Det är hög tid att uppdatera. Chenin och jag var och tävlade lägre spår i helgen. Förutsättningarna var inte de bästa. Bilen var nämligen fortfarande kvar på verkstaden så problem ett var att ta sig ut till tävlingen. Lyckligtvis var Jocke sugen på en tur till Knivsta vid halvsjutiden på lördagsmorgonen. Knappt var det problemet ordnat förrän jag kom på att sele och lina ligger i bilen som är inlåst på verkstaden. Jag letade fram reservselet och fick låna Annas fruktansvärda plastlina. Anna och jag bestämde oss dessutom för att gå ut och ta en öl på Metropol. Det som var tänkt att bli en tidig kväll blev förstås inte det, men väldigt trevligt hade vi i alla fall bortsett från alla idioter som försökte ragga på oss. Jag hämtade upp Chenin hos föräldrarna på vägen hem och vi var inte i säng förrän vid 2. Knappt fyra timmar sömn fick vi innan det var dags för tävling. Oj vad jag har längtat efter att få starta lägre. Det var två år sedan sist och då var det inofficiellt U-SM. Sedan dess har det varit valpar, korsbandsskada och bortlottning. Nu äntligen var det dags. Spåret kan sammanfattas som blött. Spårläggaren lånade ut sina två storlekar för stora stövlar och jag ramlade runt trots att jag tryckt ner varsin vante i dem. Chenin spårade som vanligt, fort och galet. På protokollet står det något om bra vilja och något säger mig att det kan handla om galoppen hela vägen i starten. Jag fick någon kommentar om motor också när vi 17 minuter senare nådde slutapporten. Fy sjutton vad trött jag var, men som Chenin jobbade. Längst med åar, över diken, längst med diken, längst med bilväg följt av 90 graders vinkel på denna, över ängar, in i skog, ut ur skog, ner i träsk osv. Då och då pausar hon och samlar sig, dricker lite, står still och vindar, sen rusar vi igen. Vi missade en apport men vad gör det när man ser hur hårt Chenin jobbar. Hon gör mig så stolt. Annat kan man säga om lydnaden. Det finns flera saker att anmärka på som jag egentligen inte förstår varför hon gör när hon kan det så bra annars. Vid krypet så drar hon iväg utan mig snett till höger så att jag inte kan ta mig framåt. Visst kröp hon fint, men hallå… Hon är verkligen en clown när hon tävlar och för min del är skratten hon bjuder på inte direkt tröstande längre. Man blir ju så besviken när man är så nära och vet att hon kan. Men sak samma, nu är vi åtminstone godkända i lägre spår och det var det viktigaste. Nästa gång borde det bara kunna gå bättre!

Till något annat i brukssammanhang. Chenins dotter Gurkan tävlade i helgen appellsök och blev uppflyttade till lägre. Stort grattis från oss! Vad stolt man blir, snart fyller Gamblerna 2 år och nästan alla i kullen har kommit ut på tävlingsbanorna.

Igår promenerade Hebbe, Chenin och jag tillsammans med Malin, Moa, Malins mamma och respektive runt Lötsjön. Vi stannade vid minigolfen och fikade innan Malin och jag fortsatte med vovvarna till klubben. Där la vi varsitt minispår och satt sedan i solen och njöt. Förbi kom då Onedis Athena. Alltid kul att träffa fler aussies och givetvis blev det lite hundprat. Spåren gick piss. Moa saknade motivation och koncentration, Chenin saknade koncentration och fokus. Det fanns dock massa bortförklaringar att skylla på så det gick ingen nöd på oss. Hästar, joggare, barn, orienterare och diversearbetare fick för sig att just idag inte hålla sig på motionsspåren utan helt sonika gå rakt igenom våra spår. Nåja det ska väl inte gå bra jämt.