Min lediga dag igår gick åt till att fixa och ordna saker med bilen, den fina nya kombin. Chenin och jag gick först en långpromenad med Anna och Dalton runt sjöarna och Lötsjön igen. Jag kände mig trött i benen och seg i huvudet. Chenin verkade hålla med. Åtminstone tills vi passerade hundrastgården för tredje gången. Där inne fanns nämligen en rottishane och Chenin är ju rätt förtjust i just den modellen. Chenin ställde sig vid grinden och bad om att bli insläppt. Hon är ju min gud så jag gjorde henne till lags efter att jag försäkrat mig om vilka de andra hundarna var, goldenhane och bordeux doghane. Chenin gled in medan jag stod kvar utanför. På så vis har hon ingen anledning att vakta något. Oj, vad glad hon blev där inne. Ja, efter att hon talat om för dem alla vem som stod för leken i denna hage. Det blev en del aussierace så folk fick hålla in benen. Jag har endast ett fåtal gånger bevittnat Chenin bli jagad. Annars är det alltid hon som jagar. Dessvärre fick hon inte igång någon annan. De sprang efter några meter och var sedan tvungna att markera. Söt var hon i alla fall när hon flirtade med rottisen. Efter några minuters race kom hon till grinden. Då var det dags att bli utsläppt, sa hon.
Pappa, Chenin och jag åkte sedan runt i Jakobsberg för att hitta bromsdelar till bilen. Chenin har nu lärt sig att hoppa fram från bakluckan så fort vi lämnar bilen. Det verkar passa henne bättre att ligga i sätet. Hon känner sig mest bekväm med det eftersom hon gjort det i över 5 år. Att jag inte tycker det är optimalt bekommer inte henne. Hon tycks inte efterfråga min åsikt i det avseendet. 😉
På kvällen for vi till klubben. Jag la ett spår till Chenin. Sju apporter, korsande motionsspår, tre skarpa vinklar, rådjur och godis i början. Sedan kom Malin och Anna varpå vi gick ner på tvåans plan. Återigen kände jag mig seg, men träningen är mycket mer målmedveten nu. Jag bestämde mig för att det fick bli ett kort träningspass. Jag körde en del frontposition + dirigering till godisskål. Chenin missade på första, men gjorde sedan korrekt på resterande gånger. Efter det körde vi länkande av fria följet och sittande under gång. Avslutningsvis gjorde vi tre platsliggningar. Helt klart är motivationen högre på klubben än någon annanstans. Egentligen borde jag väl befästa platsliggningen utanför klubben, men så blev det inte. Chenin gnällde efter en sekund. Jag bestämde mig snabbt för att 15 tysta sekunder får duga för belöning, men pipet slutade inte. Jag gick då helt sonika och tog externbelöningen själv och sa att hon missat den. Reslutatet lät inte vänta på sig. Det kändes som om Chenin koncentrerade sig mycket bättre på att vara tyst i nästa två platsliggningar, vilket belönades.
Konstigt nog drog Chenin hela vägen från planen mot bilen. Vad nu tänkte jag, så här håller Chenin aldrig på och direkt rädd för något verkade hon inte heller. Men dumma jag, hon vet ju om att jag lagt ett spår till henne! Och jag som funderade på om hon skulle spåra sämre efter så långa dagars träning i helgen. Jag lär mig tydligen aldrig att jag har en arbetsnarkoman i kopplet, men det beror ju på att hon ibland kan se så trött ut efter hårt arbete. Spåret gick verkligen super. Av någon anledning kändes det bättre än någonsin även fast det i stort sett var lika bra. Vinklarna gick skitbra. Godiset gjorde henne jäkligt nogrann i spåret. Hon plockade alla apporter. Efter att hon gått över en del en meter vände hon snabbt när hon fick dem i näsan. Jag som trodde hon slarvade blev förstås glad med stort G. Det blev överlag stort pådrag och lek vid apporterna, nu ska här inte mjäkas mer! Strax före en apport stod ett rådjur till vänster om oss. Chenin stannade och tittade medan rådjuret sprang. Man ser hur hela kroppen skakar efter jaktlust, men vid det laget hade hon också fått vittring på apporten. Jag stod bara tyst och väntade, beredd på att hon kanske skulle välja rådjuret när det var så påtagligt nära. Lycklig är bara förnamnet av vad jag blev när hon dök på apporten och kom flygande med den till mig. Och Chenin är så enkel, blir jag lycklig så blir hon det. Vi lekte och efteråt tittade hon mot rådjuret några sekunder innan hon sög i spåret igen. Givetvis spårade hon något hetsigt men inte mer än några meter innan hon gick in koncentrerat i sin uppgift. På sista tiden har det hänt en hel del saker under vår träning som verkligen fått mig att inse vilken jäkla fokus Chenin har. Hon har inte +2 på nerverna av en slump och det är så häftigt när man ser det i ”verkligheten”!
Träningen blev kort för att hinna hem till Hebbe. Peter, Jimmööö och Söderin kom över för att spela Rock Band. Motvilligt måste jag erkänna att det är ett skitkul spel. Jag gillar egentligen inte Guitar Hero (för att jag suger på det 🙂 men det här är verkligen ett roligt spel. Hebbe har beställt det från USA via en kompis eftersom man inte får importera det till Sverige än. Trummorna är verkligen sjukt roliga. Att trumma och sjunga samtidigt är jättesvårt så jag måste bara bli bra på det…