Så är ännu en helg till ända och en ny vecka ska börja. Högt tempo får symbolisera denna helg. I fredags kväll sprang Chenin och jag med Anna och Dalton runt Lötsjön. Annars hände inte speciellt mycket innan lördag då det bar iväg ut till fårhagen i Bro. Ingrid, som äger gården, hade bjudit in till en vallningsdag i all enkelhet. Chenin och jag behöver ingen expert från utlandet, Karin Dahlin räcker bra. Så otroligt kunnig och duktig. Jag hade även anmält Malin och Moa samt Linda med Wilma och Lizzy. Dagen till ära följde även Hebbe med och kollade på Chenin i hagen. Till sista passet dök även brorsan upp eftersom han var ute och vädrade sin MC. Om han var mer intresserad av min nya bil än av Chenin i vallningen är nog inte svårt att gissa, men han tjatade sig ändå till att Chenin skulle gå ett pass till så han fick se henne. Tre pass blev det därför totalt och det andra passet var klart bäst. Chenin och jag hade då blivit varma i kläderna, men inte helt slut i skallarna. Stundtals var Chenin helt tyst då också! Det känns som om Chenin har bra djurkontroll, förutseende och någon slags balans, men det blir mycket fort och fel. Jag stressar väldigt lätt upp mig också och börjar agera snabbare för att hinna med, vilket jag aldrig kommer göra så det är bara att sluta med det. Ibland lyckas Chenin runda mig och då är det bara att släppa det för att jag inte hinner med. Något nafs i fåren har det blivit, men hon låter och ser ut mer än vad hon är. Ibland lugnar hon dock ner sig och travar. Yes, vi utvecklas känner man då. Vårt samspel är helt klart bättre. Dels tror jag klickern gör att Chenin lyssnar mer, dels verkar hon mycket mer allmänt trygg med fåren. Jag lyckades lägga henne flera gånger, och nästan alltid framför fåren. Det skulle hon aldrig gjot förut eftersom hon då var tvungen att sätta sig i respekt hela tiden. Överlag lyssnade hon jäkligt bra, lugnade snabbt ner sig och tystnade vid tillsägelse, men bibehöll hela tiden samarbetet. Den bästa grejen, triumfen, var när fåren fastnade mot väggen och vi lyckades flytta dem genom att trycka emellan. Låter kanske simpelt för rutinerade vallhundar, men för oss var det en vinst!
I vår hage ingick även syskonen Modja, Loi och Sejer (Bronco & Phoebe gick inte idag). Skoj att se likheten syskonen emellan. Så lika men ändå så olika och många fina anlag. Utöver dem var det en Crofter Holding (tror det var Chica och Easy-valp), Skippo och en hund från Western Ranch. Alla uppvisade fin djurkontroll även om de kommit olika långt. Jag missade en del av dessa eftersom jag höll på att värma upp Chenin och springa emellan olika grupper. Moa, Lizzy och Wilma gick i grannhagen tillsammans med syskonen från Cajiro. Moa var tuffare än sist medan Lizzy påminner lite om Moa första gången fast med flykttendenser 🙂 En gång försvann Lizzy under staketet. Lite tuffare blev hon när moster Wilma var med i hagen. I en annan hage gick det pyreneiska vallhundar, i en annan ankor och i en fina små lamm. Denna vallningsdag i all enkelhet blev nog större än vad som var menat från början. Det måste varit närmare 40 (?) aussies där som njöt av den fina vårdagen och det välarrangerade programmet. Vi kom hem från en mycket trevlig dag. Tack Ingrid, Karin m fl!
Lite mys på kvällen med rödvin och rock innan det snabbt blev söndag. Anna och jag tog bilar och hundar till Kista där vi la spår. Dalton fick ett spår på ca 250 m med knix och massa apporter. Hans spårmotivation var väldigt bra idag. Anna la ett långt spår till Chenin. Det var väl runt 700-800 m och kändes som om det aldrig tog slut. Över vägar, stigar och fält bar vi. Jag trodde kanske att vallningen hade tagit på Chenin för hon var riktigt trött igårkväll, men jäklar vilken motivation hon hade idag. Hon fick ju inget spår förra helgen eftersom vi var på lydnadslägret, men på fredagen innan avfärd fick hon ju det. Chenin praktiskt taget galopperade i linan. I tre vinklar gick hon förstås rakt igenom. Jag hakade på som om ingenting hade hänt och då for hon runt, vände snabbt och letade sig rätt. Fort och fel sedan fort och rätt kan man säga. Jag litar verkligen på henne nu. Resterande vinklar tog hon riktigt fint. Av åtta apporter ute missade hon en skogspinne. Hon skulle nog missat slutet också för där i snåret gick hon över bollen som låg i mossan, men jag ville få ett avslut så jag höll tillbaka henne. Jesus, vad häftig hon är när hon går så här. Ont i armen har jag, men det var det värt. Jag ropade vid något tillfälle att hon får lugna sig lite, men det var för döva öron. Hon lyssnade nästan bättre igår på vallningen. Att inte spåra varje helg med lilla tösen är nästan djurplågeri. Hon har en omättlig kärlek för denna sport (och många andra). Oavsett om ett spår gått dåligt så har hon alltid kämpat. Motivationen är aldrig mindre än hög. Föremål för diskussion under träningen var annars lilla Billy som flyttar till Anna om fem veckor. Snart ska Anna också åka efter aussie i spåret… Tack Anna för alltid lika trevligt sällskap och gott fika!
Efter lite shopping i Kista och storhandling kom Annica och Kim över på kvällen. Vi skulle se film men det blev you tube och Rock band istället. Nu ska jag gå och decka i sängen. Imorgon är det lång dag på jobbet som gäller och sedan ett kort vinkelspår och lydnadsträning på kvällen är det tänkt.