen. Jag känner mig riktigt hurtig som går så mycket nuförtiden. Tillsammans med Anna, Malin och Annica tränade vi lydnad på treans plan. Platsliggning inledde vi med och Chenin var duktig, medan jag gick och kissa 🙂 Andra moment tränades också i vanlig ordning. Fritt följ, apportering, fjärr, kryp osv.
I torsdags blev det en tur runt sjöarna med Jocke igen och i fredags avslutade vi veckan med sjöarna tillsammans med Frida och Fia. Annica, Kim och beauceron Edit kom sedan över på kvällen. Vi gjorde i ordning lite middag tillsammans så det var trevligt. Chenin och Edit fick ligga i varsin soffa och Chenin blängde förstås surt medan Edit inte förstod vad Chenin tittade på… Chenin lugnade ner sig något och deckade på golvet. Överlag tycker jag att Chenin skötte sig bra med att kontrollera sitt beteende.